Fiske i Ronneby ingen lustupplevelse

Vill man sälja en vara ska förutsättningen att fullt kunna njuta av den uppfyllas på olika sätt. Säljer man, som Ronneby kommun, fiskekort i en sjö bör några självklara krav vara uppnådda. Tycker jag.

Många invånare i Ronneby har allt för länge, klagat på tillgängligheten när det gäller fisket i Skärsjön strax utanför stadskärnan. När man för åtskilliga år sedan började plantera in ädelfisk i sjön var det en rik upplevelse att ta sig till denna sjö.

Det fanns en bra gångstig runt sjön. Utefter stigen fanns det bryggor varifrån ett bra fiske möjliggjordes. I sjön kunde man hyra en båt och det fanns också en väl tilltagen p-plats.

En dagsrapport nu i juli månad 2020 visar ett påtagligt förfall som på intet sätt inbjuder till att betala för fiske. Stigen är väl upptrampad och används flitigt av intillboende. Problemet är att naturen lever och växer som den vill i full frihet, vilket bl a innebär att sjön blir allt svårare att se och nå.

Bryggorna är i ett miserabelt skick vilket en av bilderna ovan också visar. Halva bryggor ligger på kant i vattnet och utgör ingen lockande plattform för fiske.

Båten i sjön är borttagen. Ronneby kommun uppger på en av sina hemsidor att skälet till detta är förstörelse. Kanske inte så konstigt eftersom misskötseln ger intryck av att kommunen inte bryr sig.

Nu måste eventuella köpare av fiskekort i Skärsjön slåss med sly vilket innebär att ett kast med spö innebär mer trassel än att lyckas få en firre på kroken.

Upplevelsen när man glad i hågen anländer med fiskekortet i handen ska inte vara en besvikelse i stil med att hamna på en förfallen bakgård i en storstad.

Skärpning Ronneby kommun. Rusta snarast upp och gör Skärsjön till en välkomnande fiskesjö värd namnet – och pengen. Arbetskraft lär inte saknas.

Självklar marknadsföring av Blekinge

Man valde enkla och självklara argument när man för 40 år sedan lockade turister till länet. Det fungerade t o m med svart/vita bilder. Blekinge hade allt redan då, 1980.

Annonsen har jag hämtat ur ”Brunnsbladet” som gavs ut i samband med att Ronneby Brunn firade 275 årsjubileum. Tidningen producerades av Ronneby Brunn och redaktionen bestod av Gustav Andersson (platschef på Sydöstran i Ronneby), Erik Klint, Karl-Aage Schwartzkopf och Anders Wahlund.

I samband med jubileet gav författaren Lars Rosander (1935-2018) ut romanen ”Sommarskymnings svalka”. Han blev förälskad i Ronneby Brunn när han samlade stoff till romanen. En thriller med ingen mindre än Kung Oscar II som huvudperson. I Ronneby Brunns omgivningar finns ännu i dag mycket kvar från 1905, det ödesdigra år då handlingen utspelas.

Sommarbrev från stadshusläktaren

Det har kommit ett sommarbrev från Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Han betraktar Ronnebys politiska skeende från stadshusläktaren. Han delar med sig av intressanta tankar som ni naturligtvis ska få ta del av.

Det mest intressanta, även om han har placerat den meningen långt ner, är hans grundtips att Sverigedemokrater och moderater bildar en styrande koalition efter nästa val!

På regional nivå, anser han, tillåts sd numera vara med och sätta dagordningen. Han syftar naturligtvis på sparförslaget på 400 miljoner som kom just från sd och som alliansen snabbt svalde. Däremot är det tyst från sd när det gäller Ronneby.

Han funderar också på varför lokaltidningarna har tappat intresset för de kommunala frågorna i Ronneby.

Nu till stadshusläktaren:

”Snart har halva mandatperioden gått. Man bör se både bakåt och framåt. Det konstateras att dagstidningarna nära nog har tappat intresset för de kommunala frågorna. Dessa behandlas sparsamt i de allt tunnare tidningarna. Några av sammanträdena i kommunfullmäktige har inte refererats med en enda rad.

Hur har ”Svensson” skött sig, frågade jag en gång en ärrad partiveteran, angående en nyvald. ”Han har inte misskött sig…å andra sidan har han inte sagt någonting”.

