Etikettarkiv: Blekinge
Ännu ett hus mindre i Bredåkra
Snart är det bara kyrkan, kyrkogården och Bredåkra gård kvar av det som en gång utgjorde Bredåkra samhälle. Ja, stationshuset med intilliggande hyreshus för dåtida stationspersonal står kvar men får sedan lång tid tillbaka inte användas som bostäder på grund av flygbuller.
Nu i dagarna har den gamla smedjan med tillhörande bostadshus också rivits liksom 13 tidigare fastigheter efter inlösen och rivning på grund av just flygbuller. Smedjan och torpet tillhörde Bredåkra gård på 1800-talet och till långt in på 1900-talet.
Smedjan har också flyttats en gång och låg tidigare strax söder om kyrkobyggnaden. Enligt Arne Enarssons sammanställning om Bredåkra gård från tidigt 1600-tal framgår att smeden på 1800-talet hette Petter Nilsson.
”Petter dog 1890 och när en ny ägare skulle tillträda bestämde baron Wrede på Bredåkra gård att denne också måste vara smed. Smedjan flyttades senare några hundra meter norrut och fanns kvar in i vår tid”, skriver Arne Enarsson.
När jag växte upp i Bredåkra på 1940- och 1950-talet var smedjan fortfarande i drift. En spännande plats att titta in i.
Torpet med den gamla smedjan ägdes senast av Lars-Erik Eriksson. Fastigheten hade beteckningen Bredåkra 15:8 och när Bredåkra station var i drift var postadressen Box 18, Bredåkra.
Smeden under min uppväxt hette Sven Svensson, född 1894, och hans hustru, Ellen Johansson. Deras barn: Bertil född 1931, Vanja född 1932 och Lennart född 1934.
Fastigheten har gränsat till F 17 och på platsen uppmättes den näst högsta ljudnivån av alla vid tidigare fastigheter i Bredåkra. Man uppmätte 104,09 dB mot Bredåkra gårds 104,91 dB.
Många av er har passerat torpet med smedjan på väg till kyrkan, kyrkogården eller Hasselstad som ligger strax norr om. Även det samhället har drabbats av ljudbuller och många fastigheter har även där rivits eller isolerats mot flygbuller.
Jag har medvetet valt att endast visa hur torpet och smedjan, som skymtar till höger, tog sig ut. Rivningen är inget att minnas.Rakt fram mellan hus och smedja kan man ana kyrkogården.
Nära katastrof över F 17 med Team 60
Just nu njuter jag av att ta del av årets ”STORBOK” från Svensk Flyghistorisk Förening. I år är det Flygvapnets uppvisningsgrupp ”Team 60” som beskrivs på alla tänkbara sätt. Den har överlevt alla besparingar och gruppen kan se tillbaka på en mångfald prisade uppvisningar decennium efter decennium.
Under rubriken ”Incidenter och tillbud” beskrivs bla en sammanstötning vid träning över F 17 i Kallinge torsdagen den 9 juni 1994. Jag var på plats ute på fältet tillsammans med ett antal andra journalister och minns mycket väl händelsen som slutade väl men som kunde ha slutat med en katastrof. Eller som en av piloterna, Agne Persson, uttrycker det i boken:
”Det skulle ha kunnat gå åt skogen, men det är mycket som kan göra det”.
Det var torsdag eftermiddag och Team 60 hade kommit till Kallinge för träning och pressvisning inför Flygvapnets huvudflygdag på söndagen. F 17 skulle fira uppnådda 50 år.
Vi noterade att två av planen kom lite väl nära varandra vid en spektakulär rörelse (sandwichroll) där ett plan flyger upp och ner och ett annat rakt under flyger rättvänt. Vi hörde via kommunikationsradion att något gick fel och att man avbröt övningen. Vi hörde att man skulle gå upp på höjd för att studera hur allvarlig skadan kunde vara.
Väl uppe på höjd beskriver piloten Agne Persson läget:
”Höjdrodret kändes inte som det brukade. Det svarade inte som vanligt. Fyran i gruppen kom upp och granskade mitt flygplan, men han kunde inte se att något var skadat. Flygledaren ville att jag skulle landa norrut, men jag svarade att jag ville landa söderut för att därmed flyga in över skogsterräng – om jag skulle behöva lämna kärran… Efter landning taxade vi in och teknikerna tittade på flygplanet. De konstaterade att staget till det ena av de båda höjdrodren hade gått av. Det var således bara det ena höjdrodret som hade fungerat efter sammanstötningen.”
