Etikettarkiv: BLT

Folk och klimat ägnas ingen konferens

Publicerat av

Det gäller att se det positiva och som vissa politiker brukar uttrycka sig, det gäller att välja sina strider. Jo, det har jag märkt. Tyvärr väljer många enbart de lätta och publikfriande striderna.

Jag är säkert inte ensam om att ställa mig frågande till varför enbart försvarsfrågan i Sverige är av sådan betydelse att den ägnas flera dagars konferens på ett fjällhotell och med såväl kungliga som andra högt uppsatta potentater på gästlistan.

Krig och försvar är synnerligen viktiga frågor för oss alla att ha ett förhållande till, men borde inte också vår klimatkris vara värd att ägna några dagars konferens? Allt fler har börjat ställa den frågan, bland annat på flera tidningars ledarsidor. Äntligen! Vill jag utropa. När det gäller klimatskrisen väljer varken statsminister eller ministrar att med allvarsam min titta in i tv-kameror och säga till oss att ”det är kris nu och nu gäller följande förhållningsregler”…

Hur var det nu politikern sa? Jo, jag väljer mina strider!!

Klimatkrisen har inte ens varit i närheten av att få en egen broschyr med viktig samhällsinformation så som broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”.

Frågor av det slaget kan man fundera på tills ögonen blöder och håret blir allt tunnare. Det handlar om allt fler generationer som blivit blåsta av politiker som valt att blunda för den verkligt allvarliga och globala krisen som påverkar oss alla. Ska vi bara fortsätta att vänta och se tiden an med förhoppningen, det ordnar sig säkert på ett eller annat sätt.

I riksdagen är det viktigare att rösta kvar en hårt kritiserad miljöminister än att ta sig an den riktigt allvarliga frågan, hur lösa klimatskrisen?

Nu något helt annat där det också handlar om att välja sina strider.

Jag blir varm inombords när jag tar del av två artiklar signerade Christian Hylse i Blekinge Läns Tidning. Han tvekade inte att ta ”striden” mot uppblåsta, egenkära och bortskämda personer på sociala medier som enbart såg till sig själva, men glömde medmänskligheten. I detta fall på Facebook.

Det handlar om Royan Ali som äger den kultförklarade ”Rosa kiosken” i Kallinge. Han hittades livlös på golvet i kiosken en dag. En kund slog larm och en ambulans förde Ali till sjukhuset. Han blev kvar där ett tag. Under tiden drog personer på sociala medier i gång ett drev av sällan skådat slag.

Ali har paketutlämning och nu var skandalen ett faktum. Människor kunde inte hämta sina paket. Medan Ali vårdades på sjukhus var kiosken stängd på grund av att han inte haft möjlighet att anställa en ersättare. Hans arbetsinsats har varit minst tolv timmar per dag. Han var utsliten och stressad och därför hittades han livlös på golvet i kiosken.

Men på sociala medier tog man inte hänsyn till att kioskägaren hade riskerat sitt liv på grund av överansträngning. Glåporden haglade och pågick på samma sätt i flera dagar.

Vändningen kom när journalisten Christian Hylse på BLT valde att ta strid mot elakheterna på sociala medier. Det blev två artiklar som förklarade hur det förhöll sig med Alis hälsotillstånd. Redan efter första artikeln vände vinden på Facebook. Nu blev det i stället kärleksbombning av Ali och det i sin tur av rekordformat mätt utifrån sociala mediers vardagliga dos av svidande ovett. Härligt och ytterst välkommet.

En man och hans kioskrörelse fick berättigad upprättelse.

Se där ett exempel på att välja sina strider. Även för journalister är det viktigt att göra sina val.

Därför inget aprilskämt i BLT

Publicerat av

Tidigt i morse satte jag kaffet i halsen som det brukar heta när man hittar uppseendeväckande rubriker i en tidning.

Rubriken fanns på bästa plats, längst upp till vänster i det s k. krysset. BLT lät berätta att man denna dag, den 1 april, hade skippat vad som brukar vara den mest efterlängtade nyheten, aprilskämtet.

