Ett oväntat brev från regiondirektören

Publicerat av

Jag har besökt Kallinge vårdcentral och redan dagen efter fick jag ett brev från regiondirektör Peter Lilja! Ja, inte med snigelposten utan naturligtvis digitalt, både ett mess och ett mejl som talar om att jag har ett spännande brev att hitta i postlådan på 1177.

Någon har viskat i hans öra att jag har varit på plats och nu vill han veta hur besöket avlöpte. Han skriver:

”Hur var ditt senaste besök/vistelse vid Kallinge vårdcentral?”

Redan i brevets inledning vill regiondirektören veta hur just jag blev mottagen, hur personalen uppträdde mot just mig? Jag är imponerad, ja, nästan lite chockad. Har Peter Lilja verkligen tid så det räcker att bry sig om lilla mig?

Det kan upplevas lite känsloladdat där i början av brevet, men sanningen bakom den imponerande inledningen gjorde mig betydligt lugnare. Lilja förklarade:

”Genom detta meddelande får du en länk till en enkät med frågor om den vård du fått vid Region Blekinge.”

Han förklarar att mina erfarenheter är viktiga och att de hjälper regionen att utveckla hälso- och sjukvården i Region Blekinge. Han lovar dessutom att enkäten bara tar 5 – 10 minuter att besvara.

Peter Lilja smickrar för att få mig vänligt inställd för han vet att tio minuter är dyrbar tid för en pensionär som råkar veta att läkarbesök per telefon med samma tidsrymd kostar 150 kronor! Just läkarkontakt per telefon är regionens senaste sätt för att få ner skyhöga kostnader. Eftersom jag i likhet med alla andra vill ha en bättre vård ställde jag naturligtvis upp utan att pruta.

Enkäten gjorde mig dock lite nyfiken, ja, aningen bekymrad. Nästan alla frågor handlade om hur jag blivit bemött av sjuksköterskor. Inte en enda fråga hur läkarna har uppträtt. Varför denna fokusering mot just gruppen sjuksköterskor? Vad är på gång?

Vissa av frågorna kunde jag inte besvara eftersom dom inte var aktuella för just mitt besök. Enkäter är allvarliga saker och ska besvaras ärligt och allvarligt. I övrigt blev det femmor över hela linjen för just så perfekt blir jag bemött på Kallinge vårdcentral. En plats där arbetsmoral och god stämning råder i den monotona och slitsamma vardagen. Hade det funnits en fråga om lönepåslag för just sjuksköterskor hade det blivit ett rungande JA!

Tack Peter Lilja för din omtanke!

Publicerat av

När vinden viner runt stugknuten och klär av Asken dess återstående blad känns det rätt att styra stegen till Kulturcentrum i Ronneby. Dagens besökare representerar många generationer och alla är där för att ta del av konstnären och formgivaren Alf Jarnestads rika produktion.

Alf skulle i år ha fyllt 100 år. Han dog 2008 och efterlämnade en konstskatt som familjen nu på ett antal platser i Blekinge visar upp. Bakom idén står barnen Anna och Johan Jarnestad som med en nyutgiven bok men också med dagens visning berättar om Alfs olika skeenden under sitt 60-åriga konstnärskap.

Denna lördag är det Anna Jarnestad som på ett hemtamt och nära sätt lotsar oss genom den omfattande retrospektiva utställningen. Konstverken, som representerar viktiga epoker i konstnärskapet, har i flera fall lånats in till utställningen. Många av verken har aldrig tidigare visats i Blekinge men en betydande del är fortfarande i familjens ägo.

Alf Jarnestad föddes i Kristianstad 1923 och kom till Karlskrona 1956 och sex år senare var det dags att ta Bubbetorp i sin famn där han också inrättade en egen ateljé. Alf hann med så mycket. Han var en av Sveriges mest betydande designers och formgivare inom porslinsindustrin, han var keramiker, bildkonstnär och bildlärare på Rödebyskolan och Sunnadalskolan.

