Hur svårt att hitta en politiker?

I Blekinge kan man med fog påstå att vi väljare lever nära våra politiker. Inte minst nu i valtider kan det väl inte vara allt för svårt att nå kontakt om behov skulle uppstå.

Men när jag läser Sydöstran tycks det vara svårt för att inte säga helt hopplöst att finna en politiker. Tidningen tycks nu på fredag eftermiddag haft två dygn på sig för att nå kontakt med vänsterpartisten Erik Ohlson, Ronneby.

Redan klockan 10.15 i onsdags publicerade tidningen en artikel med rubriken – ”Domstol godkänner campingförsäljning”.

Erik Ohlson hade som ledamot av fullmäktige i Ronneby överklagat beslutet att sälja Järnaviks camping. Han överklagade till Förvaltningsrätten och ansåg att försäljningen var olaglig. Ett påstående som rätten ogillade och gav Ronneby kommun rätt. Artikeln på nätet, som fortfarande ligger kvar med samma text, avslutades med att tidningen söker Erik Ohlsson.

Sökandet har ännu inte varit framgångsrikt.

När en känd politiker som Erik Ohlsson inte kan nås på två dygn tycker jag det finns anledning till oro. Speciellt nu i valtider.

Kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, var tydligen också orolig när han på onsdagskvällen via Facebook fastslog att Erik Ohlson vid den tidpunkten varit oanträffbar i tio timmar. Detta inlägg har nu redigerats bort.

Därför var min förvåning stor när jag i torsdags kväll träffade en livs levande och väldigt pigg Erik Ohlson.

-Där har vi den eftersökte. Du finns alltså, var min spontana kommentar.

Han reagerade över min kommentar och jag förklarade hur länge Sydöstran sökt honom för en kommentar.

Han tog upp sin telefon. Bläddrade ett tag och utbrast.

-Ingen har sökt mig!

Erik Ohlson deltog i en politikerutfrågning om landstingsfrågor arrangerad av Neuroförbundet i Blekinge. Även när jag såg honom lämna debatten senare på kvällen såg han ut att må väl.

Lycka till Sydöstran. Han finns! och vi är fortfarande intresserade av hans kommentar.

Varför polisanmäla vedertagen praxis?

Jag vet inte om jag är dum, naiv eller rent av aningslös. En sak vet jag dock – jag kan inte vara ensam i denna min undran. Upphov till frågeställningen är naturligtvis det som utspelat sig i Ronneby stadshus och inte minst i massmedia till följd av en oväntad och ovanlig polisanmälan mot kommunala bolaget Miljöteknik.

I politiska kretsar talas nu utbrett om en slags vedertagen praxis som inte finns nedtecknad i skrift. Jag förklarar längre fram vad som menas med denna s.k. praxis.

Mina omedelbara frågor bygger på följande händelser:

Torsdagen den 21 september nästan springer kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson med en polisanmälan i handen. Han rundar stadshuset och lämnar anmälan på polisstationen. Promenaden filmas och han intervjuas under tiden. Man får intryck av att det hastar. Kommunen kan ha förlorat miljontals kronor, befarar Roger Fredriksson. Dagen efter, den 22 september, är polisanmälan förstasidestoff i lokaltidningarna.

Den 23 september skriver Sydöstran att ”fusket med va-taxor var känt internt i flera år. Det slogs larm 2014 men dåvarande ledning ville vänta med att vidta åtgärder.”

Den 26 september är rubrikerna- ”Nytt misstänkt fusk i kommunalt bolag”. Roger Fredriksson berättar att han fått nya tips om avvikelser men att det nu gäller avgift för att ansluta till fibernätet.

Den 27 september följer Sydöstran upp tipset om fiberanslutningen och tar Glasbacken i Ronneby centrum, som exempel.

Fredagen den 29 september tar miljötekniks vd, Peter Berglin, kontakt med Sydöstran och tillbakavisar anklagelser om fusk med va-taxor. Inget fusk har skett. Detta har han, enligt vad han själv uppger, kommit fram till efter en djupanalys. VD:ns avståndstagande publiceras dagen efter, den 30 september.

