Vattnet hindrar turismen i Ronneby

Lämna aldrig över ett gott råd till någon politiker. Det lönar sig föga. Av ren slentrian blir det i stället tvärtomleken. Hen vet nämligen alltid bäst och har idén ingen politisk bakgrund är det kört.

Vi var ett antal godtrogna personer som 2012 fortfarande hade en stor portion tro på våra folkvalda politiker. Vi ville väl och trodde att även ledande politiker i Ronneby kunde ha samma ambition. Vi drog igång ett slags upprop som gick ut på att åter få uppleva att båtar skulle kunna ta sig från havet vid Ronnebyhamn upp till centrum av Ronneby.

Det fanns då och finns fortfarande flera hinder i vägen för att en lyckad turistsatsning skulle kunna återupptas, nämligen en bastant betongbro vid hamnen. Den ligger där den ligger och har de senaste somrarna gjort många turister besvikna.

Problemet är nämligen att det allt högre vattenståndet i ån har hindrat även passagerarbåtar från att ta sig under betongklumpen. Bron är ett gammalt problem som tog sin början redan sommaren 1960! Med start då kunde endast båtar lägre än 1,4 meter ta sig under bron, detta under förutsättning att dåtida normalvattenstånd gällde.

En dröm för framtiden att få se båtar av detta slag i Ronnebyån

Numera är det inget normalvattenstånd som gäller och det var just detta faktum vi påtalade redan för elva år sedan. Ledande politiker ställde sig på miljöförnekarna- och klimatskeptikernas planhalva. Vi och andra som varit ännu tidigare med att påtala problem som skulle komma hade fel, menade man och fortsatte att sitta med armarna i kors.

Mycket av motståndet speglade också rädslan att inte oroa ledningen för Tarkett. Företaget transporterar tillverkade mattor från fabriken söder om betongbron upp till sitt lager strax norr om stoppklotsen. I oroliga tider skulle kanske Tarkett välja att flytta fabriken utrikes om man skulle byta ut bron över Ronnebyån? Det framfördes sådana farhågor från politiskt håll. Detta trots att företagets tidigare vd, Willi Senn, lovat stadens dåvarande politiker att aldrig flytta fabriken från Ronneby. Willi Senn är avliden men hans själ och löfte lever fortfarande kvar.

Mycket talar för att så är fallet när Sydöstran i fjol höstas lät berätta att Tarkett vill flytta fabriken och bygga nytt längre norr ut. Nu visade det sig att tidningen var på tok för tidigt ute och att det inte alls var så att fabriken i Ronnebyhamn var för liten. Skälet till en eventuell flytt är nämligen intressant i sig och bakgrunden är densamma som vi påtalade redan 2012. Man vill helt enkelt gardera sig för en framtida vattenhöjning. Nuvarande fabrik ligger nämligen farligt nära strandkanten.

Deras sätt att tänka är intressant och ger oss som fortfarande vill ha en levande Ronnebyå med båttrafik rätt i vårt sätt att väcka framtida tankar.

När nu Ronneby kommuns ledande politiker åter vill utveckla området Östra Piren och Karön, en satsning på fyra miljoner kronor, borde väl byte av betongbron vara en självklarhet. I satsningen ingår nämligen också den länge utskällda skärgårdstrafiken.

Kom igen nu betongsossar, höll jag på att utropa, men det är ju Sd, m, kd och l som har tillkämpat sig makten och därmed också ansvaret för en lyckad turistsatsning även i Ronnebyån med den historiskt vackra bebyggelsen utmed Nedre Brunnsvägen. Kom igen! Ni ser ju hur vattnet stiger på den gamla åbottnen, alltså i Brunnsparken.

Vatten – stan är full av vatten.

https://youtu.be/_Xw9AgNqilQ?t=19

Annan bro hade räddat turismen

Vad var det vi sa?

Jag hatar att skriva meningen men beslutande politiker i Ronneby har framtvingat den.

Redan 2013 insåg vi, några krögare, affärsmän och vissa politiker, att havsnivån successivt skulle höjas vilket skulle leda till att varken mindre eller lite större båtar skulle klara en passage under betongbron vid hamnen.

Det är mycket vatten som har runnit under broarna i Ronnebyån under de sju åren. Båttrafiken i ån har vid allt för många tillfällen stoppats upp vid bron på grund av just för högt vattenstånd. Inte minst den kommunala skärgårdstrafiken med MF Astrid har hindrats från passage allt för många gånger.

Demokrati brukar ta lång tid men till slut brukar ändå beslut kunna tas. I detta fall har inget hänt under sju år! När viljan att satsa på den självklara turismen är den större än verklighetsförankringen om den miljöpåverkan som redan gör sig påmind.

MF Astrid har upprepade gånger tvingats vända vid hamnbron, och då kommer naturligtvis reaktioner från turisterna. Insändaren nedan är hämtad från en av lokaltidningarna för några dagar sedan.

Dagens ris:

… vill jag ge till dem som har hand om båten som går från torget som inte kan kolla om det är högvatten innan de tar emot passagerare. Har hört flera som åkt den och inte kommit längre än till bron och inte får pengarna tillbaka som de betalat för turen.

Besviken

Besökare känner sig lurade på sin avgift och blir besvikna på utlovad skärgårdstur.

Detta är naturligtvis ingen positiv marknadsföring av Ronneby.

Jag trodde i mitt stilla sinne att moderaternas vallöfte 2010 att satsa på hamnpiren skulle innebära att man också ville möjliggöra trevliga upplevelser på ån från centrum ut till havsbandet. För många är Ronneby den lilla staden vid ån. Ronneby ligger även vid havet och därför ser jag naturligtvis positivt på den satsning som sakta håller på att genomföras vid hamnen och att presenterade planer där kommer att förverkligas.

Tanken är helt rätt. Ronneby har också på ett föredömligt sätt satsat på bra cykelvägar som förbinder centrum med havet. Ytterligare ska bostadsområdet Kilen mitt emot järnvägsstationen naturligtvis dra nytta av närheten till Ronnebyån.

Människor har alltid haft stort behov av närhet och upplevelse av vatten. Ronneby har just dessa kvaliteter men låter en felplacerad industri vid havet och ån bestämma över det som borde vara kommunens självklara beslut – att riva betongbron och bygga en klaffbro som kan öppnas för all trafik i Ronnebyån. Ån i sig är vacker och den skulle med en framtida fri passage göra Ronneby till den sjöstad den är och borde vara.