Verkstadsepok väcks till liv i ny bok

Ronneby har en rik och omfattande industrihistoria. Störst och mest omtalat är Kockums med emaljerverk och järnbruk. Ett företag med en betydande internationell status.

Ronneby kan också se tillbaka på en högt utvecklad verkstadsindustri men då i en mindre skala.

Tillkomsten av Holms Maskinfabrik 1960 blev starten på en högt utvecklad verksamhet som krävde ett 20-tal olika specialkompetenser. Man konstruerade och tillverkade maskiner som skulle motsvara högt ställda krav på ökad produktion inom olika områden. Maskiner som kom att skickas till länder runt om i Europa.

Den mest dåtida uppmärksammade kunden var dock Tetra Pak i Lund. Detta ledde till att Holms tillverkade den första maskinen som skulle möjliggöra fyrkantiga flaskor i plastat papper. Tetra Pak stod för konstruktion och ritningar medan Holms Maskinfabrik skulle tillverka alla detaljer, montera och provköra. Det blev en serie på tio maskiner men Tetra Pak var en trogen kund varför det till slut byggdes ett 50-tal maskiner av samma typ.

För att viktig utveckling inom industriell verksamhet inte ska falla i glömska krävs mestadels att ideella krafter tar sig an att dokumentera historien. Så är det även nu när ett antal män med ett förflutet på Holms Maskinfabrik räddat en drygt 30-årig verksamhet från att falla i glömska. Av deras många träffar på Kallinge Museum har resultatet blivit en liten men intressant bok.

De lokaler som Ronneby kommun byggde för att inrymma Holms Maskinfabrik 1959 – 1960 är i dag om- och tillbyggda för skolverksamhet, nämligen Parkdalaskolan. Extra intressant tycker jag det är att Holms ägare, Sven Holm, redan 1961 startade skolverksamhet i lokalerna. Då startades nämligen en treårig verkstadsskola. Anledningen var svårigheten att rekrytera kvalificerade medarbetare med rätt kompetens. Yrkesskolan var kommunal medan all praktik utfördes i fabriken.

Låt er inte luras av det ringa formatet. Innehållet är omfattande med en rad historiska bilder. Samordnare av arbetet med boken har varit Bertil Friberg, bilden. Gruppen har bestått av, Hans-Erik Lyckner, Ronny Johannesson, Jan-Erik Björnsson, Bengt Karlsson, Jan-Erik Olsson, Hans Häll, Nils Stål, Anders Gustavsson och Leif Mattisson.

Oväntat möte med hjortflugor

Det var under en vandring på Storemosse, en av Blekinges största myrar, som jag fick mitt livs första möte med en hjortfluga. En tämligen envis rackare som var svår att få bort från kind och hals. Den är hård och flat och vill gärna krypa in i ditt hår. Keps på är därför ett måste. En aggressiv typ som med vårt numera varma klimat håller på att breda ut sig även i sydsverige.

Det var vännen och dagens guide, Bertil Friberg, som berättade om hjortflugan eller älgflugan, som den också kallas, och som hjälpte till att plocka bort inkräktarna som var väldigt många.

Bertil berättade att flugan, som tillhör arten lusflugor, fäller sina vingar när den har hittat en lämplig värd. Den trivs företrädesvis i våtmarker som myrar och tjärnar.

Enligt Naturhistoriska Riksmuseet ska den här flugan vara tämligen sällsynt i södra Sverige men kan lokalt förekomma i större antal under varma somrar som 2002 och nu 2018.

Storemosse finns norr om Kallinge och är numera ett utmärkt utflyktsmål, men du måste vara tämligen van vid att vandra men också ha hygglig kondition. Underlaget är ojämnt och kan bitvis vara ganska blött. Efter årets extrema värme och torka är det nu tämligen torrlagt med stora sprickor mellan tuvorna. Ute på mossen växer nu allt mer träd. Små tallar har slagit rot men växer naturligtvis mycket sakta i denna miljö. Tallen på bilden är ca 30 år.