P-O Olsson, beskriver sammanstötningen så här:
”Då vi kommit förbi första vertikalen i rollen känner jag ett tryck i min kärra och spak. Samtidigt hör jag att det knirkar och gnisslar – det låter som då man öppnar en stor 5 kg kaffeburk med konservöppnare och trycker igenom det uppskurna locket. Min nos får en negativ rörelse mot toppen av sandwichrollen med uppenbar risk att jag skulle få stora problem vid utgången med hög negativ belastning.
Då jag känner trycket i spaken är det lätt att ta beslutet om att avbryta programmet. Gruppchefen uppfattar mitt beslut. Jag begär assistans för följning och besiktning av våra stabilisatorer. Agne går norr ut under moln. Själv stiger jag över fältet upp genom moln och grupptvåan ansluter och besiktar. Jag får av honom beskedet att främre delen av ”cigarren” (Främre fenkåpan) är borta. Provar landnings landningsegenskaperna på höjd över 1 000 meter. Gör mig landningsklar. Klaff ut. Genomför lätta roll- och girkontroller. Ställ ut. Landningsklaff. Fartreduktion till 300 km/h. Under landningsplanén fortsätter jag med lätta roll- och girkontroller. Får klart landa och taxa till norra Framom.
När jag sitter och skriver första delen i loggboken, efter att jag lossat fastbindningen, kommer Agne förbi och ger mig en klapp på axeln.”
Det är i det läge som har uppstått inte tänkbart att försöka göra en intervju med de två inblandade piloterna även om de tillhör flygvapnets mest rutinerade. Jag får med egna ord i direktsändning en halv timme senare beskriva vad som skett.
Jag får senare veta att ”cigarren” en del av främre fenkåpan hamnat på gräsmattan till en fastighet i Bredåkra vars ägare då var den person som flitigast brukade klaga på flygbuller.
Sandwichrollen beskrivs i boken av P-O Olsson på följande sätt:
”Den äger rum i fartområdet: 520 – 380 – 500 km/h, höjdintervallet: 200 – 600 m (100-500 m) och med följande vädergränser: sikt > 5 km, molnbas >500 m.
Inget nytt med formationsflygningar
Den s k julgransflygningen uppskattas av många men möts också av viss kritik. De som vänder sig mot just de här flygningarna anger miljö och ekonomi som skäl.
Julgransflygning är en tämligen ny idé men formationsflygningar av olika slag genomfördes även förr från F 17:s sida.
Bilden ovan togs den 2 april 1973. Den dagen blev F 17 jaktflottilj genom att en första division J 35F anlände till blekingeflottiljen. Flygplanen kom från F 3 Malmen och F 18 Tullinge som skulle läggas ned. Efter en tid anlände fler Drakenplan från samma flottiljer.
Drakendivisionen möttes av A 32 Lansen som funnits på flottiljen sedan 1956. Mötet skedde vid Blekingegränsen som en välkomstgest och formationen visades upp genom att man flög över länet. A 32 Lansen var då på väg att fasas ut från F 17.
F 17 flyger julgran på onsdag
Blekingeleden får nytt liv
I dag vill jag förmedla en glad nyhet, nämligen att Blekingeleden ska få ett efterlängtat lyft genom ett projekt med bl a Region Blekinge som partner.
Jag publicerar helt enkelt texten från veckans nyhetsbrev med just Region Blekinge som avsändare.
Blekingeleden passerar bl a omtalade Runamo mellan Ronneby och Järnavik. Foto: Bengt Mauritzson
”Vandra från Sölvesborg i väster till Bröms i öster. Totalt 26 mil.
Attractive Hardwoods är ett crossborderprojekt finansierat av Södra Östersjöprogrammet med syfte att öka attraktionskraften i Sveriges, Polens och Litauens skogar. Region Blekinge är partner till projektet. För Blekinges del handlar Attractive Hardwoods om att göra Blekingeleden attraktiv för besöksnäringen. Och se över och förbättra all skyltning.
