En påminnelse om vad som väntar

Publicerat av

I helgen var det högvatten i vår del av Östersjön. Hårda vindar i samband med ett lågtryck var anledningen. Bilderna visar hur strandkanten vid Slättanäs flyttades ett antal meter. Därmed blev det nödvändigt med stövlar för att ta sig till dom utmärkta fikaplatserna som Ronneby kommun placerat ut under sommarsäsongen då det mestadels var lågvatten.

Fakta SMHI

Vattenståndet kan förändras hastigt. Vind och lufttryck är också av stor betydelse för vattnets nivå på kortare sikt. I samband med exempelvis låg- eller högtryck och kraftig på- eller frånlandsvind kan vattenståndet stiga eller sjunka hastigt. Hur högt eller lågt vattenståndet blir varierar på olika platser längs kusten. 

Längs västkusten har vi tidvatten som gör att vattenståndet stiger och sjunker med stor regelbundenhet. I den avsnörda Östersjön förekommer inget egentligt tidvatten. Däremot kan vattnet sättas i gungning som i ett badkar mellan olika delar av Östersjön, vilket kan förstärka hög- eller lågvattenhändelser ytterligare.

Tillsammans med Sjöfartsverket mäter SMHI vattenståndet vid ett sextiotal platser längs kusten. Vattenståndet mäts och observationer presenteras i Sveriges nationella höjdsystem, Rikets höjdsystem 2000 (RH 2000), men kan också anges relativt ett platsspecifikt medelvattenstånd som varierar över tid.

Inflationen extra märkbar i Karlskrona

Publicerat av

Vi drabbas på olika sätt av den nu pågående farsoten, inflationen. Mot den finns inget vaccin. I stället handlar det om köpkraft, höjda räntor, sparkapital och inte minst oviljan vi måste visa mot att handla för att inte driva upp inflationen än mer.  Grupper ställs mot varandra. Köpstarka mot skuldsatta eller i klartext – utslagna.

Men hur kan det komma sig att inflationen slår så olika hårt? Varför drabbas Karlskrona extra märkbart av snabba prisstegringar? Ju mer jag har läst och hört om den gamla Vattenborgen på det anrika torget i Karlskrona och dess värdestegring har mina frågor blivit allt fler.

Foto från Blekinge Museums bilddatabas.

Samtidigt funderar jag på vad relationer har för betydelse vid en affärsuppgörelse likt den i Karlskrona? Det finns vanliga relationer som reglerar hur en affär ska tillgå mellan köpare och säljare. Men i detta fall existerar inte den relationen. I Karlskrona är det, inflationen till trots, säljaren som dikterar priset, inte köparen! Dessutom är köparen inte ens intresserad av att försöka pruta. Köparen har hamnat i beroendeställning på grund av att man tidigt talat om vad Vattenborgen ska användas till, hur oändligt viktig den är för att förverkliga ett slags kulturhörn på torget. En turistbyrå och ett café ska inrymmas i den gamla borgen som tydligen ska påminna om Robin Hood eller något liknande. Robin Hood som tar från dom rika och ger till dom fattiga – allmänheten.

Fast i detta fall är det tvärtom. Företagaren vill att allmänheten/skattebetalarna ska stå för fiolerna, 26 miljoner!

Man behöver inte ens vara manipulativt lagd för att ana ugglor i mossen, som vi säger på landet när något är misstänkt galet. I det här fallet är nämligen säljare och köpare en och samma person, nämligen kommunstyrelsens ordförande Emma Swahn Nilsson, moderat. Även om man försökt förklara att så inte är fallet. Frågan om delaktighet har en längre tid mörkats, vilket måste ses som ett kraftfullt svek gentemot väljare och skattebetalare.

Det var först i går måndag som BLT kunde avslöja att kommunstyrelsens ordförande, Emma Swahn Nilsson inte bara är suppleant i familjeföretaget utan äger 40 procent av aktierna! Hennes man förfogar över merparten, nämligen 60 procent.