Den här mossen var under 1940 och en bit in på 1950-talet ett ofta utnyttjat bombmål för F 17:s dåtida flygplansflotta med bl a Saab T 18. Flygplanstypen fanns på F 17 under åren 1947 – 1956. Kockums Jernverk hade till uppgift att gjuta ”bomberna” som försågs med en mindre krutladdning. På den tiden var mossen betydligt mindre bevuxen varför dåtidens ”bomber” ligger på ett ansenligt djup.

Förutom bekantskapen med hjortflugorna kunde vi njuta av en riklig skörd med ståtliga Karl Johan. Dessutom bjuder alltid våra gemensamma vandringar på rika upplevelser och naturligtvis en och annan berättelse om flydda tider.

Vi i gruppen är gamla orienterare som tillhört anrika klubben Skogsvandrarna och som helt enkelt inte kan sluta med att vandra. På bilden Stig Lindström, Evert Oskarsson och Bertil Friberg.

Hjortfluga Lipoptena cervi. 4-5 mm lång; mörkbrun; har vingar, som avbryts då flugorna funnit lämplig värd.

Värddjur Älg, dovhjort, kronhjort, rådjur; ”anfaller” människor. Tämligen sällsynt i södra Sverige. Dock kan den dyka upp lokalt i större antal – som nu den varma sommaren 2002. Hanen kan ses flyga omkring i skogsmark, medan honan ofta sitter i toppen av grässtrå eller liknande för att invänta passerande värddjur. Larven förpuppas i marken, företrädesvis i mjuk och fuktig jord.

Namnförklaring Släktnamnet kommer från de grekiska orden lipo som betyder överge, lämna eller vara förutan, och ptero som betyder vinge, och avser vingautotomin. Artnamnet kommer från latinets cervus för hjort – vilket syftar på flugans värddjur.

Källa: Naturhistoriska Riksmuseet.

Listersjön blev till soptipp!

Ibland undrar man hur folk tänker, eller om de överhuvudtaget tänker. En person som kan tänka sig dumpa ett antal färgburkar, med färg kvar, i en sjö kan väl knappast vara begåvad med något som kan komma i närheten av ansvarstänkande.

Mina två naturkamrater Bertil Friberg och Bengt Ignell vistas ofta i skogarna runt Listersjön och Sännen. Mestadels är dom där för att njuta av naturlivet, men nu i veckan bjöd besöket på en helt annan upplevelse. Intill strandkanten i Listersjön hittade de ett stort antal målarburkar. De plockades upp av de två och då fann man att burkarna hade slängts i sjön med målarfärg kvar i burkarna.

Då ska man veta att denna nedskräpning har skett i ett naturreservat, nämligen Sänneshult naturreservat, som omfattar såväl Listersjön som Sännen. Burkarna återfanns i norra Tolsebodaviken intill en ofta besökt och populär rastplats.

-Detta är för bedrövligt och det är inte första gången vi har hittat sopor vid just denna rastplats. Sopor av allehanda slag har vi hittat i skogen och intill rast- och parkeringsplatsen, berättar Bertil Friberg.

Nu vill Bertil Friberg och Bengt Ignell att kommunen på något sätt ska sätta fokus på detta ofog.

Allmänheten som besöker området bör också ha extra uppmärksamhet på vad som sker. Har ni redan gjort iakttagelser bör ni berätta detta för ansvarig avdelning på Ronneby kommun.

På bilden ovan är det Bengt Ignell som idkar sophantering i Listersjön. Resultatet ser du längst upp.

Foto: Bertil Friberg.

Lång promenad med naturkunskap

Det finns promenader och så finns det långpromenader med vänner och naturkunskap. Det sistnämnda fick jag uppleva för en vecka sedan, en solig och en av de sista varma septemberdagarna. En eftermiddag att minnas när hösten och mörkret nu sakta men säkert omsluter oss.