Anna som för familjens konstnärskap vidare med skulpturer i keramik och metall känner väl till tekniken vilket bidrar till att hennes visningar får ett djup och en personlig samhörighet med konstnären och pappan Alf.

Utställningen på Kulturcentrum pågår fram till den 5 november. Under samma period visas lokala konstnären Maria Lundströms ”Garden Games – Balancing possibilities” som är ett urval målningar gjorda 2021- 2023.

Fredagen den 13 oktober 2023

Publicerat av

Jag tillhör inte den vidskepliga skaran, men visst tvivlar jag ibland när det inträffar otrevliga händelser på just en fredag den 13: e. Det behöver inte vara katastrofer, krig eller jordbävningar, även om det också har inträffat.

Nej, det kan röra sig om förändringar som berör mig mer eller mindre på ett personligt plan. Fredagen den 13 oktober upphör Gourmet Grön i Karlshamn med sin verksamhet efter 30 år. Visserligen med olika krögare genom åren men med ett grundmurat och genomtänkt koncept som dessvärre blivit alltmer urvattnat de senaste åren.

För Paul och Lisbeth Bosse var det ett slags kall mer än bara en restaurangverksamhet som vilken annan. Året var 1993 och jag kommer väl ihåg den lilla, trånga men oerhört gemytliga restaurangen på Drottninggatan. Den ringa ytan innebar en lockelse i sig och manade oss till att tidigt beställa bord.

Belysningen var lätt dämpad och mitt bland uppdukade gröna godsaker satt krögaren själv och läste en god bok medan vi gäster tog runda på runda för att fylla våra fat. Stämningen var nästan lite religiös. Alla var fullt upptagna av det som bjöds, allt det nya, obekanta och gröna.

Paul Bosse och senare också hans fru Lisbeth förkunnade för alla som ville lyssna att detta var den nya maten som skulle göra oss friskare och betydligt sundare. Paul hade egen erfarenhet av vad det gröna från växtriket hade för inverkan på redan lite sjuka kroppar. Det var nästan som en predikan. Vi lyssnade och lät oss väl smaka. Köttet var bannlyst även om det senare kom att finnas på faten men i väl avvägd omfattning.

Flytten ner till piren innebar att verksamheten med betydligt större utrymmen kunde växa till nya höjder med bland annat underhållning till maten. Det är på denna plats som Gourmet Grön nu går i graven. Inte med samma krögare och inte heller med samma gröna utbud som förr om åren.

Vi besökte restaurangen för några dagar sedan. Utbudet av grönt var tunt kompletterat med varma kötträtter. Och det var något som saknades. Ryktet om en snar stängning hade säkert spridit sig bland tidigare gäster. Det var gott om lediga bord och inte alls den trängsel som var rådande förr om åren.

Dessutom var stambordet borta, där konstnären Signar Bengtson tronade med utsikt över hamnen och oljefabriken. Han var aldrig ensam. Vid bordet fanns som regel också Anders Englesson, mannen på cykel som iklädd blå overall tog sig till politiska möten, först som KPMLR-re sedan miljöpartist. Vid bordet hos Signar som pensionär.

Att hälsa på de två diskuterande gentlemännen var ett måste. Inte störa, bara höra hur dom mådde. Vid ett tillfälle ville de veta varför jag och mitt sällskap ofta sågs i Karlshamn?

”Jag gillar Karlshamn, speciellt sommartid, var mitt ärliga svar. Motfrågan från Englesson blev:

”Är du ironisk?”

Jag förstod hans fråga eftersom pirenbygget och några andra heta politiska frågor var som mest aktuella just då.

Nu saknar jag inte bara Paul och Lisbeth Bosse utan även hela det unika konceptet med just Gourmet Grön som dessbättre ynglat av sig runt om i landet och övriga Europa. Ja, jag saknar också gubbarna vid stambordet, konstnären och politikern.

Det är ju nu ett ”Gourmet Grön”, som det en gång var med det ursprungliga konceptet behövs mer än någonsin.

