Därför markerade Thorell i fullmäktige

Lokaltidningen Sydöstran berättar i dag (9/3) om ordföranden, Nils Ingmar Thorell, L, som ilsknade till under senaste sammanträdet med kommunfullmäktige i Ronneby. Tidningen berättar att det brast för Thorell när en politiker antydde att äldre inte behärskar den digitala mötestekniken.

”Det är skandal att det råder förutfattade meningar mot äldre människor både i regionen samt i den här och i andra kommuner…. Det finns de som tror att äldre människor inte kan använda sig av ny teknik. Tvärtom är de väldigt duktiga. Man använder sig av appar, hemsidor e-post och Facebook”, markerade Thorell kraftfullt.

Naturligtvis finns det en förklaring till Thorells uppläxning av fullmäktiges ledamöter under senaste sammanträdet den 4 mars. En i högsta grad välbehövlig markering.

Nils Ingmar Thorell är ordförande för pensionärsdistriktet, SPF Seniorerna Blekinge. Jag sitter i samma styrelse och vid vårt senaste sammanträde den 2 mars (naturligtvis digitalt) lyfte jag frågan varför inga digitala sammanträden ägt rum med Region Blekinges Pensionärsråd (RPR). Det noterades också att inte heller Ronneby kommun genomfört några digitala sammanträden med det kommunala pensionärsrådet (KPR). Även medlemmar i organisationen har påtalat bristen.

I båda instanserna finns viktiga äldrefrågor som kräver svar, inte minst nu i pandemitider. Lokalt i Ronneby krävs bl a svar på hur ”äldrepengarna” från regeringen ska disponeras. Likaså är det viktigt att måltidsfrågorna diskuteras i KPR.

Diskussionen utmynnade i att ordförande Nils Ingmar Thorell skulle tillskriva Region Blekinge och Ronneby kommun för att påtala vikten av att digitala möten snarast genomförs. Under ett helt år har t ex inget sammanträde ägt rum med pensionärsrådet i Ronneby.

SPF Blekinge har det senaste året genomfört digitala styrelsesammanträden. Även sammanträden med annat viktigt innehåll har arrangerats med många deltagare. Distriktsårsmöte har genomförts liksom ett stort antal utbildningar som skett genom riksförbundets försorg. Genomgående har mötena genomförts digitalt. På riksplanet har 2 500 SPF-medlemmar under året utbildats i digital teknik.

Det finns således all anledning att med kraft markera mot den föraktfullhet som riktas mot de äldre som nu senast skedde vid sammanträdet med fullmäktige i Ronneby.

Varje nämnd genomför numera sammanträden digitalt och då är det mer än märkligt att inte Ronnebys kommunala pensionärsråd har fått samma möjlighet. Den kritik som nu senast har riktats mot de äldre, att de skulle ha motsatt sig ett digitalt deltagande, är gripet ur luften och saknar all substans. Sådan information har inte nått oss i styrelsen.

Nedan kan du ta del av SPF Blekinges brev till Region Blekinges pensionärsråd.

Regionens pensionärsråd

Sedan pandemins utbrott har inga fysiska möten ägt rum i Region Blekinges Pensionärsråd (RPR). Inga möten har ersatts med digital teknik.

Vid senaste sammanträdet (digitalt) 2 mars 2021 med styrelsen för SPF Seniorerna Blekinge informerades om arbetet i RPR. Det uppstod kritik mot att inga möten genomförs digitalt.

Vår distriktsstyrelse kräver att digitala möten ska genomföras i samma utsträckning som fysiska möten till dess att vi kan återgå till fysiska möten. Även vi äldre klarar av den nya tekniken. Vi vet att övriga möten i Region Blekinge sker digitalt

Vänliga hälsningar

Nils Ingmar Thorell     Ordförande SPF Seniorerna Blekinge

Kommunal äldreomsorg i sin prydno

Under lång tid har olika intressegrupper debatterat kommunal kontra privat äldrevård och hemtjänst. På den politiska vänsterkanten har man ihärdigt lovprisat den kommunala insatsen och gjort tummen ner för den privata. Inte minst har det hävdats att vinstintressen går före effektiv äldrevård.