DSC03728

Vännen och naturguiden, Bertil Friberg, hade planerat en promenad som skulle ta ca  tre timmar. Det blev fyra på grund av naturliga stopp för sällsynta och mer vanligt förekommande växter. Gamla boningar och kvarnar inte att förglömma där bara stenar nu minner om en verksamhet som var förlagd till skogsbygden, den skogsbygd som vi i dag ser som ödemark.

Vi var bilburna fram till Tolseboda nordost om Möljeryd. (Läs gärna boken ”TOLSEBODA – en by i skogen” där Bertil Friberg var ledande redaktör.) På ryggen lätt fyllda ryggsäckar med vatten, kaffe och fika.

DSC03707

Gruppen bestod av sex seniorer samtliga med ett brinnande intresse för natur och orientering. Den här gången var det mindre skogsvägar och stigar som gällde och det blev dessutom rika tillfällen till kantarellplock. Märkligt fenomen det där med svamp. Den finns aldrig när svampplockning är planerad men väl i riklig mängd när lämplig korg eller påse saknas i utrustningen.

Första stoppet kom ganska tidigt när Bertil med van blick hade spanat in en riktig raritet – en ”Grönticka” (Albatrellus cristatus) en mycket sällsynt svamp som bara stod där och väntade på att bli beskådad och bejublad. Längre fram bjöds vi att beskåda såväl ”Luden Vitriska” som ”Kremlor” och ”Barrbroskskivling”.

DSC03714

I det här markområdet norr om sjön ”Sännen” som man av vetenskapliga skäl har försökt ta död på men misslyckats (naturen segrade) finns också den vackra och tämligen stora ”Hallsjön”.  Inget var  väl mer naturligt än att Bertil passade på att berätta om ”Vantakallen”, en dagsverkare som hette Kalle och som var bosatt på Gröngölsmåla gård.

En dag hade han stulit en hand full med ärtor som han lagt i sin vante. Stölden upptäcktes och tjuven fick namnet ”Vantakallen”.  Arbetskamraterna skrämde honom rejält och gav honom en omgång.  De  hotade med att Länsman skulle komma och ta honom och han skulle hamna i fängelse. För Kalle blev detta en så hemsk upplevelse att han hellre tog sitt liv än att hamna i fängelse. En kväll hoppade han därför från det stora berget vid Hallsjön och han drunknade. Berget han hoppade från hade redan döpts till ”Vantakallaberget”. Bengt Ignell skriver om denna händelse i boken om Tolseboda.

DSC03703

Vi rastade och fikade på en berghäll bara några meter från ”Skräddartorpet”. Av torpet syns nu bara några stenar som burit upp den enkla byggnaden. En knappt märkbar stig men en liten bro mellan två bergknallar vittnar om en dåtida gångtrafik.

Stenar väl placerade utmed en numera gömd Listerbyå är också vad som nu återstår av två kvarnar utmed det lilla vattendraget.

En vandring som denna är en rik upplevelse men också en påminnelse om hur skogsbygden har avfolkats. Vi ser ännu spåren av det liv som har funnits men det är fantasin som får hjälpa oss att få bilden klar av det som varit. Nu är det centrala förtätningar som gäller när samhället erbjuder bostadsplatser.

Det Bertil visade oss och gav oss kunskap om var bl.a. detta:

Grönticka, Träjon, Ögontröst, Lundslok, Brakved, Ärenpris, Barrbroskskivling, Kremlor, Luden Vitriska.

Vi som vandrade var Bertil Friberg, Evert Oskarsson, Sten-Åke Pettersson, Mats Pihlgren och Mats Harrysson.

Naturligtvis passerade vi också ”Sachsiska Schweiz”, men det får du leta upp själv.

Obs! Klicka för större bilder.

