Det är ett högt och sannerligen oseriöst spel som landstingets ledning i Blekinge har fört med personals och patienters hälsa som insats. När nu Arbets- och Miljömedicin Syd kräver ett omedelbart stopp för verksamheten i Byggnad 13 är det en ren och skär skandal att nu påpekade brister inte har åtgärdats tidigare.

Det påpekas att problemen med fukt och lukter uppmärksammades redan 2014 men det är långt ifrån hela sanningen. Redan när Ronny Pettersson i maj 2013 satte punkt för sin länge hemlighållna utredning pekade han på allvarliga brister vid flera byggnader som inte heller skulle lämpa sig för en ombyggnation.

När Ronny Pettersson presenterade sin utredning för ett stort antal politiker i Ronneby den 21 januari 2014 kommenterade han lokalernas status med dessa ord:

”Frågan är inte om lokalerna ska rivas utan NÄR.”

” Det finns ett system för registrering och planering av fastighetsunderhåll men i praktiken har detta inte använts på åtta (8) år!!! Inte sedan 2006 har landstinget genomfört några statusbesiktningar av lokaler!”

I denna blogg kommenterade jag den 23 januari 2014 hans uttalande på följande sätt:

”Naturligtvis är landstingsdirektör Peter Lilja ytterst ansvarig för denna grova försummelse. Men än värre och allvarligare är att han grundar sin utredning och ekonomiska kalkyl utifrån ett lokalinnehav som inte har statusbesiktigats på åtta år. Naturligtvis kan framtida renoveringsbehov och kostnader för detta bara bli till en grov uppskattning.”

Nu står hela landstingsledningen med byxorna nere när all verksamhet akut nu måste stoppas i Byggnad 13 efter mångårigt eftersatt underhåll. Ett problem som nu riskerar att ge personalen i huset bl a astmatiska besvär.

När landstingsdirektör Peter Lilja nu säger till tidningen Sydöstran att man väntar på nya lokaler men att dessa kan står klara först om några år är detta naturligtvis ett bevis för att såväl ledande tjänstemän som politiker har handskats så ovarsamt med skattemedel att detta inte kan gå opåtalat förbi.

Att medvetet blunda för ett så här långvarigt och bristande underhåll och därmed dessutom medvetet utsätta människor för allvarliga hälsorisker måste resultera i att ansvar utkrävs på ett eller annat sätt.

På samma sätt har landstingsledningen förhalat och brustit i planering när det gäller uteblivna parkeringsplatser för såväl patienter som anställda. Först nu i och med en omfattande byggverksamhet på sjukhusområdet har man börjat planera för en utökad parkeringsyta. Naturligtvis skulle detta arbete ha förberetts betydligt tidigare.

Det var dessa framtida problem med vidhängande ovissa kostnader som var viktiga att mörka när de ställdes mot argumentet att istället bygga ett nytt sjukhus. Nu drabbar detta inte bara patienter utan även personal och slutnotan är mer oviss än någonsin.