Maxi i Ronneby startar e-handel

E-handel med livsmedel får allt fler aktörer. I Ronneby är nu Maxi Ica stormarknad nära en start av denna tjänst. Sedan en tid tillbaka är man i färd med att färdigställa ett utrymme som ska fungera som hämtningsplats för varor beställda via nätet.

Ägaren, Mats Gunnarsson, berättar att starten för näthandel ska ske senast i februari men att det också kan bli under innevarande månad.

I Blekinge har redan fyra ICA-butiker genomfört en sådan satsning. Det gäller två butiker i Karlskrona, en i Jämjö och en i Karlshamn. I samtliga fall erbjuds såväl hemkörning som hämtning från utlämningsplats i butiken.

Såväl kund som handlare ser fördelar med onlinehandel. Kunden kan i lugn och ro framför hemmadatorn göra sina beställningar och därefter på bestämda tider hämta ut beställda varor. Förutom att färdigställa utlämningsplats är man nu också i färd med att datorisera sitt varusortiment.

Vid ett föredrag i Odd Fellow-logen Haqvin Spegel berättade Mats Gunnarsson också om andra satsningar med utbyggd service inom bl a det apotek som hyr lokal i Maxi Ica stormarknad i Ronneby.

För närvarande har han inga planer på att flytta butiken från nuvarande plats intill stadshuset. Han fick frågan om nya handelsområdet, som är på väg att planeras vid östra infarten vid E 22, skulle vara av intresse för hans del? Frågan besvarades med ett snabbt och bestämt NEJ!

SPF Seniorerna kräver äldreminister

”Vi seniorer blir allt fler och vi både vill och kan bidra till samhället med all den erfarenhet som vi bär med oss från ett långt liv. Men då krävs att samhället tar vår kompetens, livssituation och utmaningar på allvar”, skriver Eva Eriksson, förbundsordförande i SPF Seniorerna i ett debattinlägg på SVT Nyheter. Hon fortsätter:

”I våra grannländer har man insett behovet av en renodlad äldreminister. Det har vi inte i Sverige – men det är på tiden att nästa regering tillsätter en sådan.

Idag är två miljoner svenskar, en femtedel av befolkningen, över 65 år. Om tio år väntas åldersgruppen ha ökat med ytterligare 300 000 personer. En stor grupp med omfattande och komplexa utmaningar och möjligheter.”

I nuläget har vi endast en övergångsregering i väntan på hur nästa regering kan komma att se ut. Nuvarande regering har sträckt sig så långt att man tillsatt en utredning som ska se över nuvarande socialtjänstlag som omfattar ca 2 miljoner pensionärer.

Regeringen vill utreda om det inte i själva verket behövs en egen ”äldrelag” för att tillvara de äldres rättigheter.

”Vi vill att utredningen finner en form som ger bästa möjliga förutsättningar för äldre att kunna få leva och bo självständigt under trygga förhållanden,” har äldreminister Lena Hallengren (S) sagt i ett antal intervjuer.

”Äldre bör ha rätt att få en sammanhållen och effektiv vård och omsorg och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.”

Men nu går SPF Seniorerna ett steg längre i sina framtida krav. På länken nedan kan du tal av Eva Erikssons hela debattinlägg.

https://www.svt.se/opinion/spf-seniorerna-nasta-regering-maste-ha-en-renodlad-aldreminister

Gubbhylla-Ronnebys politiska satsning

Det finns all anledning att önska varandra god fortsättning på det nya året, 2019. Det förra fick ett avslut som gav onda aningar inför vad som komma skall. Vi som utgör den breda massan helt utan ansvar för hur landet leds har fått oss en rejäl tankeställare.

Inte minst har vi fått erfara att traditioner som att fira jul och nyår är viktigare än att ta ansvar för hur landet ska ledas. Sverige var tidigare ett land som många på detta jordklot hade anledning att beundra. Vi var klart ledande inom många områden och nu kan vi inte ens formulera ett politiskt ledarskap som kan samla merparten av landets befolkning.

Vi har hamnat i ett moment 22 som innebär att politiska partier nu har så lika program att det för väljarna blir omöjligt att rösta. Nu handlar det inte längre om att politiskt staka ut en framtid för landet utan mer om vem som ska få ikläda sig rollen som statsminister. Nu handlar det mer om vem som ska göra mest avkall på sitt program som ändå är så likt övriga att det endast skiljer ett mandat mellan blocken.