Karlskrona kommun ska inte bara köpa en på flera sätt kantstött och rasriskbenägen borg utan måste köpa hela familjeföretaget Stenhusen Vattenborgen AB. Kostnad 26 miljoner kronor. Ett oavvisligt krav från säljaren Emma Swahn Nilsson. Samma person som är en del av majoriteten i kommunstyrelsen som i dag tisdag beslutade att gå vidare med köpet.

Bakom dagens beslut återfinns M, Sd, L och Kd vilka vann med åtta röster mot oppositionens 7. Nu rullar den på flera sätt skamfilade affären vidare för beslut i kommunfullmäktige den 26 oktober. Där väntas oppositionen rösta för en minoritetsåterremiss, som kan genomföras om minst en tredjedel av ledamöterna bestämmer sig för det. I så fall kommer ärendet tillbaka för ett avgörande i nästa fullmäktige den 30 november.

Om köpet genomförs då har revisorerna sagt att man tänker titta på detta udda inslag i en demokrati där man vanligtvis brukar vara noga med jäv och därmed avstå från att rösta, vilket statsvetare också har påtalat. Men varför ska revisorerna vänta? Dra i gång på stört!

I detta solklara jävsförhållande står majoritetens köpare/kommunstyrelsen nu dessutom upp och påstår att köpet är en bra affär för skattebetalarna. Dom rodnar inte ens, men den breda allmänhetens dom kommer att bli hård och skoningslös.

Jag måste tillstå att jag i denna stund är oerhört glad och lycklig över att inte vara skattebetalare i Vattenborgarnas stad som Stig-Björn Ljunggren så träffsäkert utnämnde köparna till i sin ledare för kort tid sedan. Enligt Stig-Björn lär dessa också förfoga över en egen tidning, Grönköpings veckoblad. Applåd på det!

Årets svenska flygbok 2023 utsedd

Publicerat av

Vid helgens Flyglitteraturträff utsågs boken ”Kalla kriget i luften” till årets bästa svenska flygbok. Den är skriven av Ulf Hugo och utgiven av Aviatic Förlag.

På bilden en glad förläggare, Anders Annerfalk och en lika glad författare, Ulf Hugo. Foto: Svensk Flyghistorisk Förening.

Boken har undertiteln ”Ur ett svenskt underrättelseperspektiv. Teknik, politik och incidenter.”

ISBN: 9789186642099. Pris: ca 300 kr. Format: 276 x 213 mm, 212 sidor, inbunden.

Ronneby tar höjd för framtida klimat

Publicerat av

Sune Håkansson, Ronnebypartiet gästar i dag bloggen. Han gör det efter att ha tagit del av den nya översiktsplanen för Ronneby som för första gången väger in fakta på hur den framtida klimatförändringen kan påverka oss. Bland annat måste hänsyn tas till en stigande havsnivå som beräknas till en centimeter per år.

”Vårt framtida klimat

De flesta synes räkna med att en världsomspännande klimatförändring är på gång. Förvisso finns det en del, som tror annorlunda.

Nåväl, det torde vara första gången, som Ronneby kommun tar allvarligt på frågan i översiktsplaneringen. I den nya översiktsplanen har den tänkta temperaturhöjningen tagit plats.

I det nu presenterade underlaget finns antaganden om att havsnivån skall stiga med en centimeter per år. Det låter inte mycket, men investeringar i byggnader, vägar och broar förväntas ofta hålla i ett sekel. Stiger havsnivån en meter, stiger Ronnebyån ungefär lika mycket, åtminstone fram till Torget.

I genomsnitt förväntas det inte hända så mycket. Medeltemperaturen förväntas stiga med en grad på 20 år. Men vädret förväntas svänga mer, med fler värmeböljor och fler skyfall. Medelnederbörden påverkas knappast alls.