Så är det. Sitter man tyst, gör man inte bort sig. Det synes vara den strategin Sverigedemokraterna har valt. Knappast något sägs i kommunfullmäktige, förslagen i nämnderna är lätträknade.

Ty Sd har fördelen att rikssiffrorna ser hyfsade ut. I Sölvesborg har man ett Sd-kommunalråd. Utvecklingen där är ingalunda dålig. Man kan i andra kommuner inte ta Sölvesborg som ett avskräckande exempel. För den Alliansledda regionen går det illa, men Sd tillåts numera vara med och sätta dagordningen. Att utreda hur 400 miljoner kronor skall sparas är ett förslag från Sd.

För Ronneby går det inte bra. Befolkningstalet sjunker och SCB förutspår fortsatt kräftgång. Olika utvärderingar placerar Ronneby långt ner på listan. Nämnderna gör av med tiotals miljoner mer än vad som budgeterats. Det kommunala bostadsbolaget vägrar att följa kommunfullmäktiges direktiv. Centrum upplevs som alltmer öde.

I närtid öppnar Attendo sitt äldreboende på Kilen. Det är fler än Wildros (S), som störs av att kommunen drar ner antalet platser på Vidablick och hänvisar de äldre till Attendo. Generellt gäller att Wildros tillhör de mest kritiska i kommunfullmäktige. Han är avsevärt mer kritisk än sin gruppledare, som hittills valt att ligga relativt lågt. Men det kan ju vara en Coronaeffekt.

Förvisso kan mycket hända inför nästa val. Mitt grundtips är likväl att Sd och M bildar en styrande koalition. Det behövs inga större ommöbleringar för att man skall nå majoritet.

Mycket beror på hur de mindre partierna: Kd, L, Mp, Rp och V klarar sig. Det behövs inga större snedsteg för att några partier får lämna kommunfullmäktige. I en del fall är föryngringar att vänta. För Mp synes gälla regeln att politiker inte skall sitta för länge.

Sune Håkansson

Ronneby debatterar om man FÅR debattera

I Ronneby påverkar den rådande pandemin också den politiska och demokratiska processen.

I Ronneby har den s k borgfred som ingåtts mellan dom politiska partierna utvecklats till en fullödig parodi. Vid torsdagens (25.6) sammanträde med fullmäktige resulterade överenskommelsen i en debatt om man får debattera.

Det var när man i början av sammanträdet (ingen kan skylla på trötthet) skulle kommentera årets första Tertialrapport av den 2020-04-30. Ingen reagerade när kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, manade nämnderna till att ta krafttag för att råda bot på röda ekonomiska siffror.

”Det finns ett liv också efter Corona. Vänta inte med att vidta åtgärder. Det blir inte bättre. Vi måste i slutet av året landa på fötterna, manade Fredriksson utan att peka ut någon enskild nämnds redan betydande underskott.”

Ungefär samma budskap hade oppositionsledaren, Magnus Pettersson, s, som kallade redan halva avverkade 2020 ”för ett riktigt skitår”. Han nämnde dock såväl Vård- och omsorgsnämnden som Socialnämnden från vilka han saknade initiativ till åtgärder.

Men det var först när han i nämnda kritik råkade nämna att Sverigedemokraterna inte hade kommit med ett enda åtgärdsförslag som en debatt om rätten att debattera utbröt. Nicholas Westrup, sd, rusade upp i talarstolen och inledde med följande:

”Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i talarstolen på denna punkt i dagordningen men jag måste påtala och protestera mot att Magnus Pettersson, s, är oseriös när han hoppar på just vårt parti. Jag tycker det är oseriöst med tanke på den borgfred vi alla partier har gått med på. Uppgörelsen innebär att vi i fullmäktige ska minimera tiden här tillsammans och därmed inte välja konfrontation som förlänger sammanträdet onödigt mycket. Jag vill inte medverka till att eventuellt smitta Magnus Pettersson med Corona. Därmed oseriöst att just peka ut vårt parti.

Magnus Pettersson i sin tur tackade för omtanken när det gällde Coronapandemin och fortsatte:

”Menar du då Westrup att vi i kväll på punkten Tertialrapporten skulle ha förbigått den med tystnad. Den om något måste väl kunna diskuteras. Skattebetalarna som följer vårt sammanträde förväntar sig säkert att få veta hur pengarna har använts hittills under året.”

