Karlskrona in i dimman

Efter att debatten om den gamla men högt uppskattade vattenborgen i Karlskrona nu har pågått en tid tycks det ha hänt något med örlogsstaden Karlskrona.

Jag känner inte längre igen staden som den en gång var. Den har, som det heter, tagit vägen rätt in i dimman. Ledande politiker hoppas alla ska glömma, men verkligheten blir för varje ny dag bara alltmer absurd.

Bilden från i dag, tagen på Bryggarberget, visar att allt inte står rätt till. Hur ska detta sluta?

För att du ska förstå vad jag menar kan du gärna använda länken nedan.

https://youtu.be/2l57nVrehsY

Kritik riktas mot politisk ledning

”Arvodesaffären i Ronneby har allvarligt skadat Ronneby kommun och därför viktigt att den får ett snabbt slut.”

Det anser Sune Håkansson som dessutom har kommit fram till att Åsa Evaldssons återbetalning av felaktiga ersättningar bör hamna kring 500. 000 kronor efter skatt, cirka 300. 000 kronor.

Han ställer också frågan – ”hur kunde det pågå så länge? Vanligen sprids rykten snabbt i stadshuset. Därav följer, menar Håkansson, att både kommunalråd och hela kommunstyrelsens arbetsutskott rimligen måste ta på sig en del av ansvaret.” Han skriver vidare:

”Radio Blekinges grävande kring de pengar som har betalats ut till ordföranden i Utbildningsnämnden har efterhand gett allt allvarligare resultat. Likväl finns det anledning att påpeka att frågorna är intrikata. Vilka utbetalningar är felaktiga? I något fall menar jag att Radio Blekinge har gått för långt. Förvisso kan många mena att utbetalningarna är galna, men de kan likväl hålla sig inom lagens råmärken.

Ibland sägs: Det var inte tänkt så. Problemet är att veta vems tänkande gäller?

Efterhand blir frågan alltmer: Hur kunde det pågå så länge? Vanligen sprids rykten snabbt i Stadshuset. Därav följer att både kommunalråd och hela kommunstyrelsen arbetsutskott rimligen måste ta på sig en del av ansvaret. I det fortsatta ”utredningsarbetet” bör, menar jag, dessa personer frikopplas.

Rune Kronkvist har attesterat räkningarna. Attesterna gäller rimligen att förrättningarna har skett, men också att de inte ingår i det fasta arvodet. Däremot kan de knappast gälla för den krävda, och utbetalade, ersättningen för förlorad arbetsförtjänst. Det är rimligare att den kontrollen görs via intyg från berörd arbetsgivare.

Dilemmat är att Åsa Evaldsson, enligt Radio Blekinge, varit tjänstledig från region Blekinge under några år. Den kunskapen verkar ha funnits på olika håll i de politiska kretsarna, Om man inte har någon aktuell tjänst, är det synnerligen tveksamt om man kan få ersättning.

För kommunen är det oklart hur långt tillbaka i tiden, som man kan begära rättelse. Åsa skall betala tillbaka felaktiga belopp, lär kommunalrådet ha sagt. Min gissning är att återbetalningen hamnar kring 500. 000 kronor efter skatt, cirka 300.000 kronor. Därtill slipper kommunen något hundratal tusen kronor i löneskatt.

Läckan

Alltid, vid sådana här händelser, blir frågan: Vem tipsade Radio Blekinge? Att Radio Blekinge helt på eget bevåg skulle rota fram uppgifterna, är osannolikt. Läckan får vi troligen aldrig reda på. Det är i högsta grad olagligt att rota i frågan.

Naturligtvis spekuleras ändå. Att Roger Fredriksson inte är helt oomstridd som ledare för Moderaterna i länet är känt. Åsa Evaldsson sågs som en möjlig utmanare. Det var då det.

