Etikettarkiv: Blekinge

Ronneby bygger förskolor i onödan

Publicerat av

Det är de unga som överger Ronneby. Sune Håkansson ger mig rätt i den analysen när han i sin tur har studerat SCB:s siffror som jag kommenterade i bloggen här under. Han skriver:

”De unga flyttar och de synes inte återkomma.”

”Sjunker befolkningstalet så minskar behovet av bostäder. Man kan också misstänka att bristen på förskoleplatser är borta när de planerade förskolorna har byggts”, varnar han och ser en allt mer påtaglig utveckling i Ronneby:

”Mycket beror på invandringspolitiken. SD synes få alltmer stöd av M och L. För Ronnebys del blir följden lediga bostäder.”

Här följer hans sifferanalys:

”Under 2019 började Ronnebys befolkningstal åter sjunka. Då med 92. Under 2020 blev det snarast ett ras, minus 261. Preliminära siffror för början på året antyder fortsatt minskning.

Förklaringarna är många.

Födelsetalet sjönk från 333 till 296, delvis beroende på att ungdomarna börjat flytta, redan under 2019.

Antalet döda steg från 309 till 365.

Flyttningsnettot försämrades. Nettot mot övriga kommuner nära nog oförändrat, minus 70 till minus 72.

Flyttningarna till andra län ändrades från minus 203 till minus 190.

Men nettoinvandringen var 2019 PLUS 187  blev plus 66 under 2020. Vi har fortfarande plus mot utlandet, men inte alls som för något år sedan.

Intressant är att antalet utlandsfödda SJÖNK med närmare 100 under 2020. Det är i stor utsträckning de utlandsfödda, som lämnar kommunen. Fortfarande är var sjätte kommuninvånare född utomlands.

Åldersmässigt var det ett plus på 19 barn i nettoflyttningen i åldrarna 0-1 år. För åldrarna 2-9 blev netto minus 28, i åldrarna 10-19 minus 96 samt i åldrarna 20-24 minus 54, Det var plus 25 i åldrarna 25-29. Därefter är det kringsvid minus 1 i varje årsklass. Sålunda: De unga flyttar, och de synes inte återkomma.

Sjunker befolkningstalet, så minskar behovet av bostäder. Man kan misstänka att bristen på förskoleplatser är borta när de planerade förskolorna har byggts.

Mycket beror på invandringspolitiken. SD synes få alltmer stöd av M och L. För Ronnebys del blir följden lediga bostäder.”

Sune Håkansson

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Publicerat av

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Sockerbruket i Ronneby brann ned 1872

Publicerat av

Upprepas ett namn på en speciell byggnad genom årtionden är det lätt hänt att det lever vidare till nya generationer.

Ronneby har en sådan byggnad, det s k Sockerbruket. Byggnaden som sticker ut mitt i centrum har namnet till trots aldrig inrymt något sockerbruk. I mitten av 1960-talet benämndes fastigheten av ledande kulturpolitiker för att vid sidan av Heliga Kors kyrka vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Inte heller det stämmer.

Jag ska strax med hjälp av en tidigare politiker, nu avliden, förklara hur det hänger ihop.

Det var när Blekinge Läns Tidning publicerade en artikel den 12 februari med rubriken på sidan ett -”Aktivitetshus döms ut – kan bli en dödsfälla” som jag fick anledning att dyka djupt i mitt arkiv. Genomgående i artikeln är det ”Sockerbruket” som nämns.

Det manus som jag letade upp innehåller en insändare som publicerades i lokalpressen i mitten av 1960-talet. Insändaren är undertecknad av två ledamöter i dåvarande fullmäktige, Göran Tidman och Per Thano. Båda hade 1994 varit med och startat Ronnebypartiet. Insändaren kom till efter en synnerligen intensiv debatt som gällde ”Kulturkommunen Ronneby”.

