Det är mycket som saknas i det spräckliga styrets budget vilket jag tidigare har påpekat. Däremot känns det betydligt bättre att studera oppositionens många budgetar. Där finns såväl satsningar på landsbygden, omsorgen, kulturen, skolan, miljön och inte minst det viktiga föreningslivet som länge tvingats kämpa i motvind.
När kommunstyrelsens moderata ordförande, Roger Fredriksson, har raljerat över en sent inlämnad budget från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har han tänkt högt och sagt att, ”det kan ju faktiskt finnas något från dem som vi tycker är bra och därmed ställa oss bakom.” Därför upp till bevis Fredriksson. Det finns en hel rad förslag som skulle kunna ändra på den bild av Ronneby som annars skulle bli rådande om enbart majoritetens budget skulle få råda.
Enligt min mening har såväl Centerpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet som Miljöpartiet tänkvärda förslag som skulle medföra att hela kommunens befolkning skulle kunna känna sig sedd och respekterad.
Centerns Kenneth Michaelsson är t ex kritisk till att det nya styret inte gör fler satsningar på landsbygden. Han anser att det satsas allt för ensidigt på enbart de centrala delarna samt på Östra Piren och Karön.
Han anser också att det vore viktigt med att införa en tredje nattpatrull som bör utgå från Eringsboda. Detta med tanke på avståndet till centralorten. Likaså vill C att det ska byggas ett nytt vård- och omsorgsboende i Hallabro. Då skulle en öppning uppstå för att göra boendet i Backaryd till trygghetsboende, anser Kenneth Michaelsson.
Vänstersidan markerar storskaligt för satsningar inom kultur och föreningslivet som de anser har varit styvmoderligt behandlat. De vill öronmärka 1,5 miljoner till föreningslivet, 500 000 till kulturföreningarna och 1 miljon till övriga. Inte minst anser S och V att utan föreningsliv på landsbygden skulle det bli helt dött.
Dessa två partier vill också avsätta slantar till heltidsmentorer och socialpedagoger i grundskolan. Införandet av skolfrukost är ett förslag som de två partierna har slagits för redan tidigare. De betonar också vikten av att kunna utveckla mötesplatser för ungdomar i gymnasieåldern.
Miljöpartiet, genom Lova Necksten, presenterar naturligtvis en grön budget som bl a innehåller krav på att Ronneby tar fram en cykelstrategi för hela kommunen. Dessutom vill man se en klimatpott på två miljoner kronor.
Rubriken ovan hämtad från BLT är rolig. Mp satsar på cykelstrategi men tror uppenbarligen inte på något gehör varför de väljer att gå sin egen väg.
Mp vill också att det inrättas ett sommarlovskort för ungdomar i åldern 13 och 18 år för att få åka kollektivt gratis.
Införandet av en medborgarbudget för barn och unga mellan 6 och 20 år är ett annat förslag. För denna satsning vill partiet vika 150 000 kronor. Med en sådan satsning skulle ungdomar ges möjlighet till inflytande. Det skulle dessutom fungera som demokratifrämjande, anser Lova Necksten.
Ja, Roger Fredriksson, bordet är dukat inför kommunfullmäktige den 21 december. Vilket av oppositionens förslag väljer du att anta? För visst vore det bra med lite till varje kommundel och att verkligen stötta föreningslivet?
De fyra budgettomtarna i Ronnebys nya politiska konstellation har lagt sina julklappspaket under granen. I paketen finns vad invånarna kan förvänta sig 2023. Paketen är små och hårda.
Meningen är att innehållet ska klubbas när kommunfullmäktige sammanträder den 21 december. Denna gång blir det ingen långdragen budgetmangling. Budgeten är nämligen säkrad och ointaglig för att använda krigiska termer. När stora satsningar uteblir menar nya makteliten att kriget i Ukraina är anledningen.
Dessutom har man skenande elpriser och inflation att ta hänsyn till, betonar Roger Fredriksson, som fortsätter som kommunstyrelsens ordförande.
Att budgeten är fredad hänger samman med att den nya färgmässigt spräckliga kommunledningen har egen majoritet.