Slutet

Arvodesaffären har allvarligt skadat Ronneby kommun. Det är viktigt att affären får ett snabbt slut. Oberoende av vilket belopp som Åsa Evaldsson får betala tillbaka, kommer många kommuninvånare att tycka att det blev på tok för lite. Den politiska ledningen, på båda sidor, torde redan känna kritiken för en undermålig styrning.”

Sune Håkansson

Girig nonchalans mot skattebetalarna

I Ronneby är det inte bara barns spöklekar i samband med Halloween som skrämmer och upprör allmänheten. Nej, desto mer skrämmande är vad vissa politiker åstadkommer i sitt sätt att sko sig själva.

De flesta vet vid det här laget att det handlar om politikers dubbla ekonomiska uttag för uppdrag som dom redan har ersättning för i sina fasta arvoden. Det har såväl politiker lokalt som experter påtalat. Ändå hävdas i vissa fall, naturligtvis av dom ertappade, att reglerna för kostnadsersättningar är svåra att tyda och därmed skulle det i några av fallen vara helt legalt att debitera till betydande belopp. I något fall handlar det om miljonbelopp.

Det som gör mig och andra skattebetalare i Ronneby rosenrasande och för****de är att det nu har avslöjats att uttag genomfördes på samma sätt i Ronneby redan för drygt fyra år sedan. Den gången var det ledande politiker i kommunstyrelsens arbetsutskott som under två år hade tagit ut felaktiga kostnadsersättningar för nästan 100 000 kronor.

Revisorerna påpekade naturligtvis felaktigheterna och beskedet som lämnades från kommunstyrelsen då var att reglerna skulle ses över och bli tydligare. Nu konstaterar JanAnders Palmqvist, ordförande i den kommunala revisionen, att det arbetet inte har utförts.

”Det verkar inte så,” säger han till Sydöstran, ”med tanke på att man återigen har konstaterat felaktigheter”.

Denna gång är beloppen betydligt större och enligt vad P 4 Blekinge har uppgivit kan det enbart i ett av fallen handla om ett miljonbelopp!! Skattemedel som hade kunnat användas i den kommunala verksamheten.

Den här gången har girigheten koncentrerats till utbildningsnämndens ordförande, Åsa Evaldsson, moderat. I hennes fall ifrågasätts såväl ersättning för förlorad arbetsinkomst som ersättning för arbetsuppgifter som redan ingår i en ordförandes arbetsuppgifter och som därför regleras i ett fast arvode.

Den girighet som avslöjades 2018 – 2019 slutade med att felaktiga belopp återbetalades Nu har kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson i fullmäktige sagt att så ska ske även denna gång, men med tillägget, om juridiken så godkänner!

Jag menar att såväl girighet som en utbredd nonchalans gentemot oss skattebetalare har fått en betydligt allvarligare innebörd när det avslöjas att kommunstyrelsen helt enkelt har struntat i att tydliggöra och skärpa reglerna för extra kostnadsersättningar. Alltså ersättningar till sig själva.

Om man inte ens har bemödat sig sig om att under nästan fem års tid se över regelverket hur ska vi då kunna lita på att åtgärder vidtas när det åter igen viftas med såväl utredning som att förtydliga ansvarsfördelningen mellan kontrollstationerna personalutskott och löneavdelning. Jag får nästan intryck av att det gäller att skriva regler som kan tolkas och kringgås på olika sätt, så att ”juridiken” har svårt att sätta ned foten.

Samtidigt säger oppositionsrådet, Ola Robertsson, s, ”att själva reglementet inte är så otydligt som påstås från vissa håll. Det står uttryckligen vilka uppgifter som ingår i det fasta arvodet!”

Kommunstyrelsens agerande, eller brist på agerande, de senaste fyra åren kommer för lång tid framöver att kasta en mörk skugga över vissa ledande politiker, om vi ens vill ha dom kvar.