En påminnelse om vad som väntar

Publicerat av

I helgen var det högvatten i vår del av Östersjön. Hårda vindar i samband med ett lågtryck var anledningen. Bilderna visar hur strandkanten vid Slättanäs flyttades ett antal meter. Därmed blev det nödvändigt med stövlar för att ta sig till dom utmärkta fikaplatserna som Ronneby kommun placerat ut under sommarsäsongen då det mestadels var lågvatten.

Fakta SMHI

Vattenståndet kan förändras hastigt. Vind och lufttryck är också av stor betydelse för vattnets nivå på kortare sikt. I samband med exempelvis låg- eller högtryck och kraftig på- eller frånlandsvind kan vattenståndet stiga eller sjunka hastigt. Hur högt eller lågt vattenståndet blir varierar på olika platser längs kusten. 

Längs västkusten har vi tidvatten som gör att vattenståndet stiger och sjunker med stor regelbundenhet. I den avsnörda Östersjön förekommer inget egentligt tidvatten. Däremot kan vattnet sättas i gungning som i ett badkar mellan olika delar av Östersjön, vilket kan förstärka hög- eller lågvattenhändelser ytterligare.

Tillsammans med Sjöfartsverket mäter SMHI vattenståndet vid ett sextiotal platser längs kusten. Vattenståndet mäts och observationer presenteras i Sveriges nationella höjdsystem, Rikets höjdsystem 2000 (RH 2000), men kan också anges relativt ett platsspecifikt medelvattenstånd som varierar över tid.

Inflationen extra märkbar i Karlskrona

Publicerat av

Vi drabbas på olika sätt av den nu pågående farsoten, inflationen. Mot den finns inget vaccin. I stället handlar det om köpkraft, höjda räntor, sparkapital och inte minst oviljan vi måste visa mot att handla för att inte driva upp inflationen än mer.  Grupper ställs mot varandra. Köpstarka mot skuldsatta eller i klartext – utslagna.

Men hur kan det komma sig att inflationen slår så olika hårt? Varför drabbas Karlskrona extra märkbart av snabba prisstegringar? Ju mer jag har läst och hört om den gamla Vattenborgen på det anrika torget i Karlskrona och dess värdestegring har mina frågor blivit allt fler.

Foto från Blekinge Museums bilddatabas.

Samtidigt funderar jag på vad relationer har för betydelse vid en affärsuppgörelse likt den i Karlskrona? Det finns vanliga relationer som reglerar hur en affär ska tillgå mellan köpare och säljare. Men i detta fall existerar inte den relationen. I Karlskrona är det, inflationen till trots, säljaren som dikterar priset, inte köparen! Dessutom är köparen inte ens intresserad av att försöka pruta. Köparen har hamnat i beroendeställning på grund av att man tidigt talat om vad Vattenborgen ska användas till, hur oändligt viktig den är för att förverkliga ett slags kulturhörn på torget. En turistbyrå och ett café ska inrymmas i den gamla borgen som tydligen ska påminna om Robin Hood eller något liknande. Robin Hood som tar från dom rika och ger till dom fattiga – allmänheten.

Fast i detta fall är det tvärtom. Företagaren vill att allmänheten/skattebetalarna ska stå för fiolerna, 26 miljoner!

Man behöver inte ens vara manipulativt lagd för att ana ugglor i mossen, som vi säger på landet när något är misstänkt galet. I det här fallet är nämligen säljare och köpare en och samma person, nämligen kommunstyrelsens ordförande Emma Swahn Nilsson, moderat. Även om man försökt förklara att så inte är fallet. Frågan om delaktighet har en längre tid mörkats, vilket måste ses som ett kraftfullt svek gentemot väljare och skattebetalare.

Det var först i går måndag som BLT kunde avslöja att kommunstyrelsens ordförande, Emma Swahn Nilsson inte bara är suppleant i familjeföretaget utan äger 40 procent av aktierna! Hennes man förfogar över merparten, nämligen 60 procent.