Den årslånga pandemin har visat på betydande brister oavsett utförare och här ska du få ta del av ett lokalt och synnerligen konkret exempel på hur en multisjuk äldre har utsatts för livshotande smittspridning. I detta unika fall genomfördes aldrig någon smittspårning. Fallet är hämtat från den kommunala hemtjänsten i Ronneby kommun.

Det är en nära anhörig till en kvinna, född 1942, som har berättat om händelsen. Kvinnan som är multisjuk och som bl a har genomgått cancerbehandling har kommunal hemtjänst. I mitten av december hade hon som vanligt besök av hemtjänsten. Kvinnan som utfört tjänsten under lång tid hade under en längre tid ersatts av annan personal. Långt senare när den ordinarie kvinnan från hemtjänsten återkom, ställde hon en överraskande fråga:

”Hade någon ansvarig från den kommunala hemtjänsten hört av sig? Nej, ingen hade hört av sig. Det visade sig att kvinnan i hemtjänsten dagen efter att hon besökt den multisjuka hade testats positiv för Covid 19! Ingen smittspårning hade genomförts och detta trots personalens vetskap om den multisjuka damens utsatthet. Det tog dessutom en längre tid innan händelsen berättades för de anhöriga.

I detta fall blev aldrig den multisjuka kvinnan smittad men i hur många fall har det slutat betydligt värre? Däremot är detta nu kända fall ännu ett exempel på hur bristfällig vården är inom äldreomsorgen. Rent av ett lotteri om man ska drabbas eller komma undan.

Jag måste också ställa frågan hur personal anställd inom hemtjänsten i Ronneby ser på sin organisation och verksamhet? När den multisjuka kvinnan ställde frågan om utökade tjänster blev svaret av hemtjänstpersonal det mest oväntade:

”Var jag som du skulle jag kontakta en privat aktör. Det blir billigare.”

När det gäller priset så stämmer det inte vad den kommunala personalen inom hemtjänsten har uppgett. Oavsett om du använder dig av kommunal eller privat aktör är det debiterade priset alltid det samma. Det är kommunen som debiterar i båda fallen men det är individen som väljer. Detta enligt lagen om valfrihet (LOV).

Naturligtvis är det underligt att kommunalt anställd personal gör reklam för och hänvisar brukare till privata utförare.

Såväl regeringens Coronakommission som landets största pensionärsorganisationer SPF Seniorerna och PRO har länge kritiserat den svenska äldreomsorgen och inte minst i sin egenskap av remissinstanser har såväl SPF som PRO kraftfullt kritiserat äldreomsorgen.

SPF Seniorerna skriver:

”Skydda de äldre har gått som ett mantra under Coronapandemin. Men mantrat har ingen täckning i delar av dagens äldreomsorg, eftersom långvariga och djupgående brister gör det svårt att skydda äldre. Skydda de äldre blir tyvärr bara ett tomt uttryck om det inte följs av konkret handling. Handling för äldreomsorgen som vi och andra efterfrågat i åratal. Det måste bli verkstad nu.”

”Staten bör nu kliva fram och inte enbart förlita sig på kommuner och regioner”, anser SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson och fortsätter:

Kommuner och regioner har visat en oförmåga att garantera en god vård och omsorg för alla äldre. Hon menar att det är dags för staten att kliva fram och ta tjuren vid hornen, och pekar då på behovet att förtydliga ansvaret: ”Antingen tar regionerna över ansvaret för äldres vård och omsorg. Eller så tar kommunerna över primärvården från regionerna.”

Vår i Ronneby skärgård

Meteorologens glada utrop att våren i år kommer extra snabbt har vi tagit emot med glädjerus. Våren är här en hel månad tidigare än normalt, vad nu normalt kan anses vara i dessa tider?

Vi är många som längtar efter ljus och värme. Det är det positiva vi slickar i oss likt godissugna och utsvultna. Vi behöver det som motvikt till all annan bedrövlig information om en väntande, tredje våg med Coronavirus.

Aldrig har vi varit så många som denna vinter valt att hänge oss åt naturens läkande miljö. Även smällkalla dagar med snö och bärbara isar har lockat oss att motionera på ett eller annat sätt. Eller varför inte bara en stunds samvaro runt en ledig grillplats. Allt i denna väg är nu godtagbart och välkommet.

