Utan anhörigföreningar stannar Sverige

Det finns alltid anledning att uppmärksamma den ovärderliga verksamhet som anhörigföreningar utför. Inte minst nu när vi förbereder oss för en jul- och nyårshelg och summering av året, känns det extra viktigt att orda om den kraft och energi som kännetecknar anhörigvården.

Jag tänker på föreningar som Neuroförbundet, Riksföreningen Osteoporotiker och Demensförbundet för att nu nämna några exempel. Jag nämner dessa för att jag under året kommit i kontakt med deras verksamhet i min egenskap av moderator och konferencier.

Det är lätt att ryckas med i deras engagemang och budskap. Deras arbete i föreningarna är naturligtvis helt ideellt och mestadels finns det en nära anhörig som har drabbats och med gemenskapen ökar kraften och blir till hjälp för alla parter.

Naturligtvis är meningen med föreningsaktiviteterna att få drivkraft för att gentemot samhället kämpa för förbättringar och tala om att man finns och behöver hjälp.

Jag tänker t ex på den tysta jobbkrisen i Sverige och då menar jag inte arbetslösheten bland unga eller personer med utländsk bakgrund. Jag talar om den grupp som Neuroförbundet i åratal har försökt hjälpa genom att ihärdigt bearbeta politiker på riks- och lokal nivå, nämligen personer med nedsatt arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning.

Aldrig någonsin har antalet arbetslösa med funktionsnedsättning varit så många i landet som nu. Det handlar om nästan 200 000 personer. Var fjärde arbetslös i Sverige har en funktionsnedsättning.

Neuroförbundet har studerat hur Danmark har löst detta problem. Där har man infört ett system med flexjobb, vilket i korta drag är en anpassad tjänst för personer med permanent nedsatt arbetsförmåga. Arbetsgivaren betalar för det jobb som utförs och staten skjuter till resten. Flexjobbare ger 100 procent av sin förmåga och får en heltidslön. Socialdemokraterna lovade i senaste valet att hjälpa denna grupp men tyvärr stannade det vid enbart en viljeinriktning. Kampen fortsätter.

Vi tar ett annat exempel. Vi kan t ex läsa ur en motion från Folkpartiet ställd till Landstingsfullmäktige:

”Tänk dig att inte ens kunna resa dig upp från sängen eller lyfta en resväska utan att bryta ett ben. Många svenskar, främst äldre kvinnor, lider av benskörhet. Sjukdomen i sig är ofarlig – det är konsekvenserna som ger problem och smärta. Men många får ingen diagnos och går därför obehandlade. Blekinge bör kunna bättre”.

Många upptäcker sin beskörhet först när det så att säga är försent. Man ramlar och bryter ett ben eller en höft. Folkpartiet önskar att Landstinget Blekinge inför undersökningar för att mäta benets täthet och mineralhalt. Detta kallas för bentäthetsmätning. Ett blodprov tas också. Ett relativt enkelt test som tar högst 15 minuter. Folkpartiet hade velat att denna typ av kontroll skulle genomföras i Primärvårdens regi. Men så blir inte fallet. Motionen avslogs och i dag sker bentäthetstest endast i ytterst begränsad form vid Blekingesjukhuset i Karlshamn.

Det är problem av bl a detta slag som anhörigföreningarna på lokal- och riksnivå kämpar för att få lösta. Det är lätt att känna med deras kamp för ett bättre liv, ett bättre liv för alla. Jag tror ingen i detta land kan förstå vidden av den samlade insats som årligen utförs och dessutom ideellt.

Jag vill att ni skänker alla dessa personer en extra tanke nu inför Jul och Nyår. Kan kanske nästa år bli det år då än fler uppmärksammar föreningarnas oegennyttiga arbete. Låt oss hoppas!