Med tanke på hur tiden från valdagen har hanterats måste jag påstå att ingen av de inblandade partiledarna är någon ledargestalt att se upp till.  De valde långbänk och viljelöst förhandlande med sitt ego som främsta mål och vi vet hur det kommer att sluta, nämligen med ett extraval som inte kommer att förändra bilden nämnvärt. Partierna är benhårt låsta vid sina program och ingen vill heller tappa ansiktet och därför har ännu ingen radikal förändring skett på den punkten. Man väljer hellre ett kostsamt extraval vilket kommer att ställa oss väljare inför fullbordat faktum – all politisk makt utgår från folket och vi har alltså det yttersta ansvaret för hur landet ska ledas. Men det kan väl ändå inte krävas att vi också ska skriva partiprogrammen. Eller…

Även på det lokala planet, och då menar jag Ronneby kommun, hade året en avslutning som jag personligen ännu inte hämtat mig ifrån. Chocken har visat sig sitta djupt efter politikernas oförskämda sätt att inför ett svångremssparande inom samtliga förvaltningar ändå tänka mest på sin egen inkomst.

När en liten kommun med ca 29 000 invånare plötsligt vill jämföra sina arbetsinsatser och ansvar med riksdagens, ja, då har det slagit slint någon stans. Och partierna kunde med skiftande förklaringar rösta eller helt avstå och ändå gynna sin egen börs.

Jag har tidigare haft vänner i flera olika partier i Ronneby, vänner som jag dessutom haft respekt för, men dessa har jag snabbt måst ompröva. Politikerföraktet har just nu en högtidsstund i denna kommun.

En annan betydligt mer känd gubbhylla.

Dessutom har politikerna i Ronneby gått på tvärs mot vad samhället i övrigt siktar på, nämligen att utjämna könsfördelningen på olika nivåer i samhället. I Ronneby har man bildat en ny gubbhylla. I kommunstyrelsens arbetsutskott (AU) har man sopat rent från kvinnor. Nu är det gubbar för hela slanten. Åtta gubbar i skiftande åldrar utgör nu kommunens högsta politiska ledning. I kommunstyrelsen är det inte mycket bättre, 4 kvinnor av 17 ordinarie ledamöter. Bottenrekord!!

Mest allvarligt är att ingen tycks bry sig om vad som händer i Ronneby kommun. Jag tänker på såväl det saftiga lönepåslaget som att bojkotta kvinnor. På detta har knappast någon reagerat. En ledarskribent på BLT utgör undantaget plus en liten anonym insändare på undanskymd plats är det enda som har inträffat efter dessa två kupper. Bedrövligt. Politikerna i Ronneby är verkligen i behov av en uppläxning och bör hållas hårt i öronen. Ett snabbt uppvaknande är att önska väljarkåren i Ronneby.

God fortsättning!

Ännu ett hus mindre i Bredåkra

Snart är det bara kyrkan, kyrkogården och Bredåkra gård kvar av det som en gång utgjorde Bredåkra samhälle. Ja, stationshuset med intilliggande hyreshus för dåtida stationspersonal står kvar men får sedan lång tid tillbaka inte användas som bostäder på grund av flygbuller.

Nu i dagarna har den gamla smedjan med tillhörande bostadshus också rivits liksom 13 tidigare fastigheter efter inlösen och rivning på grund av just flygbuller. Smedjan och torpet tillhörde Bredåkra gård på 1800-talet och till långt in på 1900-talet.

Smedjan har också flyttats en gång och låg tidigare strax söder om kyrkobyggnaden. Enligt Arne Enarssons sammanställning om Bredåkra gård från tidigt 1600-tal framgår att smeden på 1800-talet hette Petter Nilsson.

”Petter dog 1890 och när en ny ägare skulle tillträda bestämde baron Wrede på Bredåkra gård att denne också måste vara smed. Smedjan flyttades senare några hundra meter norrut och fanns kvar in i vår tid”, skriver Arne Enarsson.

När jag växte upp i Bredåkra på 1940- och 1950-talet var smedjan fortfarande i drift. En spännande plats att titta in i.

Torpet med den gamla smedjan ägdes senast av Lars-Erik Eriksson. Fastigheten hade beteckningen Bredåkra 15:8 och när Bredåkra station var i drift var postadressen Box 18, Bredåkra.

Smeden under min uppväxt hette Sven Svensson, född 1894, och hans hustru, Ellen Johansson. Deras barn: Bertil född 1931, Vanja född 1932 och Lennart född 1934.

Fastigheten har gränsat till F 17 och på platsen uppmättes den näst högsta ljudnivån av alla vid tidigare fastigheter i Bredåkra. Man uppmätte 104,09 dB mot Bredåkra gårds 104,91 dB.

