Obegripliga utspel för att överleva

Aprilvädret bjuder för närvarande på tämligen behagliga temperaturer, men det finns fyra politiska partier i Ronneby vars medlemmar borde vara rejält svettiga. Jag tänker på Kristdemokraterna (1,61%), Ronnebypartiet (4,93%), Liberalerna (5,00%) och Vänsterpartiet (5,30%). Siffran inom parentes visar förra valets resultat i kommunvalet.

Naturligtvis tänker jag på den spärr som i årets val införs vid kommunalval. Parti som inte når upp till 2 % ställs utanför. Motiveringen till införandet av spärren är att det ska bli lättare att skapa majoriteter i kommunerna.

Flertalet av utpekade partier gör vad de kan för att hålla skenet uppe. Mest svettig och andfådd  offentligt tycks Ronnebypartiet och dess upphovsman Sune Håkansson vara. Hans utspel för några veckor sedan var så chockartat och sände sådana nödsignaler att jag först hade svårt att ta honom på allvar.

Vidlyftig respons i media

För att se det ur ett lokalt perspektiv fick Håkansson väldigt vidlyftig respons i media på sitt utspel. Men så var det också drastiskt. Han kunde tänka sig att låta Ronnebypartiet vara med och bilda en majoritet med Sverigedemokraterna! Redan i ett inlägg här i denna blogg i juni 2017 kunde Håkansson  t o m se SD bli så stort att det kan kräva rollen som oppositionsledare, dvs andre vice ordförande i kommunstyrelsen.  Med ett förbehåll – att man plötsligt i vissa frågor skulle bortse från SD:s syn på invandrarfrågan. Hur nu detta skulle vara möjligt?!

Han anser att en likabehandling av SD skulle tillföra kommunen mer kompetens. Han går så långt att han pekar ut frågor som äldreboendenas utformning och idrottsplatsernas placering inte skulle behöva kräva partipolitik. Här slår han onekligen knut på sig själv. Vilka andra frågor kan då anses vara opolitiska?!

Förändring har redan skett

I sin insändare till tidningarna, som även jag tillställdes, var Håkanssons budskap: ”Särbehandla inte Sverigedemokraterna”!

-Om var femte invånare i Ronneby sympatiserar med ett parti, är det orimligt och odemokratiskt att särbehandla partiet, fastslog Håkansson och förklarade vad han menade med att uttrycka följande:

-Till stor del har förändringen redan skett i vår kommun. Några viktiga förslag från SD har inte klubbats ner bara för att de kommer från SD. Däremot är det så att SD har varit inaktiva, deras förslag i exempelvis budgetfrågor har varit dåligt genomarbetade.

Med dessa meningar avslöjar Sune Håkansson, omedvetet eller högst medvetet, den tysta överenskommelse som varit rådande mellan SD och alliansen under nuvarande mandatperiod. I flertalet stora frågor har SD röstat med alliansen. Motprestationen har bestått av en plats i kommunstyrelsen för SD.

Med denna bild för ögonen står det därför klart att en röst på något av allianspartierna eller RP innebär att SD därmed stärker sin ställning i Ronneby fullmäktige. På annat sätt kan man inte tolka Sune Håkanssons utspel, ett utspel under galgen som borde glömmas, men det som sagts är sagt och bäddar för en ytterst kaosartad valrörelse.

Är det t o m så illa att Håkanssons utspel ska ses som ett sätt att avslöja alliansens spel under täcket med SD för att han själv i sin egenskap av ordförande i äldrenämnden anser sig överkörd av kommunstyrelsen i några få viktiga frågor som förfrågningsunderlaget för LOV:en inom särskilda boenden eller upprustningen av Ålycke i Johannishus.

Jag kan tyvärr inte utesluta att det kan vara på det sättet.

Det sägs att Ronnebypartiet är delat i sin uppfattning om Håkanssons utspel. Vad säger t ex Anna Carlbrant, partiets gruppledare, som fram till nu har haft rakt motsatt uppfattning om SD:s nu påtalade förträfflighet. Skulle hon i vissa frågor verkligen kunna blunda för SD:s syn på invandrarfrågan. Jag har svårt att tro det.