Räddningstjänstens ordförande stoppad

Vid kvällens sammanträde med kommunfullmäktige ska Ronnebys utträde ur kommunförbundet Räddningstjänst Östra Blekinge debatteras.

Frågan är superhet, på gränsen till självantändning. När ordföranden i organisationen, Cissi Velin, Kd, ville delta i kvällens sammanträde för att delge politikerna sin syn på effekterna av ett utträde, blev hon stoppad.

På sociala medier har frågan ställts vem som har stoppat hennes deltagande. Är det fullmäktiges ordförande, Lennarth Förberg, m, eller kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m?

Oavsett vem så kan du här och nu ta del av Cissi Velins tal som hon planerat att hålla i samband med sammanträdet. Jag anser att hennes synpunkter är relevanta i en tid med inflation och kommuners dåliga ekonomi. Att stoppa hennes medverkan är högst anmärkningsvärt.

”Imorgon (26/10) kommer det ett ärende i Kommunfullmäktige i Ronneby som rör utträde ur Östra Blekinge. Jag som ordförande i direktionen har ställt frågan om att få tala på kommunfullmäktige i Ronneby men har fått nej. Tycker det är extremt tråkigt och dåligt att jag inte beviljas föra talan för räddningstjänsten i en sådan stor fråga. Men ni får mitt tal i skrift i stället.

Det ekonomiska läget är tufft i många kommuner, så även i Ronneby. Det är viktigt att vi tillsammans tar ansvar och fattar kloka beslut.

Likväl som kommunerna står för utmaningar gör också räddningstjänsten detta. Det pågår arbete kring det nya arbetstidsdirektivet som är utmanande. Det kommer vara tufft med rekryteringar. Införandet av civilplikten kommer att kräva resurser. Uppepå detta lägger vi den omtalade förbundsfrågan som varit diskuterad väldigt länge.

Det är väldigt viktigt att vi gör vad vi kan för att ge räddningstjänsten trygghet och stabilitet. De ska verka 24/7, 365 dagar om året för att rädda liv och förebygga olyckor. Det är viktigt att ge räddningstjänsten möjlighet att kunna jobba långsiktigt.

Jag är mycket tacksam att ärendet i KS om utträde avslogs. Jag tror inte att man förstått konsekvenserna av det och lagt fakta på bordet? Jag har inte fått höra ett enda bra argument om varför man skulle gå ur. En likvidationsprocess kräver tid och pengar och är inget som räddningstjänsten själva klarar att hantera. Jag har pratat med flera anställda och de är mycket oroliga över vad som håller på att ske.

Men jag tycker vi blickar framåt. Släpp prestige och kommungränser. Vi måste se större. Östra och västra Blekinge har redan idag ett väldigt gott samarbete och behöver utveckla detta för att klara av alla utmaningar. Nu senast har man visat på stor samverkan under två spektakulära olyckor i Karlshamn och Sölvesborg med lastbilen som föll över bron och fartyget som gått på grund. Det visar på hur viktigt det är med samverkan mellan öst och väst men också med Kustbevakningen, Länsstyrelsen, sjöräddningen, polis, Försvarsmakten och regionen. Vi har ett gott samarbete inom länet som vi borde bygga vidare på.

Direktionen i öst och väst är enade om ett Blekinge. Så man kanske skulle lyssna in dessa.

Nu ska ni ta ställning till om man ska utreda möjligheterna för att gå ihop med andra kommuner. Om så blir fallet vill jag poängtera, använd en oberoende utredare som kan räddningstjänst. Upp med fakta på bordet och ta därefter ställning. Jag hoppas vi kan enas om ett Blekinge.”

Cissi Velin, Ordförande Räddningstjänsten Östra Blekinge

Ersättningar förankrade ”högt upp?”