Karlskrona kommun ska inte bara köpa en på flera sätt kantstött och rasriskbenägen borg utan måste köpa hela familjeföretaget Stenhusen Vattenborgen AB. Kostnad 26 miljoner kronor. Ett oavvisligt krav från säljaren Emma Swahn Nilsson. Samma person som är en del av majoriteten i kommunstyrelsen som i dag tisdag beslutade att gå vidare med köpet.

Bakom dagens beslut återfinns M, Sd, L och Kd vilka vann med åtta röster mot oppositionens 7. Nu rullar den på flera sätt skamfilade affären vidare för beslut i kommunfullmäktige den 26 oktober. Där väntas oppositionen rösta för en minoritetsåterremiss, som kan genomföras om minst en tredjedel av ledamöterna bestämmer sig för det. I så fall kommer ärendet tillbaka för ett avgörande i nästa fullmäktige den 30 november.

Om köpet genomförs då har revisorerna sagt att man tänker titta på detta udda inslag i en demokrati där man vanligtvis brukar vara noga med jäv och därmed avstå från att rösta, vilket statsvetare också har påtalat. Men varför ska revisorerna vänta? Dra i gång på stört!

I detta solklara jävsförhållande står majoritetens köpare/kommunstyrelsen nu dessutom upp och påstår att köpet är en bra affär för skattebetalarna. Dom rodnar inte ens, men den breda allmänhetens dom kommer att bli hård och skoningslös.

Jag måste tillstå att jag i denna stund är oerhört glad och lycklig över att inte vara skattebetalare i Vattenborgarnas stad som Stig-Björn Ljunggren så träffsäkert utnämnde köparna till i sin ledare för kort tid sedan. Enligt Stig-Björn lär dessa också förfoga över en egen tidning, Grönköpings veckoblad. Applåd på det!

Årets svenska flygbok 2023 utsedd

Publicerat av

Vid helgens Flyglitteraturträff utsågs boken ”Kalla kriget i luften” till årets bästa svenska flygbok. Den är skriven av Ulf Hugo och utgiven av Aviatic Förlag.

På bilden en glad förläggare, Anders Annerfalk och en lika glad författare, Ulf Hugo. Foto: Svensk Flyghistorisk Förening.

Boken har undertiteln ”Ur ett svenskt underrättelseperspektiv. Teknik, politik och incidenter.”

ISBN: 9789186642099. Pris: ca 300 kr. Format: 276 x 213 mm, 212 sidor, inbunden.

Ronneby tar höjd för framtida klimat

Publicerat av

Sune Håkansson, Ronnebypartiet gästar i dag bloggen. Han gör det efter att ha tagit del av den nya översiktsplanen för Ronneby som för första gången väger in fakta på hur den framtida klimatförändringen kan påverka oss. Bland annat måste hänsyn tas till en stigande havsnivå som beräknas till en centimeter per år.

”Vårt framtida klimat

De flesta synes räkna med att en världsomspännande klimatförändring är på gång. Förvisso finns det en del, som tror annorlunda.

Nåväl, det torde vara första gången, som Ronneby kommun tar allvarligt på frågan i översiktsplaneringen. I den nya översiktsplanen har den tänkta temperaturhöjningen tagit plats.

I det nu presenterade underlaget finns antaganden om att havsnivån skall stiga med en centimeter per år. Det låter inte mycket, men investeringar i byggnader, vägar och broar förväntas ofta hålla i ett sekel. Stiger havsnivån en meter, stiger Ronnebyån ungefär lika mycket, åtminstone fram till Torget.

I genomsnitt förväntas det inte hända så mycket. Medeltemperaturen förväntas stiga med en grad på 20 år. Men vädret förväntas svänga mer, med fler värmeböljor och fler skyfall. Medelnederbörden påverkas knappast alls.

Vegetationsperioden förväntas förlängas, så att gräset växer mer än 300 dagar om året i kustbandet. Därav följer att vi alltmer sällan får se snö. Redan nu är det sällan snön behöver plogas bort för oss, som bor kustnära.