DSC03715

TOLSEBODA – en by i skogen

Tolseboda

Varje by, stor som liten, har en historia.  Vi som lever i nutid behöver dock hjälp för att rätt förstå vad som drev människan i skogsbygden och hur livet kunde te sig. Därför är det naturligtvis en lycka att varje generation tycks ha begåvats med ett antal sökare.

Sökaren har fötts med nyfikenhet, en stor portion envishet och drivs av en sällsam kraft att få återberätta det som redan har glömts. Vi skulle snabbt bli historielösa om inte dessa osjälviska krafter fanns i vårt annars så prestigefyllda och egensinnigt präglade samhälle.

Ett färskt exempel är ”TOLSEBODA – en by i skogen”, en läsvärd bok med nästan 200 sidor som är resultatet av fem års forskning med ett gemensamt intresse och mål, att dokumentera byn Tolseboda.

Byn är belägen norr om sjöarna Listersjön och Sännen i norra delen av Ronneby kommun och ska inte förväxlas med Tulseboda i Olofströms kommun.

DSC03130

Det är Bertil Friberg, välutbildad naturkännare i Kallinge, som har varit ansvarig för arbetet med dokumentation och efterforskning. Det var också han och hustrun Ann-Marie som fick släkt och vänner i byn att förenas i en grupp med ett gemensamt intresse – Tolseboda i dåtid. Sent 1800-tal till tidigt 1900-tal.

– Givetvis handlar det om många timmar men intresse och nyfikenhet överskuggar ambitionen att föra statistik över gruppens sammanlagda tidsåtgång, säger Bertil som upplever ett av sitt livs absoluta höjdpunkter när han nu håller boken i sin hand.

Boksläpp2

I författargruppen har följande sju ingått: Ingemar Sänneskog, Bertil Friberg, Gun Gudmundsson, (äldst i gruppen med sina 90 år), Erland Persson, Gunilla Svensson, Inga-Britta Olofsson och Bengt Ignell. (Klicka för större bild) Foto: Ann-Marie Friberg.

Förutom ett digert dokumentationsarbete har gruppen lyckats väl i sina ansträngningar att med hjälp av tidsenliga foton ge de många berättelserna en extra tyngd.

Det har ofta talats om kyrkan mitt i byn, men här har kyrkan bytts ut mot skolan som samlande plats. Gunilla Svensson har på ett imponerande sätt beskrivit skolans omfattande och unika verksamhet under åren 1865 – 1951. Hon berättar hur lärare anställdes och vilket ansvar föräldrar då hade i verksamheten.

Även barnen fick uträtta arbetsinsatser. Dokument berättar:

”Före 1911 hade barnen städat och eldat i skolan. Den 23 juli 1911 beslöt skolrådet på lärares önskan att skollokalernas eldning och städning skulle verkställas genom särskild person.”

Skolhus

Naturligtvis innehåller boken en rad levnadsöden och beskrivningar av de människor som var bosatta i Tolseboda. Bertil Friberg beskriver på ett levande sätt många av dåtidens verksamheter i och runt byn. Han skildrar t.ex. kolningen som under 1600-talet och framåt var av stor vikt för skogsbygdens folk. Det handlar om kolbottnar, tjärbränning och lite modernare kolugnar. Även den betydande flottningen i Listersjösystemet skildras.

Erland Persson berättar om skogsbruket under 1930-40-talet.

Sägner saknas inte heller. Det berättas om den siste snapphanen ”Snoppe” som bodde i en bergsforfmation som fortfarande lockar till besök och kallas ”Snoppestue”. Dagsverkaren ”Vantakallen” mötte ett grymt öde men fick ett berg uppkallat efter sig.

Naturligtvis är detta en efterlängtad bok som du inte bara läser en gång utan säkert återvänder till flera gånger när du behöver stilla din nyfikenhet.

Boken kan du köpa hos Bertil Friberg, Hindvägen  10, 372 50 Kallinge. Tel. 0457 – 205 96.