Jag hade just konstaterat att den lilla lokaltidningen i organisationen Gota media hade ett aprilskämt. Varför orkade då inte länets största tidning med att klura ut och bjuda på en sådan utmaning?

Detta måste utredas, var min tanke när hostanfallet med kaffet i fel strupe var till ända. Ett samtal till en av mina kontakter på redaktionen gav genast resultat och här kommer svaret.

När dagen för första april närmade sig hade en diskussion utbrutit på redaktionen. Redaktören, som har en rejäl anknytning till Kallinge som han ofta beskriver, hade tagit förgivet att det var han som skulle stå även för årets skämt. Han brukar vara bra på det liksom att hitta gamla husrester.

I år blev det dock kamp om uppdraget bland journalisterna. Diskussionen avrundades med att det genomfördes en omröstning. Denna slutade oavgjort och när ansvarige utgivaren skulle avgöra med sin röst vägrade denne att delta på grund av tidsbrist.

Därför blev det så att länets största tidning tvingades ställa in årets aprilskämt. I stället bjöd tidningen på två hela sidor med gamla aprilskämt. Två lättproducerade sidor som sparade mycket arbete och personal.

Jag personligen anser att detta var att gruvligt lura oss trogna läsare på denna årliga godbit. Med andra ord, gör om, gör rätt.

Stig Martinsson har satt punkt

Publicerat av

Följande text var den 25 augusti 2021 publicerad i Blekinge Läns Tidning. Tidningen var hans arbetsplats under 39 år. Han var under merparten av anställningstiden platschef i Ronneby.

I Ronneby har det bara funnits en lokalredaktör av rang. Han var det dygnet runt. Fanns han inte på redaktionen visste alla hans privata telefonnummer. Var det riktigt allvarligt åkte man hem till honom i Risatorp.

Stig Martinsson var helt enkelt Blekinge Läns Tidning. Han kände naturligtvis allt och alla och långt efter sin pensionering skrev han runor till tidningen om personer som slutat sitt jordeliv. Nu har han definitivt också satt punkt för egen del. Känns onekligen mäktigt att nu vara den som minns honom som vän och skicklig journalist.

Jag hade nöjet att få lära känna Stig under sent 1960-tal. Det var då jag som oprövat journalistämne placerades på BLT:s lokalredaktion i Ronneby. Jag kommer väl ihåg hur jag våndades när jag mäkta imponerad studerade hans snabba hantering av skrivmaskinstangenterna.

Han hade ett förflutet från TT:s redaktion i Malmö och var helt outstanding när han med hjälp av axeln höll telefonluren på plats intill örat och samtidigt knattrade ner sina långa referat. Blixtsnabbt och felfritt är bara förnamnet.

För Stig var journalistyrket ett kall där ingenting var omöjligt. Detta kan bäst beskrivas med snöstormen som den 11 januari 1968 isolerade hela länet med 65 centimeter snö och vindar på 30 meter per sekund. Varken tåg eller bilar kom fram. Men lokalredaktören tog skidorna till hjälp och såg till att åtminstone prenumeranterna i centrala Ronneby fick sin tidning.  För Stig var det det mest naturliga och självklara sättet att lösa tidningsdistributionen i ett akut läge.

Stig hade svårt att göra människor besvikna och därför ställdes han inför svåra samvetskval när Ronneby-Postens mångårige redaktör Oskar Bengtsson 1969 bad att få skriva för BLT, ja, frilansa som det heter. Oskar var produktiv till tusen och det gav Stig problem. Han tog snällt emot manusen men gömde dem snabbt i en skrivbordslåda, som snabbt blev överfull. När Oskar påtalade en onödigt lång väntan på publicering drog Stig ut lådan och valde fritt, men först efter att den gamle redaktören lämnat redaktionslokalen och vänt ryggen åt en personal som naturligtvis var helt införstådd med problematiken i att inte såra en äldre och aktad redaktör.

BLT arrangerade under många år Luciafirandet i Ronneby. Stig var en hängiven föreningsmänniska och i detta fall var det Ronneby Simsällskap man samarbetade med. Arrangemanget gav BLT gott renommé och möjlighet till inkomster i form av annonser vilket var den naturliga drivkraften i samarbete mellan redaktion och annonskonsulent. Ett år blev en av BLT:s yngre reportrar försenad till arrangemanget och kom dit först sedan alla hade lämnat idrottshallen. Stig menade att han åldrades flera år under denna tillställning eftersom hans egen tidning inte var på plats. Noggrann och plikttrogen som han var.  