Alla fyra bedyrade när budgeten presenterades för lokalpressen att inga hårda ord hade behövt användas, ja, arbetet hade i stället varit nästan för lätt och enkelt. Med andra ord lika enkelt som det sparsamma innehållet.
Vilket av de fyra styrande partierna, M, KD, L och SD har då fått lägga största paketet under granen? Fördelningen är faktiskt ganska jämn bland partierna och man har också lätt kunnat komma överens om att ge socialnämnden en rejäl extra slant. Jämfört med innevarande år får nämnden 21 miljoner extra.
Anna Ekberg, KD och egen företagare i centrum, har fått igenom pengar till centrumfrämjande åtgärder som ska locka folk till stadskärnan. Dessutom ska kommunen svara för evenemang med artister vilket i sin tur ska innebära positiva förutsättningar för butiker och restauranger.
Liberalen Roger Gardell har som vanligt fått pengar till att bygga nya bryggor i skärgården. Dessutom lär det blåsa så till den milda grad att han också har tjatat sig till pengar för att glasa in träterrassen på Villa Vassen i Ekenäs. Detta gör honom dessutom så glad att han har lovat att inte mer pengar ska satsas på turisttåget, som har försökt köra mellan centrum och Brunnsområdet med dåligt resultat. Tåget var nämligen i dåligt begagnat skick redan när det köptes in.
Ska man tro Nicolas Westrup, SD, har hans parti inte fått mycket alls i den nu presenterade budgeten. Han sa till en av tidningarna ”att partiets röda (!) tråd rent ideologiskt inte tar såstor plats. Det vi har drivit är dock redan täckt på riksnivå i Tidöavtalet”, anser han. I så fall tänker han antagligen på svikna vallöften med sänkt bensinskatt och utbetalning av energipengar som skulle ha kommit redan i början av november.
Roger Fredriksson, M, får naturligtvis dela ut det största paketet. Det innehåller en utredning som ska utmynna i att den mat som i dag tillagas med kommunal personal i framtiden ska handhas av privata aktörer. Han lovar dessutom att nutida gatulampor ska bytas till betydligt mer uthålliga LED-lampor. Kostnad för detta 14 miljoner kronor.
Vad säger då oppositionen om nu lagd budget? Har ingen som helst betydelse. Lagd budget ligger, som Roger Fredriksson numera kan säga och därmed inta en bekväm halvsovande ställning i chefsstolen.
Socialdemokraterna i Ronneby har lite drygt tre månader före valet hamnat i en akut situation. Magnus Pettersson hade inte längre medlemmarnas förtroende att vara partiets ledargestalt. Därmed måste partiet snabbt hitta en ersättare som kan vara beredd att axla uppdraget som oppositionens kandidat till kommunalrådsposten.
Valberedningen fick snabbt ett nej från Malin Norfall, som är tvåa på den tidigare tilltänkta valsedeln för fullmäktige. Tydligen har man även fått nej från Tommy Andersson (3) och Malin Månsson (4). I det akuta läget har i stället valberedningen nominerat nummer fem på listan, Ola Robertsson.
Han är 30 år och måste som ledamot av bl a fullmäktige anses som ung, mycket ung. Vad har han då för kunskap och förtjänster som innebär att Tommy Andersson med mångårig rutin och kunskap blir akterseglad? Därav måste rimligtvis Andersson ha tackat nej till att leda Socialdemokraterna inför den nya mandatperioden.
Jag tillåter mig i detta fall att skämta när jag påstår att Ola Robertsson har god erfarenhet av akuta situationer. Han arbetar som akutsjuksköterska och blev så sent som för ca tre månader sedan pappa. Går det bra i valet blir det således en ung familjefar som får axla jobbet som heltidspolitiker. Och skulle det gå överraskande bra för partiet kan det rent av bli aktuellt att ikläda sig kommunalrådskostymen. Men som sagt, där är vi inte ännu och den posten är det flera som vill lägga beslag på, vilket jag tycker är inspirerande i en kommun som under pandemiåren varit tämligen befriad från debatter.
Jag har vid flera tillfällen under de senaste åren tänkt – var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Vid senaste budgetdebatten i november var det beklämmande att höra hur lika budgetförslagen var. Endast lite olika summor.