Sune Håkansson återkommer med tankar om hur snåriga och svårtolkade vissa ersättningar kan vara till politiker i Ronneby. Detta med tanke på dom höga ersättningar som Åsa Evaldsson, ordförande i utbildningsnämnden har blivit uppmärksammad för. En granskning som har utförts av Sveriges Radio Blekinge. Efter uppmärksamheten i media genomför Ronneby kommun nu en undersökning.

Håkansson ställer bland annat frågan:

”Det är förunderligt att ha 120. 000 kr. i förlorad arbetsinkomst och 50. 000 kr i arbetsinkomst från ”ordinarie jobb”. Jag tror inte att det håller i den pågående granskningen, såvida inte det hela är förankrat ”högt upp”.

POLITIKERARVODENA, IGEN

”Radio Blekinges granskning av en politikers arvoden i Ronneby kommun gör det intressant att skriva några rader till, och antyda förslag till förändringar. Det måste påpekas att det kan vara oklart om man strikt skall följa de skrivna reglerna eller om man får följa andemeningen.

Sammanträdesarvodena är ett exempel. Mindre än två timmar ger 730 kronor, två timmar eller mer ger 1022 kronor. Men skall kafferasten räknas som arbetstid? Så görs det idag, Om en ledamot kommer fem minuter för sent, skall det  ge avdrag?

Förr var reglerna något annorlunda. Då fanns ett ”inställelsearvode”, med tillägg för varje påbörjad halvtimme. Följden blev att ”trappstegen” blev lägre, säg 75 kronor för varje halvtimme. Likväl hände det att ordföranden konstaterade att det var tre minuter kvar på halvtimmen. Frågan blev: Har någon någonting att fråga om? Nej. Varefter ordföranden berättade om gamla tider i fem minuter och kunde konstatera att nu hade arvodet höjts.

Reglerna för förlorad arbetsinkomst är oklara. Om en person kan flytta sin arbetstid torde andemeningen vara att någon ersättning inte skall utgå. Om flyttning är möjlig kan vara svårt att veta. Vi minns den gången då en arbetslös ledamot skaffade sig ett välbetalt jobb för kvällen den fjärde torsdagen i månaden. Tanken var att kvittera ut ersättning för inkomstbortfallet när kommunfullmäktige sammanträdde. Nu blev det aldrig mer än teori.

Hur länge ett sammanträde kommer att pågå, vet man inte alltid. Man kan ha räknat med fyra timmar, men det slutar efter två timmar. Då kan ledamoten tvingas ta ledigt fån jobbet i fyra timmar, arbetsgivaren måste skaffa vikarie. Inte alltid finns det lämpliga arbetsuppgifter om ledamoten kommer tillbaka tidigare än planerat. Skall då ersättning för förlorad arbetsinkomst utgå för fyra timmar?

Om en ledamot jobbar i Karlskrona, tar resan en halv timme i vardera riktningen. Skall ersättning för förlorad arbetsinkomst utgå för restiden?

Politikerna med fast arvode måste mer exakt veta, vad som ingår i uppgifterna. Det kan ibland vara lättare att ange, vad som inte ingår. Exemplet vänortsbesök kan nämnas.

Därtill bör extrauppdrag beslutas av presidiet, samt protokollföras.

Åsa igen

För år 2022 erhöll Åsa Evaldsson 651. 000 kr. i inkomster från kommunen. Den grova uppdelningen bli 270. 000 kr. i fast arvode, 10. 000 kr som fullmäktigeledamot, någon tusenlapp i reseersättning. Resten, kringsvid 360. 000 kr. blir då extraersättning samt för förlorad arbetsinkomst.

Med samma fördelning som i mars i år, skulle detta ge 120. 000 kr. för förlorad arbetsinkomst samt 240. 000 kr. i extraersättningar.

För år 2022 hade Åsa en taxerad inkomst på 701. 000 kr. Innebörden är att inkomsten från ”ordinarie anställning” skulle stanna vid 50. 000 kr, inte stort mer än en månadslön.