Osviklig lojalitet kan utövas på olika sätt. Man kan som Stig Martinsson vara lojal mot sin tidning som arbetsgivare. I det fallet fanns det inga genvägar men han kunde också vara lojal gentemot en olycklig och ångerfull medmänniska.

När gamla Ronneby brunn brann ner en natt i november 1959 var alla på det klara med att en mordbrännare måste ha varit i farten. Stig har berättat att han kort efter branden fick besök av en man som ville lätta sitt hjärta. Mannen berättade att han tänt eld på hotellbyggnaden.

Stig har offentligt berättat om besöket och att han lovat mannen att hålla tyst. Ett tungt löfte för en journalist men samtidigt ett rörande bevis på hur Stig Martinsson var som medmänniska.

Vi är många före detta kollegor men även nu aktiva journalister som har rika minnen att se tillbaka på med värme och uppskattning av att ha fått dela en äkta lokalredaktörs innersta tankar och syn på sitt uppdrag.

Stig Martinsson blev 92 år och efterlämnar makan Maiken och sonen Anders.

Bengt Mauritzson, f d BLT- medarbetare, lärling och mångårig vän till Stig.

Det bästa jag läst om det värsta

Publicerat av

Så inleddes tisdagens (24.11.2020) ledare i Blekinge Läns Tidning. En välskriven och väl underbyggd ledare som måste ha fått hårt prövade skattebetalare i Karlshamn att rysa. Inte nog med att man fått en skattehöjning på 57 öre, som måste ha känts som en rejäl örfil, utan nu också få svart på vitt att kommunen saknar en sund förvaltningskultur. Därav jämförelsen med Grekland som ” symboliserar vad som händer med en ekonomi när man lever över sina tillgångar och ignorerar nyckeltal om hur verkligheten förhåller sig.”

Det är Carl-Vincent Reimers, ledarskribent på BLT, som står för denna pedagogiska jämförelse. Han gör det utifrån en färsk granskningsrapport av kommunens revisorer som är allt annat än nådiga i sin kritik.

Utifrån rapporten pekar Reimers på fyra punkter som han sammanfattar med följande mening – ”Pengar slängs ut på förvaltningarna utan att någon längre vet vilka ekonomiska mål som gäller.”

  1. ”Det mest allvarliga är att Karlshamns politiker saknar ett effektivt och tydligt arbete med budgetramar.”
  2. ”För det andra saknar nämnderna kompetent ekonomisk vägledning för att kunna spara, trots att detta är precis vad en kommun som Karlshamn behöver.”
  3. ”För det tredje är kommunens överskottsmål alldeles för lågt för att kunna täcka de väldiga investeringar som man gör från kommunens sida.”
  4. ”För det fjärde verkar det rödgröna styret sakna en strategi för att förbättra arbetsmiljön för kommunens 3000 anställda, med höga kostnader som följd.”

Så långt texten i ledaren.

Jag är skyldig en förklaring till mitt uttryck i rubriken ovan. Det är naturligtvis inte budskapet i sig  från revisorerna som får mig att tycka att den miserabla och avslöjade ekonomin i Karlshamn är det bästa jag läst. Det är nämligen upptäckten att vi i Blekinge åter har begåvats med kunniga och duktiga ledarskribenter på Blekinge Läns Tidning. Skribenter som skärskådar det som sker eller snarare INTE sker i våra fem kommuner. Ointresset för kommunernas göranden och låtanden har genom åren varit häpnadsväckande lågt.

Jag vill i detta nu lyfta högt på kepsen för just BLT som har utfört ett bra hantverk med Karlshamns senaste miljonrullningar. En skattehöjning på 57 öre på intjänad hundralapp ska inte få gå opåtalat förbi. Skattetrycket är redan hårt i Blekinge och nu måste befolkningen i Karlshamn betala med högsta skattetrycket i länet. En sådan ”julklapp” mitt i pandemin och med hög arbetslöshet hjälper naturligtvis inte fartblinda politiker att nå upp till den befolkningsutveckling som man har flaggat för under tiden som miljonerna rullat ut i tomma intet på t ex Östra Piren.

