Efter gårdagens inlägg av Sune Håkansson här i bloggen om moderaten Åsa Evaldssons extra arvoden vill Agneta Åhrberg ha svar på ett antal frågor. Bland annat vill hon veta vilket ansvar som åvilar kommunfullmäktige:

Agneta Åhrberg:

Sune Håkansson klargör inte vad som gjorts och inte gjorts. Om det har pågått oegentligheter under flera år så har både revisorer och hela kommunfullmäktige godkänt inlämnade, kontrasignerade räkningar.

Det finns en del självklarheter i ett ordförandeuppdrag, men inga arbetsbeskrivningar. Så vad menar Sune Håkansson inte är extra arbetsinsatser?

Förlorade arbetsinkomster måste politiker ha ersättning för. Hur kan Sune Håkansson börja med att anklaga andra utan att redovisa sina egna regler och vanor.

Agneta Åhrberg får svar direkt från Sune Håkansson:

Arvodesräkningarna presenteras aldrig för kommunfullmäktige. Illa nog får vi förlita oss på dem, som attesterar. Vi får också lita på revisorerna. Har dessa inte upptäckt felen, måste vi reagera i efterhand.

Jag påstår att justering av protokoll, presidieberedningar och förberedelser för sammanträden måste ingå i ordförandeuppdraget och därmed i det fasta arvodet. Evaldsson har skrivit extraräkningar på detta.

En del av hennes räkningar kan jag inte uttala mig om. Jag kan helt enkelt inte tyda ”kråkfötterna”. (Nu skriver jag lika illa själv).

Jag tror att det är centrala regler, som säger att man skall ha ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Självklart är det inte. Om en förtroendevald förlorar 1000 kr på en halvdags frånvaro, får han 1000 kr i ersättning, plus 1022 kronor i arvode. 

Personligen hade jag inga problem. Jag var lärare på Högskolan och kunde lägga mitt schema själv. Därför förlorade jag aldrig någon lön.

Sedan blev jag pensionär. Inte heller då blev det någon förlorad inkomst.

Minns jag rätt var de sammanlagda ”extraarvodena” mindre än 4000 kronor under de år jag var ordförande eller vice ordförande i nämnden. Det var gränsfall, som jag lät förvaltningschefen avgöra.

SH