Det är förunderligt att ha 120. 000 kr. i förlorad arbetsinkomst och 50. 000 kr i arbetsinkomst från ”ordinarie jobb”. Jag tror inte att det håller i den pågående granskningen, såvida inte det hela är förankrat ”högt upp”.

Sune Håkansson

Vilket ansvar har kommunfullmäktige?

Efter gårdagens inlägg av Sune Håkansson här i bloggen om moderaten Åsa Evaldssons extra arvoden vill Agneta Åhrberg ha svar på ett antal frågor. Bland annat vill hon veta vilket ansvar som åvilar kommunfullmäktige:

Agneta Åhrberg:

Sune Håkansson klargör inte vad som gjorts och inte gjorts. Om det har pågått oegentligheter under flera år så har både revisorer och hela kommunfullmäktige godkänt inlämnade, kontrasignerade räkningar.

Det finns en del självklarheter i ett ordförandeuppdrag, men inga arbetsbeskrivningar. Så vad menar Sune Håkansson inte är extra arbetsinsatser?

Förlorade arbetsinkomster måste politiker ha ersättning för. Hur kan Sune Håkansson börja med att anklaga andra utan att redovisa sina egna regler och vanor.

Agneta Åhrberg får svar direkt från Sune Håkansson:

Arvodesräkningarna presenteras aldrig för kommunfullmäktige. Illa nog får vi förlita oss på dem, som attesterar. Vi får också lita på revisorerna. Har dessa inte upptäckt felen, måste vi reagera i efterhand.

Jag påstår att justering av protokoll, presidieberedningar och förberedelser för sammanträden måste ingå i ordförandeuppdraget och därmed i det fasta arvodet. Evaldsson har skrivit extraräkningar på detta.

En del av hennes räkningar kan jag inte uttala mig om. Jag kan helt enkelt inte tyda ”kråkfötterna”. (Nu skriver jag lika illa själv).

Jag tror att det är centrala regler, som säger att man skall ha ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Självklart är det inte. Om en förtroendevald förlorar 1000 kr på en halvdags frånvaro, får han 1000 kr i ersättning, plus 1022 kronor i arvode. 

Personligen hade jag inga problem. Jag var lärare på Högskolan och kunde lägga mitt schema själv. Därför förlorade jag aldrig någon lön.

Sedan blev jag pensionär. Inte heller då blev det någon förlorad inkomst.

Minns jag rätt var de sammanlagda ”extraarvodena” mindre än 4000 kronor under de år jag var ordförande eller vice ordförande i nämnden. Det var gränsfall, som jag lät förvaltningschefen avgöra.

SH

Extra kommunalråd i utbildningsnämnden

Moderaten Åsa Evaldsson i Ronneby, är föremål för en granskning efter att ha tagit ut extra arvoden till betydande belopp. Dessutom har detta skett under flera år. Extra arvoden som har godkänts av bland annat socialdemokraten Rune Kronkvist.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, är först ut av icke inblandade politiker att kommentera avslöjandet. Han berättar att Evaldsson under mars månad kvitterade ut ca. 10. 000 kronor för förlorad arbetsförtjänst och ca. 21. 000 kronor i extra arvoden. Hennes fasta arvode som ordförande i Utbildningsnämnden är 23. 360 kronor.

Håkansson anser att det hade varit lönsamt för kommunen att utöka Evaldssons fasta arvode för ordförandeskapet med 40 procent av kommunalrådslönen till 52. 560 kronor.

Mest allvarligt är, skriver Sune Håkansson, att Utbildningsnämnden, utan att meddela Kommunstyrelsen, genom Evaldssons extra arvoden har skaffat sig ett eget kommunalråd till mer än 70 procent.

Håkansson utgår från att det måste bli tal om viss återbetalning.

OBS! Rune Kronkvist, s, har nu på fredagen meddelat att han lämnar sitt uppdrag i Utbildningsnämnden. 