Många av er har passerat torpet med smedjan på väg till kyrkan, kyrkogården eller Hasselstad som ligger strax norr om. Även det samhället har drabbats av ljudbuller och många fastigheter har även där rivits eller isolerats mot flygbuller.

Jag har medvetet valt att endast visa hur torpet och smedjan, som skymtar till höger, tog sig ut. Rivningen är inget att minnas.Rakt fram mellan hus och smedja kan man ana kyrkogården.

Nära katastrof över F 17 med Team 60

Just nu njuter jag av att ta del av årets ”STORBOK” från Svensk Flyghistorisk Förening. I år är det Flygvapnets uppvisningsgrupp ”Team 60” som beskrivs på alla tänkbara sätt. Den har överlevt alla besparingar och gruppen kan se tillbaka på en mångfald prisade uppvisningar decennium efter decennium.

Under rubriken ”Incidenter och tillbud” beskrivs bla en sammanstötning vid träning över F 17 i Kallinge torsdagen den 9 juni 1994. Jag var på plats ute på fältet tillsammans med ett antal andra journalister och minns mycket väl händelsen som slutade väl men som kunde ha slutat med en katastrof. Eller som en av piloterna, Agne Persson, uttrycker det i boken:

”Det skulle ha kunnat gå åt skogen, men det är mycket som kan göra det”.

Det var torsdag eftermiddag och Team 60 hade kommit till Kallinge för träning och pressvisning inför Flygvapnets huvudflygdag på söndagen. F 17 skulle fira uppnådda 50 år.

Vi noterade att två av planen kom lite väl nära varandra vid en spektakulär rörelse (sandwichroll) där ett plan flyger upp och ner och ett annat rakt under flyger rättvänt. Vi hörde via kommunikationsradion att något gick fel och att man avbröt övningen. Vi hörde att man skulle gå upp på höjd för att studera hur allvarlig skadan kunde vara.

Väl uppe på höjd beskriver piloten Agne Persson läget:

”Höjdrodret kändes inte som det brukade. Det svarade inte som vanligt. Fyran i gruppen kom upp och granskade mitt flygplan, men han kunde inte se att något var skadat. Flygledaren ville att jag skulle landa norrut, men jag svarade att jag ville landa söderut för att därmed flyga in över skogsterräng – om jag skulle behöva lämna kärran… Efter landning taxade vi in och teknikerna tittade på flygplanet. De konstaterade att staget till det ena av de båda höjdrodren hade gått av. Det var således bara det ena höjdrodret som hade fungerat efter sammanstötningen.”

P-O Olsson, beskriver sammanstötningen så här:

”Då vi kommit förbi första vertikalen i rollen känner jag ett tryck i min kärra och spak. Samtidigt hör jag att det knirkar och gnisslar – det låter som då man öppnar en stor 5 kg kaffeburk med konservöppnare och trycker igenom det uppskurna locket. Min nos får en negativ rörelse mot toppen av sandwichrollen med uppenbar risk att jag skulle få stora problem vid utgången med hög negativ belastning.

Då jag känner trycket i spaken är det lätt att ta beslutet om att avbryta programmet. Gruppchefen uppfattar mitt beslut. Jag begär assistans för följning och besiktning av våra stabilisatorer. Agne går norr ut under moln. Själv stiger jag över fältet upp genom moln och grupptvåan ansluter och besiktar. Jag får av honom beskedet att främre delen av ”cigarren” (Främre fenkåpan) är borta. Provar landnings landningsegenskaperna på höjd över 1 000 meter. Gör mig landningsklar. Klaff ut. Genomför lätta roll- och girkontroller. Ställ ut. Landningsklaff. Fartreduktion till 300 km/h. Under landningsplanén fortsätter jag med lätta roll- och girkontroller. Får klart landa och taxa till norra Framom.

När jag sitter och skriver första delen i loggboken, efter att jag lossat fastbindningen, kommer Agne förbi och ger mig en klapp på axeln.”

Det är i det läge som har uppstått inte tänkbart att försöka göra en intervju med de två inblandade piloterna även om de tillhör flygvapnets mest rutinerade. Jag får med egna ord i direktsändning en halv timme senare beskriva vad som skett.

Jag får senare veta att ”cigarren” en del av främre fenkåpan hamnat på gräsmattan till en fastighet i Bredåkra vars ägare då var den person som flitigast brukade klaga på flygbuller.

Sandwichrollen beskrivs i boken av P-O Olsson på följande sätt:

”Den äger rum i fartområdet: 520 – 380 – 500 km/h, höjdintervallet: 200 – 600 m (100-500 m) och med följande vädergränser: sikt > 5 km, molnbas >500 m.

