Kategoriarkiv: fria ordet

Vrickning ledde till ömma röda tår

Publicerat av

Tänk vad en vrickad fot kan åstadkomma. Trots sin blålila färg sågs den ändå som enbart blå och det innebar att någon som kallade sig ”en sjuksköterska och en kurator” på grund av detta såg rött och spydde galla.

Man tyckte att den vrickade foten satt på fel person. Denna gång råkade foten tillhöra en moderat politiker, dessutom landstingspolitiker och sådana ska tydligen placeras sist i kön om de över huvud taget ska tillåtas besöka länets akutmottagning i Karlskrona.

Foten 1

Hur som helst – vrickad fot eller vrickad debatt – har fram till nu resulterat i 5 insändare (BLT, Sydöstran), en artikel (Sydöstran) och en ledarkommentar (BLT).

Det handlar om landstingspolitikern och moderaten, Lennarth Förbergs vrickade fot. På Facebook beskrev han det mottagande han fick som patient på akutmottagningen i Karlskrona. Inlägget resulterade i 370 delningar, 500 gillanden och 180 kommentarer.

Jag citerade Lennarts hela inlägg i min blogg den 14 maj och publicerade dessutom en bild på hans ömma fot. Därefter tog debatten full fart.

En anonym insändare med signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” publicerades i Sydöstran den 17.5. En i flera stycken unik insändare därför att den präglades mer som som ett politikskt inlägg än som en medicinsk- och sjukvårdsinriktad kommentar. Moderaternas syn på sjukförsäkringen var bl a målet för det hatiska inlägget.

Fot 3

Insändaren gav också Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på BLT, anledning att i ett ledarstick göra en satirisk kommentar med rubriken – ”Länets mest delade fot”. Hon skrev:

”Får man egentligen åka till en akut med stukad fot eller ska man linda den själv? I synnerhet om man är landstingspolitiker?”

Den starkt politiserade insändaren har varit publicerad i såväl Sydöstran som BLT och har i båda fallen bemötts av Lennarth Förberg. Han har bl a svarat så här:

” Jag gnäller inte över min stukade fot, den gav mig en inblick i hur det är att vara patient”.

Förberg har också, skriver han, svårt att förstå varför ”En sjuksköterska och en kurator” öser så mycket hat över honom.

Fot 2

För mig är hatet och den starkt politiska vinklingen i insändaren ganska självklar. Det är helt enkelt svar på hur Lennarth Förberg avslutade sitt inlägg på Facebook och som jag ordagrant citerade i denna blogg. Jag upprepar citatet:

” Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Jag känner igen ordval och sättet att uttrycka sig i insändaren och signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” kan i varje fall inte lura mig. Signaturen borde rätteligen ha varit en helt annan men då hade det för läsaren varit betydligt lättare att förstå att det handlade mer om ett politiskt svar än ett inlägg om en stukad fot i högläge.

Akut sjuka Landstinget Blekinge

Publicerat av

Lennarts

Här ska ni få ta del av en i dagarna akut upplevelse. Jag ska helt utan kommentar, jo en – strax, låta landstingspolitikern Lennarth Förberg, m, berätta om sitt besök på akuten i Karlskrona. Ett besök som blev till två men ändå utan att ha fått någon vård eller att ens ha fått träffa en läkare.

Hans berättelse är chockerande och borde ge den yttersta politiska ledningen skamkänslor och rodnande kinder. Nu är Lennart själv ledamot av landstingsstyrelsen men kan som en av oppositionen ändå inte påverka tagna majoritetsbeslut.

Min kommentar: Jag och övriga blekingar som också har liknande erfarenheter av blekingsk sjukvård (inte personalen som pekas ut) måste vara kritiska till att så få beslutande politiker gör studiebesök på akuten för att med egna ögon se problemen som drabbar allt fler.

Hans inlägg på Facebook har resulterat i 200 delningar, 306 gillaklick och 104 kommentarer.

Här följer Lennarts upplevelse:

”En berättelse ur verkligheten om akuten i Karlskrona. 11 maj 2016

Söker efter tvekan till akuten för stukad fot. Provar först att ringa till sjukvårdsupplysningen men det är en halvtimmes telefonkö så det lägger jag ner. Leden är svullen och större än fotbladet och det gör ordentligt ont. Jag har stukat mig förr men nu känns det annorlunda och värre. Lite orolig är jag när jag linkar in på akuten kl 18. Röntgen klar kl 19. Under de följande tre timmarna händer ingenting. Tiden stannar. När man blivit inskriven får man sitta i timmar på en stol i väntrummet. Ingen smärtlindring, ingen fixering, ingen möjlighet till högläge. Det sker helt enkelt ingen vård förrän läkaren kommer och om han eller hon inte kommer så händer inget alls.