Nu i dessa dagar är det naturligtvis kusten som lockar. Vi tog oss ut till Gö för några dagar sedan. Solen flödade och kunde trots kvarvarande dis från morgonen nå fram till våra bleka ansikten. Den värmde, tyckte vi, och vi kunde njuta av en himmel färgad blå, ja, snarare gråblå.

Naturligtvis var vi inte ensamma. Bilarnas antal var i klass med vilken högsommardag som helst. Ja, nästan lite trångt. Många sågs utrustade med små eller större ryggsäckar. Vad som förvarades i dessa behöver inte vara svårt att gissa. Kaffestunden ska naturligtvis intas i det fria under bar himmel.

Några steg från bilen upptäcker vi en känd gestalt. Han reser sig och hänger en väska över axeln. I höger hand håller han något som innehåller färg. Vi hälsar och det är bildkonstnären Ingvar Dahlbom från Ronneby som har suttit på sin campingstol under en av ekarna.

Ännu en akvarell har tillkommit på plats i naturen nära havet. Det är där man mestadels träffar Ingvar Dahlbom.

-Blev det bra, är den naturliga frågan efter att vi har klarat av obligatoriska hälsningsfraser.

-Nej, svarar Ingvar med en liten menande grimas. I dag blev jag inte nöjd. Det är fortfarande så kallt att färgen har svårt att torka. Men vilket härligt väder och vilka färger, säger han i ett försök att släta över det negativa.

Samtidigt vänder vi blickarna mot havet där svanar står på huvudet för att leta mat på havsbotten. Stjärtfjädrarna liknar små isbelagda stenar på avstånd. Närmast stranden är det fortfarande sörjig is som trotsar solens värmande strålar. Våren är snabbt på väg och vi välkomnar den speciellt denna gång.

Ronneby bygger förskolor i onödan

Det är de unga som överger Ronneby. Sune Håkansson ger mig rätt i den analysen när han i sin tur har studerat SCB:s siffror som jag kommenterade i bloggen här under. Han skriver:

”De unga flyttar och de synes inte återkomma.”

”Sjunker befolkningstalet så minskar behovet av bostäder. Man kan också misstänka att bristen på förskoleplatser är borta när de planerade förskolorna har byggts”, varnar han och ser en allt mer påtaglig utveckling i Ronneby:

”Mycket beror på invandringspolitiken. SD synes få alltmer stöd av M och L. För Ronnebys del blir följden lediga bostäder.”

Här följer hans sifferanalys:

”Under 2019 började Ronnebys befolkningstal åter sjunka. Då med 92. Under 2020 blev det snarast ett ras, minus 261. Preliminära siffror för början på året antyder fortsatt minskning.

Förklaringarna är många.

Födelsetalet sjönk från 333 till 296, delvis beroende på att ungdomarna börjat flytta, redan under 2019.

Antalet döda steg från 309 till 365.

Flyttningsnettot försämrades. Nettot mot övriga kommuner nära nog oförändrat, minus 70 till minus 72.

Flyttningarna till andra län ändrades från minus 203 till minus 190.

Men nettoinvandringen var 2019 PLUS 187  blev plus 66 under 2020. Vi har fortfarande plus mot utlandet, men inte alls som för något år sedan.

Intressant är att antalet utlandsfödda SJÖNK med närmare 100 under 2020. Det är i stor utsträckning de utlandsfödda, som lämnar kommunen. Fortfarande är var sjätte kommuninvånare född utomlands.

Åldersmässigt var det ett plus på 19 barn i nettoflyttningen i åldrarna 0-1 år. För åldrarna 2-9 blev netto minus 28, i åldrarna 10-19 minus 96 samt i åldrarna 20-24 minus 54, Det var plus 25 i åldrarna 25-29. Därefter är det kringsvid minus 1 i varje årsklass. Sålunda: De unga flyttar, och de synes inte återkomma.

Sjunker befolkningstalet, så minskar behovet av bostäder. Man kan misstänka att bristen på förskoleplatser är borta när de planerade förskolorna har byggts.

Mycket beror på invandringspolitiken. SD synes få alltmer stöd av M och L. För Ronnebys del blir följden lediga bostäder.”

Sune Håkansson

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Sockerbruket i Ronneby brann ned 1872

Upprepas ett namn på en speciell byggnad genom årtionden är det lätt hänt att det lever vidare till nya generationer.