Vegetationsperioden förväntas förlängas, så att gräset växer mer än 300 dagar om året i kustbandet. Därav följer att vi alltmer sällan får se snö. Redan nu är det sällan snön behöver plogas bort för oss, som bor kustnära.

Det vi vet är att vi själva knappast kan påverka klimatet. Om våra skogsägare ändrar på skogsbruket så att ett ton koldioxid lagras, hjälper det föga. Mängden koldioxid i landets atmosfär blir ett kilo lägre, inflödet från övriga världen ökar med 999 kilo.

En klimatförändring påverkar, positivt och negativt. Våra granar trivs troligen sämre, många tycker sig redan se effekterna. Men det finns andra trädslag. Älgarna trivs sämre, men troligen inte hjortarna.

Fritiden blir trevligare, menar en del. Badsäsongen förlängs här hemma, man behöver inte åka till Medelhavet. Där är det redan, ofta, för varmt.

Det viktiga torde vara att vi är medvetna om riskerna, så att vi kan gardera oss.”

Sune Håkansson

”Stoppa avhoppet” vinner i fullmäktige

Publicerat av

Allt pekar redan nu på att Ronnebystyret med Moderater och Sverigedemokrater i spetsen går mot en förlust när deras förslag att lämna Räddningsförbundet Östra Blekinge ska avgöras i kommunfullmäktige.

Kristdemokraterna har i kommunstyrelsen ändrat uppfattning och vill att ett utträde ska föregås av en gedigen utredning innan ett beslut med den inriktningen tas. Gruppledaren Anna Ekberg menar att hon delar uppfattningen att ett framtida länsförbund är att föredra i framtiden. Men för att förverkliga detta måste det bygga på ett underbyggt samarbete, anser Kd-ledaren.

Ronnebypartiet kan med sitt mandat avgöra hela frågan i fullmäktige om man gör gemensam sak med S, MP, C, V och KD och säger nej till avhoppet. Allt tyder i dag på att Ronnebypartiet inte kan tänkas rösta på ett förslag som kommer från Sverigedemokrater och Moderater. Man kan gott påstå att det inte funnits någon som helst antydan till samförstånd mellan RP och M under senare tid.

Sune Håkansson säger det inte rent ut men jag kan bara tolka honom på ett sätt, nämligen att man gör gemensam sak med oppositionen, nu förstärkt med Kristdemokraterna.

”Vi har ännu inte fått underlaget till förslaget,” säger Sune Håkansson som inte lär bli mycket klokare av en sådan genomläsning eftersom det saknas såväl konsekvensanalys som handlingsplan efter ett utträde från det gemensamma Räddningsförbundet.

Att ändra sig är en demokratisk rättighet

Publicerat av

Jag har tidigare upplevt det, men måste tillstå att det är ytterst ovanligt att någon trotsar en vinande partipiska i ett stort och betydande ärende. I den nu aktuella kovändningen i Ronneby är det Kristdemokraterna som går emot en tidigare uppgörelse i Ronnebystyret, och det anser jag vara unikt.

Det är tämligen purfärska gruppledaren i kd, Anna Ekberg, som har visat prestigelöshet och mod att ändra ett tidigare ja i Kommunstyrelsens arbetsutskott till ett nej i kommunstyrelsen. Effekten av hennes beslut blir att Ronneby inte kan lämna Räddningsförbundet Östra Blekinge på det sätt som styret tidigare beslutat.

Frågan kommer att avgöras i kommunfullmäktige där det kan komma att handla om var ett av de 49 mandaten hamnar. Ronnebypartiet med Sune Håkansson har ännu inte tagit ställning i frågan.

Anledningen till Anna Ekbergs beslut att helt vända i frågan är att hon medgett att hon som inhoppare inte var tillräckligt påläst när det i arbetsutskottet skulle röstas för att lämna samarbetsavtalet i Räddningsförbundet Östra Blekinge.

Till SVT Blekingenytt har hon sagt att ”jag hann inte riktigt göra min läxa. Jag vill inte fatta beslut i all hast. Jag vill fatta väl underbyggda beslut.”