Samma vd, Peter Berglin, som vände sig till kommunstyrelsens ordförande med så grava anklagelser att det fanns fog för omedelbar polisanmälan har alltså på mindre än en vecka gjort en djupanalys och kommit fram till att allt är i sin ordning!!

Frågor inställer sig. Varför genomfördes inte denna djupanalys innan han gick till Roger Fredriksson? Har Peter Berglin därmed fört Fredriksson bakom ljuset och fått denne att göra en uppmärksammad polisanmälan helt i onödan och vad får detta i så fall för konsekvenser? Varför gick Peter Berglin direkt till Roger Fredriksson istället för att först informera sin styrelse? En intervju visade bl a att ordföranden i Miljöteknik, Bengt Holm, c, inget visste.

Varför ansåg Roger Fredriksson att det hastade med en polisanmälan? ”Ronneby kommun polisanmäler sitt eget bolag”, var en av rubrikerna. Vem stod bakom polisanmälan? Var det Roger Fredriksson personligen eller kommunstyrelsens arbetsutskott? Och vem är kommunledningen? Den frågan ställdes bl a av vänsterns Erik Ohlson i senaste sammanträdet med fullmäktige.

Bakom uppgiften att inget fusk lär ha skett med va-taxorna har nu framskymtat uppgifter som gör gällande att det genom åren har blivit en vedertagen praxis att vara flexibla med va-taxorna. Det uppges att tidigare politiska ledningar har framfört muntliga krav på att göra vissa undantag när det gäller företag som vill etablera sig i kommunen. ”Vi behöver arbetstillfällen” har varit den underliggande ”ordern”.

Det sägs också att man inte följt riktlinjerna med va-taxor när företag utökat sin verksamhet och köpt till mark.

Om dessa uppgifter stämmer har man alltså rundat lagen och brutit mot de va-taxor som fastställts av fullmäktige. Men hur ska det kunna bevisas att en mjukare tillämpning av va-taxor har skett på politiska ledares uppmaning och vilka var ledarna? Är det denna praxis som Roger Fredriksson nu vill visa inför nästa års val för att ha sin egen rygg fri? Eller vad är sanningen bakom den minst sagt märkliga och stort uppmärksammade polisanmälan? Vi är många som behöver hjälp med logiken.

Palmqvist (s) en joker i sjukhusfrågan

Den 19 februari 2014 publicerade socialdemokraten JanAnders Palmqvist i Ronneby en insändare i sjukhusfrågan. Frågorna var många och högst relevanta.

”Hur stort bedöms behovet av investeringar vara i nuvarande sjukhusbyggnader de närmaste 10 till 15 åren?”

”Hur mycket skiljer det i investeringsutgift jämfört med att bygga ett nytt sjukhus?”

”Vilka argument finns för att det krävs två sjukhus med ett befolkningsunderlag på en geografisk yta ungefär lika stor som Sundsvalls kommun?”

Sjukhusfråga

Det var tre av JanAnders Palmqvist bärande frågor när han då krävde svar av landstingsledningen. Så vitt jag kan erinra mig har varken han eller andra frågeställare fått svar på dessa frågor. Nu vet vi att Vänsterns gruppledare i landstinget, Erik Ohlsson, har reagerat över nya ekonomiska besked när det gäller kostnaden för att lappa- och laga de två nuvarande sjukhusen.

När man tidigare trumfade igenom inriktningsbeslutet att satsa 3,5 miljarder på att lappa- och laga var det just detta som Palmqvist riktade in sig på i sina frågeställningar.

”Hur stort bedöms behovet av investeringar vara i medicinteknisk utrustning de närmaste 10 till 15 åren och kommer det som återstår av föreslagna 3,5 miljarder att räcka till investeringar i byggnaderna?”

Det är dessa och flera andra adekvata frågor som landstingsledningen vägrat att svara på och samtidigt sagt nej till att förklara vad alternativet ett nytt sjukhus, centralt placerat i Blekinge, kan kosta. Hur ska då beslutande politiker i sin tur kunna ta seriös ställning när beslut nu ska tas i februari? Rimligtvis kan ingen politiker med hedern i behåll ta beslut på ett så bristfälligt underlag.