Ronneby har en sådan byggnad, det s k Sockerbruket. Byggnaden som sticker ut mitt i centrum har namnet till trots aldrig inrymt något sockerbruk. I mitten av 1960-talet benämndes fastigheten av ledande kulturpolitiker för att vid sidan av Heliga Kors kyrka vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Inte heller det stämmer.

Jag ska strax med hjälp av en tidigare politiker, nu avliden, förklara hur det hänger ihop.

Det var när Blekinge Läns Tidning publicerade en artikel den 12 februari med rubriken på sidan ett -”Aktivitetshus döms ut – kan bli en dödsfälla” som jag fick anledning att dyka djupt i mitt arkiv. Genomgående i artikeln är det ”Sockerbruket” som nämns.

Det manus som jag letade upp innehåller en insändare som publicerades i lokalpressen i mitten av 1960-talet. Insändaren är undertecknad av två ledamöter i dåvarande fullmäktige, Göran Tidman och Per Thano. Båda hade 1994 varit med och startat Ronnebypartiet. Insändaren kom till efter en synnerligen intensiv debatt som gällde ”Kulturkommunen Ronneby”.

I debatten påstods att ”Sockerbruket” jämte Heliga Kors kyrka skulle vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Göran Tidman var uppbragt av det sagda och påbörjade en mindre forskning. Jag citerar vad han kom fram till och hur insändaren utformades:

”Den 14 september 1731 fick postinspektören Schaey i Karlshamn privilegiet att anlägga ett sockerbruk i Ronneby. Bruket skulle raffinera rörsocker som importerades från Västindien. Byggnaden som uppfördes var fem våningar hög, byggd av engelsk och öländsk pannsten, en imponerande byggnad i lilla Ronneby.

Den kom att genomgå skiftande öden. Sockerbruket lades ned på 1830-talet, ett kopparslageri inhystes där. Kockums kärlfabrik övertog huset. En brand förstörde byggnaden år 1872. Inget finns nu kvar av sockerbruket. Ett liknande hus uppfördes åren efter branden. Först tillkom de undre våningsplanen och omkring år 1900 påbyggdes huset med de båda övre planen.

Tillverkningen kom på 1890-talet att inriktas på bl a emaljerade kärl, övre planen användes som förråd.

Den nuvarande byggnaden är sålunda inget sockerbruk. Den stora 4-våningsbyggnaden står dock på det gamla sockerbrukets grund. Man bör mera rättvisande kalla huset för det s k Sockerbruket. Huset har inget större kulturellt värde. En riktig byggnadsteknisk undersökning torde visa diverse skraltigheter.”

Så långt insändaren. Det ska förklaras att det i mitten på 1960-talet väcktes idéer om att Kulturcentrum skulle kunna utnyttja lokalerna. Ronnebypartiet avstyrkte dessa idéer med motiveringen att fastigheten var svår och dyr att bygga om. Nu anses lokalerna också kunna vara en dödsfälla enligt en undersökning genomförd av Räddningstjänst.

Men – en dödsfälla kan man göra något åt. Bruket – som byggnaden numera kallas – har i mångas mening ett kulturhistoriskt värde. Den gamla industribyggnaden där generationer av ronnebybor arbetat sedan slutet av 1800-talet är en viktig del av Ronnebys historia. I många andra kommuner har man bevarat sina gamla industribyggnader och renoverat dem med stolthet till bl a konsthallar eller kulturhus. Även om det blir dyrt att åtgärda dödsfällorna skulle det vara värt pengarna att skapa ett landmärke i staden som ronnebyborna kan känna stolthet över – igen.. I stället för att låta byggnaden mer eller mindre förfalla, borde man skapa något.  

Skogsvandrarstipendiet till Kaisajuntti

För tretton år sedan instiftade dåvarande orienteringsklubben Skogsvandrarna ett stipendium. Det bestämdes att det årligen skulle tilldelas en ideellt verksam person, ledare, grupp eller förening som tydligt bidragit till orienteringssportens bästa i Blekinge.