Jag har i tidigare fall varit kritisk mot Anna Ekberg men i detta fall gillar jag hennes mod att först backa från ett redan fattat beslut tillsammans med Ronnebystyret där Kd ingår, men dessutom erkänna att hon varit dåligt påläst. För framtiden måste detta ge annars partilojala politiker i Ronnebystyret kalla kårar utefter ryggraden. När en politiker i ett samstyre agerar självständigt blir övriga i detta samstyre bara den röstboskap som dom hittills visat att dom vill vara för att få tillhöra makten.

Hittills har media, när man uppmärksammat den oväntade vändningen, enbart inriktat sig på hur ett framtida samarbete med Ronnebystyret har kunnat påverkas. Jag vill däremot trycka på en högst relevant uppgift, nämligen hur mycket pengar och kraft som Anna Ekberg genom sitt beslut har besparat skattebetalarna i Ronneby.

Att snabbt lämna samarbetsavtalet med Räddningsförbundet Östra Blekinge, ja, uppsägningstiden är två år, hade kunnat innebära betydande kostnader i samband med utträdet. Rekrytering av personal hade varit en både svårhanterlig som dyrbar och ofrånkomlig åtgärd. Övriga partier i Ronnebystyret med Moderaternas Roger Fredriksson i spetsen har haft som mål att bilda ett länsgemensamt räddningsförbund, men enligt Anna Ekberg finns det ingen plan för hur man skall gå vidare efter ett utträde.

Roger Fredriksson har hittills mest sett till vad samarbetet med Karlskrona har kostat. Han menar att det handlar om en orättvis överdebitering för Ronneby på sex miljoner kronor årligen. Varför har Ronneby då under alla år godkänt den ekonomiska uppgörelsen, frågar sig vän av ordning? Att plötsligt och till synes förhastat och utan underbyggda argument säga upp ett mångårigt avtal utan att förvarna andra parten är inte seriöst.

Att odla grönsaker är att överraskas

Publicerat av

Att vara ”trädgårdsmästare” och närodlare är en tämligen ny bekantskap. Den, i likhet med mycket annat, har frammanats av det krig som pågår i Europa. Det gäller att vara beredd på det värsta. Det är då tanken föds på att odla grönsaker.

Jag såg hur far en gång i tiden odlade både det ena och det andra, alltså grönsaker och blommor. Han visste precis hur det skulle vara med grönsakssängar, upptrampade gångar och hur det skulle gödslas. Men så var han också utbildad på området.

När jag nu har en säsong bakom mig måste jag speciellt framhålla en av flera upplevelser förknippade med grönsaksodling. Jag har upptäckt det spänningsmoment som infinner sig i samband med denna odlingsform.

Jag vet vad jag har sått i jorden men vad kan jag förvänta mig att det så småningom ska komma UPP ur jorden? Det är nämligen långt ifrån säkert att det som kommer upp är förenat med vad som har stått på fröpåsen. Detta trots att den kommer från ett väletablerat företag som har åtskilliga år på nacken och som dessutom har varit etablerat i Blekinge innan det tog sig över gränsen till Småland.

I mitt fall sådde jag persilja men det kom upp stora och fina morötter! Rena trolleriet. Eller har det med vår miljö att göra?

Det var aningen lurigt i början. Blasten liknade persiljan men växte mycket snabbare och bladen såg till sist ut som små träd jämfört med persiljan. När jag väl vågade dra i blasten fick jag dra ordentligt och till sist kom den upp. Det var en kanonvacker morot, ja flera stycken. Se bildbevis. Tämligen användbara till rätt mycket men persiljan lär vara mer rik på vitaminer men inte minst är den bra för våra njurar.

Så, jag tänker inte klaga. Inte alls.

Dessutom har jag hört att andra i min närhet har tagit fel på morotsblast och persilja. Det var i ett av fallen frun i huset som upptäckte att mannen var i färd med att hacka morotsblast i stället för persilja.