En stund senare ansåg sig Lova Necksten, mp, föranlåten att äntra talastolen. Hon förkunnade:

”Borgfred betyder att hålla sams, men inte att vara tyst!

Peter Bowin förlängde denna helt makalösa debatt ytterligare genom att bl a uppmana Nicholas Westrup att vid nästa sammanträde ikläda sig munskydd om han är rädd för att bli smittad om debatter drar ut på sammanträdestiden.

Slutsats: Har man inget att tillföra ja, då är det naturligtvis lättast att tolka borgfred som total tystnad.

Nåja, det handlade faktiskt också trots allt om Tertialrapporten. Många frågor ställdes av Sune Håkansson, rp, till en rad nämnder, mest till Vård- och omsorgsnämnden, men dessa frågor får vi på olika sätt återkomma till. Bl a att just Vård- och omsorgsnämnden betalar full hyra till Ronnebyhus trots att flera lokaler i huset är utdömda och står tomma.

Med borgfred kan i modernt språk avses överenskommelse mellan annars stridande parter att hålla sams inbördes för att bekämpa yttre fiende.

Hittaut – hittasaker

Jag har precis lämnat aluminiumstolpen (checkpoints) i den lilla gropen. Jag är en av alla de som älskar hitta- ut- projektet och som älskar att leta checkpoints i naturen. Vi är många nu och vi hittar inte bara ut vi hittar också ett och annat som inte har med orientering att göra.

En cykel mitt i skogen! Den saknar hjul. Sadeln har för länge sedan sett sina bästa dagar. Styret är tufft men otidsenligt. Kedjeskyddet är kvar, nästan blänker mot den brunrostiga ramen där den ligger med lite junigrönt gräs som bakgrund.

Jag stannar upp. Betraktar järnskelettet, nästan som en installation. Hur hamnade den här, mitt ute i skogen? Vad hände? Blev mannen, mest troligt eftersom cykeln har ram, överfallen när han en sen kväll kom cyklande på den mörka och smala skogsvägen?

Eller var det ett hett kärleksmöte som slutade på detta dramatiska sätt? Cykeln var kanske omodern redan då och han gömde den i skogen före mötet. Kärleken tog överhand och han glömde den helt enkelt. Han bytte cykel mot kärleken.

Han var kanske bärplockare som irrade runt och glömde vart han hade ställt cykeln. Sådant händer.

Han kan ha fått punktering på båda däcken. Gett sig av för att laga slangen. Glömde sedan bort hela alltet. Skaffade ny cykel. Glömt och gömt.

Det måste ha varit mörkt på den ensliga skogsvägen. Han saknade kanske lampa på cykeln och körde vilse. Blev trött på cykeln. Slängde den och vandrade vidare.

Eller blev han överfallen? Cyklar kunde förr i tiden vara riktiga dyrgripar. Man slog ner honom och stal hjulen. När han kvicknade till visste han inte var han var. Han vaknade i den mörka skogsbacken och tog sig hemåt till fots.

Hade det varit nutid hade han valt att cyklande leta hittautkontroller. Så sker i dag. Men nu har man såväl gps som karta och kompass och cykeln är allt för dyr för att glömmas bort i en skogsbacke.

Det är i varje fall ingen orienterare som har lämnat cykeln på det sättet. Orienterare är naturvänner. Det är därför vi älskar att leta nutida checkpoints i en takt och antal som saknar motstycke. Vi är många nu och vi hittar inte bara ut vi hittar också ett och annat som inte har med orientering att göra. Vi hittar ut. Vi hittar och vi hittar rätt.

Håll med om att hitta en nästan sönderrostad cykel mitt i skogen väcker många tankar.

Lev väl och håll avståndet.

Trampa trots inställd Bräknetramp

Arrangörerna av den årliga och populära Bräknetrampen har av känt Coronavirus tvingats ställa in årets upplaga. Meningen var att den skulle ha genomförts den 16 maj. När detta inte gick tog man sikte på hösten och nu är det den 15 maj 2021 man siktar på.

Men misströsta inte. Cykling är en härlig motionsform och ytterst lämplig för att ta sig fram på utmärkta vägar och på så sätt upptäcka Blekinges unika natur. Inte minst förfogar arrangörerna i Bräkne-Hoby över en mycket speciell cykelled kallad ”Bräkneleden”.