Ingen Ronnebypolitiker kan få fribrev

Det handlar om ökad brottslighet i Ronneby kommun. Mesta ökningen har skett i centrala Ronneby. Människor blir bestulna, nedslagna och i flera fall sätts bilar i brand. Otryggheten har därvid ökat och såväl äldre som yngre drar sig för att gå ut på natt- och kvällstid.

Även direkta hot mot politiker har förekommit, vilket fick omedelbara effekter. Politikerna låste in sig i betong- och glasbunkern som utgör kommunens stadshus. Att polisstationen, som är inrymd i den norra delen av bunkern, sedan en längre tid tillbaka är avfolkad, har dock politikerna blundat för.

Jag vet att polisens organisation är en nationell angelägenhet men att lokala politiker så totalt har blundat för vad organisationen har inneburit i kraftigt reducerad polisnärvaro i kommunen innebär att ingen politiker i Ronneby kan få fribrev. Alla partier bär lika stort ansvar och har grovt felbedömt situationen som snabbt har eskalerat.

Det som upprör är att politikerna sett mer till sin och tjänstemäns säkerhet än vad som har ägnats medborgarnas trygghet och egendom. Jag förstår mycket väl att stadshuset måste säkras på olika sätt men dessa planer har funnits under lång tid men först nu satts i verket. Även i detta fall har sålunda politikerna starkt missbedömt de problem som snabbt har ökat i omfattning.

Naturligtvis ökar kriminaliteten på en ort om busarna är medvetna om att det kan ta timmar innan en polis kan vara på plats. Lagen är så beskaffad att ett brott är styrkt först om gärningsmannen kan tas på bar gärning. Att så kan ske i dag är närmast en utopi.

När ledande politiker har satt in ordningsvakter måste det betecknas som en droppe i havet. Det löser inte problemet på lång sikt. Politikerna vill visa handlingskraft för att om möjligt lugna befolkningen men här har man ännu en gång grovt underskattat problematiken.

Vissa politiker har genom motioner velat visa handlingskraft genom att kräva övervakningskameror. Hur många skulle i så fall behövas och hur skulle ytterområden kunna säkras med hjälp av kameraövervakning? Naturligtvis måste även politiker förstå att detta inte löser ett grundproblem.

När en kommun eller stad drabbas likt det som nu har skett i Ronneby börjar genast en politisk pajkastning. I sociala medier har nuvarande kommunalrådet Roger Fredriksson häcklats bl a på följande sätt:

”Fredriksson har med sin Reinfeldtinspirerade politik försatt Ronneby i denna situation.”

Vad som åsyftas med den kommentaren är aningen svepande och därmed svår att tolka.

Det är alliansen som nu styr i Ronneby, ibland med stöd av Sverigedemokraterna, men alliansens föregångare kan naturligtvis inte heller gå fria från ansvar. Polisens närvaro har under en längre tid minskat utan att politiska åtgärder vidtagits. En skribent påtalar just detta faktum, att bilar även brinner i socialdemokratiskt ledda kommuner och städer.

Naturligtvis måste Ronnebys politiker nu agera kraftfullt och förtroendeingivande. Jag blir lätt matt när jag läser att vissa politiker i kommunen anser att en debatt om ökad brottslighet och polisfrånvaro är onödig. Fel igen! Politiker i Ronneby, och då menar jag verkligen alla, måste i handling nu visa vad man vill för att lugna situationen.

Jag säger det ännu en gång, polisens organisation är en nationell angelägenhet men när resurserna så tydligt brister måste man lokalt agera kraftfullt och naturligtvis begära åtgärder som leder till förändring till det bättre.

Det handlar om trygghet för ALLA och inte enbart politiker och tjänstemän. Hur tänker ni agera för att få en långsiktig lösning på problemen?

Ronnebypartiet diskuterar sin framtid

Hoppsan!

Anna Carlbrant, gruppledare för Ronnebypartiet, sparade inte på dramatiken när hon efter gruppmötet i måndags (8.8) skickade ett mail till medlemmarna:

”Jag lyfte frågan om Ronnebypartiets framtida existens och eventuella profilfrågor därför att jag känner att det är hög tid att titta på detta nu.”

Samma kväll svarade en medlem:

”På gruppmötet i kväll var profilfrågor för partiet en viktig punkt. Ska vi överleva och hålla ställningarna ska vi nog börja samla kraft redan nu.”

