Är okunskap hela förklaringen?

Det är inte bara gentemot föreningsledare i Folketshus- och bygdegårdsföreningar som Ronneby kommun har agerat bristfälligt. Även kulturarbetare har vittnat om ett bemötande som är minst sagt otillständigt. Frågan är hur det kan få fortsätta? Finns det ingen enda politiker som kan återställa förtroendet? Det är hög tid att så sker.

Efter upprepade händelser har resultatet blivit att välkända och erkänt duktiga kulturarbetare har sett sig tvingade att ge upp. Ronneby har därmed gått miste om värdefulla krafter som valt andra scener i kommuner som har en mer positiv syn på vad kulturarbete kan betyda för människors välbefinnande. I Ronneby saknas i dag den viljan och framtida inriktning.

Det är främst bemötandet från tjänstemän vilka har visat sig sakna såväl kunskap som vilja att förstå att kulturfrågor inte kan behandlas på samma sätt som inom idrott och fritid, anser kritikerna. Kulturarbetare har vittnat om total oförståelse och därmed har det även på detta område uppstått brist på dialog.

Ulf Fembro, välkänd och meriterad kulturarbetare, är en av de mest röststarka kritikerna som valde att till slut överge Ronneby och Folkteatern när ingen förståelse visades från tjänstemännens sida. Hans kritik är allvarlig och nedgörande.

” Jag som haft den dystra möjligheten att träffa de två tjänstemän som bereder dessa frågor finner det inte så konstigt att det blivit så illa. Det är fullkomlig avsaknad av förståelse varför föreningar och kultur är ett politikområde över huvud taget och att man som tjänsteperson har i uppgift att hjälpa politiken att utveckla detta inom givna ekonomiska ramar till hela kommunens väl.

Dessa två (tidigare tre) rår ingen på. Och detta med det tuffa kommunalrådet RFs (Roger Fredrikssons) goda minne. Om dessa två stannar kvar på sina poster kan alla glömma kloka regelförändringar, även om Ola Robertsson, s, skulle lyckas driva igenom detta. Jag har under min drygt 40-åriga karriär aldrig varit med om något liknande. Och detta i en kommun som tidigare haft såväl grundläggande som omfattande förståelse och kunskap om politikområdet!”

Ulf Fembro är en mångårig kulturarbetare som startade UDG i Karlskrona 1983. Han har varit teaterchef för Folkteatern i Gävleborg och Tornedalsteatern och senast rektor för kulturskolan i Halmstad. Då har jag ändå utelämnat stora och betydande insatser på andra områden som frilansande regissör och dramatiker.

När en kulturarbetare med så mycket i sitt bagage stångar sin panna blodig och ger upp faller denna kritik tungt gentemot Ronneby kommun. Det blir inte bättre när det framkommer att ingen handläggare på teknik, fritid och kultur har kompetens inom just området kultur. Hur är detta ens möjligt? Vem bär ansvar för rekrytering? Fram till nu är det tjänstemän som har pekats ut, men det är ändå ytterst politikerna som bär ansvaret.

I stadshusets korridorer talas det numera om en begynnande framtid för kulturen. Det tas politiska initiativ i riktningen att låta kulturen framöver sortera direkt under kommunstyrelsen. Låt oss då hoppas att man samtidigt rekryterar personal med rätt kunskap. Sker så kan Ronneby mycket väl se framtiden an med tillförsikt och kanske till och med damma av ett gammalt kärt faktum, att Ronneby 1995 var årets kulturkommun. Det är lång väg dit, men kom loss!

Odemokratiskt och opedagogiskt

Nu har politiska veteranen i Ronneby Knut Svensson i likhet med många andra tröttnat på den lokala sommarplågan – kommunens regelverk för föreningsbidrag som tydligen genomförts utan någon som helst dialog. Den utdragna debatten är bevis nog.