I debatten påstods att ”Sockerbruket” jämte Heliga Kors kyrka skulle vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Göran Tidman var uppbragt av det sagda och påbörjade en mindre forskning. Jag citerar vad han kom fram till och hur insändaren utformades:

”Den 14 september 1731 fick postinspektören Schaey i Karlshamn privilegiet att anlägga ett sockerbruk i Ronneby. Bruket skulle raffinera rörsocker som importerades från Västindien. Byggnaden som uppfördes var fem våningar hög, byggd av engelsk och öländsk pannsten, en imponerande byggnad i lilla Ronneby.

Den kom att genomgå skiftande öden. Sockerbruket lades ned på 1830-talet, ett kopparslageri inhystes där. Kockums kärlfabrik övertog huset. En brand förstörde byggnaden år 1872. Inget finns nu kvar av sockerbruket. Ett liknande hus uppfördes åren efter branden. Först tillkom de undre våningsplanen och omkring år 1900 påbyggdes huset med de båda övre planen.

Tillverkningen kom på 1890-talet att inriktas på bl a emaljerade kärl, övre planen användes som förråd.

Den nuvarande byggnaden är sålunda inget sockerbruk. Den stora 4-våningsbyggnaden står dock på det gamla sockerbrukets grund. Man bör mera rättvisande kalla huset för det s k Sockerbruket. Huset har inget större kulturellt värde. En riktig byggnadsteknisk undersökning torde visa diverse skraltigheter.”

Så långt insändaren. Det ska förklaras att det i mitten på 1960-talet väcktes idéer om att Kulturcentrum skulle kunna utnyttja lokalerna. Ronnebypartiet avstyrkte dessa idéer med motiveringen att fastigheten var svår och dyr att bygga om. Nu anses lokalerna också kunna vara en dödsfälla enligt en undersökning genomförd av Räddningstjänst.

Men – en dödsfälla kan man göra något åt. Bruket – som byggnaden numera kallas – har i mångas mening ett kulturhistoriskt värde. Den gamla industribyggnaden där generationer av ronnebybor arbetat sedan slutet av 1800-talet är en viktig del av Ronnebys historia. I många andra kommuner har man bevarat sina gamla industribyggnader och renoverat dem med stolthet till bl a konsthallar eller kulturhus. Även om det blir dyrt att åtgärda dödsfällorna skulle det vara värt pengarna att skapa ett landmärke i staden som ronnebyborna kan känna stolthet över – igen.. I stället för att låta byggnaden mer eller mindre förfalla, borde man skapa något.  

Skogsvandrarstipendiet till Kaisajuntti

Publicerat av

För tretton år sedan instiftade dåvarande orienteringsklubben Skogsvandrarna ett stipendium. Det bestämdes att det årligen skulle tilldelas en ideellt verksam person, ledare, grupp eller förening som tydligt bidragit till orienteringssportens bästa i Blekinge.

I år heter mottagaren Kenneth Kaisajuntti som tillhör OK Skogsfalken i Svängsta. Kenneth är mångårig kartritare och en av landets absolut skickligaste. Motiveringen till att just han tilldelas årets stipendium lyder:

”Stipendiaten är en av Sveriges främsta kartritare. Under snart ett halvt sekel har han försett Blekinge med högklassigt kartmaterial och generöst delat med sig av sitt kunnande. Han har därmed starkt bidragit till att Blekinge är ett attraktivt orienteringslän.”

”Det ära alltid trevligt att bli ihågkommen för något man har gjort bra. Jag har ritat i 50 år men har  gått ner i arbetstid nu och tänkt bli pensionär, men nu när man har fått ett sådant här fint pris då får man nog fortsätta att rita lite, säger Kenneth Kaisajuntti till Orienteringsmagasinet Skogssport.

”Det har varit ett fantastiskt trevligt jobb, men också väldigt ensamt och svårt. Det trevligaste har varit att rita åt mindre klubbar som vill ha en karta runt sin klubbstuga.”

Stipendiet är på 5 000 kronor och innebär också ett diplom att fästa på väggen.