Av mailväxlingen framgår att styrelsen nu har fått i uppdrag att arrangera en temadag för partiet. Bl a ska man titta på den polisiära situationen i Ronneby.

När gruppledaren, Anna Carlbrant, nu tar till den existentiella vokabulären för partiet vittnar detta om att Ronnebypartiet står inför ett allvarligt, ja, avgörande vägval. Partiet söker tydligen med ljus och lykta efter nya profilfrågor. Lyckas man inte, ja, då är detta lokala parti riktigt illa ute. På annat sätt kan man inte tolka gruppledarens allvarliga försök att ruska liv i partiet.

Ronnebypartiet är ett lokalt parti utan bindningar till något riksparti. RP bildades 1994 och nådde det året fyra mandat. 2010 hade man 3 och nu i senaste valet 2014 backade man till 2 mandat. Man har för närvarande valsamverkan med moderaterna, centerpartiet och liberalerna som arbetar under samlingsnamnet Alliansen.

När man studerar Ronnebypartietsa hemsida lyfter man där fram följande vallöfte som ett av de viktigaste:

”RP vill ha ett nytänkande i kommunledningen”.

Om detta gäller fortfarande eller vad det ska innefatta är en aning luddigt, kan jag tycka.

RP

Ronnebys kommunalråd ologiskt

DSC03652

Det fanns en tid när vänsterpartierna styrde Ronneby och det under väldigt många år. Under denna period utvecklades en politikermakt som inte gav tjänstemän något större utrymme till eget agerande. Minsta lilla anställning skulle beslutas på politisk nivå. Något som starkt ifrågasattes och klandrades av de borgerliga partierna.

När så den vänsterorienterade makten bröts vid valet 2010 gavs förvaltningschefer ett stort ansvar med bl a eget anställningsmandat. Men längre än så tycks inte alliansens ledare vilja gå. När kommundirektören nyligen föreslog att fritidspolitikerna skulle ge plats åt tjänstemän och flytta ut från stadshuset, ja då blev det tvärstopp. Då blev det plötsligt viktigt även för alliansen att peta i verksamheten.

I dagens Sydöstran förklarar kommunalrådet, Roger Fredriksson, m, att politikerna måste ha nära till tjänstemännen och därför måste politikerna stanna kvar i stadshuset. Ett uttalande som ter sig tämligen ologiskt när Fredriksson längre fram i artikeln säger följande:

”De flesta (politiker – min anmärkning) utför sina förtroendeuppdrag på kvällstid, de har ju jobb att sköta under dagarna.”

Var det inte närheten till tjänstemän som var viktigt?!

Men mig veterligt finns det inga tjänstemän i stadshuset kvällstid. Då blir ju närheten utan betydelse. Eller ?

Stadshus 2

Likaså ter det sig tämligen ologiskt när det framgår att stadsdirektören med sitt ratade flyttförslag nu har fått politikers uppdrag att hitta nya kontorsytor ute på stan till nämnders tjänstemän.

Men hallå igen kommunalrådet. Ursäkta att jag upprepar. Är nu närheten till tjänstemän inte längre något oavvisligt krav?!

Det är väl i första hand tjänstgörande tjänstemän man vill träffa som kommuninvånare och ofta då personligen. Politiker kan man ju ringa eller maila. Deras placering är mindre viktig.

Rätta mig om jag har fel.

Ronnebyallians satsar på utredningar

I veckan har alliansens borgerliga partier i Ronneby presenterat sin budget för 2016 och 2017. I de två lokala tidningarna recenserade de själva sitt aktstycke.

”Vår starkaste budget någonsin” – Sydöstran.

”Den starkaste budget vi lagt” – BLT.

I dagens BLT recenseras den av Malin Norfall, s med orden:

”Otydlig och vag budget med låg ambitionsnivå”.

För egen del säger jag – klart att man tar i och bröstar sig när ingen säger emot men trovärdigt är det inte. Budgeten är fylld med utredningar som inte behöver leva upp till löften. Dessutom tänker man nu utreda redan utredda projekt. Jag tänker på ishallen i Kallinge och Brunnsvallen.

Jag börjar med ishallen där Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande, m, säger i en av tidningarna:

”Vi lägger nu ut ett utredningsförslag. Vi vill veta vad en ishallsrenovering kan kosta.”