Nytt sjukhus skapar fler arbetstillfällen

För tillfället tycks verksamma politiker i Karlskrona tävla om att uppnå ett slags bottenrekord i bypolitik när det gäller framtidens sjukvård i Blekinge.

De vill t.ex. på fullt allvar slå i väljarna att all anställd personal vid Blekingesjukhuset i Karlskrona är bosatta just i Karlskrona. För mig är detta en överraskning. Är det verkligen så ? Är det inga som pendlar till Karlskrona för att arbeta på sjukhuset där?

Senast i dag gör kommunalrådet Mats Lindbom, centerpartiet, ett utspel i insändarform där han på fullt allvar menar att personal med jouruppdrag i dag har cykelavstånd. Han fortsätter:

” Då går det inte att utgå ifrån att centrala personer väljer att flytta om  ett nytt lasarett etableras mer centralt i länet”.

Menar han att i detta lilla län där nästan alla pendlar varje dag, att om man bor i Karlskrona kan man INTE pendla ? I så fall är ju sjukhuset i Karlskrona bara till för karlskronaborna !

Naturligtvis är detta hyckleri och bypolitik av stort format som medverkar ytterligare  till politikerföraktet. Fast egentligen är det han säger bara pinsamt.

Nytt sjukhus kunskapshöjande

Sanningen är nämligen att 60 % av länets befolkning är bosatt väster om Karlskrona. Dessa vill inte Mats Lindbom veta av och det är när politiker i Blekinge vägrar att samarbeta och ha länets bästa för ögonen som ekonomin tillåts skena iväg. Då bortser man också lätt från experters råd som tydligt pekar åt ett visst håll, nämligen att bygga nytt sjukhus centralt i länet är att föredra ur alla aspekter.

Nybyggnation ger säkrare kalkyler och inte minst bättre miljö för såväl sjukhuspersonal som patienter.Ombyggnad innebär stor ekonomisk osäkerhet och dessutom behöver sjukhuset vid en ombyggnad förmodligen också stängas under viss tid.

När jag i tisdags på det öppna seminariet hörde Björn Wellhagen, näringspolitisk chef inom Sveriges Byggindustrier, ta upp dessa aspekter kändes det så självklart och jag såg framför mig envisa bypolitiker som med snabb fart är på väg att försätta Blekinge i en ohållbar ekonomisk situation.

Om alla politiker som i dag springer omkring och skriker högt att de vill råda bot på länets höga arbetslöshet menar allvar måste merparten av dessa snabbt tänka om. Ett nytt sjukhus skulle inte enbart innebära utgifter det skulle ge byggjobb och många andra arbetstillfällen i verksamheter som har direkt koppling till ett sjukhus.

Björn Wellhagen pekade på en rad viktiga fördelar med att bygga ett nytt sjukhus. Inte minst skulle det innebära en kompetensförhöjning i alla led. Ett sjukhus präglat av framtidstänk lockar attraktiv och kunnig sjukhuspersonal. Tekniken inom sjukhusområdet är i snabb förändring och det lockar personal på ett helt annat sätt än vad personal i dag måste uppleva i trånga operationslokaler. Kort sagt – ett nytt sjukhus centralt placerat skulle lyfta hela Blekinge.

I dag går 140 byggarbetare utan arbete i Blekinge. Byggnationen vid F 17 ger arbetstillfällen och ett framtida nytt sjukhus skulle ge byggjobbare men även andra yrkeskategorier ett uppsving.

Landstinget Blekinge har i dag ca. 3.000 anställda och dessa genererar i sin tur 1.000 andra jobb!

Ett nytt sjukhus skulle ta ca. 5 år att bygga och under den tiden störs ingen annan verksamhet vid sjukhusen i Karlskrona och Karlshamn.

Politiker i alla läger – stå upp för ett nytt framtida och gemensamt Blekinge. Vi väljare är nu så trötta på den kostsamma bypolitiken att vi  tänker ändra på detta genom att välja nytt i kommande landstingsval.