Tidigare har det i alla fall funnits en alldeles utmärkt guide för denna led som har sin sträckning i Bräkneåns dalgång. I guiden tolkas natur och kultur som man upplever utmed sträckan. Även i övriga Blekinge finns rika upplevelser antingen du cyklar eller vandrar.

Tag del av arrangörernas pressmeddelande:

Tyvärr har vi känt oss nödsakade att ta beslutet att inte genomföra Bräknetrampen 2020 på grund av rådande coronaläge. Tanken var att vi skulle köra den 5 september istället för i maj, men vi känner nu, att det vore oansvarigt av oss att samla så många människor redan då. Vi vet ingenting om utvecklingen.

Motiveringen lyder:

PERSONAL/FUNKTIONÄRER

Vi tänker i första hand på vår egen personal. Väldigt många som hjälper till att genomföra Bräknetrampen tillhör någon riskgrupp och det finns små möjligheter att minimera risken under pågående Bräknetramp.

BESÖKSSTATIONERNA

Vi tänker då även på alla dem som bemannar besöksstationerna utmed sträckorna. Svårt för dem också att se till att avstånd hålls mm.

EKBACKEN

Vi kommer inte kunna ha kontroll över, hur många personer som samlas/trängs i Ekbacken före start och efter målgång. Situationen i Ekbacken skulle bli ohållbar. Detta ansvar kan vi inte ta på oss för så många människor.

Berörda kommer att meddelas separat. Men vi deppar inte. Nu laddar vi för 2021!

Styrgruppen för Bräknetrampen

/ Ingegerd Linden

Karlshamn säger nej av princip

Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning, slår i dag hål på Per-Ola Mattssons förklaring till gårdagens (2/6) nej till att stödja etableringen av en flyglinje från Ronneby till Frankfurt.

Mattsson menar att han egentligen är för en etablering men att det är Region Blekinge som ska stå för kostnaden och inte kommunerna. På regional nivå har han röstat ja till satsningen.

Men i Karlshamn kan han som kommunstyrelsens ordförande inte styra utan att fråga Miljöpartiet, det parti som redan den 30 mars i år talade om vad man stod i denna fråga – ”inga pengar till flyget”!

Miljöpartiet agerade på tre fronter. Såväl MP i Karlskrona som Ronneby gjorde gemensam sak med Karlshamn att säga nej till flyglinjen. I Karlskrona och Ronneby hade partiet ingen framgång med sin negativa inställning i frågan att ge näringslivet i Blekinge ett lyft.

Anders Gustafsson har helt rätt när han i dagens krönika fastslår – ”Låt inte MP diktera näringslivspolitiken i Karlshamn.” Han påpekar också vikten av att Karlshamn är i stort behov av att förbättra sina insatser gentemot näringslivet. Han skriver:

”Förra året hamnade Karlshamns kommun på plats 277 – blott 13 andra kommuner rankades ha ett sämre företagsklimat i hela Sverige”.

Även Charlott Lorentzen, mp, bör i sina bästa stunder förstå vad en flyglinje mellan Ronneby och Frankfurt skulle betyda för ett näringsliv i Blekinge som genom åren inte varit direkt bortskämt med väl fungerande kommunikationer. Men nu blir det ett rungande nej av princip, inte av ett klokt framtidstänkande. Principen innebär dessutom att såväl socialdemokratiska kommunalrådet som SD säger nej av samma skäl. I regionen har båda partierna sagt ja till att stödja etableringen av flyglinjen.

Nu ska frågan också upp i fullmäktige och att även då hävda att det är Region Blekinge som ska stå för kollektivtrafiken vore att dra dumheten allt för långt. Flyget kan väl knappast sorteras in under begreppet kollektivtrafik.

För Karlshamns del handlar det om 250 000 kronor årligen under tre år. Karlskrona och Ronneby har redan sagt ja. Pinsamt är också om frågan skulle falla på grund av att en kommun i Blekinge försöker stoppa projektet. Även Region Kalmar är en av parterna och ska i så fall ansvara för 30 miljoner kronor.

I Karlshamn sa oppositionen (M, L, KD) ja till satsningen och reserverade sig efter ett nej från den styrande gruppen, S,MP,C,SD och V.

Om Miljöpartiet hade sagt nej till tidigare charterresor till t e x Turkiet hade jag haft lättare att förstå en protest. Men någon sådan har tidigare inte framförts från MP.