Om nu Ola Robertsson blir vald på medlemsmötet i kommande vecka (anses av många som en ren formalitet) vill jag vara optimist och tro att Ola Robertsson just är den person som kan skapa en bättre dialog och få till en skarpare debatt.
Jag följde budgetdebatten i november och blev både glad och varm inombords när jag fick lyssna till just Ola Robertsson. När han äntrade talarstolen efter gruppledarnas lama och monotona meningsutbyte handlade det plötsligt inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörde.
Det handlade om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomar har det i dag och hur framtiden ska te sig. Och med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.
Nej, Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster (sd), som utgör vågmästarrollen, ska hamna.
Jag vill tro att Ola Robertsson kan axla uppgiften att få den politiska temperaturen i Ronneby att höjas ett antal grader. Visst är han en nödlösning så här nära valet, men man kan också se det som ett akut ingripande för att avhjälpa bristen på konstruktiv debatt.
Jag älskar ”Uppdrag Granskning”. SVT:s flaggskepp när det gäller att avslöja vad som döljer sig bakom politiska dimridåer. Nu senast ett antal program som på ett tydligt sätt visar att politiker gör sig viktigare än vad dom är.
”Uppdrag Granskning” har med hittills visade program på ett pedagogiskt sätt visat varför just regionvalet är det glömda valet. Man har visat att skillnaderna mellan de politiska alternativen mestadels är väldigt små. Blekinge inget undantag.
Naturligtvis har sjukvården i Region Blekinge också studerats och det lokalmedia inte klarat av på några år gör reportrarna på ”Uppdrag Granskning” klarsynt och pedagogiskt förståeligt.
När Alliansen i Region Blekinge med Erik Lindborg, kd, som kvarstående frontfigur tvingas rapa upp sitt slitna vallöfte från 2018 om en närakutmottagning i Karlshamn framstår samtliga politiker som varande töntar. Det som presenterades som ett ”nytt grepp” med en dygnetruntöppen akutmottagning i Karlshamn har i nutid bantats ner till en telefonlinje till 1177!
Jag tycker nästan, men bara nästan, synd om Erik Lindborg, kd, när ”Uppdrag Granskning” klär av honom och alliansens vallöfte när man visar hur han ska presentera en akutmottagning som inte finns! Lindborg löser problemet genom att lämna ordet till Kjell Ivarsson, Hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Blekinge. Naturligtvis gick det lika illa för honom, bara med lite andra ord.
Nästa parodi spelas upp när ”Uppdrag Granskning” ber regionpolitiker i landet skilja sin egen budget från sina motståndares. Då är det flera som inte kan se skillnad på dem.
Naturligtvis får Region Blekinges två toppolitiker, Lennarth Förberg, regionstyrelsens ordförande, m, och oppositionsrådet Christina Mattisson, s, chansen att peka ut sina respektive budgetar. Dom får god tid på sig att studera siffrorna i de två olika budgetförslagen. Båda tror att de pekar ut sin egen budget. Förberg svamlar om att ”vi brukar tala om individens betydelse” när han har pekat ut oppositionens budget som sin egen.
Om inte regionens två ledande politiker ens kan skilja på sina respektive budgetar, hur svårt ska det då inte vara för väljarna att rösta på bästa förslaget när de visar sig identiskt lika? Förklaringen är, menar politikerna, att de får ett ekonomiskt underlag från tjänstemännen. Men att därefter underlåta att förklara för väljarna hur man tänker gå till väga för att på bästa sätt använda skattemedlen är, tycker jag, att betrakta som grovt tjänstefel. Vad ska vi då med politikerna till?
Bo Rothstein, seniorprofessor i statsvetenskap, anser att den som vill ha en annan sjukvård i sin region inte har så mycket att välja mellan. Han slår fast:
”Om politikerna går så nära varandra att det inte finns något alternativ kan man lika gärna stänga ned det här valet.”
Jag måste erkänna att jag är starkt bekymrad för Ronnebys framtid och då menar jag vilken politik som ska föra kommunen in i framtiden. För merparten av det jag fick uppleva under torsdagens budgetdebatt i fullmäktige gav mig kalla kårar.