Skogsvandrarna bildades 1934 och var länets första renodlade orienteringsklubb. Verksamheten varade i 75 år och avslutades med att klubben gav ut en bok som skildrar verksamheten som var framgångsrik på många sätt med bl a flera landslagslöpare.

Orienterare, aktiva och före detta aktiva, skänker årligen pengar så att stipendiet kan fortsätta att uppmärksamma duktiga orienterarkrafter i Blekinge.

Fler följer högmässan än fullmäktige

Publicerat av

Mitt blogginlägg (se nedan) om den obefintliga och stoppade politiska debatten i Ronneby har fått Sune Håkansson, Ronnebypartiet att kommentera inlägget.

Till stora delar ger han mig rätt i min kritik, men anser samtidigt att han har försökt att genom insändare skapa debatt. Han skriver:

”Naturligtvis behöver inte detta vara enbart av godo.  Andra politiker och kommuninvånare kan mena att jag inte tillför debatten något.”

I inlägget ger han prov på en rad frågor som borde vara föremål för en offentlig debatt. Bl.a. att Ronneby redan har räknat fel på åtskilliga miljoner.

”På Bengtbloggen uttrycks en rädsla för att vi är på väg bort från demokratin. Till stor del är jag beredd att hålla med. I andra fall menar jag att det finns förklaringar, som en gång var godtagbara.

Budgetsammanträdet var förvisso parodiskt. Åtminstone jag hade då förhoppningen att pandemin skulle gå över snabbare. För min del, om jag minns rätt, var det mest ett påpekande om att den befolkningsprognos som används, var för optimistisk. Jag fick rätt. Innebörden är att kommunen räknar med ca fem miljoner kronor i skatteintäkter, som aldrig kommer.

Jag har också påpekat att vården av våra äldre blir något tiotal miljoner kronor dyrare än budgeterat. Förklaringen är att införandet av LOV ger konsekvenser, som de styrande inte hade räknat med. Tomma platser kostar nästan lika mycket pengar som belagda.

Bengtbloggen efterlyser opposition. Äldreomsorgen är ett område, där jag har opponerat. Jag påstod dels att det skulle bli orimligt dyrt att bygga om Ålycke, dels att platserna inte behövs. Till sist höll kommunalrådet med om kostnaderna. Vad gäller platserna behövs dom förvisso inte, det finns gott om lediga. De styrande väljer dock att avveckla dels vårt nyaste boende, Ågårdsbo. Dels dras verksamheten ner på det relativt nyrenoverade Vidablick.

Min tes är att våra äldre helst vill bo kvar i det ordinära boendet, så länge det går. I andra hand vill man bo på trygghetsboende. Jag motionerade om att antalet lägenheter på trygghetsboendena skulle öka, så att våra äldsta kunde garanteras plats. Motionen avslogs. Det var inte så konstigt, ty Kommunala pensionärsrådet avstyrkte motionen, enligt förslag från SPF. Vill inte pensionärernas organisationer ha fler trygghetsboenden, så faller frågan.

Förvisso är jag förvånad över att massmedia, eller pensionärsorganisationerna, inte har skrivit en rad om att mer än hälften av de äldre i centralorten väljer Attendo.

Jag menar att jag trots allt har opponerat mer än någon annan politiker i kommunfullmäktige. Naturligtvis behöver inte detta vara enbart av godo. Dyrbar tid går åt. Andra politiker och kommuninvånare kan mena att jag inte tillför debatten något.

Min målsättning har varit att publicera tre insändare i månaden. Det har blivit så, trots att något inlägg har hamnat i papperskorgen. Jag tror att jag har publicerat fler inlägg än vad alla övriga fullmäktigeledamöter tillsammans har skrivit.

Jag håller fullständigt med Bengtbloggens påpekande om att den politiska debatten går på lågvarv. Redan före Corona hände det ofta att fullmäktigesammanträden passerade utan att omnämnas med en rad i dagstidningarna. Har jag förstått rätt är det avsevärt fler som följer högmässorna via datorn än som följer fullmäktigesammanträdena på nätet. Då sprids ingen kunskap, då kan man inte diskutera.

