Alexander Wendt högg i sten

Alexanderhugg är ett drastiskt och oväntat sätt att lösa ett till synes omöjligt problem. Moderaternas oppositionsråd Alexander Wendt gjorde ett försök med detta när argumenten tröt för en återremiss.

Lösningen blev för Alexander Wendt att ljuga och bluffa. På annat sätt kan man inte tolka hans oförlåtliga tilltag att under gårdagens sammanträde med landstingsfullmäktige påstå att han hotats i mail. Hot är allvarligt inte minst om det riktas mot offentliga personer som t ex politiker. Att ljuga om hot är lika allvarligt och måste resultera i förlorad heder. Ingen, inte ens Wendt har i dag kunnat bekräfta att han hotats till livet vilket alla i går trodde var hotet.

Sydöstran Alex

I dag har det genom Sydöstran och en insändare från gruppen ”Opinion Västblekinge” framkommit att ”hotet” bestod av luft, ett försök att rikta intresset åt annat håll än vad Wendt skulle säga i debatten. Hotet bestod av ett mail från ”Opinion Västblekinge” vari man upplyste Wendt om att han och övriga från oppositionen skulle utnyttja kommunallagens 5 kapitel 36:e paragrafen, vilket öppnar för att kräva en minoritetsåterremiss. Om så inte skedde fanns det andra politiker att rösta på i 2018 års val. Det var hela hotet!

När Sydöstran i dag med hjälp av landstingsrådet Kalle Sandströms frågor till Wendt via Twitter börjar sanningen krypa fram:

”Var det detta som var hotet. Är detta verkligen sant?”

Då svarade Wendt:

”Sant att jag fått flera mail från VBO men tyvärr inte det jag refererade till. Så känslig är jag inte”.

Då kontrade Kalle Sandström:

”Redovisa mailet du hänvisar till. Många känner sig vilseledda.”

När Sydöstran därefter, enligt sin nätupplaga, ringer Wendt ändrar han sig och berättar att det var just mailet från Opinion Västblekinge som var hotet.

I det läget kommenterar landstingsrådet, Kalle Sandström, uppgiften på följande sätt:

”Wendt tunnar ut respekten för riktiga hot. Frågan är i vilket syfte det skedde?”

Min kommentar:

Alexander Wendt inte bara tunnar ut respekten för riktiga hot, han har med detta minst sagt huvudlösa agerande också raderat ut all respekt och heder för hans person och inte minst i hans egenskap av ledande politiker i Landstinget Blekinge.

Jag kan inte efter detta dåliga ”dramaturgiska” tilltag av Wendt förstå hur han framledes ska kunna tro att han ska bli trodd vid sitt ord. Rött kort och avstängning, för att tala idrottsspråk.

Jag drar mig till minnes hur debatten har gått inför nedläggningen av dagaukuten i Karlshamn. Socialdemokraterna som lovade att bevara akuten i Karlshamn i förra valet har fått veta att de efter sitt svek inte kan räkna med att bli återvalda 2018. Är detta då också att betrakta som ett hot som måste lämnas till Landstinget Blekinges säkerhetsavdelning för eventuell polisanmälan?

Naturligtvis är detta det politiska spel som alltid har funnits och som kommer att fortsätta. Att som Wendt vilseleda ett helt fullmäktige och nyhetsmedia och leka med ordet hot, det gör man inte ostraffat.

Här nedan en del av ”hotmailet” till Wendt:

Benny Rolandsson

Vrickning ledde till ömma röda tår

Tänk vad en vrickad fot kan åstadkomma. Trots sin blålila färg sågs den ändå som enbart blå och det innebar att någon som kallade sig ”en sjuksköterska och en kurator” på grund av detta såg rött och spydde galla.

Man tyckte att den vrickade foten satt på fel person. Denna gång råkade foten tillhöra en moderat politiker, dessutom landstingspolitiker och sådana ska tydligen placeras sist i kön om de över huvud taget ska tillåtas besöka länets akutmottagning i Karlskrona.

