När jag växte upp på 1940 – 1950-talen var det endast personal på växelstationer som kunde tjuvlyssna på telefonsamtal. Man fick alltså ringa till en telefonväxel för att få sitt samtal kopplat lokalt eller som rikssamtal.  Naturligtvis var det starkt fördömande att gå in på linjen för att lyssna. Än värre var det att för vänner berätta vad man uppsnappat på linjen.

I dag är förhållandet det omvända. Överallt i det öppna samhället är det nu i stället svårt att värja sig när telefonsamtal genomförs på de mest frekventa platserna. Samtal, som jag egentligen inte vill bli delaktig i, förs högt och tydligt utan några som helst spärrar eller medvetenhet om att vi är många som är med i samtalet, även om vi är passiva.

Här ska du få ett smakprov. Det är en man som ringer till en bilverkstad framgår det tämligen omgående.

Hej!

Du har haft min bil i dag.

Hur ser den ut?

Kort tystnad.

Å fan!!

Säger du det…

Ny tystnad.

Jaha.

Jag glömde säga…

Ny lite längre tystnad.

Jag glömde säga…

Tystnad igen

Han tar ny sats…

Jag glömde säga.

Du, vattenpumpen. Jag tror inte det är vattenpumpen som läcker

Du …

Jo, jag tror jag vet

Kommer du ihåg??

Ni svetsade

Kan det inte vara så att det samlas vatten i svetsfogen? Å att det därifrån kommer droppar?

Kort tystnad

Det tror du inte

Remmen!!! Har du tittat på remmen?

Jaha

Du, kan vi byta den nästa gång?

Kort tystnad

Ja, jag menar…

Kan vi byta vattenpumpen nästa gång??

Jag hör mannens vädjan i tonläget. Sen kommer det…

Hittade du något annat?

Lång tystnad

Bromsarna bak. Var det dom vi bytte förra gången?

Fram då??

Höll dom?

Kort tystnad

Jasså!

Du, kan jag hämta bilen i kväll?

Du kan lägga dem på bakhjulet som vanligt.

Telefonsamtalet avslutat. Mannen vänder sig till en kompis bredvid och säger.

Jag vågade fan inte fråga vad det kostade.