Inget nytt med formationsflygningar

Den s k julgransflygningen uppskattas av många men möts också av viss kritik. De som vänder sig mot just de här flygningarna anger miljö och ekonomi som skäl.

Julgransflygning är en tämligen ny idé men formationsflygningar av olika slag genomfördes även förr från F 17:s sida.

Bilden ovan togs den 2 april 1973. Den dagen blev F 17 jaktflottilj genom att en första division J 35F anlände till blekingeflottiljen. Flygplanen kom från F 3 Malmen och F 18 Tullinge som skulle läggas ned. Efter en tid anlände fler Drakenplan från samma flottiljer.

Drakendivisionen möttes av A 32 Lansen som funnits på flottiljen sedan 1956. Mötet skedde vid Blekingegränsen som en välkomstgest och formationen visades upp genom att man flög över länet.  A 32 Lansen var då på väg att fasas ut från F 17.

Blekingeleden får nytt liv

I dag vill jag förmedla en glad nyhet, nämligen att Blekingeleden ska få ett efterlängtat lyft genom ett projekt med bl a Region Blekinge som partner.

Jag publicerar helt enkelt texten från veckans nyhetsbrev med just Region Blekinge som avsändare.

Blekingeleden passerar bl a omtalade Runamo mellan Ronneby och Järnavik. Foto: Bengt Mauritzson

Vandra från Sölvesborg i väster till Bröms i öster. Totalt 26 mil.

Attractive Hardwoods är ett crossborderprojekt finansierat av Södra Östersjöprogrammet med syfte att öka attraktionskraften i Sveriges, Polens och Litauens skogar. Region Blekinge är partner till projektet. För Blekinges del handlar Attractive Hardwoods om att göra Blekingeleden attraktiv för besöksnäringen. Och se över och förbättra all skyltning.

– Vi har valt att fokusera på en riktigt innehållsrik guidebok som vi gör tillsammans med Sveriges vassaste guideboksförlag, Calazo Förlag AB som tar det kommersiella ansvaret för en bok som skapas i projektform, säger Niklas Kämpargård, projektledare för Blekingeleden och skribent till Vandra i Blekinge.

Bortsett från guideboken Vandra i Blekinge produceras en karta i pappersformat (Tyvek) som tål både väta och att vikas flera gånger. Den 1-2 juni arrangeras friluftsfestivalen Blekinge Outdoor i Järnavik, ett evenemang som gynnar det lokala friluftslivet och sätter Blekinges kajakvatten, vandringsleder och cykelvägar på kartan. Både nationellt och internationellt.

– Naturen i Blekinge är unik. Få destinationer kan erbjuda både djupa bokskogar, forsande åar och havskontakt på en och samma vandringsled. Dessutom har vi lyckats paketera flera etappsträckningar som går att nå med kollektivtrafik, vilket är attraktivt i dagens klimatdebatt, säger Niklas Kämpargård.”

Odd Fellow lindrar stort hjälpbehov

Behovet av att hjälpa medmänniskor är alltid stort och blir extra viktigt inför en helg som julen. Därför har en naturlig tradition inom Odd Fellow Logen nr 119 Haqvin Spegel i Ronneby varit att årligen vid denna tidpunkt rikta sin hjälp till ett antal områden.

I år är det Svenska kyrkan och dess diakonverksamhet i Ronneby pastorat och prostatacancerföreningen Viktor i Blekinge som man riktar sig till. Den sammanlagda summan är 15 000 kronor och fördelas med 10 000 till Svenska kyrkan och 5 000 till prostatacancerföreningen Viktor.

Odd Fellowgåvan tas emot av Kristina Johansson, diakon i Svenska kyrkan i Ronneby och Ulf Alderlöf, styrelseledamot i Prostatacancerföreningen Viktor. I mitten logens övermästare Per-Anders Ninov.

-Hjälpbehovet är stort, säger diakon Kristina Johansson och ger ett av många exempel på vad en gåva av detta slag kan användas till.

-Vi har kontakt med en pappa och hans son som är i behov av var sin cykel. För 1 000 kronor kan båda få var sin begagnad cykel. Detta kommer att bli till stor hjälp eftersom deras pengar inte räcker till bussbiljetter.

-Vi i prostatacancerföreningen Viktor kommer att använda bidraget i vår ordinarie verksamhet här i Blekinge, säger styrelsemedlemmen Ulf Alderlöf.

-För oss inom Odd Fellow är detta en viktig del i vår verksamhet. Det är lika självklart att hjälpa och stötta såväl egna drabbade medlemmar som att vi riktar oss till människor i vår nära omgivning, säger Per-Anders Ninov, logens övermästare.