Han sågar den nya tolkningen jäms med fotknölarna och i gårdagens BLT ( 2/8 ) luftade han tydligt och klart vad han anser:

”Hela historien är löjlig!”

Jag håller med Knut. Kommunen har inte ens kunnat eller orkat bemöda sig om att på ett vettigt sätt förklara de regeländringar som klubbades redan 2020. Hittills har föreningsmänniskor bara mötts av kalla handen och noll förståelse. Det handlar om till synes ogenomtänkta regeländringar och tolkningar som innebär mer frustration än hjälp i det oegennyttiga föreningsarbetet.

Knut Svensson är inte längre aktiv som politiker men har mångårig erfarenhet och kunskap inom området som såväl politiker som föreningsledare. Hans uppgift har nu blivit att hjälpa drabbade ledare inom hembygds-och bygdegårdsföreningar som plötsligt blivit blåsta på kommunala bidrag för sina samlingslokaler. I stället för viktigt föreningsarbete tvingas man nu författa tidsödande skrivelser med överklagan till förvaltningsrätten.

Endast ideella föreningar får bidrag, vilket i praktiken innebär att Folkets husföreningar samt bygdegårds- och hembygdsföreningar stängs ute eftersom dom är organiserade som ekonomiska föreningar. Hittills har inte det hindrat att dessa föreningar fått årliga bidrag, men nu är det slut på det. Det hjälper inte att föreningarna kan redovisa att man inte tar ut någon vinst. Inte heller har det hjälpt att föreningarna pekat på tidigare årsbidrag med samma organisationsform.

Nuvarande regler klubbades redan 2020 och kommunen har haft tid på sig att kommunicera och ha samtal med alla berörda föreningar.

Med aldrig så lite pedagogisk kunskap och vilja hade kommunen kunnat undvika den nu infekterade och långdragna diskussionen om man bemödat sig om att nogsamt informera föreningsfolket om kommande regeländringar. I dag skriver vi 2023 och först nu genomförs förändringarna med onödig frustration som följd.

Först i går (2/8), genom BLT:s försorg, får allmänheten vetskap om det regelverk som gäller. Det finns många punkter att leva upp till. Ett exempel är att föreningarna ska främja och redovisa en jämnare könsfördelning. Så långt är allt bra, men jag kommer osökt att tänka på den manskör som tidigare var aktiv i Ronneby kommun. En kör med bara män. Med dagens regler hade det varit helt kört. I alla fall för manskören. Eller vad sägs om mångåriga och välkända gymnastikföreningen Ronnebyflickorna.

Lika dålig för att inte säga helt obefintlig var informationen och dialogen när styrande politiker (Sd,M, Kd och L) klubbade igenom försäljning respektive rivning av en rad föreningslokaler vid sammanträdet före sommaruppehållet. Trots att en mängd relevanta frågor ställdes från oppositionen vägrade styret förklara bland annat tidpunkt och framförhållning. Hur lång tidsfrist kunde föreningarna räkna med? Inga som helst svar.

När oppositionen har fortsatt att ställa frågor genom media efter uteblivna svar har ledande politiker i stället valt att svara med att kritisera dem för frågeställningarna. Roger Gardell, liberal, hävdade att oppositionen med sina fortsatta frågor skrämt upp föreningsledarna helt i onödan! Enligt min mening är detta helt sanslöst. Hade ledande partier innan klubban föll valt att informera och bjuda in till dialog, ja, då hade ingen föreningsledare behövt leva i ovisshet vilket dom fortfarande gör. Skamligt beteende och brist på dialog är såväl odemokratiskt som opedagogiskt. Gör om och gör rätt!

Det är också vad oppositionsrådet Ola Robertsson nu kräver, nämligen att snarast se över regelverket för föreningsbidrag. Sker inte detta, ja, då kan man verkligen tala om fientlig inställning till föreningslivet. Dialog kan lösa många problem, men då måste först dom uppblåsta makthavarna kliva ner från sina höga hästar.