Helge har lyft på tysta vingar

Publicerat 2023/04/23 av Bengt Mauritzson

Mr Segelflygare Helge Stenberg har lämnat jordelivet och sitt älskade Lindö. Ingen annan har som han flugit på tysta vingar över Blekinge, södra Årefjällen (Ottsjö) och internationellt i Israel.

När Helge genomförde sitt sista flygpass med giltigt certifikat 2011 kunde han se tillbaka på nära nog 60 års segelflygande. Naturligtvis har han också flugit ett betydande antal olika segelflygplan. Han hade bra koll och noterade antalet till 54. Hans bedrifter och stora kunskaper finns också bevarade i boken ”Segelflyg i går och i dag”. Den 7 maj 1989 finns väl bevarat genom att han då efter en 30-milaflygning tog sitt Guld C. Hans höjdrekord var 6 000 meter och är noterat i flygdagboken.

Helge var en nära och kär vän som var lätt att tycka om. Jag kan bara inte låta bli att blicka tillbaka till slutet av 1950- och början av 1960-talet. Helge hade 1959 genomgått en instruktörskurs i segelflygning på Ålleberg/Öttum. Det innebar att vi ynglingar slet och drog i honom väldigt ofta. I vuxen ålder har jag insett att det blev lite väl ofta. Vi var nämligen helt skoningslösa i vår iver att få flyga och det var Helge vi ville ha hjälp av. Helge var då i 20-årsåldern och ville naturligtvis använda sina dansskor på lördagskvällarna.

Men vi knackade på hans dörr redan vid fem halvsextiden på söndagsmorgnarna. Det blev inte mycket sömn för Helge som ändå alltid ställde upp. Vackert väder betydde alltid segelflygväder. Oavsett antal sovtimmar.

Helge var industrielektriker på Tarkett men av olika skäl kunde vi långt senare stråla samman på samma arbetsplats, nämligen Värmos i Kallinge.

Ett speciellt viktigt datum är för mig alltid inskrivet, nämligen den 25 juni 1988. Flera år tidigare hade jag kraschat med ett segelflygplan och var under flera år rädd för att flyga. Det var då Helge tog mig upp på trygga, tysta vingar och lät med tydlig stämma säga – ”DU flyger!”. Och det bara skedde. Helge utstrålade ett lugn och jag kände ju till hans mångåriga kunskaper.

Helge var ingen vän av uppmärksamhet. Jag minns när ett antal vänner genom Micke Berglunds försorg ville avtacka honom för hans mångåriga bedrifter. När Helge fick nys om vad som väntade uppe i flygklubbens lokaler utbrast han – ”Ibland ska man bara hålla truten!”.

Han fortsatte ödmjukt – ”Avtackning, jag har inte gjort något för segelflyget, jag har bara varit delaktig. Det finns dom som har gjort skyhögt mer än vad jag har gjort. Jag tänkte tacka nej till alltsammans men samtidigt kände jag att då sviker jag ju mina kamrater.”

Precis så var Helge.

Vi är många som har stor anledning att tacka och minnas Helge och hans bedrifter som vän och kunnig segelflygare. Vi har också anledning att tacka hans hustru Irene och döttrarna Petronella och Jenny för att vi genom åren har fått låna hans kraft, kunskap och tålamod. Vi delar er sorg men också rika minnen av en man som valde att under större delen av sitt liv glida högt över jorden.

Tack Helge!

Flygsuccé upprepas i Emmaboda

Publicerat 2018/05/02 av Bengt Mauritzson

Fjolårets SAAB-träff på Emmaboda flygbana med såväl flyguppvisning som bilträff blev en fullträff och nu ska arrangemanget upprepas men med ett kraftfullt utökat program. Högtiden är inplanerad till den 2 juni 2018.

Förutom ett antal ”SAAB Safir” kommer Blå Johan ”SAAB B17”, enda flygande exemplaret i världen, att visas upp i lufthavet. Enbart dessa rariteter är värt ett besök men det blir också uppvisning med SK 16, SK 60 och som grädde på moset, JAS 39 Gripen.

Även Christen Eagle, YAK-52 eller en 6-grupp Vans blir ögongodis att njuta av. Med andra ord ett riktigt bra startfält. Vid lugnt och bra väder kan det dessutom bli skärmflygning och kanske också fallskärmshoppning.

Inte heller utställningen med SAAB-bilar går av för hackor.