Var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Lägg årets fyra budgetförslag, nästan fem med Ronnebypartiets tilläggsyrkande som blev till budget, och du ser mest likheter. Bara lite olika summor. Mest stack Miljöpartiets förslag ut eftersom dom bannlyste medel till nya flyglinjen till Frankfurt.
Dessutom den årliga gissningsleken som är lika tråkig som att varje jul leka ”ett skepp kommer lastat, med vad då???” Jag är så trött på SD som numera har gjort det till en tradition att låta alla inblandade lyssna till ett allt för långt och utdraget anförande med avslutande fråga – vilka ska få deras 13 röster detta år? Alla tittar ner i sina bänkar och väntar till synes andlöst (eller?) på avslöjandet som alltid är detsamma.
I år dock med en ny variant. SD ville veta om Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville leka på deras planhalva. Svaret kom direkt och omedelbart, inget samarbete!
Då kom det skrattretande svaret från SD -då lägger vi våra röster på alliansens budget! Ja, eftersom detta besked lätt kunde tolkas på ett sätt som att det partipolitiska innehållet hade minsta möjliga inverkan, så la man till att man i förväg fått alliansens löfte att badstranden på Karön skulle fräschas upp inför kommande badsäsong.
Det är sådana darriga och svajande politiska avväganden som gör mig allvarligt oroad inför framtiden.
Jag vill starkt betona att det var först när debattrundan med gruppledarna hade avslutats och övriga partimedlemmar släpptes upp i talarstolen som det blev fart på debatten. Helt plötsligt kom det på allvar att handla om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomarna har det i dag och hur framtiden ska te sig. Inte minst med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.
Jag blev glad och varm inombords när jag fick lyssna till Ola Robertsson och Malin Månsson, båda socialdemokrater. Plötsligt handlade det inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörande.
Samma var min upplevelse när Tommy Andersson, s, kom upp som sista talare och slog ett slag för idrottens unika betydelse för ungdomars utveckling. Blekinge tillhör de län i landet som har drabbats allra värst av de restriktioner som har hängt samman med den tvååriga pandemin.
Jag menar, kom inte dragande med futtiga skattesänkningar på tio öre per hundralapp när besparingar sedan väntar runt hörnet. Jag vill att något parti, helst alla, ska våga sticka ut och ta ansvar för helheten, alla kommuninvånares framtid. Att nya företag flyttar till kommunen är jättebra men kan inte vara allenarådande. Hissa storseglet och ta ut kursen.
Nästa år är det val vilket jag inte ens kunde ana av torsdagens debatt som visserligen var vänlig och klädsam, som många intygade, men det räcker inte. Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster som utgör vågmästarrollen ska hamna. Att en badstrand, som nu, ska få avgöra Ronnebys framtid är bedrövligt.
Klockan 10.00 ca – en historisk omröstning. Sverige fick sin första kvinnliga statsminister, Magdalena Andersson tårögd. Långa applåder i och utanför riksdagen.
Klockan 16.00 – historisk omröstning nummer två. Regeringens budget föll och oppositionens vann. I denna ingår m, kd och sd. Alla i denna konstellation jublade. Övriga deppade.
Klockan 16.30 – dags för det tredje historiska beslutet. Miljöpartiet lämnar regeringen eftersom dom inte kan medverka till att regera med en budget som försämrar miljön och som sd står bakom.
Klockan 16.40 – dags för det fjärde historiska inslaget. För första gången på länge talar Miljöpartiet klartext och gör allvar av vad dom tidigare sagt nämligen att inte släppa fram sd i maktposition.
Klockan 17.30 – det femte historiska skeendet. Magdalena Andersson meddelar att hon avgår som statsminister. Hon har meddelat talmannen att hon vill bli entledigad på grund av att Miljöpartiet inte längre ingår i regeringsunderlaget. Magdalena Andersson blir historisk efter att bara varit statsminister i sju timmar.
Klockan 18 står det klart att Stefan Löfvén är tillbaka igen som statsminister i en övergångsregering.
Sverige befinner sig efter en historisk dag åter på ruta ett.