Spännande är bara förordet. Nästa år ska jag försöka med dill för att se vad som då kommer upp. Kanske blir det rent av pepparrot. En god och nyttig rot även den.

Var hitta en Gahrtons like?

Publicerat av

Per Gahrton, miljöpartiets grundare, har lämnat jordelivet 80 år gammal. Han lämnar ett stort tomrum efter sig som människa men mest i sin egenskap som politiker. Han var som sådan unik i sitt sätt att arbeta.

När jag tänker tillbaka på hans mångåriga gärning är det speciellt en fråga som etsar sig fast och som jag har svårt att hitta svaret på, nämligen – var finns i dag Per Gahrtons like? Jag menar, finns det i dag i vårt avlånga land en politiker som på samma sätt brinner för sin uppfattning och som aldrig kan tänkas svika sitt utstakade mål? I dag måste svaret på frågan tyvärr bli ett rungande – nej!!

Jag, och många med mig, menar att dagens politiker mer ägnar sig åt taktiska övningar och uppgörelser med fokus på sin egen framtida maktställning. Det politiska uppdraget har för en del helt krasst blivit en födkrok. Vissa byter därför t o m politisk tillhörighet för att nå just dessa personliga mål.

De rent politiska målen blir därmed underordnade vilket i sin tur får till följd att tidigare otänkbara allianser blir fullt möjliga. Detta synsätt urholkar och spär på politikerföraktet och tar död på en viktig dialog med allmänheten. En normal och högst önskvärd demokratisk debatt uteblir och ersätts med tysta och taktiska uppgörelser som på intet sätt gagnar samhället och dess invånare.

Ledande politiker blir med ett sådant arbetssätt del av etablissemanget vilket innebär att allt fler blir till lakejer i stället för att agera utifrån egen agenda.

Per Gahrton vek aldrig ner sig, inte ens i trängda situationer. Hans debattlusta och klara riktlinjer i den politiska viljan sviktade aldrig. Han var strängt ideologisk, stridbar och naturligtvis obekväm.

Nu efter hans död är det en speciell radiodebatt som har etsat sig fast i minnet. En debatt som även flera politiska chefredaktörer nu efter Gahrtons död lyfter fram som bevis på hans raka språk och engagemang.

Det är tidig morgon den 15/11 1994, dagen efter att Gahrton förlorat i folkomröstningen om EU-valet. I studion är han ensam att möta sina motståndare.

”Jag tycker inte du ska fortsätta kampanja nu Per,” säger utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.

”Jag kampanjar inte! Nu är ni fyra, fem ja-sägare här vid bordet, nu är ni så fantastiskt schangtila att ni ska ta oss på allvar, det är ju rent, det är ju rent skitprat. Ni har gått ut med dessa löften, försök nu inte backa från dem redan första morgonen. Vi har noterat alla dessa löften. Har inte din regering avskaffat arbetslösheten till 1998, så säger jag bara: gud nåde er när ni ska möta väljarna.”

” Men Per”, säger Carl Bildt

”Jag tänker inte fortsätta den här debatten”, meddelar den tidigare EG-ministern, Ulf Dinkelspiel.

” Debatten? ropar Per Gahrton. Ni har utmålat oss som lögnare och bedragare, ni har pumpat in näringslivets pengar, ni har förföljt oss personligen, mig och många andra, utmålat oss som fascister och Le Pen-anhängare.”

”Men Per Gahrton, bör man inte också vara en god förlorare,” säger programledaren.

” God förlorare? fräser Per. Nu sitter ja-sidan här och har vunnit med den knappaste marginal något land har tagit sig in i EU med. Och så ska vi plötsligt glömma alla dessa spyor som de har vräkt över oss, alla dessa övergrepp.”

” Per, nu är det nog dags att du går och lägger dig,” säger Carl Bildt.