”Politikernas arvoden i Ronneby

Radio Blekinges granskning av Åsa Evaldssons arvodesräkningar gör det lockande att ge min syn på gällande reglemente. I korthet:

Kommunalrådet förväntas arbeta heltid, och mer därtill. Någon övertidsersättning ges inte. Hans lön är 73.000 kronor i månaden.

Vanliga ledamöter i Kommunstyrelsens arbetsutskott har ett arvode på 29.200 kronor, 40 procent av kommunalrådslönen. Det säger inte att de skall arbeta 40 procent. Rimligen skall de arbeta mer. Kommunalrådet har ett helt annat ansvar. Men ledamoten behöver alls inte redovisa vad han gjort. Ledamoten skall vara med på sammanträdena i KS och KSAU, bl.a.

Nu är det svårt att bestämma vad som är arbete, i detta sammanhang. Att läsa relevanta tidskrifter torde kunna ingå. Telefonsamtal med medborgare likaså.

För ordförandena i nämnderna har, en gång, gjorts en uppskattning av ett ”rimligt” fast arvode. Utbildningsnämndens ordförande fick 32 procent, 23.360 kronor i månaden. Ordföranden i Äldrenämnden 20 procent, 14.600 kronor. Oppositionens högste företrädare har halva beloppet.

Förklaringen till fasta arvoden är att ordförande, etc. måste antas behöva lägga ner avsevärt mer tid på förberedelser. Det blir också mindre administration om man slipper bokföra varje timme.

Vad ingår?

Reglerna är förvisso oklara. Den enklaste tolkningen är att säga: Här är Ditt arvode. Gör det bästa.

Det är ju ofta så, som anställda får göra. Journalisten skall producera artiklar. Lärare skall dels undervisa, dels fullgöra andra uppgifter.

Fallet Evaldsson

Det vi vet är att Evaldsson har skrivit räkningar på sådant, som hon gjort, men som hon anser inte ingår i ”uppdraget”. Det framgår inte av protokollen, vem som gett henne order om att utföra extrauppgifterna. Sannolikt är det hon själv, kanske efter samråd med presidiet.

Till en del har Evaldsson gjort tolkningar, som för mig förefaller orimliga. Att justera protokoll, att leda presidiemöten, att förbereda sammanträden är exempel härpå.

Någon redovisning om hur hon har använt sin arbetstid ”inom tjänsten” finns inte, och behöver inte finnas.

Det kan vara så att det fasta arvodet är för litet. Arbetsuppgifterna är för betungande. Men då borde Evaldsson ha slagit larm.

För mars månad kvitterade Evaldsson ut kringsvid 10.000 kronor för förlorad arbetsförtjänst och kringsvid 21.000 kronor i extra arvoden, summa 31.000 kronor.

För kommunen hade det varit lönsamt att utöka det fasta arvodet med 40 procent av kommunalrådslönen, till 52.560 kronor.

Det i sig allvarliga är att Utbildningsnämnden, utan att meddela Kommunstyrelsen, har skaffat sig ett eget kommunalråd, till mer än 70 procent.

Fortsättningen

Nu skall de två senaste årens räkningar från Evaldsson, och rimligen från en del andra, granskas. Gissningsvis blir det tal om viss återbetalning.

Det anmärkningsvärda är att både Evaldsson och den socialdemokratiske vice ordföranden synes ha gjort sina egna tolkningar av de befintliga reglerna.  Att attestera en räkning innebär att ta ansvar!

”På stan” är förvisso domarna hårdare.  Mer än en vill låta ”huvudena rulla”. Jag blir inte överraskad om det blir så. För socialdemokraterna är det stora problemet att deras kritik faller genom att de själva har medverkat.”

Sune Håkansson

Ett oväntat brev från regiondirektören

Jag har besökt Kallinge vårdcentral och redan dagen efter fick jag ett brev från regiondirektör Peter Lilja! Ja, inte med snigelposten utan naturligtvis digitalt, både ett mess och ett mejl som talar om att jag har ett spännande brev att hitta i postlådan på 1177.