Sune Håkansson, nationalekonom och Ronnebypartiet, är gästskribent i dagens blogg. Han är förundrad över att 87 statliga miljoner som tilldelats Ronneby inte ens nämns i den budget som antogs för en tid sedan. Inte heller nämndes summan när fullmäktige debatterade budgeten.
Att kommunalrådet, Roger Fredriksson ville bortse från regeringens slantar kan möjligen vara naturligt men att Socialdemokraterna inte med ett ord antydde att det var regeringen som löste Ronnebys problem, tycker han är än mer märkligt.
Här följer Sune Håkanssons fundering kring varför det i budgeten inte framgår hur stort statsbidraget verkligen blev:
”Så togs budgeten för Ronneby kommun. Alliansen tillgodosåg kraven från SD. Därmed var allt klart.
I ett tidigare inlägg här på ”Bengtbloggen” skrev jag att ”endast staten ossrädda kan.” Så blev det. Förunderligt nog står det knappast något om detta i budgetunderlaget. Än mer förunderligt var det att S inte med ett ord antydde att det var regeringen, delvis i strid mot M, delvis också övriga oppositionen, som löste Ronnebys problem. Inte heller kommunalrådet syntes ha insett det hela.
Allt handlar om kostnadsutjämningen
mellan kommunerna. Regeringen tidigarelade införandet av det nya systemet ett
år. Därtill gjordes en del ändringar i ursprungsförslaget.
Allt verkar ha gått Ronnebys väg.
I höstas utgick ekonomienheten på
att förslaget om omläggning skulle följa en statlig utredning. Ronneby kommun
skulle få 32 nya miljoner kronor. Utfallet blev fantastiska 87 miljoner kronor!
Till en del beror tillskottet dock på förändringar i kommunens befolkningsstruktur. Invandringen har gett många unga, vilket i sig höjer statsbidraget.
Återigen: I budgeten beskrivs alls inte detta välkomna tillskott. Det anges inte alls. Man får räkna själv.
87 miljoner motsvarar en skattehöjning med ca 1,60 kronor per beskattningsbar hundralapp.
Likväl blev det en svag budget. Det budgeterade resultatet är lågt. Till en del har det redan försvunnit. Budgeten utgår från att befolkningen skulle vara 29 700 invånare den 1 november. Det blev ca 35 färre. Där rök 2 miljoner i skatteintäkter och statsbidrag.
Skatteutjämningens siffror är preliminära.
De kan slå på någon miljon.
Sammanfattningsvis: Min kritik gäller att det inte framgår i budgeten att statsbidragen stiger så kraftigt. Min förvåning är att S inte påpekat detta.”
SPF Seniorerna i Ronneby reagerar nu kraftfullt på de förslag till besparingar som har flaggats för i bl a alliansens budgetförslag.
Föreningen hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna tillsammans med t ex KPR (kommunala pensionärsrådet) för att se över konsekvenserna av de olika förslagen. Här följer inlägget i sin helhet:
Kommentarer till budgetförslag från SPF,Ronneby.
”Innan beslut fattas är det dags för oss pensionärer att kommentera förslagen till förändringar.
Varje dag hör vi talas om äldres psykiska ohälsa och ofrivillig ensamhet
samt undernäring.
Vi måste nu verkligen se till att de beslut som fattas ser till att lösa problemen inte förvärra dem.
Regeringen satsar miljoner på olika projekt för att förbättra situationen
för de äldre. Då ska vi i kommunen inte fatta beslut som motverkar detta. De
olika pensionärsorganisationerna står beredda att hjälpa till.
Förslaget att lägga ner dagverksamhet är direkt kontraproduktivt. Om det
inte är tillräckligt många deltagare i dag får vi undersöka hur vi kan förändra
verksamheten så att fler vill delta.
Förslaget att lägga ner restaurangen på Vidablick och matserveringen på trygghetsboendena är också fel väg att gå. Det finns en utredning sedan något år tillbaka där äldrenämnden vill undersöka användningen av alla tomma lokaler på Vidablick. Plocka fram den och se vad den visar. Varför är det så få personer som äter på Vidablick eller trygghetsboendena? Beror det på maten eller något annat? I stället för att lägga ner bör man utveckla.