” Håll truten på dig Carl Bildt! Det här är en seriös debatt!”

” Ja, det är precis det jag tänkte säga,” säger Bildt.

” Ni försöker smita undan ert ansvar! Det är fullständigt sanslöst!”

” Per, jag kan förstå din bitterhet…”

” Jag är inte bitter! Jag föraktar er som nu försöker smita ifrån era löften!”

” Ta det nu lite lugnt,” Per.

” Du Carl Bildt! Tala inte till mig med någon sorts översittarstatsministerröst!”

Precis så var Per Gahrton. Finns hans like i dag? Nej, tyvärr inte.

Är kungen verkligen centerpartist?

Publicerat av

När det politiska skeendet på lokala planet inte lockar är ”Politikbyrån” i SVT ett alldeles utmärkt substitut. Redaktionen med Aida Pourshahidi som programledare tar ut svängarna rejält och räds inga frågeställningar. Dessutom sitter inbjudna gäster på detaljer som kan bjuda på lagom avvägt skvaller.

I går onsdag tog man ett riktigt unikt grepp. Politikbyrån ställde frågan hur politisk Sveriges officiellt mest opartiska kung egentligen är? I programmets absolut sista del var redaktionen så varm i kläderna att man vågade påstå att kungen med största sannolikhet är centerpartist!

Beskedet måste fått rojalisterna att sätta kvällsgroggen i halsen. Jag kunde riktigt känna hur luften i många hem i såväl slott som koja liksom tog slut. Inandningen efter centerbeskedet måste ha haft en chockverkan likt ett större jordskred.

                                Foto: SVT

Det var Svensk Damtidnings egen kung, Johan T Lindwall, som först lät linda in kungens politiska hemvist. Johan, som har följt i kungens fotspår längre än någon annan, menade att många säkert tror att kungen är mest moderat. Aningen neutral moderat i så fall. Om en sådan någonsin har existerat. Med det ville man ha sagt att kungen alltid intresserat sig mest för företagssektorn.

Men när det blev dags att gå riktigt på djupet blev svaret: som kung är han moderat men som person centerpartist, slog Svensk Damtidning fast.

Förklaringen till detta skulle i så fall vara, menade man, att kungen gillar jordbruk, jakt och fiske. Kort sagt, det som sker på landsbygden. Blir man som svensk år 2023 ansedd att hysa centerpartistiska känslor för att man gillar att fiska? Vad sänder sådana signaler till Centerpartiet?

Nu tror jag inte att partiet i mitten kan dra allt för höga växlar på den nu ”avslöjade” politiska hemvisten för kungen. Vad skulle han förresten svara om någon vågade ställa den raka frågan?

”Nu blir det för nära. Nu blir det övertramp”, skulle kungen med all sannolikhet svara. Den sortens svar har ofta förekommit i alla de program som redan har sänts med anledning av att kungen i år och inte minst i helgen firar sina 50 år på tronen.

Deltagarna i Politikbyrån var djupt eniga om att kungen har en rejäl makt utan att egentligen har någon formell makt. Det var till exempel han som fick Nobelstiftelsen att ändra sina häpnadsväckande inbjudningar. Det räcker med att kungen väljer att besöka ett objekt i stil med ett visst vindkraftverk för att just det då kommer att hamna i blixtbelysning när hela svansen av svensk mediabevakning hakar på. Numera är det inte enbart Svensk Damtidning som bevakar vad kungen har för sig.

Politikbyrån kom också fram till att Carl XVI Gustaf egentligen är Sveriges hemligaste politiker. Dessutom tycker jag nästan synd om Centerpartiet som naturligtvis inte kan använda kungen på sina affischer i nästkommande val.

Tack redaktionen för ett annorlunda grepp som hjälpte till att göra kungen lite mer mänsklig och vardaglig.

Nobelstiftelsen spelade rysk roulette

Publicerat av

När politiker vill testa ett nytt lagförslag brukar det heta att man skickar upp en testballong. Man vill veta hur den klarar sig, om det blir storm eller inga vindar alls.