Ronneby Airport är av största vikt för hela Blekinge. Vill verkligen Karlshamn vara den part som måste ikläda sig dumstruten och stå varaktigt i skamvrån? Näringslivets bästa för framtiden måste väl ändå vara viktigast inte minst nu efter Coronaupplevelsen. För det i sammanhanget låga beloppet 250 000 kronor, väljer man bort solidariteten med övriga kommuner och regionen ”av princip”.

Blekinges unika natur rena hälsopillret

Inget ont som inte har något gott med sig. Ett gammalt ordspråk som passar väl in för att beskriva vad som händer nu i Coronatid.

Många av oss ska sedan flera månader tillbaka idka social distansering och det tror jag vi gör här i Blekinge med bravur. Ännu så länge visar statistiken att så är fallet. Och det är med tämligen enkla och självklara grepp vi håller smittspridningen i strama tyglar.

Nu under Coronavirusets framfart har verkligen Blekinges vackra och i många stycken unika natur fått sin rätta uppskattning. Vi har i Blekinge inga långa avstånd för en stund av naturlig njutning. För många har det dock aldrig blivit så ofta som nu. Mycket annat har lockat oss stressade nutidsmänniskor och med flygets hjälp och relativt låga reskostnader har vi i stället valt att uppleva andra sevärdheter.

Nu när vårt resande är begränsat av Coronaregleringar behöver vi inte längre dra oss för att vistas och ”hemestra” i vår egen ”trädgård”. Nu när det t o m finns ett ord för vår lokala upptäckarglädje är det bara att leva ut och njuta av allt det vackra och för många nyupptäckta.

Skulle nu Coronaregleringen bli långvarig har vi mycket att upptäcka i vårt eget län och det sker redan. Jag har genom åren aldrig sett så många människor i naturen som nu. Riktigt roligt och vi blir samtidigt mer avspända och trevliga mot varandra när vi möts på ringlande stigar eller skogsvägar.

Har du svårt att hitta utflyktsmål ska du veta att det finns räddning. Länsstyrelsen förfogar över en riktigt bra utflyktsguide som med vägbeskrivningar och kartor lotsar oss säkert till våra vackra naturområden.

Jag har för egen del genom åren skaffat mig en rad favoritplatser, mestadels naturreservat. En av favoriterna är för mig så nära paradiset man kan komma här på jorden och det är Vambåsa hagmarker som jag besöker flera gånger om året. Nu senast för några dagar sedan.

En fikastund under mäktiga ekar eller intill vackra ”öar” av hassel. Grönskan nu är bedövande vacker och bekantskapen med nyfikna ungdjur som sköter undervegetationen får du liksom på köpet. Var som helst kan du slå dig ner för en fikastund. Ingen risk för trängsel. Njut av utsikten och du, det är helt gratis.

Kunde stärkt Ronnebys varumärke

I dag ska du få ta del av ett pressmeddelande som har Folkteatern i Ronneby som avsändare. Det är teaterns verksamhetsledare, Håkan Robertsson som berättar om dubbla budskap från Ronneby kommun.

Teatern hade fått en positiv uppgörelse med Turist- och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander om att dramatiserade stadsvandringar skulle kunna genomföras utan att rucka på Covidregleringarna.

Till slut förbyttes de positiva beskeden till något rakt motsatt. Ronneby kommun vägrade att bekosta de tillrättalagda stadsvandringarna. Vandringar som varje år har varit uppskattade.

Håkan Robertsson har svårt att dölja sin besvikelse över att kommunen inte har 200 000 kronor att satsa på den enda aktivitet som hade kunnat bli verklighet i sommar.

Här följer pressmeddelandet i sin helhet:

”Inga dramatiserade stadsvandringar för hemestrande Ronnebybor och turister

Covidregleringarna har skapat problem för Folkteaterns dramatiserade vandringar. Vi får inte ta emot fler än 45 i publik per vandring.
Det har vissa kvällar föregående år varit mer än 120 betalande vuxna. Till det barn i stora hoper, som gått med gratis med sina föräldrar.

Sedan 2012 har Folkteatern erbjudit tusentals Ronnebybor och turister historiska och kulturella upplevelser genom stadsvandringar i vår stad. Skulle vi då i år tvingas stoppa hälften av vår publik från att ta del av vår gemensamma kultur?
Och vem är det tänkt skall göra urvalet mellan de som får gå med på vandringarna och de som stängs ute?