Vi i pensionärsorganisationerna har mycket verksamhet men vi har problem
att nå fram till de som behöver hjälp. Här måste vi t ex få hjälp av
hemtjänsten. För några år sedan hade vi i kommunen ett team, bestående av
sjuksköterska, arbetsterapeut och biståndshandläggare som gjorde hembesök hos
alla över 85 år för att diskutera små och stora problem. Det var mycket
uppskattat av de äldre men var tog det projektet vägen? Finns det någon
utvärdering? Ett tag hade vi också s k äldrelotsar som stöd framförallt för de
som var multisjuka. Ännu ett lyckat projekt som lades ner.
Ett förslag har lagts att minska personaltätheten på vård- och omsorgsboende samt att bli hårdare vid beviljande av plats. Vi har den senaste tiden sett att under-sköterskorna demonstrerar för att de inte orkar. Inte blir det bättre vare sig för personalen eller för de äldre . Kostnaderna för äldreomsorgen kan ju t o m öka p g a personalens sjukskrivning. Vikarier finns inte heller att få tag i. Alltför få ungdomar vill arbeta inom omsorgen. Vi måste se till att det blir mer attraktivt i stället för tvärtom.
Jag hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna
tillsammans med t ex KPR för att se över konsekvenserna av de olika förslagen.
Vi ska göra det bättre för våra gamla, inte sämre.
Med hopp om ett positivt bemötande.”
Laila Andersson, Ordförande SPF Seniorerna Ronneby
I dag är det dags att släppa fram Sune Håkansson, Ronnebypartiet med sina funderingar kring budgetarbetet som tycks mer snårigt och osäkert än på många år. Han är inte säker på att Roger Fredriksson och en splittrad allians lyckas bestämma årets budget. Det kan, spekulerar Sune Håkansson, antingen bli socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna som formar årets budget.
”Stundom kallas kommunfullmäktiges ledamöter för tyrannerna.
Måhända upplevs de så, även i vår kommun. Detta inte minst då den samlade
kommunalskatten ligger nära två procentenheter högre än riksgenomsnittet. För
en normalinkomsttagare motsvarar detta ca 400 kronor i månaden. Vad får vi för
pengarna, brukar frågan bli.
Det är inte mer än ett år sedan förra valet. Likväl finns
det anledning att något påminna om resultatet då. I kommunvalet blev S störst
och fick 15 mandat. Sd var näst störst med 13 mandat. M har 9 mandat. Det är
ett bräckligt minoritetsstyre i kommunen. Roger Fredriksson har att försöka
leda det hela.
Opinionssiffrorna svänger. För dagen torde Sd i vår kommun vara nära nog ikapp, om inte förbi. S har nära nog försvunnit från den politiska arenan. Nåväl, inför budgetarbetet tvingas de ut på plan. Likväl torde partierna snart börja tänka på livet efter nästa val. Sd blir alltmer rumsrent, kanske mest därför att de övriga partierna har närmat sig Sd:s uppfattning i invandringsfrågan. Frågan ställs alltmer på sin spets för Fredriksson och hans parti. Är det viktigast att komma överens med S, eller är det lika bra att komma överens med Sd? Risken finns ju annars att S och Sd kommer överens.
Ty budgetarbetet har redan visat den stora osäkerheten.
Visst har de olika nämnderna i nära nog enighet visat på förslag till
besparingar. När uppgörelserna har blivit kända, har nämndsledamöterna fått
bakläxa. Detta synes gälla inom flera partier. Exemplet Kulturskolan, där Sd nu
plockar poäng genom att påpeka att deras ledamöter i Utbildningsnämnden röstat
fel, är på intet sätt ett undantag. Ty häri ligger också den demokratiska
fördelen. När en nämnd föreslår besparingar, får medborgarna möjligheter att
reagera.
Lagen säger att kommunen, något förenklat, varje år skall ha
en budget där intäkterna är minst lika stora som kostnaderna. Det är alls inte
svårt. Problemet är att följa budgeten. I år visar prognoserna på att
kostnaderna är ca 30 miljoner högre än budgeten. Dessa måste sparas in inför
nästa år. Därtill kan det försvinna trettiotalet miljoner i statsbidrag.