– Vi har valt att fokusera på en riktigt innehållsrik guidebok som vi gör tillsammans med Sveriges vassaste guideboksförlag, Calazo Förlag AB som tar det kommersiella ansvaret för en bok som skapas i projektform, säger Niklas Kämpargård, projektledare för Blekingeleden och skribent till Vandra i Blekinge.
Bortsett från guideboken Vandra i Blekinge produceras en karta i pappersformat (Tyvek) som tål både väta och att vikas flera gånger. Den 1-2 juni arrangeras friluftsfestivalen Blekinge Outdoor i Järnavik, ett evenemang som gynnar det lokala friluftslivet och sätter Blekinges kajakvatten, vandringsleder och cykelvägar på kartan. Både nationellt och internationellt.
– Naturen i Blekinge är unik. Få destinationer kan erbjuda både djupa bokskogar, forsande åar och havskontakt på en och samma vandringsled. Dessutom har vi lyckats paketera flera etappsträckningar som går att nå med kollektivtrafik, vilket är attraktivt i dagens klimatdebatt, säger Niklas Kämpargård.”
Arbetslöshetens siffror i Ronneby
Näringslivschefen förvånade många när han ansåg att 90 förlorade jobb i Ronneby inte var något att oroas över.
-Det finns så många jobb nu i Ronneby att söka att vi kan ta det hela med ro, var hans kommentar för en vecka sedan till media.
Jag kan informera såväl näringslivschef som ledande politiker att verkligheten denna vecka ser ut som följer:
Det finns denna vecka 67 lediga jobb i Ronneby men inte mindre än 1783 arbetssökande! Märk väl att merparten av de lediga 67 jobben är lärartjänster.
På auktion om blekingsk sjukvård
I går måndag upplevde jag mitt livs hittills mest udda landstings/regiondebatt och jag har upplevt åtskilliga genom åren.
Det hela var upplagt som en slags auktion där det gällde att få bästa priset på den blekingska sjukvården i ny tappning. Sjukvården är naturligtvis den samma men ledningen av den är nu något darrig när den ska ledas av alliansen antingen med hjälp av vänstern eller sverigedemokrater. Ja, det kan också bli tvärt om.
Auktionen hade inletts med att alliansen satt ett pris på den framtida sjukvården i Blekinge. Den är värd en skattehöjning på 60 öre hade man slagit fast.
När så budgivningen inleddes i går stegade alliansens ledare, Alexander Wendt, m, upp och förkunnade att priset hastigt hade minskat med tio öre. En chockvåg gick genom församlingen. Vad hade föranlett denna oväntade rea? Den framtida prognosen ser bättre ut än den gjorde för några veckor sedan var förklaringen.
Nu var utgångspriset satt till 50 öre. Jag kunde för mitt inre höra alliansens röst tala till församlingen. ”Vad får jag nu?
Det var i det läget nästa chockvåg for genom salen i Wämö center. Erik Olsson i vänstern gick upp och var beredd att höja budet med tio öre!
Nu var spänningen på topp. Vad skulle nästa bud hamna på?
Då stegade Christina Mattisson upp och förkunnade att hon och hennes partikamrater inom socialdemokraterna tyckte priset var för högt. Hon kunde varken tänka sig 50 eller 60 öre. Vi lägger oss på 40 öre, var budet.
Alliansens vänner skakade på sina huvuden. Ett skambud, måste de ha tänkt och jag hörde åter alliansens ledare i mitt inre ropa:
”Men 50 öre kan jag väl ändå få. Någon?!?
Då stegar sverigedemokraternas ombud upp och förkunnar:
”Vi vill ha oförändrat pris på den blekingska sjukvården. Alltså ingen höjning.
Här tycktes budgivningen ha nått sitt absoluta slutmål. Nu plockade plötsligt alla upp sina telefoner. Inte för att ringa. Man tog fram kalkylatorn och började räkna röster. Hur skulle detta sluta?
Det hade i inledningen, före auktionens början, berättats att organisationen sålt värdepapper för att om möjligt bättra på den totala ekonomin. Skulle det komma förslag om mer avyttring? Sverigedemokraterna hade tidigare sagt att man ville sälja folkhögskolan i Bräkne-Hoby och banta på kulturkontot.
