Det går bra för svenska eliten i orientering. När EM-sprint avgjordes i Schweiz under senaste helgen blev det tre guld, ett silver och ett brons. Sverige blev dessutom bästa nation.
Tove Alexandersson levde upp till förväntningarna och försvarade sitt guld från 2018. Den här gången blev det två guld på två dagar. Emil Svensk tog guld och Gustav Bergman brons. Stafettlaget tog dessutom silver.
Två guld på två dagar. Tove Alexandersson efter söndagens starka sekundstrid.
Mästerskap av det här slaget kan man numera följa i direktsänd tv. Det är den tekniska utvecklingen som har möjliggjort att vi nu kan sitta i tv-soffan och följa loppen meter för meter. Ingen skillnad om loppen genomförs i skogsterräng eller i stadsmiljö, som nu senast med sprintmästerskapet.
Sedan några år tillbaka kan man inte enbart följa löparnas vägval på kartan utan man har nu också löpstarka personer som med kamera följer löparna hack i häl. En strålande service som vi rotsnubblare bara kunde drömma om på 1960 och 1970-talet. Visst spekulerade vi kring framtida landvinningar men naturligtvis räckte inte vår fantasi så långt som att förutse utvecklingen till den status den i dag har.
Orienteringssporten hade under många år svårt att bli accepterad av massmedia. Den var svår att förstå och kunde väl knappast locka läsare. Första tävlingen genomfördes 1901 men det skulle dröja 37 år innan Svenska Orienteringsförbundet bildades.
Man kan nog utan överdrift påstå att det var den legendariske chefredaktören för Idrottsbladet, Torsten Tegnér, som öppnade dörren och släppte in orienterarna. Han var själv aktiv i flera idrotter bl a orienterade han och visste därmed vad han skrev om. Torsten Tegnér, kallad TT, köpte Idrottsbladet 1915 och var dess chefredaktör fram till 1967.
En traditionell stafett, i dag kallad 10-milakavlen medverkade i hög grad till att sporten fick ytterligare genomslag i media. Tävlingen startade 1945 och hade under många år Aftonbladet som viktig medarrangör.
Emil Svensk intervjuas efter söndagens guld på EM-sprint.
Utveckling kan man också tala om när O-ringens 5-dagars föddes 1965 med start i Sydsverige, och med klubbar i Skåne, Blekinge och Danmark som arrangörer. Min gamla klubb, Skogsvandrarna i Kallinge, var med och arrangerade.
Förutom tekniska landvinningar för att göra orienteringssporten medial har det också genomförts enorma satsningar för att få fram allt bättre kartor. Duktiga orienterare blev de första att utveckla kartorna till vad dom i dag står för. Mycket inom orienteringssporten har till största delen skett på ideell basis även om man i dag och ett antal år tillbaka i tiden anlitar experter på området.
Naturligtvis har de tekniska förbättringarna inom sporten också inneburit att löparna har kunnat utvecklas. Farten har ökat i såväl löpning som kartläsning. Tempohöjningen har inneburit att tolkningen av kartan, att snabbt välja bästa och tidsbesparande vägvalet mellan kontrollerna är av högsta elitklass.
Jag tänkte speciellt på det sistnämnda när jag följde EM-sprinten nu senast i Schweiz. Tävlingen avgjordes mitt i stadsdelen på gator, genom parker och i smala gränder. Högsta tempo från start till mål. Ingen har numera tid att stanna för att tyda kartan.
Med andra ord – snabba elithjärnors mästerskap. Sverige leder i dag den internationella elitkampen.