Det som nu sker i Karlshamn visar att varje kommun behöver vakande ögon på sig. Vi får aldrig släppa okunniga politiker vind för våg. När de gapar över för mycket och upptäcker obalansen måste ekonomisk kunskap ifrågasättas före lättvindiga skattehöjningar som gör länet än mer isolerat.

Tack BLT för orden i rättan tid.

Vinklade medvetet film om skogen

Publicerat av

Jag är fullt medveten om den politiska kampanj som riktas mot public service, Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges radio. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst Sverigedemokraterna som vill strama upp verksamheten inom public service. Det är ett allt mer utbrett bristande förtroende som ligger till grund för den riktade kritiken.

Jag har för egen del varit anställd i 27 år inom public service, Sveriges Radio, och har aldrig haft anledning att ifrågasätta dess inriktning och ambition att värna oberoendet. Detta får dock inte sätta hinder i vägen för en omprövning.

Det jag nu ska förmedla sätter nämligen en stor del av Sveriges Televisions trovärdighet i blixtbelysning.

Det handlar om filmen ”När skogen tystnar” som sändes i onsdags kväll på bästa sändningstid. Filmen annonserades som dokumentär och man fick till stor del följa äventyraren Marcus Aspsjö som tog sig fram genom Alaskas vildmark. Men det är ett antal miljöaktivisters medverkan och syn på den svenska skogen som har orsakat den mesta kritiken mot SVT.

Programmet kan ses som ett snedsprång som saknar motstycke och reaktionerna fick stor spridning redan dagen efter att filmen hade visats.

För egen del anser jag det mest anmärkningsvärda är när en av producenterna, Axel Adolfsson, ger kritikerna rätt. Han går så långt att han öppet berättar ”att filmen medvetet har anpassats för att maximera chansen till att SVT skulle köpa in den, vilket gav önskat resultat!”

Jag såg filmen och reagerade över det ensidiga budskapet som inte vid ett enda tillfälle blev motsagt. Därför blev jag inte överraskad när jag morgonen efter tog del av politiska chefredaktören, Anders Gustafssons ledare i BLT. Han skrev:

” Att dokumentären har en sådan tydlig slagsida åt ett läger i skogsdebatten gör att den brister i opartiskhet. Att den på ett så ensidigt sätt framhåller vissa fakta om skogen gör att den brister i saklighet. ”När Skogen tystnar” kan snarare betraktas som en propagandafilm än en dokumentärfilm. I ett fritt samhälle som Sverige har man all rätt i världen att producera sådana ”dokumentärer” men frågan är om det är lämpligt för public service att sända dem. Sker ingen kvalitetsgranskning alls?

Vi har ett behov av ett starkt public service i Sverige. Med sådana här snedsteg – och många andra den senaste tiden – blir det allt svårare att tillhöra försvararna av public service. Tyvärr.”

Jag varken kan, vill eller har anledning tro att Anders Gustafssons inlägg har med den nu politiska och kritiska tonen mot public service att skaffa. Han reagerade helt enkelt på filmens innehåll och vinkling.

Lite senare på förmiddagen kom mer kritik på sociala medier. Moderata lokalpolitikern i Järfälla, Alexandra Hedborg skrev på Twitter:

En av producenterna i filmen, Axel Adolfsson tar lite senare till orda och ger ett högst oväntat och avslöjande svar till Hedborg. Adolfsson skriver:

Expressen tar också upp Axel Adolfssons unika uttalande. Tidningen inleder artikeln på följande sätt:

”En filmproducent säger att han ”trollat SVT” genom att medvetet vinkla en naturdokumentär för att bevisa att public service är partiskt.

Axel Adolfsson säger att han ”inte kan stå för det som sägs” i filmen ”När skogen tystnar”, då den är ”anpassad” efter SVT.

– Det var värt att svälja min stolthet för att tjäna pengar, säger Axel Adolfsson.”