Möjligen, men det blir alltmer osannolikt, tillskjuter staten lika mycket genom
andra bidrag.
I förra budgeten fanns en plan för 2020. Då antogs att befolkningstalet i år skulle öka. Just nu ligger kommunen 200 personer lägre än vad som då antogs. Detta motsvarar 12 miljoner kronor! Hur spara dessa miljoner?
I många fall kan en nämnds politiker inte göra så mycket, åtminstone inte under innevarande år. Först framåt midsommar får man veta att budgeten inte håller. Då är det redan för sent att göra något. Folk är redan anställda.
Att spara på, exempelvis, socialbidragen är inte lätt. Det socialnämnden kan göra är att ge tjänstemännen order om att vara strängare i sina bedömningar. Bidragstagaren har då möjligheten att överklaga. Det finns inte många överklaganden i vår kommun, ännu färre som går igenom. Det antyder att kommunen ligger en bit från laglighetsgränsen. Likväl torde det vara svårt att nå politisk majoritet för en skärpning.
På motsvarande sätt är det inom äldreomsorgen. Äldrenämnden,
och kommunfullmäktige, gör en bedömning om hur många hemtjänsttimmar, som
kommer att utföras under det kommande året. Håller inte prognosen, får man
tillskjuta mer pengar. Alternativet är, även här: Vi gör en hårdare bedömning.
Samma resonemang gäller platserna på Himmet. Antalet avslag kan räknas på ena
handens tumme. Under mina år i äldrenämnden var det inte någon, som föreslog
hårdare regler. En viktig förklaring är att våra äldre ser Himmet som en sista
utväg. Att flera av deras bekanta borde flytta till Himmet, håller man med om.
Att det skulle gälla dem själva är otänkbart.
Dilemmat för äldrenämnden är därtill att kommunledningen,
med moderaterna i spetsen, har beslutat att införa LOV även för Himmen. Som det
ser ut nu, kommer Attendo att öppna 54 platser i slutet av nästa år. Följden
blir en kostnadsökning på ca 15 miljoner kronor per år för äldrenämnden, såvida
man inte, på något sätt, lyckas avveckla lika många platser på övriga boenden.
Därtill talas det om lika många nya platser i Bräkne-Hoby. Jag menar att det
rätta är att redan nu besluta om att avveckla LOV på Himmen.
Det bör påpekas att en del kommuner försöker spara genom att
bygga trygghetsboenden, varigenom söktrycket till Himmen minskar. Ronneby gör
tvärtom. För att spara bygger man inga trygghetsboenden.
Så några tankar om budgetprocessen. Den ena är att både utbildningsnämnd och socialnämnd har fått sparbeting, som framstår som omöjliga. Vad gör man då? Man ger upp! I båda fallen var deras förslag till besparingar dåligt genomarbetade.
Det andra är: En nämnd försöker ibland ”luras”, genom att
inte komma med det bästa sparalternativet. I stället presenterar man en del
”omöjliga” alternativ.
När det, som nu, ser bedrövligt ut för Ronneby, liksom för många andra kommuner, är det då rimligt att lägga resurser på långtidsprognoser, innebärande stora investeringar och höga kostnader för driften? Ett stadsmuseum har man talat om i något årtionde. Är det inte lika bra att stryka projektet?
Sammanfattningsvis: Det ser illa ut för Ronneby. Jag menar
att det är värre än så. För att undvika högre skatt torde det behövas en
sammanslagning till en enda kommun i länet. Därtill, övergångsvis, också ett
statligt stödpaket till utbildning och infrastruktur.
Visst, det kommer att bli en budget även denna gång. Men det
blir en budget, som inte kommer att hållas
Debatten kommer att gälla: Är det inte nödvändigt att göra som en småländsk kommun, sänk arvodena till politikerna till den tidigare nivån? Är det försvarbart att ha den lägsta taxan i länet för maten till pensionärerna? Är det inte nödvändigt att få ner kostnaderna för maten till skolbarnen, idag ligger kostnaden 40 procent högre än i Karlshamn.