Genomströmningen är endast nio patienter per timme. Några får träffa läkare men ortopedpatienter får vänta. Nattskiftet går på och meddelar kl 22 att det finns två ortopedläkare och att båda är upptagna i operation. Inget besked om väntetid eller turordning. Besked att det kommer att dröja till kl 03 innan vi blir behandlade. Cirka tio patienter som väntat i flera timmar lämnar. Några kör till Kristianstad. Jag var inte sjukast. Bland de som fick åka hem igen utan någon vård var en man med axeln ur led, barn med skadade fingrar, en man som hade skurit sig och behövde bli sydd och en handfull stukade leder som åtminstone hade behövt fixeras och få smärtstillande. Eftersom jag redan väntat i fyra timmar gav jag också upp.

Jag bad om ett par kryckor så att jag i varje fall kan ta mig hem och fick köpa två för 100 kr. Det är billigt, blir jag upplyst om, eftersom vårdcentralen tar 100 kr styck.

Men jag har fortfarande inte fått besked om vad röntgenbilderna visar och hur allvarligt skadad jag eventuellt är. Ringer därför ortopedmottagningen morgonen efter. Ingen läkartid kan jag få, vare sig på mottagningen eller per telefon.

Åker därför tillbaka till akuten och anländer kl 12:40. Det är två nummer före mitt. Ropas in efter en halvtimme. Inskriven och klar 13.20. När jag väntat i ytterligare en timme ger jag upp och går hem kl 14:20, återigen utan att ha fått träffa en läkare eller fått någon vård, bedömning eller råd.

Jag konstaterar efter sammanlagt nästan sex timmars väntan att det inte fanns någon vård att få. Ingen har ens tittat eller känt på min fotled.

Observera att ovanstående inte är kritik mot dem som tjänstgjorde på akuten vid detta tillfälle. Jag blev vänligt och korrekt bemött. Min erfarenhet är att kvaliteten på vården är god. Om man får någon. Akuten fyller inte sin funktion. Problemen är dåliga rutiner, för lite resurser och brist på styrning.

Jag förstår att det kan komma mycket patienter med ambulanserna och att man kan behöva stänga akuten för övriga patienter. Varför inte ringa till akutmottagningarna i Kristianstad, Växjö eller Kalmar och kolla läget där och berätta det för patienterna? Varför kan inte en läkare ringa upp när han senare tittat på röntgenbilderna och ge ett utlåtande? Varför kan man inte bli inbokad på vårdcentralen eller mottagningen redan på akuten? Det är inte OK att bara sända hem patienter mitt i natten och hänvisa till vårdcentralen i morgon.

I landstingsfullmäktige den 11 april hade jag en interpellationsdebatt angående akuten med Christel Friskopp (S). Hon är landstingsråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor och ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset. Hon sa att på akuten får man i medeltal träffa en läkare inom en timme vilket inte är sämre i Blekinge än i andra län. Vidare sa hon att det är upp till professionen att lägga upp rutinerna. Allt är så bra som det kan vara och det finns inga ambitioner att göra det bättre. Antingen ljuger hon eller också har hon helt enkelt igen koll.

Skälet majoriteten angav för att stänga akuten i Karlshamn var att det inte gick att manna upp med läkare så att det kan kallas för akut. Jag tycker inte att akuten i Karlskrona heller verkar tillräcklig bemannad med läkare.

Blekingarna förtjänar bättre vård och de ska kunna känna sig trygga att om något händer så finns det vård.

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Lennarth Förberg

Vissa möten blir till eviga

Publicerat av

Ny bildMöten med människor kan verkligen upplevas på flera sätt. Vissa personer ger mer avtryck än andra, givetvis beroende på hur möten sker och varför.

Är man som jag en utpräglad föreningsmänniska blir möten mer beständiga, men även i denna krets finns avgörande skillnader. Naturligtvis.

Dessa tankar började surra när jag nåddes av beskedet att förre flygtrafikledaren och föreningsklippan Bertil Eriksson i Kallinge hade avlidit. Han dog ung, endast 76 år.

Bertils och mina vägar korsades på 1980-talet när vi ingick i styrelsen för Hem och Skola i Kallinge. Bertil var en drivande och konstruktiv ledare som på mer än ett sätt hade barnens bästa som ledstjärna utan att för den skull ge avkall på ordning och reda.

Vi två möttes också i militära sammanhang, jag som lokal reporter och Bertil i sin roll som flygtrafikledare i tornet på F 17 i Kallinge.

IMG_0834

Jag minns speciellt ett samtal i tjänsten. Bertil berättade, helt utan dramatik i rösten, när han hade räddat livet på såväl besättning som passagerare på ett inrikesflyg. Bertil hade radiokontakt med besättningen när han plötsligt i vänster ögonvrå upptäckte att planet låg 180 grader fel.

Besättningen var på väg att landa på en kort tvärbana i stället för den normala, långa start- och landningsbana 01. En landning på tvärbanan hade inneburit att flygplan och ombordvarande hade hamnat i dåvarande trädgårdsmästarens drivhus några hundra meter från sättpunkten.

Bertil drog till sig mikrofonen och skrek:

-Vad gör ni??! Ja, han hade också med en svordom.

Hans rådiga ingripande räddade många människoliv. Hur felet kunde uppstå lämnar jag därhän. Piloten hann dra på och lyfta, men i absolut sista sekunden.

