Bredåkradeltat är av Statens Naturvårdsverk klassat som riksintresse. Deltat är Sydsveriges enda större isälvsdelta i Baltiska issjön. Det sträcker sig från Bredåkra till norra delen av Kallinge och är ca 10 km långt i nord/sydlig riktning och 3-4 km brett i öst/västlig riktning.

I den norra delen av deltat, i Brantafors, finns ett vattenverk som tillhör det kommunala bolaget Miljöteknik. Här har man med hjälp av fyra brunnar försett Kallinge med dricksvatten och på senare tid även Ronneby centralort.

Dessa vattentäkter måste nu skyndsamt överges på grund av att giftiga kemikalier har upptäckts i brunnarna. Det handlar om ämnet PFAS som enligt experter tillhör kemikaliernas värstingar därför att det bryts ner extremt långsamt i miljön. Men det finns andra nu ”glömda” utsläpp som också har bidragit till förgiftningen.

I riksmedia har professorer klassat detta som en – ”Miljöskandal av historiska mått”.

Enligt ledande lokalpolitiker är det besvärande att Blekinge Flygflottilj, som är placerad mitt i Bredåkradeltat, pekas ut som skyldig till förgiftningen av dricksvattnet.

Men det är ingalunda första gången som detta unika isälvsdelta förgiftas. Redan på tidigt 80-tal (1983) drabbades dårvarande trädgårdsmästeriet i Bredåkra. Då slogs deras brunnsvatten ut av kamikalier. Den gången ville ansvariga inom Ronneby kommun peka ut Blekinge Flygklubb som ansvariga. Klubben hade en hangar strax intill trädgårdsmästeriet men tillbakavisade anklagelserna.

Kommunen gjorde allt för att tysta ner händelsen och det gjorde man genom att ge trädgårsmästeriet gratis kommunalt vatten i utbyte mot den stängda egna brunnen.

Det kommunen då inte ville diskutera var det som hade inträffat den 12 juni 1965. Den dagen träffade ett blixtnedslag mitt i prick i en stor drivmedelscistern och med en explosion som följd. Vid detta tillfälle rann 300 000 liter flygbränsle MC- 77 rakt ut i Bredåkradeltat. Med största sannolikhet var detta drivmedel största anledningen till att brunnen i Bredåkra slogs ut.

I boken ”Från B 3 till jaktviggen” och utgiven 1994 beskriver författaren denna händelse som – ”den stora smällen”. Av texten framgår att flottiljchefen tvingades till ett flera dagar långt flygstopp till följd av smällen.

Bredåkradeltat har genom åren drabbats av oerhörda mängder kemikalier av skiftande slag. Betänk hur stora mängder UREA (ett slags urin med myckedt hög kvävehalt) som genom åren har spridits på start- och landningsbanor för att isbekämpa. Mätningar har visat att under en enda vintersäsong användes 30 ton (!) UREA vid F 17. Då har jag inte redovisat de utsläpp av UREA som använts för att avvisa den civila flygtrafiken.

Därför var det knappast någon sensation, men väl en chock för allmänheten, när det under fjolåret avslöjades höga halter av ämnet PFAS (se ovan) i kommunens vattenbrunnar i Brantafors, strax nordost om flygflottiljen. Ämnet som upptäcktes ingår som en beståndsdel i det skum som används då man släcker bränder.

Vid F 17 har detta skum använts flitigt genom åren och med start redan på 60-talet. I boken ”Från B 3 till jaktviggen” beskrivs denna verksamhet tämligen utförligt. Flygflottiljens övningsverksamhet med att släcka flygplansbränder var inte bara av lokal karaktär utan här genomfördes också ett stort antal övningar av regional- och rikskaraktär.  Med andra ord var utsläppen till Bredåkradeltat av betydande omfattning.

Men det var först under fjolåret som man upptäckte och uppmätte höga halter av giftet i kommunens drickvatten.  Något hade plötsligt inträffat, men vad? En anledning var bl a att man upptäckt samma gifter i dricksvatten på andra platser i landet, inte minst då vid andra flygplatsorter.

I vårt fall i Kallinge skedde samtidigt en annan viktig förändring som man menar starkt kan ha bidragit till att giftet i grundvattnet visat sig just nu.

Sänksjön, som ligger inom Bredåkradeltat, har genom åren varit en viktig regulator för grundvattnet. Pappersbruket i Djupafors har genom åren tagit ut betydande mängder vatten ur Sänksjön.  Detta upphörde när pappersbruket lades ner och verksamheten upphörde vilket resulterade i att nivån på grundvattnet i området snabbt steg och brunnarna i Brantafors slogs ut.

Nu letar kommunala bolaget Miljöteknik nya vattentäkter norr om flygfältet, strax söder om Karlsnäsgården. Ledningar ska sedan dras flera kilometer till vattenverket i Brantafors. Detta medför betydande kostnader. Kommer staten att stå för dessa fördyrningar eller ska befolkningen drabbas dubbelt (förutom förgiftat dricksvatten)genom att även betala höjda vattenavgifter?

Rune Johansson, tidigare bosatt i Hasselstad, och starkt engagerad i miljöfrågorna vid F 17 gjorde en anmälan 2007 när det s k Ronnebypaketet redovisades. Han pekade i sin anmälan på vad som behöver åtgärdas i området när bl a byggandet av en ny hangar till helikoptrar ska genomföras.

– Marken i området är starkt förgiftad och experter är eniga om att det som har skett inom Bredåkradeltat är en miljöskandal av historiska mått. Marken måste således fraktas bort och saneras, ett gigantiskt arbete som jag ser som nästan olösligt, säger Rune Johansson som väntar på tillsynsmyndighetens (länsstyrelsen) besked.

Även regeringen har nu genom miljöminister Åsa Romson engagerat sig i miljöfrågan som berör Bredåkradeltat och dess miljöskandal. Bl a har framstående professorer flera gånger krävt att regeringen måste agera. Från regeringshåll är det fortfarande tyst, mycket tyst.

Det är trots allt Länsstyrelsen i Blekinge som är tillsynsmyndighet i det aktuella fallet med utbyggnaden av F 17. Frågan är hur man ska förhålla sig till den mark som nu ska tas i anspråk för utbyggnad och inte minst – vem ska stå för kostnaderna?