Slutligen: Idag räknar jag Sverigedemokraterna till Alliansen. SD får ofta stöd för sina förslag.”

Sune Håkansson

Revisorer räddar intresset för politik

Publicerat av

Jag gillar att följa den politiska debatten på såväl riks- som lokal nivå. Men tyvärr blir vi allt färre.  Det är den lokala politiken som lockar allt mindre. Under pandemin har den politiska debatten i min hemkommun Ronneby varit obefintlig. Det i sin tur har inneburit att jag endast korta stunder lagt tid på att följa ett sammanträde med fullmäktige.

Jag ska ge ett exempel. När fullmäktiges ordförande i förväg annonserade att 2020 års budgetbehandling skulle vara avklarad på 90 minuter tog i varje fall jag mig för pannan och ställde frågan – var är demokratin i Ronneby på väg? I vanliga fall brukar ett sammanträde med budgetbeslut ta en hel dag i anspråk.

Förra året var ett i högsta grad ovanligt år med en pandemi som inte bara spred smitta och orsakade många dödsfall, utan tycktes också få rutinerade politiker att tappa allt förnuft. Tidigt kom partierna överens om att göra sammanträdena så korta som möjligt. Detta för att undvika smitta. Det i sin tur innebar att man skulle undvika debatt.

När budgetsammanträdet i Ronneby genomfördes den 26/11 var det dessutom totalt debattförbud anbefallt. Varje parti fick använda tio minuter till ett anförande för att presentera sina budgetförslag. Men ingen debatt!

Nu i efterhand har jag funderat mycket på vem i det politiska sällskapet som kläckte denna idé? Nästa fråga – hur kunde idén få allas gillande? Det handlade om stora summor eftersom beslutet inte enbart gällde budget 2021 utan även plan för 2022 – 2023. Fanns det verkligen inget enda parti som kunde se nyktert på vad demokratin står för? Oppositionen var och är som bortblåst. Den finns inte och får ett svårt arbete att påminna om sin existens inför valet nästa år.

På senare år med Sverigedemokrater som vågmästare har det varit i varje fall lite spänning i luften. Vilken av de två budgetförslagen skulle få just Sverigedemokraternas gillande? I år var även det lilla spänningsmomentet borta. Sd gick ut i media redan före sammanträdet och klargjorde att man skulle rösta på alliansens förslag. Helt logiskt i sig eftersom de har röstat just på det sättet på senare år. Först nu på nyåret har sd vaknat och berättat att man tänker bryta överenskommelsen om att avstå debatter i fullmäktige.

Men just I denna totala avsaknad av demokrati och med detta nattsvarta politiska ointresse och ansvar inför oss väljare ser jag plötsligt ett ljus i tunneln. Ljuset kommer i form av en allvarlig rapport från Ronneby kommuns revisorer med dess ordförande Jan-Anders Palmqvist i spetsen.

Krisledningsnämnden i Ronneby, som sjösattes två gånger under 2020 med ett kort uppehåll, har nämligen på ett långtgående sätt överträtt sina befogenheter. Ett beslut i Krisledningsnämnden att inte ta ut avgifter för tillsyn och kontroll av krogarna togs utan att nämnden hade laglig rätt att göra det. Ett annat sådant beslut var att inte heller ta ut avgifter för tillsyn och kontroll inom livsmedelsbranschen under 2021.

Dessutom har revisorerna riktat kritik mot krisledningsnämndens process som får konsekvenser för taxor och avgifter i en rad nämnder.

Nu kommer säkert inte detta att innebära någon väsentlig förändring med t.ex. krav på politikers avgångar, men, som revisorerna så riktigt påpekar, lagar och förordningar måste följas.

Ytterligare en ljuspunkt är att jag sett att statsvetarprofessorn, Ulf Bjereld, socialdemokrat, fördömer debattstopp till följd av coronarestriktioner.

”Debattstopp är ett hot mot demokratin. Det är absolut inget krav att ledamöter ska vara fysiskt närvarande, men debatten måste tillåtas och genomföras.”