Måste orda lite extra om B 17 ”Blå Johan” (17239). Numera är det ett omhuldat veteranflygplan men inledde sin tid som bombflygplan i flygvapnet. Det blev klart för leverans den 23 juli 1943 hos Saab i Trollhättan. Det provflögs den 27 juli 1943 och om denna gick bra skulle flygplanet flygas till närbelägna F 7 Såtenäs där motorn skulle plockas ur och returneras till Saab för att användas i nästa flygplan. Flygtiden blev 15 minuter.

Först den 16 november 1944 fick 17239 en egen motor och kunde börja sin tid som bombflygplan. Bombplanstiden var över 1954, istället blev det civilregistrerat som måldragare. ”Blå Johan” renoverades av Saab inför företagets 60-årsjubileum 1997 och ägs formellt av Flygvapenmuseum. Därefter har oavlönade entusiaster renoverat flygplanet, vilket skedde 1996-1997. I dag är denna B 17 världens enda flygande exemplar.

Hela historien om 17239 finns väl beskriven i Bo Widfeldts skrift ”SAAB 17 FLYGER IGEN!”.

Vill du uppleva ”Blå Johan” då klickar på följande länk:

Segelflygare Åke har landat för gott

Publicerat 2018/03/24 av Bengt Mauritzson

Åke var stora grabben, 17 år, när jag som 15-åring första gången träffade honom. Naturligtvis skedde mötet på dåtidens naturligaste mötesplats mellan Bredåkra och Kallinge – gamla officersmässen på Bredåkra hed. Lokalen finns inte längre men den var under många år flitigt använd av flygintresserade ungdomar. Det handlade om modellbygge och det kretsade än mer om segelflyg som var det egentliga målet.

Åke Berglund, född på Luleå lasarett den 13 juni 1940 kom till Blekinge som 13-åring. När jag nu försöker minnas Åke och hans många gärningar internationellt är det för att han nu har lämnat jordelivet. Han dog för en vecka sedan omgiven av sin familj.

Åke var en man med många järn i elden. Ett gammalt uttryck som passar väl in på just honom. Han var så mycket mer än bara modellbyggare och segelflygare. Han utbildade sig tidigt till bil- och flygtekniker vilket förde honom till uppdrag runt om i världen. Han var också yrkeslärare inom detta yrke.

Sitt första internationella uppdrag genomförde han som 21-åring när han valde att FN-tjänstgöra med svenska flyguppdraget i Kongo 1961. Det uppdraget var för Åke starten på ett 45 år långt engagemang som biståndsarbetare i en rad länder. Han talade mest väl om Etiopien men nära efter placerade han Vietnam.

En av Åkes absolut bästa vänner i Etiopien var naturligtvis en gammal flygare som senare blev president. I början av 2000-talet återvände han med familjen till Etiopien på inbjudan av just president Girma Woldegiorgis i Addis Abeba. Därav rubriken i Bas Blekinge från den 5 juni 2008 där Åke gjorde reklam för Etiopien som turistland.

Girma var före sitt presidentuppdrag SAAB B 17-pilot inom flygvapnet som leddes av Carl Gustaf von Rosen 1946 – 1956. Presidenten gick då under namnet löjtnant Girma.

Åke var utbildad inom både segel som motorflyg och kunde se tillbaka på 2 500 timmar i luften. Hans många internationella resor som passagerare är naturligtvis oräknade.

Det var 1953 som pappa Göte tog det avgörande beslutet att överge Gällivare/Malmberget för en ny framtid i Blekinge. Göte hade en bror som var anställd vid järnvägen och familjen kunde flytta in i en banvaktstuga i Vedeby/Bubbetorp. Av detta blev det först start av cykelverkstad i Karlskrona därefter arbete vid Stålverket på Kockums i Kallinge varefter Göte på nytt startade ett åkeri i Kallinge. Vid den tidpunkten kunde Åke och hans familj flytta in i en nybyggd fastighet på Fårabacken i Kallinge.

Likt många andra ungdomar i Kallinge började Åke Berglund med modellbygge som 15-åring. Därefter blev det segelflygutbildning. Noterbart är också hur Åke kom in på just mekanikerbanan. Det var helt enkelt så att pappa Göte ledde ner Åke till dåvarande Motorkompaniet i Ronneby för att han skulle få börja som lärling och så blev det också.

John Branje, välkänd lärare i dåtida Kallinge, var styrelsemedlem i Blekinge Flygklubb och det var han som fick Åke (rakt under Branje) att få luft under vingarna.

I september 2016 medverkade Åke vid Blekinge Flygklubbs 70-årsjubileum där han var en av många flygande veteraner med rika minnen. Vi är många som med saknad ser att Åke Berglund nu ytterligare har glesat ut segelflygsällskapet i Blekinge. Vi minns också hans stora insatser med klubbarbetet innan de internationella uppdragen kallade.