En sådan utredning är redan genomförd. Den var klar i augusti 2014. Kostnad för renovering av Kallinge ishall – 52 miljoner kronor. Kostnad för att bygga ny ishall – 77 miljoner. Utredningen gjordes av Wisme Sport Consult, Peter Wisme och underkändes av kommunstyrelsen som ansåg att det var en partsinlaga. Wisme ansågs stå Svenska Ishockeyförbundet för nära.

Kommunens tjänstemän räknade och justerade siffrorna till 61,4 respektive 89,7 miljoner kronor.

Även förslaget att utreda ny konstgräsplan på Brunnsvallen har på olika sätt redan utretts. En planerad satsning på 10 miljoner kronor ställdes in och skälet till detta sa man berodde på kraftig kostnadsökning på grund av markförhållanden.

De markförhållanden man pekar på kände kommunen väl till redan före 2010 i samband med att man skulle peka ut lämplig plats för en konstfrusen bandybana. I ett första läge var bandybanan planerad till Brunnsvallen men platsen ansågs olämplig på grund av allt för omfattande rörledningar som ligger under Brunnsvallen. Dessa rör ligger fortfarande kvar på samma plats och och är lika kostsamma för att inte säga omöjliga att ändra på eftersom de går under bebyggelsen vid Söderbro och mynnar ut till Ronnebyån.

Nu ska ytterligare utredningar visa om det i stället ska satsas på ett idrottscentrum och i detta ska i så fall inrymmas konsertlokal, museum, bibliotek, turism, simhall samt idrotts/sporthall. Det är i varje fall vad Fritid- och Kulturnämnden har satt på sin önskelista och det till en kostnad av 75 miljoner. En siffra som redan nu är starkt ifrågasatt.

Lägg därtill att även Ronnebyhamn/piren ska utredas. Ett gammalt förslag från moderaterna redan inför valet 2010.

När det gäller satsningar på kultur är jag starkt skeptisk till vad politiker lovar. Redan i valrörelsen 2010 lovade dåvarande ordföranden i Fritid- och Kulturnämnden, Nils Ingmar Thorell, Fp, en satsning med följande lydelse:

”Nu har fritid fått sitt, nu måste kulturen få sitt”, sa han och syftade på en konstfrusen bandybana som skulle kosta 12 miljoner kronor. Banan invigdes 2012 men ännu har kulturen inte fått sin beskärda del.

Ronneby måste ha ett slags inofficiellt rekord i att utreda och utreda dubbla gånger. Men som sagt, en utredning är på intet sätt förpliktigande.

Jag återkommer till nya tjänster som alliansen vill införa.

 

Vi blev blåsta på matchen – igen!

I dessa dagar med såväl EM- som riksdagskval är det svårt att hänga med i svängarna. När jag i dag i en konferenspaus påstod att jag ännu en gång blivit blåst på en allt för upphausad match som slutade oavgjort 0-0 blev jag rappt tillrättavisad:

-Vilken match?! Matchen är ju först i kväll! Vilken kanal tittade du på?

-Svenska 2:an svarade jag. Agenda!

Svaret kom rappt:

-Den stängde jag av.

Ja, media hade verkligen lagt sig vinn om att blåsa upp gårdagens politiska match. Mycket stod på spel och hur fräckt skulle regeringen spela, var några rubriker. Andra varnade för ny taktik och delvis ny laguppställning från Alliansens sida.

Alliansen hade många spelare men alla ville lägga beslag på mittfältet, men där ingen ville eller kunde gå på mål. Det saknades helt enkelt en lagkapten på topp som kunde näta. Inga ruscher och inga kloka uppspel. Viljan var som bortblåst, vilket var en aning överraskande eftersom röd/gröna laget var starkt underbemannat. Anders W Jonsson i blommiga laget (Alliansen) var tung center men tappade tempot i slutet av matchen.

De röd/gröna la sig tidigt på försvar och lyckades aldrig få till några farligheter. Dessutom blev det riktigt virrigt i deras försvar när Jonas Sjöstedt helt öppet började skrika och anklaga lagkaptenen Löfven. Även försvarskollegan Fridolin fick sig en  avbasning av vänsterbacken.

Frågan är dock om Löfven ändå inte fick en smäll i en av närkamperna. Han grinade illa vid minst två tillfällen vilket mittfältarna Busch Thor och Kinberg Batra uppmärksammade men misstog sig grundligt eftersom de trodde att han enbart log.