Den intressantaste frågan torde likväl bli: Lyckas Roger
Fredriksson få majoritet för en budget, som någorlunda är styrd av alliansen?
Alternativet är att det är socialdemokraterna och/eller sverigedemokraterna,
som utformar budgeten.”
För den oinvigde måste det te sig tämligen obegripligt det som har framförts av Sune Håkansson (SH) den senaste tiden. Ronnebypartiets grundare och ordförande är nämligen mer bekymrad för Sverigedemokraterna och deras eventuella inflytande än att ägna kraft åt sitt eget parti.
Naturligtvis finns det en förklaring till detta. Det finns starka bakomliggande skäl till varför han har velat dra sig ur samarbetet med den borgerliga alliansen. Nu vill han sedan en tid tillbaka att sd måste erbjudas ledande ordförandeposter. Han går så långt att han i sitt senaste inlägg ställer den högst vinklade frågan – ”Varför ska fjärdedelen väljare särbehandlas?”
Jag ska bemöta hans i långa stycken motsägelsefulla agerande och jag ska göra det med hans egna ord!
När jag har Ronnebys bästa för ögonen och föredrar ett samarbete mellan socialdemokraterna och en allians utan Ronnebypartiet är det för att tillvarata den samlade kunskap som finns i nämnda partier. Den kunskapen saknas hos sd och det tillstod också SH i ett inlägg på ”Bengtbloggen” den 2.5. 2018. Eftersom SH tycks ha glömt vad han då gav för betyg åt sd ska jag citera honom på den punkten:
”Att sd inte med ett minsta lilla inlägg deltog i kommunfullmäktiges debatt om bokslutet antyder en skriande brist på kompetens på det ekonomiska området”.
Nu, fyra månader senare, anser han att samma parti ska tilldelas ordförandeposter! Det brister i logiken och blir naturligtvis till ett oseriöst handlande. Hur han dessutom kan tycka synd om de som la sina röster på sd är en gåta i sig. Jag har sagt det tidigare och jag kan upprepa, det handlar om väljares dåliga insikt om sd:s okunskap och bristfälliga arbetsmoral i sättet att presentera budgetar och förslag som inte enbart rör invandrarfientlighet. Något SH ger mig rätt i när han skriver- ”SD har ju, som BM påpekar, på lokal nivå knappast kommit med några konstruktiva förslag.”
SH blundar säkert också inför det budgetkaos som utspelades i Karlshamns fullmäktige för några dagar sedan. Där grät ledamöter från sd över sitt eget dåliga arbete.
Nej, att SH nu lovprisar sd och har brutit med alliansen har en helt annan förklaring än att hjältemodigt släppa fram ett litet parti med växtvärk. Det handlar om en väl planerad sorti av SH och den sortin inledde han redan i våras.
När han i fullmäktige ensam gick emot ett beslut i hans egen äldrenämnd om att renovera Ålycke i Johannishus, ja, då slog han hål på sin egen trovärdighet. Jag skickade en fråga till honom där jag undrade vad han egentligen menade.
Den 29 mars fick jag ett svar. Jag citerar:
”Jag sade att jag sitter inte kvar (som ordförande i Äldrenämnden. Min kommentar) om Ålycke börjar renoveras. Det jag försökte säga är att när det arbetet påbörjas, när första spiken slås i, då sitter jag inte kvar.”
Han kom också med ett tillägg:
”I dagsläget är min plan att avgå precis före valet och samtidigt bryta allianssamarbetet.”
När han på sluttampen i sitt förra inlägg återger en s k solskenshistoria att ett äldre par skulle ha röstat på SH istället för liberalerna för att jag i bloggen nämnt att RP ligger illa till i valet, kan jag i dag bara beklaga detta äldre par. Det blev nämligen två bortkastade röster eftersom RP nu får ringa betydelse i Ronnebys framtida utveckling. Ett beslut som måste ha givit partiets gruppledare Anna Carlbrant dålig sömn ett antal nätter.
Dessutom har SH fel när han påstår att SD ofta har röstat med vänstern. Naturligtvis bör han känna till verkligheten som är den rakt motsatta.