Foten 1

Hur som helst – vrickad fot eller vrickad debatt – har fram till nu resulterat i 5 insändare (BLT, Sydöstran), en artikel (Sydöstran) och en ledarkommentar (BLT).

Det handlar om landstingspolitikern och moderaten, Lennarth Förbergs vrickade fot. På Facebook beskrev han det mottagande han fick som patient på akutmottagningen i Karlskrona. Inlägget resulterade i 370 delningar, 500 gillanden och 180 kommentarer.

Jag citerade Lennarts hela inlägg i min blogg den 14 maj och publicerade dessutom en bild på hans ömma fot. Därefter tog debatten full fart.

En anonym insändare med signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” publicerades i Sydöstran den 17.5. En i flera stycken unik insändare därför att den präglades mer som som ett politikskt inlägg än som en medicinsk- och sjukvårdsinriktad kommentar. Moderaternas syn på sjukförsäkringen var bl a målet för det hatiska inlägget.

Fot 3

Insändaren gav också Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på BLT, anledning att i ett ledarstick göra en satirisk kommentar med rubriken – ”Länets mest delade fot”. Hon skrev:

”Får man egentligen åka till en akut med stukad fot eller ska man linda den själv? I synnerhet om man är landstingspolitiker?”

Den starkt politiserade insändaren har varit publicerad i såväl Sydöstran som BLT och har i båda fallen bemötts av Lennarth Förberg. Han har bl a svarat så här:

” Jag gnäller inte över min stukade fot, den gav mig en inblick i hur det är att vara patient”.

Förberg har också, skriver han, svårt att förstå varför ”En sjuksköterska och en kurator” öser så mycket hat över honom.

Fot 2

För mig är hatet och den starkt politiska vinklingen i insändaren ganska självklar. Det är helt enkelt svar på hur Lennarth Förberg avslutade sitt inlägg på Facebook och som jag ordagrant citerade i denna blogg. Jag upprepar citatet:

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Jag känner igen ordval och sättet att uttrycka sig i insändaren och signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” kan i varje fall inte lura mig. Signaturen borde rätteligen ha varit en helt annan men då hade det för läsaren varit betydligt lättare att förstå att det handlade mer om ett politiskt svar än ett inlägg om en stukad fot i högläge.

Akut sjuka Landstinget Blekinge

Lennarts

Här ska ni få ta del av en i dagarna akut upplevelse. Jag ska helt utan kommentar, jo en – strax, låta landstingspolitikern Lennarth Förberg, m, berätta om sitt besök på akuten i Karlskrona. Ett besök som blev till två men ändå utan att ha fått någon vård eller att ens ha fått träffa en läkare.

Hans berättelse är chockerande och borde ge den yttersta politiska ledningen skamkänslor och rodnande kinder. Nu är Lennart själv ledamot av landstingsstyrelsen men kan som en av oppositionen ändå inte påverka tagna majoritetsbeslut.

Min kommentar: Jag och övriga blekingar som också har liknande erfarenheter av blekingsk sjukvård (inte personalen som pekas ut) måste vara kritiska till att så få beslutande politiker gör studiebesök på akuten för att med egna ögon se problemen som drabbar allt fler.

Hans inlägg på Facebook har resulterat i 200 delningar, 306 gillaklick och 104 kommentarer.

Här följer Lennarts upplevelse:

”En berättelse ur verkligheten om akuten i Karlskrona. 11 maj 2016

Söker efter tvekan till akuten för stukad fot. Provar först att ringa till sjukvårdsupplysningen men det är en halvtimmes telefonkö så det lägger jag ner. Leden är svullen och större än fotbladet och det gör ordentligt ont. Jag har stukat mig förr men nu känns det annorlunda och värre. Lite orolig är jag när jag linkar in på akuten kl 18. Röntgen klar kl 19. Under de följande tre timmarna händer ingenting. Tiden stannar. När man blivit inskriven får man sitta i timmar på en stol i väntrummet. Ingen smärtlindring, ingen fixering, ingen möjlighet till högläge. Det sker helt enkelt ingen vård förrän läkaren kommer och om han eller hon inte kommer så händer inget alls.