I artikeln förnekar Marcus Aspsjö att det skulle röra sig om en medveten och ensidig vinkling av filmen. Axel Adolfsson säger i en slutkommentar att redaktionen för filmen var fullt överens om vinklingen.

Bra ledare av Anders Gustafsson BLT

Publicerat av

Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på BLT följer i dag upp Helena Lindahl och Tim Svanbergs debattinlägg i Expressen. Centerpartisternas hela inlägg kan du även ta del av lite längre ner i denna blogg.

Anders Gustafsson hänvisar också till debatten i Ronnebys kommunfullmäktige som startade hela denna viktiga debatt om äldres rätt att själva välja vad man önskar äta. Han skriver:

Han inlägg läser du här:

Bespara de äldre Miljöpartidieten

BLT sågar av en populär läsargren

Publicerat av

Dagarna före årsskiftet förkunnade Blekinge Läns Tidning att man kommer att göra tidningen mindre lockande till läsning. En betydande stor grupp människor, företrädesvis pensionärer, mister nu en viktig informationskanal. Tidningen publicerade en liten notis med följande innehåll:

När tidningen hänvisar till föreningars egna hemsidor glömmer man att en stor grupp pensionärer inte har tillgång till dator. Största anledningen till detta är kostnaden men många saknar också kunskap i att hantera en dator. Pensionärsorganisationerna bedriver fortlöpande utbildning inom området men många medlemmar blir ändå särbehandlade när allt fler förutsätter att situationen är en annan. Samma var förhållandet när svenska banker försökte överge kontanthantering.

SPF Seniorerna i Blekinge har protesterat mot tidningens beslut genom att tillskriva tidningens chefredaktör, Mimmi Karlsson-Bernfalk:

Öppet brev till Blekinge Läns tidning

Vi har noterat att ni slutar med Föreningsnytt. Som ordförande i en av de stora organisationerna i Blekinge vad gäller föreningsliv, SPF Seniorerna Blekinge, protesterar vi emot detta. Var har detta beslutat tagits inom tidningen, redaktion, styrelse eller var?

Vi är en modern organisation och använder i hög utsträckning hemsidor, app mm för att kommunicera med våra medlemmar. Det civila samhället, vilket vi tillhör, är viktigt för ett gott samhälle och det borde ligga i anrika BLT att stå upp för dessa bundsförvanter. Föreningsnytt har varit ett bra sätt att nå ut till kretsar utanför SPF Seniorerna. Dessutom har den typ av information ett högt läsvärde för tidningens prenumeranter vilket ni borde slå vakt om.

 Med förhoppning om ändring av beslut.

Nils Ingmar Thorell, ordförande SPF Blekinge

Samma dag kom följande svar från chefredaktören på BLT:

Beslutet är taget av mig efter samråd med övriga i redaktionsledningen utifrån bland annat läsarundersökningar som visar att den här typen av innehåll inte hör till det som blir särskilt läst. Materialet kräver också en hel del bearbetning innan det kan publiceras vilket kräver en del resurser. Sedan förstår jag naturligtvis att förändringen skapar besvikelse hos aktuella föreningar och hos dem som läser Föreningsnytt. 

Med vänlig hälsning

Mimmi Karlsson-Bernfalk, BLT

Läsarundersökningar i all ära men Mimmi Karlsson- Bernfalk hade säkert fått en helt annan bild av verkligheten om hon före nämnda beslut besökt några av länets pensionärsföreningar. Noterbart är att Sydöstran, med samma ägare, Gota Media, ännu inte tagit något liknande beslut.

Blekinges två största pensionärsorganisationer, PRO och SPF har tillsammans närmare 14 000 medlemmar.

Ronnebytaktik lurade Karlskrona

Publicerat av

Konkurrensen mellan Blekinges fem kommuner har alltid varit stenhård. Genom åren har man stulit idéer av varandra hej vilt.

Därför var årets taktikgrepp från Karlskrona aningen överraskande. Inte minst för att det skedde helt öppet. Taktiken ”avslöjades” av BLT som även detta år skulle ansvara för den ytterst prestigefyllda tävlingen – ”Årets vackraste kommunala julgran.”