Jimmie Åkesson hade ingen rolig dag. Han försökte ett par gånger att få spela men blev varje gång utmotad. Det betydde att när ingen tillät honom vara med, ja, då fick han mestadels fortsätta sin sittning på reservbänken.

Det blev aldrig någon match, inte i riksdagskvalet men det blir retur på onsdag i riksdagskammaren och då återstår att se om någon i Allianslaget vid det tillfället vill träda fram och agera anfallare fullt ut.

Matchen slutade oavgjort, 0-0 och det var stundtals nästan så att jag fick för mig att matchen var uppgjord.

Roger Fredrikssons svar om Kilenladan

Det handlar om ”Röda ladan” i det framtida bostadsområdet ”Kilen” vid järnvägsstationen i Ronneby. Den röd/gröna oppositionen vill att ladan ska q-märkas och vann också en votering om detta i kommunstyrelsen.

Allianspartierna vill inte q-märka ladan och kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, varnar nu för att denna märkning kommer att kosta skattebetalarna många miljoner kronor.

Det började med en artikel i Sydöstran där oppositionsrådet sa följande:

”Att riva innan vi har kommit fram till hur den kan användas, det är bara dumt”.

På detta reagerade socialdemokraten  Mats Karlsson som i denna blogg (se nedan)  skrev så här:

”Läser i Sydöstran 25/6-15 att kommunalrådet Fredriksson inte tycks ha något intresse av att behålla ”ladan” på Kilentomten i Ronneby.

Magasinsbyggnaden kan bli navet kring det nya bostadsområdet som ska byggas på Kilentomten. Att riva den skulle verkligen förstöra.”

Nu svarar Roger Fredriksson på Mats Karlssons inlägg och han passar också på att förtydliga sin inställning i frågan om ladan:

”Vill bara förtydliga att jag inte har föreslagit någon rivning av nämnda byggnad. Däremot har jag redovisat konsekvenserna av en q-märkning av byggnaden. Det finns ingen anledning att skydda byggnaden i nuläget eftersom kommunen äger hela området.

Jag tycker inte att det finns några hållbara argument från Socialdemokraterna i den här frågan heller. De har inte levererat några förslag som är förankrade i verkligheten om vad byggnaden ska användas till.

Jag tror att en byggnad, kanske rent av den som står där idag, kan fylla en funktion. Men innan vi låser oss i en detaljplan måste vi veta. Risken är annars stor att vi står med stora kostnader som aldrig kan täckas via hyresintäkter(vilket kan resultera i en ny diskussion om hyressubventioner).

Statusen på nuvarande byggnad är följande, fasaderna behöver bytas, taket behöver bytas och delar av stommen. Därutöver tillkommer, om man vill öppna den för allmänheten, tillgänglighetsanpassning, indragning av VA. Efter de tidigare nämnda åtgärderna har vi en lokal som kan användas den varma årstiden för evenemang mm.

Var och en får göra sin egen bedömning vad som är rätt och fel men min ståndpunkt står fast.

Roger Fredriksson

 

 

Kallinge ishall vållar namnstrid

Turning Division 1-laget KRIF Hockey i Kallinge har bytt huvudsponsor och därmed har man bestämt att Kockumhallen framöver ska byta namn till SOFT Center Arena.

När Ronneby kommuns revisorer nu inlett en granskning av avtal skrivna med föreningslivet har ett problem genast uppstått.

Man vet inte vem som äger Kockumhallen. I nuvarande stund pekar allt på att kommunen äger en del och KRIF den andra.

När detta upptäcktes för några dagar sedan var namnfrågan inte alls lika enkel som KRIF och nya sponsorn tänkt sig. Nu måste t ex beställning av ny namnskylt skjutas på framtiden.

Nu har även ledande politiker lagt sig i namnfrågan. Roger Fredriksson, moderat och kommunens starke man vill se över ägarfrågan och säger:

– Jag måste säga, om jag ska vara riktigt ärlig, att vi i alliansen har letat med ljus och lykta efter ett slags ”Turning Torso”, något som sticker ut, och därför har mina blickar nu fallit på gamla Kockumhallen i Kallinge. Den kanske går att utnyttja på ett nytt sätt.