I år heter mottagaren Kenneth Kaisajuntti som tillhör OK Skogsfalken i Svängsta. Kenneth är mångårig kartritare och en av landets absolut skickligaste. Motiveringen till att just han tilldelas årets stipendium lyder:

”Stipendiaten är en av Sveriges främsta kartritare. Under snart ett halvt sekel har han försett Blekinge med högklassigt kartmaterial och generöst delat med sig av sitt kunnande. Han har därmed starkt bidragit till att Blekinge är ett attraktivt orienteringslän.”

”Det ära alltid trevligt att bli ihågkommen för något man har gjort bra. Jag har ritat i 50 år men har  gått ner i arbetstid nu och tänkt bli pensionär, men nu när man har fått ett sådant här fint pris då får man nog fortsätta att rita lite, säger Kenneth Kaisajuntti till Orienteringsmagasinet Skogssport.

”Det har varit ett fantastiskt trevligt jobb, men också väldigt ensamt och svårt. Det trevligaste har varit att rita åt mindre klubbar som vill ha en karta runt sin klubbstuga.”

Stipendiet är på 5 000 kronor och innebär också ett diplom att fästa på väggen.

Skogsvandrarna bildades 1934 och var länets första renodlade orienteringsklubb. Verksamheten varade i 75 år och avslutades med att klubben gav ut en bok som skildrar verksamheten som var framgångsrik på många sätt med bl a flera landslagslöpare.

Orienterare, aktiva och före detta aktiva, skänker årligen pengar så att stipendiet kan fortsätta att uppmärksamma duktiga orienterarkrafter i Blekinge.

ÄNTLIGEN! – Blekinge är upptäckt

I dag finns det åtskilligt att uppleva i Blekinge. Vissa platser har sedan århundraden tillbaka varit intressanta utflyktsmål, t. ex Runamo, strax utanför Bräkne-Hoby, med sina mystiska tecken på berghällen som nämndes redan på 1100-talet som en sevärdhet.

Efter år av blod, svett och tårar har nu äntligen Blekinge upptäckts på allvar. Mäktiga arrangörer ser det nu som lönsamt att locka med resor till Blekinge och naturligtvis är det den väl inkörda devisen ”Blekinge – Sveriges trädgård” som kommer till användning.

Dessutom produceras det nu musik och film som framhåller det bästa av vad Blekinge har att erbjuda av upplevelser. Längre ner i bloggen kan du tal av såväl musik som film.

Vid tre tillfällen i år 2/6-6/6, 22-26/8 och 31/8-4/9 ska stora researrangören Svenska Dagbladet, Accent arrangera fem fullmatade dagar. Man ska bl a utforska biosfärområdet Blekinge Arkipelag till fots och på cykel. Dessutom lockar man med bra boende i underbara miljöer.

På Eriksberg ska man gå på safari i Nordeuropas största vilthägn och i Hällaryds skärgård ska man titta på häckande fåglar i tusental. Anrika träbåtsvarvet i Saxemara liksom världsarvet Karlskrona örlogsstad och Ronneby Brunnspark ska naturligtvis också besökas.

Redan nu, i avvaktan på ett planerat upplevelsehus, lockas med en utflykt till platsen där den danske kungen Hans förliste med sitt kungliga skepp ”Gribshunden” 1495. Naturligtvis avrundas utflykten med ett besök på projektkontoret ”Vattenkuren” i Ronneby Brunnspark.

När jag tar del av detta känns det som en rejäl tjällossning för hela vårt vackra och innehållsrika landskap. Jag blir glad när jag ser att vårt län anses lika lockande som alla andra sedan länge historiska resmål som Inlandsbanan och europeiska resmål. Vi har också upplevelser att bjuda på som kan betitlas guldkant.

Den musik och film som har släppts nu i dagarna är egentligen producerad för ”Guldeken”, företagarnas egen årliga fest där framgångsrika och framtidsinriktade företag prisas.

Blekinge har härmed fått en egen hyllningslåt; ”Där drömmar föds” med artisterna Dea Norberg, känd som körsångerska hos Gyllene Tider och Lisa Nilsson m. fl och Daniel Poopuu som var med i Idol 2016. ”Där drömmar föds” är skriven av Patrik Rang och producerad av Sven-Gunnar Petersson.