Trots att Karlskrona i fjol tog hem en jordskredsseger ville kommunen i år ta hjälp av Ronneby för att klä granen för ännu en seger. Istället blev det tvärt om. De två kommunerna hade i år bildat en ”julgranspakt” men Ronneby snodde, trots det nära samarbetet,  segern före Karlskrona.

Dessa granar ratades och fick inte delta i tävlingen.

Ronnebys taktik kommer sannolikt aldrig att avslöjas. Men Sara Svensson från Ronneby kommun måste självklart ha mixtrat med kulor och ljus på ett sätt som ingen i Karlskrona förstod.

BLT konstaterade: ” I år får Karlskronas julgran en helt ny stil – med hjälp av experter från Ronneby.”

Man ”lånade” helt enkelt Ronnebys uppskattade upplägg med röda bollar som kulor i granen på torget, rapporterade BLT.

Naturligtvis måste Sara Svenssons utlåning till Karlskrona ha gjort moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson ordentligt nervös. Han brukar ofta uttrycka sig på följande sätt;

Med Karlskronas stora seger i fjolårets julgranstävling måste Fredriksson haft många sömnlösa nätter uppe i sin egen granskog.

Men så visar det sig efter en veckas orolig och ytterst spännande väntan på resultatet att Ronneby i år snuvade Karlskrona på segern. Ronneby vann dessutom stort och sopade hem hela 54,36 procent av de 1490 rösterna. Karlskrona fick nöja sig med en andraplats med 28,52 procent.

Då ska man veta att Ronneby i fjolårets tävling var nära att hamna under kvalstrecket. Man nådde endast en tredjeplacering. Med denna kunskap i färskt minne är det lätt att förstå varför årets kommunala granar i Ronneby var nära att sparas bort på grund av krisartad ekonomi.

Allmänhetens intresse för kommunala julgranar är svagt. I fjol röstade 8014, i år var siffran endast 1490. Sämst är intresset i västra Blekinge. I BLT, inför julgranstävlingen, uttalade sig parkarbetarna från båda kommunerna om vikten av kunskap och erfarenhet samt inte minst hur viktigt ett samarbete är när det gäller att klä kommunala julgranar. Med tanke på den nybildade ”julgranspakten” och med tanke på resultatet kommer säkert detta nya samarbete att omprövas. Befolkningen i Karlskrona lär vara rejält uppbragt.

BLT: Okänsligt av Ronnebyalliansen

Publicerat av

Det är inte enbart skattebetalare i Ronneby som reagerar över alliansens förslag att kraftigt höja politikernas arvoden till en sammanlagd kostnad av 2 miljoner kronor.

Ett provocerande utspel, skrev jag för två dagar sedan. I dag skriver BLT:s politiska chefredaktör, Anders Gustafsson bl a så här i sin ledare:

”Det är okänsligt av Ronnebyalliansen att höja arvodena och kostnaderna för politiken samtidigt som de anser att kommunens verksamheter ska jaga kostnader. Det skickar helt enkelt helt fel signaler till både de kommunanställda och till kommuninvånarna. En prestigelös allians inser sitt misstag och ändrar sig till budgetfullmäktige den 29 september. Den gör om och gör rätt.”

Läs hela ledaren här:
http://www.blt.se/ledare/ronnebyalliansen-gor-om-gor-ratt/

Kalle unik makthavare i Blekinge

Publicerat av

Unik är kanske ett väl laddat ord när man ska bedöma makthavare i Blekinge, men sticker ut gör han onekligen och det på flera sätt.

Jag syftar på landstingsrådet Kalle Sandström. Även när det har blåst storm kring hans uppdrag har han alltid ställt upp för att kommentera och den delen lever han fortfarande upp till. Strax ett bevis på vad jag syftar till.

Men Kalle Sandström är unik även ur en annan synvinkel när jag jämför honom med övriga politiker i Blekinge. Han skriver själv och han använder inget maktspråk. Inte heller snuttifierar han sina kommentarer. Han tar med andra ord kritikerna på allvar. Andra politiker bryr sig inte ens om att svara.