Några ytterligare bud kom inte och efter att åtskillig tid lagts på att räkna röster stod det klart att budet på 40 öre hade segrat. Fråga mig inte hur. Det bara blev så plötsligt.
Men det var onekligen lite lurigt och underligt. Alliansen som sagt att man måste ha 50 öre i skattehöjning för att klara sin budget fick nu i stället endast 40 öre. Vad ska nu slängas i deras budget?
Frågan är ännu obesvarad. En förklaring är naturligtvis att trots att alliansens budget vann så räcker bara pengarna till vad socialdemokraterna har räknat med i sin budget. Lurigt är det.
Lurig skattesänkning i BLT
Av rubriken kan läsaren luras att Landstinget/Regionen i går överraskade med en skattesänkning i stället för att höja skatten.
Det blev till slut en skattehöjning på 40 öre som socialdemokraterna föreslagit. Men det blev samtidigt en lägre skattehöjning än vad alliansen först hotat med. Därav en sänkning med 20 öre.
Dags för näringslivschefen att vakna
I dag måste frågan ställas – i vilken verklighet lever Ronnebys näringslivschef, Torbjörn Lind? Frågan ställs av många Ronnebybor efter ett inslag i SVT:s Blekingenytt i går kväll. Inslaget handlade om de två senaste beskeden om företagsnedläggningar, nämligen Södra Cells trägolvsfabrik, Berg och Berg i Kallinge och Sifo i Ronneby. Sammantaget handlar det om 90-talet arbetstillfällen.
Av tv-inslaget framgick att detta inte bekymrar näringslivschefen på minsta sätt och dessutom kände han inte ens till att Sifo hade planer på att avveckla verksamheten i Ronneby.
Jag har i dag talat med en synnerligen väl uppdaterad person i Ronneby som var så upprörd efter inslaget att han i dag redan tidigt på morgonen försökte nå Torbjörn Lind per telefon. Han var dock inte tillgänglig varför den uppringande hänvisades till kommunens medborgarservice.
En politiker med plats i kommunens Näringslivsråd var också förvånad över att ingen information om de två företagsavvecklingarna gavs när rådet sammanträdde så sent som i onsdags. Samma dag som media nåddes av information om nedläggningarna!
Det mest anmärkningsvärda är när Torbjörn Lind uppger att han inte hade någon information om nedläggningen om Sifo. I så fall är han den i Ronneby som är minst informerad av alla. Detta är nämligen en ”snackis” som har pågått bland invånarna de senaste fyra åren. Verksamheten har successivt bantats betydligt och dessa signaler borde rimligen ha nått ner för berget och in till stadshusets politiska ledning och inte minst till näringslivschefen.
Helt plötsligt är det, enligt näringslivschefen, ingen stor skada som sker när 90 arbetstillfällen försvinner. Detta uttalat i en kommun som länge tyngts av hög arbetslöshet, inte minst bland ungdomar.
Just Sifo har under åren varit en betydelsefull arbetsgivare för såväl nyexaminerade ungdomar men också för kvinnor. Dessa två kategorier var huvudmålet för kommunens företrädare när man i slutet på 1989 fick Sifo att etablera sig i Ronneby. Uppbyggnaden av den dåtida telefoncentralen genomfördes 1990 och 1991. Sifo investerade 25 miljoner men av stor betydelse var naturligtvis också ett väl tilltaget statligt lokaliseringsstöd.
Kan inte låta bli att tänka tillbaka på hur kommunens ledning tidigare arbetat för att om möjligt lindra skadeverkningarna av företag som har lagts ner. Man försökte i varje fall föra en dialog för att om möjligt hjälpa till att behålla företag som på något sätt börjat snegla åt flytt eller nedläggning. Då gällde det att slå vakt om varje arbetstillfälle.
I dag får jag en bild av en näringslivschef som inte alls är oroad. Det finns så många jobb på ingång. Med andra ord inget att oroa sig över att 90 jobb försvinner. Så många nya etableringar kan väl knappast vara på gång till Ronneby. Det gäller inte enbart att brösta sig över nya etableringar, typ Viggen-området, utan också värna det som redan finns. Nu tycks ingen dialog mellan företag och kommunledning förekomma. Att inget nämndes på Näringslivsrådets sammanträde samma dag som nedläggningsbeskeden kom till media vittnar med all tydlighet om detta.