Någon har viskat i hans öra att jag har varit på plats och nu vill han veta hur besöket avlöpte. Han skriver:

”Hur var ditt senaste besök/vistelse vid Kallinge vårdcentral?”

Redan i brevets inledning vill regiondirektören veta hur just jag blev mottagen, hur personalen uppträdde mot just mig? Jag är imponerad, ja, nästan lite chockad. Har Peter Lilja verkligen tid så det räcker att bry sig om lilla mig?

Det kan upplevas lite känsloladdat där i början av brevet, men sanningen bakom den imponerande inledningen gjorde mig betydligt lugnare. Lilja förklarade:

”Genom detta meddelande får du en länk till en enkät med frågor om den vård du fått vid Region Blekinge.”

Han förklarar att mina erfarenheter är viktiga och att de hjälper regionen att utveckla hälso- och sjukvården i Region Blekinge. Han lovar dessutom att enkäten bara tar 5 – 10 minuter att besvara.

Peter Lilja smickrar för att få mig vänligt inställd för han vet att tio minuter är dyrbar tid för en pensionär som råkar veta att läkarbesök per telefon med samma tidsrymd kostar 150 kronor! Just läkarkontakt per telefon är regionens senaste sätt för att få ner skyhöga kostnader. Eftersom jag i likhet med alla andra vill ha en bättre vård ställde jag naturligtvis upp utan att pruta.

Enkäten gjorde mig dock lite nyfiken, ja, aningen bekymrad. Nästan alla frågor handlade om hur jag blivit bemött av sjuksköterskor. Inte en enda fråga hur läkarna har uppträtt. Varför denna fokusering mot just gruppen sjuksköterskor? Vad är på gång?

Vissa av frågorna kunde jag inte besvara eftersom dom inte var aktuella för just mitt besök. Enkäter är allvarliga saker och ska besvaras ärligt och allvarligt. I övrigt blev det femmor över hela linjen för just så perfekt blir jag bemött på Kallinge vårdcentral. En plats där arbetsmoral och god stämning råder i den monotona och slitsamma vardagen. Hade det funnits en fråga om lönepåslag för just sjuksköterskor hade det blivit ett rungande JA!

Tack Peter Lilja för din omtanke!

När vinden viner runt stugknuten och klär av Asken dess återstående blad känns det rätt att styra stegen till Kulturcentrum i Ronneby. Dagens besökare representerar många generationer och alla är där för att ta del av konstnären och formgivaren Alf Jarnestads rika produktion.

Alf skulle i år ha fyllt 100 år. Han dog 2008 och efterlämnade en konstskatt som familjen nu på ett antal platser i Blekinge visar upp. Bakom idén står barnen Anna och Johan Jarnestad som med en nyutgiven bok men också med dagens visning berättar om Alfs olika skeenden under sitt 60-åriga konstnärskap.

Denna lördag är det Anna Jarnestad som på ett hemtamt och nära sätt lotsar oss genom den omfattande retrospektiva utställningen. Konstverken, som representerar viktiga epoker i konstnärskapet, har i flera fall lånats in till utställningen. Många av verken har aldrig tidigare visats i Blekinge men en betydande del är fortfarande i familjens ägo.

Alf Jarnestad föddes i Kristianstad 1923 och kom till Karlskrona 1956 och sex år senare var det dags att ta Bubbetorp i sin famn där han också inrättade en egen ateljé. Alf hann med så mycket. Han var en av Sveriges mest betydande designers och formgivare inom porslinsindustrin, han var keramiker, bildkonstnär och bildlärare på Rödebyskolan och Sunnadalskolan.

Anna som för familjens konstnärskap vidare med skulpturer i keramik och metall känner väl till tekniken vilket bidrar till att hennes visningar får ett djup och en personlig samhörighet med konstnären och pappan Alf.