Ett nu aktuellt ämne gäller det kontantlösa samhället som inte minst pensionärernas organisationer driver kraftfullt i stark motvind. Bankerna vill inte självmant ändra sina inkomstbringande åtgärder att stänga ute kontanthanteringen.

Därför var det positivt när Blekinge Läns Tidning på lördagen i en ledare riktade sig till landstingsrådet Kalle Sandström med en begäran i ämnet. ”Vägra inte kontanter, Kalle Sandström” var den samlade rubriken för budskapet.

Tidningen skrev:

”Sedan den 1 januari kan man inte längre betala med kontanter inom Folktandvården i ­Blekinge. Den som önskar göra det är hän­visad till centralkassan vid Blekingesjukhuset i Karlskrona eller Karlshamn. I fredags berättade BLT att sjukhusens restauranger och ­kaféer från och med i onsdags inte längre tar emot kontanter. ”Vi har ju många moderna betalningssätt i dag, som betalkort och swish”, kommenterade ansvarig chef Magnus Helge förändringen (BLT den 4 maj).

2013 fattade Landstinget Kronoberg beslut om att patienter inte längre skulle erbjudas att betala patientavgiften kontant, mer än vid lasaretten i Växjö och Ljungby. Det var ett ­beslut som sedan prövades i domstol med hänvisning till Riksbankslagens formulering att sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel. Hösten 2015 kom Högsta förvaltningsrätten fram till att beslutet skulle rivas upp och att landstinget har en skyldighet att ta emot betalning av patient­avgifter kontant. Har Landstinget Blekinge analyserat sina beslut utifrån denna dom?”

Kalle Sandström svarar utförligt i ett inlägg på Facebook men han är ändå inte beredd att ändra på landstingets inriktning i Blekinge även om han säger sig förstå problematiken och vilken grupp av människor som är mest drabbad. Han skriver:

”BLT: s politiske chefredaktör Anders Gustafsson tar i sin ledare 5/5 upp utvecklingen i vårt land mot ett kontantlöst samhälle. Specifikt handlar det om landstingets restauranger och caféers beslut att begränsa möjligheten att betala med kontanter. I rubriken uppmanar han mig att inte vägra kontanter!

Jag tycker det är ett intressant ämne att fundera över. Det är frapperande att se hur vi svenskar använder kort som betalningsmedel, för såväl stora som små inköp. För att inte tala om vilket genomslag Swish fått som betalningsmetod. Jag kan erkänna att jag själv tillhör dem som sällan bär kontanter på mig.
Vi behöver inte komma längre än till Tyskland för att se ett helt annat  användande av kontanter. Visst går det att betala med kort, men det är ju ingalunda lika självklart som här.

Anders Gustafsson tar upp några trådar som jag vill kommentera:

  1. Ett kontantlöst samhälle är en fara ur beredskapssynpunkt. Slås det elektroniska systemet ut fungerar inte våra basala affärstransaktioner. Svårt att säga emot Försvarsberedningen och Riksbanken som sagt detta. Men är det ett problem som måste åtgärdas, måste det ske genom lagstiftning. Vi kan inte förvänta oss att enskilda aktörer löser detta.
  2.  Det finns en dom som säger att sjukvården inte kan kräva kortbetalning. Den handlar just om avgifter i den offentligt finansierade sjukvården som alla ska ha tillgång till. Domen kan dock inte tillämpas på landstingets andra verksamheter. Exempelvis som i detta fall personalmatsalar.
  3. Politiskt styrda organisationer (i det här fallet landstinget) ska ta ett större ansvar för att bevara kontanter som betalningsmedel än privata näringsidkare. Ett märkligt resonemang, inte minst i detta fall där landstingets del är mycket, mycket marginellt i det totala restaurang, café och affärsutbudet.
    De som borde ta störst ansvar, bankerna, är väl de som kommit längst i avskaffandet av kontanter!
  4. Även fortsättningsvis kommer det att gå att betala med kontanter i den mest publika delen av landstingets restaurangverksamhet, caféet och kiosken på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Det som kan vara lite mer problematiskt är motsvarande verksamhet i Karlshamn där caféet är integrerat med personalmatsalen. I det stora hela bedömer jag dock åtgärden som väl avvägd och rimlig.”