Genomströmningen är endast nio patienter per timme. Några får träffa läkare men ortopedpatienter får vänta. Nattskiftet går på och meddelar kl 22 att det finns två ortopedläkare och att båda är upptagna i operation. Inget besked om väntetid eller turordning. Besked att det kommer att dröja till kl 03 innan vi blir behandlade. Cirka tio patienter som väntat i flera timmar lämnar. Några kör till Kristianstad. Jag var inte sjukast. Bland de som fick åka hem igen utan någon vård var en man med axeln ur led, barn med skadade fingrar, en man som hade skurit sig och behövde bli sydd och en handfull stukade leder som åtminstone hade behövt fixeras och få smärtstillande. Eftersom jag redan väntat i fyra timmar gav jag också upp.

Jag bad om ett par kryckor så att jag i varje fall kan ta mig hem och fick köpa två för 100 kr. Det är billigt, blir jag upplyst om, eftersom vårdcentralen tar 100 kr styck.

Men jag har fortfarande inte fått besked om vad röntgenbilderna visar och hur allvarligt skadad jag eventuellt är. Ringer därför ortopedmottagningen morgonen efter. Ingen läkartid kan jag få, vare sig på mottagningen eller per telefon.

Åker därför tillbaka till akuten och anländer kl 12:40. Det är två nummer före mitt. Ropas in efter en halvtimme. Inskriven och klar 13.20. När jag väntat i ytterligare en timme ger jag upp och går hem kl 14:20, återigen utan att ha fått träffa en läkare eller fått någon vård, bedömning eller råd.

Jag konstaterar efter sammanlagt nästan sex timmars väntan att det inte fanns någon vård att få. Ingen har ens tittat eller känt på min fotled.

Observera att ovanstående inte är kritik mot dem som tjänstgjorde på akuten vid detta tillfälle. Jag blev vänligt och korrekt bemött. Min erfarenhet är att kvaliteten på vården är god. Om man får någon. Akuten fyller inte sin funktion. Problemen är dåliga rutiner, för lite resurser och brist på styrning.

Jag förstår att det kan komma mycket patienter med ambulanserna och att man kan behöva stänga akuten för övriga patienter. Varför inte ringa till akutmottagningarna i Kristianstad, Växjö eller Kalmar och kolla läget där och berätta det för patienterna? Varför kan inte en läkare ringa upp när han senare tittat på röntgenbilderna och ge ett utlåtande? Varför kan man inte bli inbokad på vårdcentralen eller mottagningen redan på akuten? Det är inte OK att bara sända hem patienter mitt i natten och hänvisa till vårdcentralen i morgon.

I landstingsfullmäktige den 11 april hade jag en interpellationsdebatt angående akuten med Christel Friskopp (S). Hon är landstingsråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor och ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset. Hon sa att på akuten får man i medeltal träffa en läkare inom en timme vilket inte är sämre i Blekinge än i andra län. Vidare sa hon att det är upp till professionen att lägga upp rutinerna. Allt är så bra som det kan vara och det finns inga ambitioner att göra det bättre. Antingen ljuger hon eller också har hon helt enkelt igen koll.

Skälet majoriteten angav för att stänga akuten i Karlshamn var att det inte gick att manna upp med läkare så att det kan kallas för akut. Jag tycker inte att akuten i Karlskrona heller verkar tillräcklig bemannad med läkare.

Blekingarna förtjänar bättre vård och de ska kunna känna sig trygga att om något händer så finns det vård.

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Lennarth Förberg