Det vi vet är att vi själva knappast kan påverka klimatet. Om våra skogsägare ändrar på skogsbruket så att ett ton koldioxid lagras, hjälper det föga. Mängden koldioxid i landets atmosfär blir ett kilo lägre, inflödet från övriga världen ökar med 999 kilo.

En klimatförändring påverkar, positivt och negativt. Våra granar trivs troligen sämre, många tycker sig redan se effekterna. Men det finns andra trädslag. Älgarna trivs sämre, men troligen inte hjortarna.

Fritiden blir trevligare, menar en del. Badsäsongen förlängs här hemma, man behöver inte åka till Medelhavet. Där är det redan, ofta, för varmt.

Det viktiga torde vara att vi är medvetna om riskerna, så att vi kan gardera oss.”

Sune Håkansson

”Stoppa avhoppet” vinner i fullmäktige

Publicerat av

Allt pekar redan nu på att Ronnebystyret med Moderater och Sverigedemokrater i spetsen går mot en förlust när deras förslag att lämna Räddningsförbundet Östra Blekinge ska avgöras i kommunfullmäktige.

Kristdemokraterna har i kommunstyrelsen ändrat uppfattning och vill att ett utträde ska föregås av en gedigen utredning innan ett beslut med den inriktningen tas. Gruppledaren Anna Ekberg menar att hon delar uppfattningen att ett framtida länsförbund är att föredra i framtiden. Men för att förverkliga detta måste det bygga på ett underbyggt samarbete, anser Kd-ledaren.

Ronnebypartiet kan med sitt mandat avgöra hela frågan i fullmäktige om man gör gemensam sak med S, MP, C, V och KD och säger nej till avhoppet. Allt tyder i dag på att Ronnebypartiet inte kan tänkas rösta på ett förslag som kommer från Sverigedemokrater och Moderater. Man kan gott påstå att det inte funnits någon som helst antydan till samförstånd mellan RP och M under senare tid.

Sune Håkansson säger det inte rent ut men jag kan bara tolka honom på ett sätt, nämligen att man gör gemensam sak med oppositionen, nu förstärkt med Kristdemokraterna.

”Vi har ännu inte fått underlaget till förslaget,” säger Sune Håkansson som inte lär bli mycket klokare av en sådan genomläsning eftersom det saknas såväl konsekvensanalys som handlingsplan efter ett utträde från det gemensamma Räddningsförbundet.

Att ändra sig är en demokratisk rättighet

Publicerat av

Jag har tidigare upplevt det, men måste tillstå att det är ytterst ovanligt att någon trotsar en vinande partipiska i ett stort och betydande ärende. I den nu aktuella kovändningen i Ronneby är det Kristdemokraterna som går emot en tidigare uppgörelse i Ronnebystyret, och det anser jag vara unikt.

Det är tämligen purfärska gruppledaren i kd, Anna Ekberg, som har visat prestigelöshet och mod att ändra ett tidigare ja i Kommunstyrelsens arbetsutskott till ett nej i kommunstyrelsen. Effekten av hennes beslut blir att Ronneby inte kan lämna Räddningsförbundet Östra Blekinge på det sätt som styret tidigare beslutat.

Frågan kommer att avgöras i kommunfullmäktige där det kan komma att handla om var ett av de 49 mandaten hamnar. Ronnebypartiet med Sune Håkansson har ännu inte tagit ställning i frågan.

Anledningen till Anna Ekbergs beslut att helt vända i frågan är att hon medgett att hon som inhoppare inte var tillräckligt påläst när det i arbetsutskottet skulle röstas för att lämna samarbetsavtalet i Räddningsförbundet Östra Blekinge.

Till SVT Blekingenytt har hon sagt att ”jag hann inte riktigt göra min läxa. Jag vill inte fatta beslut i all hast. Jag vill fatta väl underbyggda beslut.”