Lyssna, titta och njut. Visst är Blekinge både vackert och attraktivt. Ett landskap med guldkant. Klicka på länken nedan.

https://youtu.be/Pxr0ceXbozI

SVT folkuppfostrar men friar politiken

I lördags lät public serviceföretaget SVT Nyheter meddela att det är kallt i stora delar av landet. På grund av detta råder elbrist, förklarade man och hänvisade till Svenska kraftnät som varnade för ansträngt elnät. Situationen är så allvarlig att oljeeldade reservkraftverket i Karlshamn har körts igång. Dessutom, förkunnade SVT, måste Sverige vissa dagar importera kolkraftsel från Polen och Tyskland.

SVT kom med anledning av detta med ett allvarligt råd till oss konsumenter – använd inte dammsugaren (!) de närmaste dagarna. Utebliven dammsugning skulle därmed kunna rädda såväl elnät som stora elförbrukares produktion.

Lördagen är en bra dag för dammsugning men med denna allvarliga uppmaning till oss konsumenter blev det till att snabbt dra ut sladden ur kontakten och återbörda dammsugaren till sin förvaringsplats. Där får den nu stå tills det börjar att töa. För inte vill jag bidra till att industrier måste stå stilla.

Om en dammsugare är så farlig att använda hur är det då med transportmedel som t. ex. elcyklar? Måste dessa också ställas undan? För att inte tala om elbilar som snabbt ökar i antal. Men om vår svenska elproduktion är i så dåligt skick borde inte då regeringen ha tänkt på det innan man delade ut 4 000 kronor i elcykelpremier och 60 000 kronor i elbilspremier till varje innehavare?

Naturligtvis fanns tanken på elbrist i min skalle resten av dagen. Jag menar, uppmaningen som egentligen kunde upplevas som en krisberedskap kan man inte bara bortse ifrån. Dessutom om det är SVT som kommer med den allvarliga varningen.

Frågan var då högst relevant när jag på kvällen skulle bänka mig framför tv:n för att studera publik- och ballongfria melodifestivalen. TV:n drar ju också el och förmodligen kan det vara många som missat allvarliga varningen från SVT. Rädslan fanns där från början till slut. När blir det svart i rutan och inte minst i huset?

Men inget hände trots att tv-produktionen på intet sätt tycktes spara på effekter som måste ha krävt åtskilligt mer el än min lilla dammsugare.

Nåja, man kan hålla på länge och raljera över SVT:s svårbegripliga inslag som måste vara ett av vinterns hittills mest bisarra i klassen seriös nyhetsförmedling.

Naturligtvis utlöste den sorglustiga varningen från SVT om en av de samhällsviktigaste inslagen som el och vatten utgör en rad kommentarer på sociala medier. Utan att underskatta informationen i dom inläggen tycker jag ändå att ledaren i Svenska Dagbladet av Jesper Sandström var vad som krävdes för att kommentera det enfaldiga inslaget från SVT.

Jesper Sandström talade i klartext om vad frågan egentligen handlar om. Han skrev:

” Intressant är att SVT inte någonstans resonerar kring vad den här elbristen beror på. De berör inte med ett ord hur nedstängningen av kärnkraft lett till att elen inte längre finns där den behövs, och att vi därför blir beroende av koldioxidintensiv centraleuropeisk el. Inget sägs om politiskt ansvar, utan det är dammsugande, duschande och vattenkokande Svenssons som ska råda bot på situationen. Inte en journalistisk fråga ställs om vad hade kunnat vara annorlunda.”

Han fortsatte med att skildra den utsatthet som gäller för oss i södra Sverige:

”Jag hör redan standardinvändningen komma farande. ”Hallå! Vi har inte alls elbrist i Sverige, bara effektbrist, vi har faktiskt elöverskott!! Det kan ju låta trevligt, men det är en till lögn gränsande vinkling av sanningen. Visst stämmer det att vi producerar och exporterar ett överskott av el i landets norra delar- men det finns inte, och kommer inte på mycket länge att finnas, någon infrastruktur för att överföra denna el till södra Sverige, där mycket av konsumtionen sker.”

Jesper Sandström rundar av med en behövlig och ofrånkomlig uppläxning av SVT:

”Att vårt största, skattefinansierade mediehus i allmänhetens tjänst inte problematiserar situationen, utan istället tar medborgarna i örat utifrån en bild som klaffar med regeringens försvar av en hårt ifrågasatt energipolitik, det är smått häpnadsväckande.”