Nobelstiftelsen däremot valde en helt annan metod. Man laddade och spelade rysk roulett inför kungahus, politiker och svenska folket.

Stiftelsen inledde med ett löst skott. Tidigare blockerade Jimmie Åkesson skulle nu få vara med och skåla med Kungen. Nobelstiftelsen hade mjukat upp sina regler för inbjudan till Nobelfesten. Det resulterade i att folk lyfte på ett ögonbryn, möjligtvis hördes också ett lågmält mummel.

Sverigedemokraternas ledare kom med ett snabbt svar – han tänkte inte gå på nobelfesten. Han var upptagen! Ett inte alls överraskande svar efter alla år av isolering.

Nästa skott från Nobelstiftelsen var betydligt starkare. Nu var det helt andra och mäktigare personer som skulle bjudas in för att skåla med Kungen och internationella pristagare. Nu var även ambassadörer från Ryssland, Belarus och Iran inbjudna till fest.

Bland de första att protestera var Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som avstod festligheter om Rysslands ambassadör skulle delta. Lika snabb att avstå var Centerpartiets Muharrem Demirok som avstod av samma skäl som Dadgostar.

Även L-ledaren och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson var överraskande snabb och rak i sin reaktion. Han sa:

”Jag kommer inte att sitta och skåla med den ryska ambassadören samtidigt som Putins vidriga och blodiga anfallskrig fortsätter i Ukraina.”

Även Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi hade samma uppfattning.

Statsminister Ulf Kristersson hade betydligt svårare att bestämma sig. Han sa sig ha reagerat ganska starkt, men sa till media att han ville återkomma. Han poängterade att ”det är upp till Nobelstiftelsen att bestämma vem som välkomnas”.

Magdalena Andersson, s, skrev på sociala medier att ”Nobelkommittén behöver ta en allvarlig funderare på vad det innebär att till prisceremonin bjuda in en representant för den regim som bedriver ett vidrigt och illegalt krig i Ukraina och som dessutom hotat Sverige.”

En partiledare som aldrig tvekade var Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch. Hon tänkte gå oavsett vilka som skulle bjudas. Tyvärr överraskas jag inte av hennes svar. Fest och glamour med vackra klänningar och en extra chans att få visa upp sig för media är för Ebba mer lockande än att kraftfullt protestera mot det krig som pågår inte långt från oss och mot att krigsherrens ambassadör skulle sitta med och skåla. Skrämmande att Sveriges vice statsminister blottar en så ovärdig inställning till ett vidrigt och illegalt krig.

I detta läge lät Nobelstiftelsens ordförande, Vidar Helgesen, meddela att man trots protester stod fast vid sitt beslut att bjuda in nämnda regimers företrädare, men de skulle bara få närvara vid ceremonin och inte den efterföljande festen.

Det sägs att Sveriges Kung inte har någon makt, och det stämmer ju. Eller? Sent på kvällen sipprade det ut att Kungen starkt övervägde att avstå Nobelfestligheterna om stiftelsen framhärdade i sitt beslut.

Redan morgonen efter lät Nobelstiftelsens ordförande meddela att man ändrat sitt beslut. Ingen ambassadör från Ryssland, Belarus och Iran skulle längre bjudas in!

Även om Nobelstiftelsen starkt förnekar Kungens betydelse och tveksamhet att delta var det han som fick stiftelsen att göra en helomvändning. Hur skulle det ha sett ut om Kungen uteblivit som prisutdelare och vem skulle ha iklätt sig värdskapet och utbringat kvällens skål?

I det här fallet hade Kungen makt och han var dessutom kristallklar på vems sida han står när det gäller kriget i Ukraina. Dessutom slipper vice statsministern Ebba Busch en annars ofrånkomlig svekdebatt som lätt kunnat sänka en redan kantrad Kd-skuta som hela tiden tar in alltmer vatten.