– Går det bra för KRIF framöver skulle jag vilja arbeta för att namnet på hockeyhallen skulle bli i stil med ”Allianshallen” eller ”Alliansen Arena”. Vi behöver något som kan påminna om alliansens tid vid makten i Ronneby. Vårt försök till detta blev bara halvlyckad när vi inte fick uppkalla rastplats Sörby till något med ”Allas rastplats”.

SOFT

Ronnebypartiet stannar i alliansen

Inriktningen skall vara fortsatt alliansstyre.

Det blev kvällens intressanta svar när Ronnebypartiet vid sitt medlemsmöte tog beslut om att förespråka ett fortsatt samarbete med Alliansen.

Även om Folkpartiet går till Socialdemokraterna, kommer S med stödpartier inte till mer än 24 mandat. 25 behövs för majoritet och det får Alliansen med stöd av Sverigedemokraterna. Även under den förra mandatperioden hade SD vågmästarroll så i det fallet blir det ingen förändring.

Beslutet innebär att förhandlingar skall föras med Roger Fredriksson och de övriga inom Alliansen angående den politiska inriktningen. Integration, näringslivsbolag och utnyttjande av Ronnebyåns möjligheter är då viktiga delar.

En viktig anledning till ställningstagandet är att fyra år anses vara för lite för att vända den kommunala skutan, fastslår Ronnebypartiets medlemmar.

Därmed har det i kväll uppstått en högintressant politisk situation om Folkpartiet gör allvar av att välja vänsterblocket. I så fall har man försatt sig i samma situation som Miljöpartiet gjorde i Karlskrona där man valde s-sidan och blev utan inflytande.

Tvärnit för socialdemokrater i Ronneby

Socialdemokraterna kommer inte att lyckas stoppa Lovens införande i Ronneby. De räcker helt enkelt inte till. Ska de lyckas infria sitt viktigaste vallöfte – att stoppa Loven – måste de ta hjälp av Sverigedemokraterna, men det räcker ändå inte.

I går förkunnade Malin Norfall, s-märkt oppositionsledare i Ronneby, glatt att Loven skulle förpassas till byrålådan. Samtidigt fastslog hon att dörren för ett samarbete stod öppen för alla utom för SD.

Från Alliansens sida är dock dörrarna stängda och förmodligen också låsta. I dag har Malin Norfall haft samtal med Nils-Ingmar Thorell, Folkpartiet och Anna Carlbrant, Ronnebypartiet, båda gruppledare i respektive partier. Ingen av dessa två har visat intresse av att ingå samarbete med Socialdemokraterna.

Det är Malin Norfalls utspel om att stoppa Loven i byrålådan som har låst alla eventuella samarbetsplaner med den borgerliga sidan.

-Har vi tvingats kämpa i fyra långa år för att förverkliga Loven kan vi inte skjuta oss själva i ryggen och se att det viktiga beslutet ska rivas upp, säger man på Allianssidan.

En del har i eftervalsdebatten varit osäkra med hur Folkpartiet och Nils-Ingmar Thorell skulle handskas med frågan. Han har tidigare haft ett samarbete med Socialdemokraterna som bl.a. resulterade i en skolnedläggning i Bräkne-Hoby, men nu uppges han vara den som är mest bestämd till att tacka nej till samverkan med Socialdemokraterna.

I valrörelsens sista skälvande timmar avslöjades att Socialdemokraterna redan för ett år sedan la ner stor kraft på att försöka övertala Anna Carlbrant att lämna Ronnebypartiet, men där blev det nobben. Detta inverkar naturligtvis ytterligare nu när Malin Norfall har fått ett nytt nej från Ronnebypartiet.

När Loven efter fyra års diskuterande äntligen klubbades den 27 mars i år blev det 27 ja, 21 nej och 1 frånvarande. Noterbart var att tre sverigedemokrater röstade ja medan endast Stefan Kullman röstade nej. I dagsläget har Alliansen 19 mandat och Socialdemokraterna 17.

Det är detta faktum som gör det omöjligt för Socialdemokraterna i Ronneby att nu stoppa Loven i byrålådan. Alla dörrar är stängda och byrålådan förblir tom.

I dag skulle ett möte ha ägt rum mellan Malin Norfall och Roger Fredriksson men blev av Socialdemokraterna flyttat till i morgon torsdag.