Ulf Bjereld tillägger, att han inte förstår hur det skulle vara coronasäkert att minska den kommunala debatten. Dessutom ger han mig och andra rätt när han säger:

”Även om det kan vara skönt för politikerna att slippa insyn är risken att det leder till att allmänhetens intresse minskar.”

Vi ger fullmäktige några chanser till

Publicerat av

Har du tittat på fullmäktiges sammanträde i Ronneby digitalt? Jag förstår om du slutade titta tidigt.

Jag som nörd härdade ut fram till punkt 16 av 29 möjliga. Av naturen nyfiken ville jag naturligtvis ta reda på hur man skulle lösa det numera enda gångbara sättet att genomföra ett pandemisäkert sammanträde.

Jag ska genast säga att jag kommer att vara ovanligt snäll och mild i min betraktelse. Kanske onödigt mycket med tanke på att Ronneby kommun haft lång tid på sig att förbereda en sändning av detta slag. Pandemin tog ju oss i sitt grepp i mars månad så helt plötsligt kan man knappast påstå att kravet på ny teknisk lösning har uppstått.

Men med tidsaspekten i åtanke var det ändå en aning tålamodsprövande att vänta i tjugo minuter på att sammanträdet skulle kunna starta. Efter en stund fick vi med hjälp av en textruta veta att man hade tekniska problem, vilket vi redan hade räknat ut eftersom det inte kom någon bild utan endast sporadiska utrop.

Men inte heller efter att sammanträdet startat var alla ledamöter bekväma med hur det fungerade. I många fall var ljudet dåligt för att i nästa stund blomma ut i ett eko som på fackspråk kallas rundgång. Det betyder att talaren får återgång på sitt eget tal och det kan få den mest rutinerade att nästan bryta ihop.

Denna första gång för ett digitalt sammanträde med fullmäktige var det lite si och så med disciplinen. Mikrofoner var påslagna både här och där och redan i inledningen i samband med uppropet var det svårt för många ledamöter att hitta rätt knapp för att slå på mikrofonen. Uppropet tog därför en olidligt lång tid. Vissa sågs vinka istället för att svara ja, men det viktiga var ju att det löste sig efter ett tag.

Jag hoppar över alla ordningsfrågor som naturligtvis också uppstod och när ledamöterna en stund in i sammanträdet tvingades uppleva en digital votering fungerade det förvånansvärt bra. Förutom att någon ledamot aldrig fick fart på sin mikrofon utan istället uppmanades att visa antingen tumme upp (ja) eller tumme ner (nej).

Men jag menar, vad kan man begära? Vi är mitt uppe i en pandemi, andra vågen, och alla barn i början. Men jag måste nog ändå påpeka att man i Ronneby haft lång tid på sig att tekniskt förbereda sig. Men varför har man väntat så länge?

I vanliga fall brukar ljuset vara ett visst problem när man sänder normala fullmäktige från Ronnebysalen, men nu var det än värre för att inte säga riktigt dåligt. Ni kan själva ta del av de unika bilderna i denna blogg. Men det viktigaste var ju ändå att de kunde höras.

Det hjälpte föga att fullmäktiges ordförande, Nils Ingmar Thorell, l, kvällen till ära hade iklätt sig tomteluva. Tanken var nog god men den fina julstämningen ville ändå aldrig infinna sig.

Inte heller blev det utdelning av kulturpris och stipendium. Pristagarna vägrade komma, berättade ordföranden. Jag förstår dem.

Så, vi ger fullmäktiges ledamöter några chanser till och nu under jul- och nyårsfirandet finns det ju stora möjligheter till att träna lite med sina datorer i hemmamiljö.

Samtliga tillönskas God Jul och Ett Gott Nytt Bättre År.

På tal om bilderna: Så har ni aldrig sett Ronnebys politiker under ett sammanträde. De är hämtade direkt från sändningen.