Sonen Mikael har naturligtvis ärvt flygintresset efter pappa Åke. På bilden nedan får en ung Micke instruktioner av pappa Åke inför en ensamflygning i Bergfalken.

Så slapp vi Karlskronas p-elände

Publicerat 2017/05/12 av Bengt Mauritzson

Vi tog en slappardag i luften i onsdags vi som under vintern och dålig vår tampats med att färdigställa en utställning som skildrar Blekinge Flygklubbs segelflygsektions verksamhet under 70 år. Utställningen finns på Kallinge Museum som har öppet lördagar klockan 10-13.

Naturligtvis blev det en härlig flygtur, men denna gång med hjälp av motor och propeller och med Ingmar Olofsson som pilot.

I luften hade jag dessutom sällskap av Bengt Christer Nilsson och Kristina (Månsson) Berggren. På marken stannade Bengt Körling och Helge Stenberg bl a för att färdigställa fika och förbereda en som vanligt givande pratstund om svunnen tid och vad vi kan göra med den väntande tiden.

En flygtur är lika berikande som att gå en promenad i vår vackra natur. Skärgården i Blekinge är precis så vacker som den alltid har beskrivits och på lagom höjd, ca 1000 meter, fick vi denna dag hela landskapets härlighet inramad av vita, bulliga cumulus/stackmoln.

Naturligtvis ville vi kolla det trånga Trossö och redan när vi närmade oss Karlskrona väster ifrån blev vi vittnen till långa bilköer på utfarten. Trafikolycka var orsaken kunde vi lite senare konstatera.

Att få göra några varv över militärstaden Karlskrona är numera tillåtet och det var onekligen en positiv upplevelse att denna gång kunna tänka bort parkeringseländet som länge har präglat Blekinges utpost i öst.

Våra kameror var flitigt använda och här kommer några smakprov från min vinkel. Bilden på det aktuella flygplanet före start togs av Bengt Körling.

Till sist: upprymda av flygturen tog vi beslut att i höst fortsätta dokumentationen och då kommer det att handla om nuvarande verksamhet inom Blekinge Flygklubb. Nu är det enbart motorflyg som gäller och med ett rekordstort intresse för att just lära sig flyga. Varje tisdag kväll är det öppet hus på Blekinge Flygklubb mellan 18.00 – 21.00.Grillen är tänd och kaffet är på och är du flygsugen finns det möjlighet till kort eller längre flygtur.

Segelflyg över Blekinge 1946 – 2011

Publicerat 2017/05/04 av Bengt Mauritzson

Nu, alla vänner av segelflyg – och ni är många – är vår uställning på Kallinge Museum klar för visning. Ett rikt bildmaterial och text tar er med på en tidsresa och teknisk utveckling för Blekinge Flygklubb och dess Segelflygsektion under 65 år.

Vårt arbete med utställningen började hösten 2016 på initiativ av Bengt Christer Nilsson sekr. i Kallinge Museums styrelse och själv segelflygare under ett antal år. I arbetsgruppen har också en av klubbens första kvinnliga piloter Kristina (Månsson) Berggren och veteranerna Helge Stenberg, Ingmar Olofsson, Bengt Körling och Kjell Amilon ingått. Jag, Bengt Mauritzson med betydligt kortare flygtid, har också haft förmånen att få hjälpa till.

Nu hälsar vi er därför välkomna att besöka Kallinge Museum på Flisevägen i Kallinge. Museet är öppet varje lördag klockan 10 – 13.

Berätta gärna för dina vänner så att alla med flygintresse och speciellt då segelflyg kan ta del av en unik föreningsverksamhet som startade 1946 och avslutades 2011.

Kristina unik som segelflygare

Publicerat 2017/03/21 av Bengt Mauritzson

På tidigt 1950-tal var det i Blekinge unikt att tjejer började segelflyga. Den typen av fritidsintresse var länge endast förbehållen grabbar som vid 15-års ålder startade sin flygarkarriär med siktet inställt på att bli piloter inom flygvapnet.

När Kristina Månsson från Kallinge 1954 fick motta sitt B-diplom var det en så unik händelse att redaktören på Blekinge Läns Tidning hade svårt att uttrycka sig. Kristina blev i en artikel kallad såväl ”Ung Kallingeflicka” som ”Flygsinnad ung dam”. Diplomet delades ut av dåvarande flottiljchefen och översten Sten Rydström.