Naturligtvis håller jag med honom till alla delar. Elbristen berör södra Sverige och dit är vägen lång när det gäller för den stora redaktionen i Stockholm att seriöst belysa ett samhällsproblem som, redan innan vinterns kyla slog till, har inneburit att viktig företagsutveckling, i detta fall Skåne, har måst skjutas på framtiden.

Nej, SVT låt helgens klavertramp bli till en rejäl rehabilitering av ert sätt att arbeta. Sluta med era folkuppfostrande pajaskonster och ta samhällsproblemet med elens infrastruktur på allvar.

Konsten att överleva ett elakt virus

Jag måste erkänna, coronaviruset har fått mig att vackla. Själv har jag inte drabbats av viruset. Jag har på elva månader inte haft ens en förkylning. Ingen hosta och salt och sött smakar fortfarande som det brukar.

Nej, det är den ofrivilliga karantänen som håller på att knäcka mig. Det är min ålder som har inneburit att jag har placerats i den ofantligt stora riskgruppen, ”våra äldre” som politiker vanvördigt kallar oss och bildligt klappar våra huvuden. Jag förstår mycket väl hur folkhälsomyndigheten har tänkt men jag förstår inte deras taktik fullt ut. Inte heller har jag mycket till övers för de människor som tydligen hade en ensidig övertygelse att håller bara åldringarna sig inlåsta så kan vi andra blåsa på och leva som vanligt.

Jag blir allt mer förb*d över den brist på lojalitet som har visats upp. Inte heller har jag några vackra tankar om den regering som haft att handskas med ondskan som tidigt i fjol våras kom att gastkrama oss och som fortfarande håller oss i ett järngrepp.

Inte heller kan jag förlika mig med tanken på att regeringen inte betydligt tidigare införde negativt coronatest och inreseförbud. Men är jag svensk och vill resa utomlands kan jag fortfarande göra det. Jag kan resa vart jag vill och utsättas för hur mycket coronavirus som helst. Är jag svensk får jag ändå komma hem! Resorna till fjällen är lika obegripligt, i varje fall för oss som har passerat bäst före datum och därför ska ta hela det tunga ansvaret för att sjukvården och dess anställda inte ska knäckas.

En fråga till ansvariga: hur kommer vi som är placerade i riskgruppen att premieras när väl sattyget är besegrat? Vi är redan en särbehandlad grupp som ska betala högre skatt trots liten pension och dessutom ska vi med vår karantän rädda svensk sjukvård. Jag upprepar, vad blir belöningen för att vi snart ett helt år blivit blåsta på all naturlig social gemenskap med våra nära och kära?

Vår enda ”underhållning” som vi matats med i elva månader är att dagligen ta del av en rapport som till stor del påminner om dåtidens fiskhamnsrapporter. Jag tänker på tidningar och etermedias myndighetsupplysning om antalet döda, antal intensivbehandlade och smittade. Visst är det sjukt. Information är till för att lugna människor men i detta fall blir resultatet det rakt motsatta. Jag tänker speciellt på alla ensamma som dagligen ska matas med dessa negativa siffror.

Nej, nu får man i stället fly in i böckernas värld. Bokläsning är inget att förakta men det är den sociala kontakten jag saknar. Nu möts vi via skärmar och det är väl bra men det blir knappast spontant och nära.

Dessutom har idrotten räddat mina dagar. Allsvenskan i fjol, handbollen nu senast och nu väntar skidor på längden och utför men även ett VM i skidskytte. Behöver jag tillägga att jag väntar på allsvenskan som ett barn väntar på jultomten.

Politik kan i och för sig också vara underhållande, men inte i dag. Nu ska alla tänka på allas bästa, medan vissa bara tänker på sig själva. Jag menar, bara för att vi har drabbats av coronavirus ska vi inte debattera. Nu ska partier behandlas på samma sätt som vi i riskgruppen – tänk på landets bästa och det gör man lämpligast genom att tänka som statsministern vill.

Vart är vi på väg? Kan nästa års valrörelse över huvud taget genomföras? Ta dagens s k regeringsombildning som varnande exempel. Fyra nya ministrar och samtliga miljöpartister! Detta måste ha varit den absolut oviktigaste presentation som någon presskonferens har bjudit på i dessa virustider. Vart är vi på väg?