Efter kontakter mellan oss och Turist och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander hittade vi en lösning genom att dubblera vandringarna, för att kunna hålla ner publiktrycket, som faktiskt kan öka ett år som detta där de Dramatiserade Vandringarna verkade bli kommunens enda sommarevenemang.

Efter en veckas arbete för att bygga upp produktionskapacitet för att dubblera antalet dramatiserade vandringar i sommar, fick Folkteatern på tisdagen besked om att vår ambition att skapa flera mindre evenemang för att kunna erbjuda hemestrande stadsbor en Covid-anpassade produktioner i sommar var stoppade. Kommunen ville inte ställa upp med ekonomiska garantier för de beställda stadsvandringarna.

Bild från fjolårets uppskattade stadsvandringar

Normalt genomför Folkteatern två olika föreställningar och typ tolv speltillfällen över en sommarsäsong. Det är dramatiserade historiska vandringar om vår lilla stad i dess olika skeden, stadsbrand, blodbad och mycket annat.

Alla skådespelare ställer upp ideellt för att skapa lite kulturell sommarglädje i kommunen.
Men med ett utbud på det dubbla, för att kunna ta emot en normalpublik trots restriktioner om att max 45 i publiken, skapade vi fyra separata produktioner och erbjöd oss spela tre föreställningar per kväll tre dagar i veckan i sex veckor.


Produktionskostnaden rusar iväg när många skådespelare och ”bakom scenen” folk måste engageras för att arbeta fulltid tre dagar i veckan i sex veckor under semesterperioden. Dessutom har manuskript beställts, tekniken blev plötsligt avancerad, trådlösa mikrofoner och ljudanläggning krävs när publiken måste höra även om de står ”Covid-utspridda”.

Men detta ville man inte stödja. Vi tvingas därför ställa in 2020 års vandringar.”

Varumärket Ronneby illa tilltygat

För några dagar sedan presenterade en av länets lokaltidningar Ronneby kommuns nya platsutvecklare. Hennes administrativa uppdrag är att stärka varumärket Ronneby som därmed ska öka sin attraktivitet för såväl turister som invånare.

En dryg vecka tidigare hade båda länstidningarna också berättat hur ett av Ronnebys absolut bästa och riksbekanta varumärke, nämligen Kulturskolan har raserats på rekordkort tid. Detta för att politiker beslutat att ta bort 2 miljoner av Kulturskolans budget.

Med detta som perspektiv blir min fråga – varför lägga allt mer skattemedel på administration? Varför inte istället, som i fallet med en riksbekant och hyllad verksamhet som Kulturskolan, låta verksamheter utvecklas och på så sätt av egen kraft bli det varumärke man nu med konstgjord andning och kostsam administration försöker tillskapa.

Det är rent ut sagt dumdristigt av ledande politiker och tro att man, som i detta fall, ska kunna skapa en slags kuliss som inte har något som helst med verkligheten att göra. Kulturskolan har byggts upp med kunskap och gediget arbete. Många är de musiker och andra framstående kulturarbetare som fått sin skolning i Ronneby.

När hyllade världsartister, som i Jan Lundgrens fall, turnerar land och rike runt är han naturligtvis också den som bäst förgyller varumärket Ronneby. Han har genom åren hyllat sina läromästare och framhållit betydelsen av en Kulturskola i en kommun av Ronnebys storlek.

Denna betydelse kan inte räknas i kronor och ören. När nu denna omtalat duktiga personal sprids för vinden av besparingsskäl, ja, då kan ingen platsutvecklare i världen, hur duktig han eller hon må vara reparera den skada som nu redan har skett.

Resultatet av besparingen har blivit att fyra lärare har sagt upp sig och några andra har begärt tjänstledigt för att arbeta med något annat.

Personalens reaktion på besparingen är allvarlig i sig men på lång sikt med bl a dubbelt så höga elevavgifter måste skadan ses som djup och för framtiden har oersättlig skada skett när det gäller framtida ungdomars möjlighet att utvecklas inom kulturens breda område.

Ronneby har genom sin kortsiktiga besparing bundit ris åt egen rygg. Kulturskolans goda rykte är för alltid dömt till att förminskas till en historisk betraktelse – det var en gång.

Sådana sår kan varken lön eller person som platsutvecklare läka.