Kristina inledde sin flygutbildning 1953, hon var 15 år och det var åldersgränsen för att börja. Det började, som brukligt var på 50-talet, med att eleven fick ta plats i glidaren SG-38. (Se bild) Först små, låga skutt efter en bogserbil för att bli vän med det mycket enkla flygplanet. Enkelt uttryckt kan man säga att flygaren satt på en trästock med glidskida under till.

Efterhand blev det högre höjder med hjälp av vinschstarter och även bättre segelflygplan typ Gronau Baby.(Se bild)

Kristina minns med kärlek hur det kändes att få luft under vingarna.

-Jag älskade sporten allt mer och jag ville verkligen förkovra mig så fort det bara gick, minns Kristina när hon nu i dagarna är högst delaktig i arbetet med att färdigställa en utställning om segelflyget. Utställningen kan snart ses på Kallinge Museum och skildrar Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år. ”Segelflyg över Blekinge” blir samlingsnamnet för utställningen som skildrar verksamheten med bilder från 1940-talet fram till nutid.

Kristina föddes i Kallinge 1938 och hennes flygintresse började tidigt. Hennes bror Klas Månsson, känd affärsman i Kallinge och Ronneby (Handelsbolaget i Kallinge och Konsum, Ronneby) blev med tiden en av landets duktigaste och flitigaste modellbyggare av flygplan. Inte mindre än 300 modeller hann han bygga och en del av denna digra samling visas också i samband med utställningen.

-Jag klarade a-diplomet 1953 och därefter blev det b och c 1954 och 1955, berättar Kristina.

Hon lämnade Kallinge 1960 och flyttade till Stockholm. Vistelsen där varade i fyra år och därefter var hon tillbaka i Kallinge, men bara för ett år. Därefter bar det av till Linköping, Älmhult, Skillinge och tillbaka i Kallinge först 2004 då hon övertog föräldrahemmet i Kallinge.

Intresset för segelflygning fanns hos henne även efter att hon bildat familj och nu är hon på plats som ensam kvinna och hjälper gruppen med namn och årtal för att dokumentera äldre tiders verksamhet inom Blekinge Flygklubb.

Kristina var som kvinna något av pionjär när det gäller segelflyg i Blekinge men hon fick efter hand många efterföljare.

OBS! Klicka för större bild.

En utställning i Kallinge med lyft

Publicerat 2016/11/06 av Bengt Mauritzson

Några har undrat över den ökade trafik som vissa dagar sker vid gamla tvätteriet intill Kallinge torg. Ur bilarna strömmar äldre män med pärmar under armarna. Efter några timmar återvänder de livligt diskuterande. Vad är på gång?

Svaret är enkelt. Byggnaden man strömmar till inrymmer numera Kallinge Museum. Utställningar visades upp under höstens Kallingedag och nu ska dessa utökas med ytterligare spännande material. Kallinge Sportklubb (Kallinge SK) arbetar på sitt håll och själv tillhör jag en grupp som har fått till uppgift att skildra Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år.

Det spännande uppdraget har vi fått av Bengt-Christer Nilsson, sekreterare i Kallinge Museums styrelse. Bengt var naturligtvis även han en av Kallinges många ungdomar som vid fyllda 15 år lockades av segelflyg. Givetvis har vi tackat honom för omtanken.

Blekinge Flygklubb bildades 1946 och blev snabbt en verksamhet som lockade bruksortens ungdomar i stora skaror. På den tiden var även många tjejer med i verksamheten som bl a innebar byggande av glidflygplan, alltså inte segelflygplan. De kom senare.

Vid senaste träffen fanns de verkliga veteranerna på plats. Längst fram från vänster, Åke Berglund, Kennert Nero, Kjell Amilon och Olle Mattiasson.Bakom från vänster, Micke Berglund, Bengt-Christer Nilsson och Helge Stenberg. Hos dessa finns ett imponerande stort antal flygtimmar samlade.

Jag tror att det kan bli en ganska spännande utställning med såväl modeller, bilder och annat smått och gott. Hur i hela friden har t ex den bruna pärmen med nazistmärket hamnat i Blekinge Flygklubbs ägor? Äldre och yngre segelflygare hajar säkert vad det handlar om men vi ska inte ännu avslöja för mycket.

Tänk t ex när en av oss i en låda hittade Blekinge Flygklubbs första klubbmärke från 1940-talet. I papper (!) med nål. Inte dåligt. En skatt! Väl bevarade.

Vi är fortfarande i en inledande planeringsfas som innebär att vi forslar fotoalbum från när och fjärran. Vi väljer bilder ur ett rikare sparande än vad vi hade vågat tro. Verksamheten sprider sig nu som ringar på vattnet och allt fler veteraner hittar vägen till Kallinge Museum.