Jag vill nu också passa på att friska upp minnet på hur partierna röstade när inriktningsbeslutet om att lappa och laga togs i Landstingsstyrelsen den 7 april 2014.

På ja-sidan stod S, Mp,Kd, Fp (nu L) ocvh SD. Ett ja betydde upprustning av nuvarande två sjukhus till en kostnad av 3,5 miljarder kronor.

Nej-sidan bestod av M, V och C. M ville i det läget ha en folkomröstning. Om enigheten har blivit större i dag återstår att se. Nu kommer således vänstern att kräva en utredning värd namnet, nämligen vad alternativet att bygga ett nytt sjukhus kan kosta. Hur många kommer att sluta upp kring detta självklara krav? Nu handlar det om moral inför Landstinget Blekinges klart största investeringsbehov. Upp till bevis!

Kalla fötter ska inte underskattas

Nej kalla fötter ska inte underskattas. Inte heller är det något att skämmas över. Kalla fötter kan ofta resultera i nytänkande efter att en fråga utvecklats för snabbt och med ren rutin.

Jag tänker på vänsterpartiet i landstinget Blekinge som nu, fem i tolv, sätter klackarna i marken och tänker nytt om sjukvårdens framtid i länet. I ett pressmeddelande skriver partiet:

”Våra gemensamma skattemedel bör gå till sjukvården och inte till renoveringar och ombyggnader av lokaler som inte kommer att kunna möta upp våra framtida behov.”

Partiets representant i landstingsstyrelsen, Erik Ohlson, anser att det inriktningsbeslut som nu ligger och som togs av s, mp, kd, fp (nu L) och sd 2014 är felaktigt. Det beslutet har nämligen som mål att lappa och laga de två nu otidsenliga sjukhusen i länet.

I en intervju med ”Blekingenytt” säger Erik Ohlson:

”Vi menar att den kostnadsberäkning som beslutet fattades på är felaktig. Att investera i de två befintliga sjukhusen så att de klarar att möta framtidens krav på vård blir betydligt dyrare än vad som tidigare sagts.”

Sjukhus

Vänstern i landstinget har med andra ord nu dragit slutsatsen att mer resurser behöver läggas på vården som direkt kommer till nytta för patienterna och inte till att upprätthålla en i dag ålderdomlig sjukhusstruktur.

Man ser också betydande vinster med en koncentrerad verksamhet till ett sjukhus eftersom läkare då inte längre behöver resa mellan två enheter på arbetstid. Vänstern har också satt ner foten när det gäller synen på vårdavdelningars framtida utformning.

”Vi har åsikten att enpatientrum är ett måste i framtiden för att möta moderna vårdhygieniska och arbetsmiljömässiga krav. I dagsläget finns det renoverings- och anpassningsbehov på samtliga våra vårdavdelningar för att kunna leva upp till detta”, betonar vänsterpartiet som nu tänker agera genom att föreslå Landstingsfullmäktige att utreda ett nytt sjukhus med en geografiskt central placering i Blekinge.

Utspelet kommer verkligen fem i tolv och kommer nu närmast att behandlas i Landstingsstyrelsen på måndag (1 februari) och därefter i Landstingsfullmäktige den 15 februari.

Naturligtvis är det hedersamt att vänstern nu säger stopp och belägg när man har studerat kostnadsberäkningar för vad lappa och laga skulle komma att dra för kostnader. Mycket tyder redan nu på att nu presenterade beräkningar inte kommer att hålla.

Någon har i debatten påstått att man tycker att de investeringar som landstinget Blekinge står inför är av en sådan ekonomisk storlek att den frågan inte får avgöras med politiskt käbbel. Givetvis är detta synsätt rätt och jag vill tro att även övriga partier nu har så stor respekt för skattepengars värde att man gör som vänstern nu föreslår – åstadkommer en utredning vad ett nytt sjukhus kan kosta. Den idén har länge nog förkastats av de regerande partierna som för några år sedan, utan att tveka, kastade Ronny Petterssons utredning i papperskorgen. Den utredningen visade att ett nytt sjukhus skulle vara det billigaste alternativet.