Utställningen på Kulturcentrum pågår fram till den 5 november. Under samma period visas lokala konstnären Maria Lundströms ”Garden Games – Balancing possibilities” som är ett urval målningar gjorda 2021- 2023.

Fredagen den 13 oktober 2023

Jag tillhör inte den vidskepliga skaran, men visst tvivlar jag ibland när det inträffar otrevliga händelser på just en fredag den 13: e. Det behöver inte vara katastrofer, krig eller jordbävningar, även om det också har inträffat.

Nej, det kan röra sig om förändringar som berör mig mer eller mindre på ett personligt plan. Fredagen den 13 oktober upphör Gourmet Grön i Karlshamn med sin verksamhet efter 30 år. Visserligen med olika krögare genom åren men med ett grundmurat och genomtänkt koncept som dessvärre blivit alltmer urvattnat de senaste åren.

För Paul och Lisbeth Bosse var det ett slags kall mer än bara en restaurangverksamhet som vilken annan. Året var 1993 och jag kommer väl ihåg den lilla, trånga men oerhört gemytliga restaurangen på Drottninggatan. Den ringa ytan innebar en lockelse i sig och manade oss till att tidigt beställa bord.

Belysningen var lätt dämpad och mitt bland uppdukade gröna godsaker satt krögaren själv och läste en god bok medan vi gäster tog runda på runda för att fylla våra fat. Stämningen var nästan lite religiös. Alla var fullt upptagna av det som bjöds, allt det nya, obekanta och gröna.

Paul Bosse och senare också hans fru Lisbeth förkunnade för alla som ville lyssna att detta var den nya maten som skulle göra oss friskare och betydligt sundare. Paul hade egen erfarenhet av vad det gröna från växtriket hade för inverkan på redan lite sjuka kroppar. Det var nästan som en predikan. Vi lyssnade och lät oss väl smaka. Köttet var bannlyst även om det senare kom att finnas på faten men i väl avvägd omfattning.

Flytten ner till piren innebar att verksamheten med betydligt större utrymmen kunde växa till nya höjder med bland annat underhållning till maten. Det är på denna plats som Gourmet Grön nu går i graven. Inte med samma krögare och inte heller med samma gröna utbud som förr om åren.

Vi besökte restaurangen för några dagar sedan. Utbudet av grönt var tunt kompletterat med varma kötträtter. Och det var något som saknades. Ryktet om en snar stängning hade säkert spridit sig bland tidigare gäster. Det var gott om lediga bord och inte alls den trängsel som var rådande förr om åren.

Dessutom var stambordet borta, där konstnären Signar Bengtson tronade med utsikt över hamnen och oljefabriken. Han var aldrig ensam. Vid bordet fanns som regel också Anders Englesson, mannen på cykel som iklädd blå overall tog sig till politiska möten, först som KPMLR-re sedan miljöpartist. Vid bordet hos Signar som pensionär.

Att hälsa på de två diskuterande gentlemännen var ett måste. Inte störa, bara höra hur dom mådde. Vid ett tillfälle ville de veta varför jag och mitt sällskap ofta sågs i Karlshamn?

”Jag gillar Karlshamn, speciellt sommartid, var mitt ärliga svar. Motfrågan från Englesson blev:

”Är du ironisk?”

Jag förstod hans fråga eftersom pirenbygget och några andra heta politiska frågor var som mest aktuella just då.

Nu saknar jag inte bara Paul och Lisbeth Bosse utan även hela det unika konceptet med just Gourmet Grön som dessbättre ynglat av sig runt om i landet och övriga Europa. Ja, jag saknar också gubbarna vid stambordet, konstnären och politikern.

Det är ju nu ett ”Gourmet Grön”, som det en gång var med det ursprungliga konceptet behövs mer än någonsin.