När vi senast träffades, i fredags, kunde vi glädjas åt ytterligare ett antal flygveteraner. Där fanns Åke Berglund (hans son Micke Berglund är självskriven som ”uppslagsverk”.) På plats fanns också Kennert Nero och Olle Mattiasson som naturligtvis kände igen merparten av gamla ansikten. Årtal inte minst.

Givetvis är även Helge Stenberg, Kjell Amilon och Ingmar Olofsson delaktiga i arbetet och är mer frekventa deltagare vilket borgar för gedigen kunskap och noggrannhet.

Redan nu vill jag säga att Kallinge Museum är en samlingsplats, ett museum av rang som på skiftande sätt kommer att minna om Kallinge bruksorts rika verksamhet. Redan nu finns ett rikt material att ta del av och mer kommer.

Flygklubben till Kallinge museum

Publicerat 2016/09/09 av Bengt Mauritzson

Här är gruppen som snabbt bestämde sig för att genast börja arbeta med att presentera Blekinge Flygklubbs rika historia. Från vänster, Nils Nilsson, Kjell Olsson, Miklos Feher, Ingemar Olofsson, Bengt Christer Nilsson, Helge Stenberg och Jan-Otto Kleremark.

Nu ska även anrika Blekinge Flygklubb (firar 70 år i helgen) få en plats i Kallinge Museum. Flygklubben har genom åren lockat ungdomar från Kallinge i stora skaror och det var under många år den gamla officersmässen på Bredåkrahed som hyste flygintresserade ungdomar.

Lokalerna inrymde inte enbart monterbara segelflygplan utan var också en samlingsplats för modellbyggare. Man började som modellbyggare i väntan på att fylla 15 år som var startdatum för att få påbörja segelflygutbildning.

Officersmässen finns inte längre men minnena finns kvar och är dokumenterade i en hel hoper med svartvita bilder. Genom åren har fotgraferandet ökat i samband med bättre förutsättningar med såväl stillbildskamera som filmkamera.

En liten del av alla dess historiska foton ska nu ta plats på Kallinge Museum. Den nystartade verksamheten har stora planer för framtidens museum och vill nu också att flygklubben ska få en plats bland idrottsföreningar och minnen från industri och samhället i stort.

Ett första möte ägde rum för några dagar sedan och då drogs riktlinjerna upp för det fortsatta arbetet. Nästa träff är planerad till onsdagen den 28 september då hela den flygande sakkunskapen tar plats för att välja och vraka ur ett digert material.

Nostalgi att få landa på Ljungbyhed

Publicerat 2016/09/05 av Bengt Mauritzson

Flygande blekingar på nostalgitur till klassisk flygarmiljö. Micke Berglund, Simon Leufstedt och Ingemar Olofsson.

Att flyga är att uppleva frihet.

Att dela upplevelser med likasinnade vänner är stort.

När flyg och militärhistoria bakas ihop med två- och fyrhjuliga veteraner, ja då blir besöket en oförglömligt stor dag. Nostalgin flödar och diskussionen i gruppen kan knappast bättre påminna om nördars spekulationer kring årtal, typbenämningar, nedläggningar och antalet verksamhetsår. Att med vännerna dela en fika i gräset medan privata veteraner och segelflyg lyfter och landar blir till en klassisk symfoni.

Precis en sådan dag fick jag uppleva i lördags (3.9) när det på gamla anrika krigsflygskolans område i Ljungbyhed arrangerades Fly n´Ride. Denna gång blev besöket extra högtidligt genom att vi anlände med eget flyg. Vi hade såväl egen ”kapten”, Ingemar Olofsson, som en slags styrman i form av Micke Berglund. I baksitsen min son Simon och jag.

Kungliga Krigsflygskolan, F 5, utvecklades under åren 1932 – 1943 till en av Europas största flygskolor. När verksamheten var som störst under krigsåren utexaminerades ca 200 flygförare per år! Det sågs som en nationell tragedi när skolan avyttrades 1998 efter att ha verkat på platsen i 62 år. Även flygledarskolan och väderskolan flyttades samma år och placerades i Halmstad. I dag bedriver Lunds universitet trafikflyghögskola på platsen.

Gråtfärdiga blev vi när vi efter landning tvingades åse en hög med skrotade SK 60 som en gång fungerade som skolflygplan på just F 5 i Ljungbyhed. En tröst dock, suckade en i gruppen, att dom trots allt blir till ölburkar.

Bilderna talar sitt eget språk och visar lite av vad vi fick uppleva. Obs. Klicka för stor bild