Jag har i tidigare fall varit kritisk mot Anna Ekberg men i detta fall gillar jag hennes mod att först backa från ett redan fattat beslut tillsammans med Ronnebystyret där Kd ingår, men dessutom erkänna att hon varit dåligt påläst. För framtiden måste detta ge annars partilojala politiker i Ronnebystyret kalla kårar utefter ryggraden. När en politiker i ett samstyre agerar självständigt blir övriga i detta samstyre bara den röstboskap som dom hittills visat att dom vill vara för att få tillhöra makten.

Hittills har media, när man uppmärksammat den oväntade vändningen, enbart inriktat sig på hur ett framtida samarbete med Ronnebystyret har kunnat påverkas. Jag vill däremot trycka på en högst relevant uppgift, nämligen hur mycket pengar och kraft som Anna Ekberg genom sitt beslut har besparat skattebetalarna i Ronneby.

Att snabbt lämna samarbetsavtalet med Räddningsförbundet Östra Blekinge, ja, uppsägningstiden är två år, hade kunnat innebära betydande kostnader i samband med utträdet. Rekrytering av personal hade varit en både svårhanterlig som dyrbar och ofrånkomlig åtgärd. Övriga partier i Ronnebystyret med Moderaternas Roger Fredriksson i spetsen har haft som mål att bilda ett länsgemensamt räddningsförbund, men enligt Anna Ekberg finns det ingen plan för hur man skall gå vidare efter ett utträde.

Roger Fredriksson har hittills mest sett till vad samarbetet med Karlskrona har kostat. Han menar att det handlar om en orättvis överdebitering för Ronneby på sex miljoner kronor årligen. Varför har Ronneby då under alla år godkänt den ekonomiska uppgörelsen, frågar sig vän av ordning? Att plötsligt och till synes förhastat och utan underbyggda argument säga upp ett mångårigt avtal utan att förvarna andra parten är inte seriöst.

Att odla grönsaker är att överraskas

Publicerat av

Att vara ”trädgårdsmästare” och närodlare är en tämligen ny bekantskap. Den, i likhet med mycket annat, har frammanats av det krig som pågår i Europa. Det gäller att vara beredd på det värsta. Det är då tanken föds på att odla grönsaker.

Jag såg hur far en gång i tiden odlade både det ena och det andra, alltså grönsaker och blommor. Han visste precis hur det skulle vara med grönsakssängar, upptrampade gångar och hur det skulle gödslas. Men så var han också utbildad på området.

När jag nu har en säsong bakom mig måste jag speciellt framhålla en av flera upplevelser förknippade med grönsaksodling. Jag har upptäckt det spänningsmoment som infinner sig i samband med denna odlingsform.

Jag vet vad jag har sått i jorden men vad kan jag förvänta mig att det så småningom ska komma UPP ur jorden? Det är nämligen långt ifrån säkert att det som kommer upp är förenat med vad som har stått på fröpåsen. Detta trots att den kommer från ett väletablerat företag som har åtskilliga år på nacken och som dessutom har varit etablerat i Blekinge innan det tog sig över gränsen till Småland.

I mitt fall sådde jag persilja men det kom upp stora och fina morötter! Rena trolleriet. Eller har det med vår miljö att göra?

Det var aningen lurigt i början. Blasten liknade persiljan men växte mycket snabbare och bladen såg till sist ut som små träd jämfört med persiljan. När jag väl vågade dra i blasten fick jag dra ordentligt och till sist kom den upp. Det var en kanonvacker morot, ja flera stycken. Se bildbevis. Tämligen användbara till rätt mycket men persiljan lär vara mer rik på vitaminer men inte minst är den bra för våra njurar.

Så, jag tänker inte klaga. Inte alls.

Dessutom har jag hört att andra i min närhet har tagit fel på morotsblast och persilja. Det var i ett av fallen frun i huset som upptäckte att mannen var i färd med att hacka morotsblast i stället för persilja.

Spännande är bara förordet. Nästa år ska jag försöka med dill för att se vad som då kommer upp. Kanske blir det rent av pepparrot. En god och nyttig rot även den.