Snabb politisk reaktion mot krögartrots

Publicerat av

Restaurangägare och handlare vill att vi ska stödja dem genom att handla lokalt. En självklarhet anser merparten av oss, men då har vi också rätt att kräva en motprestation, nämligen att lokala restriktioner efterlevs.

Men nu har det enligt lokala medier visat sig att det brister rejält hos alltför många krögare i Ronneby. Kommunala inspektörer har rapporterat att det brister i såväl sättet att placera gäster som att helt enkelt strunta i uppsatta regler i stort.

Enligt samma inspektör ska en restaurangägare ha yttrat – ”de som bestämmer inte vet någonting.” Med andra ord, inget att bry sig om.

Anmärkningsvärt är att inte mindre än sju restauranger i Ronneby har rapporterats inte leva upp till uppsatta regler för att förhindra smittspridning av covid-19.

Detta samhällstrots sker samtidigt som smittspridningen fortsätter att drabba allt fler människor i länets fem kommuner. Människor dör trots intensivvård.

Trots detta vägrar ett antal restaurangägare att efterleva de restriktioner som finns.

Redan i går när det blev känt på nätet att vissa krögare struntar i regler blev reaktionen på sociala medier häftig. Någon ville att dessa krögare skulle namnges och fråntas rätten att sälja luncher till elever. Många ansåg kravet som självklart.

Därför är det glädjande att ledande politiker i Ronneby kommun redan i dag har reagerat och uttryckt just den synpunkten att trilskande krögare kommer att fråntas rätten att sälja luncher till elever. Roger Fredriksson, m, kommunstyrelsens ordförande berättar också att elever som kommer för att hämta sin lunch tillåts sitta i lokalen för att äta sin mat. Detta är också ett brott mot regelverket eftersom maten endast får hämtas.

Bra! Mycket bra och snabb reaktion av Roger Fredriksson. Men se nu till att det INTE stannar vid förnyade hotelser i stil med böter som det har handlat om tidigare. Ronneby är en liten stad och vill krögarna ha fortsatt stöd vill vi andra, som har efterlevt uppsatta regler ända sedan i mars, att en snabb attitydförändring sker.

Med andra ord – alla krögare ska hålla sig till regelverket eller ska restaurangen stängas.

Julgran odlad med kärlek handlas lokalt

Publicerat av

En julgran ska ha odlats med samma omtanke och kärlek som vi vill ha våra frukostägg.

Ungefär så resonerar Peter Fransson som äger och driver Äggaboden i Gärestad by strax utanför Ronneby centrum.

Jag får ungefär det svaret när vi hälsat och jag frågar:

”Du hade ju slutat att sälja julgranar, men nu står du här med en massa granar igen. Vadan detta?

”Jag höll upp ett år för att det var svårt att hitta granar med kvalitet”, blir det lite överraskande svaret.

Visst vill vi ha snygga och välväxta granar. Det är klart, men när han fortsätter att berätta om skogsägares olika sätt att se på en julgran förstår jag plötsligt vad han menar. Han berättar om årets leveranser och mannen bakom dessa. En äldre man som verkligen lever med sina granar. Han putsar dom året om med sax och ser till att granen verkligen ska bli så jämn och fin så att den platsar i ett hem under några veckor.

Jag hör på Peter att han i år är stolt över de granar han saluför. Han kapar några centimeter på foten och några små grenar längst ner putsas till. Därmed klart att dra nätstrumpan från topp till tå, eller är det möjligen tvärt om.

När jag omfamnar granen för att bära den till bilen måste jag tillstå att årets gran var betydligt lättare att välja än tidigare års upplagor. Granarna som står på led lätt lutade mot en stenmur får nu en helt annan lyster och resning än när jag kom. Jag vill tro att Peter menar allvar med sin berättelse.

Därför ska naturligtvis även julgranen inhandlas lokalt. Mest lokalt i detta fall är Äggaboden i Gärestad by. Ägaren Peter Fransson, alltid lika glad och positiv oavsett hur mycket han behöver putsa på utvalda granen.

Tack för god service och ett glatt samtal. God Jul.