Våra möten har fortsatt även senare i livet. Jag har mött Bertil i Vasa Orden av Amerika där han naturligtvis var en drivande kraft ända in i det sista när sjukdomen till sist betvingade honom.

Ny bild (1)

En betydande förlust av en kunnig och trogen medlem har vi i Odd Fellow-Logen nr 119 Haqvin Spegel i Ronneby också tvingats notera. Han lämnar ett stort och varaktigt tomrum efter sig men möten med Bertil har för flertalet av oss blivit till eviga.

Vi följer Bertill till hans sista vila i Heliga Kors kyrka den 19 maj, en av årets vackraste månader som inte alls passar för dödsbud.

Ronneby laddar för upplevelsecentrum

Publicerat av

Gribshunden 3

I drygt 80 år har det i Ronneby med såväl politiska som ideella krafter förts diskussioner om att förverkliga ett stadsmuseum. Av skiftande skäl har detta mål aldrig uppnåtts men nu med såväl fynd av ”Gribshunden” som ”Guldgubbar” har läget blivit ett annat.

Nu är det inte enbart i termer av stadsmuseum man diskuterar i den grupp som redan har haft två sammanträden. Gruppen leds av Anders Engblom, Ronnebys kommunstrateg, och nu menar man att det är viktigt att skapa ett arbetsnamn som inte direkt associerar till museum. Gruppen anser ”att det finns många med förutfattade meningar om vad ett museum är.”

Inledande sammanträden har varit av typen inventering av frågeställningar. Bl a anser man det angeläget att finna intressenter och stödjare av initiativet utanför myndighetssfären. Nivån på vad ett projekt av detta slag kan komma att kosta har medfört att man tittat på vad ”Ubåtshallen” vid Marinmuseum i Karlskrona kostade att bygga. I det fallet stannade notan på ca 150 miljoner kronor.

Det finns, anser arbetsgruppen, en hypotes om att projektet kan komma att kräva minst 2000 kvm. En framtida lokalutredning får utvisa krav på utrymme men den måste ta hänsyn till antalet intressenter och inriktning.

Naturligtvis måste ett projekt av detta slag som nu diskuteras också bli en nationell fråga. Möjligheter att söka ekonomiskt stöd finns, konstaterar gruppen, som bl a pekar på Leader Blekinge Småland Sydost. Ronneby uppfyller de krav som gäller för att söka medel denna väg.

Gribshunden 2

Redan nu har man listat ett antal tilltänkta etableringsplatser som har nämnts i olika sammanhang. Dessa är: Kommunens elverkstad, Kulturcentrum, Bruket, Fredriksbergsskolan, Rådhuset, Snäckebacken, Kilen, Brunnsparken, Östra Piren, Sörbyområdet och Davids kulle. Anders Engblom tar tacksamt emot fler förslag.

Närmast blir det kommunstyrelsens arbetsutskott som ska ta sig an museifrågan vid sitt sammanträde den 24 maj. Till det sammanträdet kommer även presidiet för Fritid- och Kulturnämnden att inbjudas.

I arbetsgruppen, som leds av kommunstrategen Anders Engblom, ingår Marcus Sandekjer, chef Blekinge Museum, Björn O Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, Helena Revelj, stadsarkitekt, Sattar Zad, tekniska förvaltningen och Karin Svensson, planarkitekt.

Dramatiserade guldgubbar i Västra Vång

Publicerat av

Guldgubbe 1

Ronneby Folkteater utökar i år sina dramatiserade historiska vandringar. Man kommer att i juli och augusti uppmärksamma ”Guldgubbarna” i Västra Vång norr om Johannishus.

De historiska vandringarna inleddes i fjol. Då besöktes Heliga Kors kyrka med Bergslagen, Karön och Brunnsparken. Vandringarna på Karön och Heliga Kors kyrka med Bergslagen återkommer i år.

Lokala guider och skådespelare låter oss få träffa historiska gestalter. Fragment av vår historia spelas upp inför besökarnas ögon. Ronneby Folkteater lovar nyskrivna dramatiseringar varje år av manusförfattaren Urban Jönsson.

Den nya vandringen i år förläggs till Hjortsberga gravfält och fyndplatsen för Guldgubbarna i Västra Vång med guider från Blekinge Museum. Premiären blir den 7 juli och deltagarna kommer att bussas ut till fyndplatserna.

Vårtalet Snäckebacken 2016

Publicerat av

DSC04652

Arrangör Ronneby Musei- och Hembygdsförening. Medverkan av sångkören Decibellerna och Ronneby Blåsorkester.

Välkomna till Snäckebacken

Naturligtvis är vi glada att ni har klättrat upp till Snäckebackens högsta punkt ännu en gång.  Trevligt att så många nyanlända vill dela kvällen här med oss.

Först några ord om denna vackra plats som i kommunens Grönstrukturplan från 2010 beskrivs på följande sätt:

Dagens Snäckebacken hyser stadens förstamajbrasa och har en pulkabacke som används vintertid, men annars är det en bortglömd och undanskuffad oas mitt i centrum.

Inga positiva ord där inte men nu ska denna plats kanske få en lekpark- i varje fall om parkchefen får sin vilja igenom. Andra förslag har varit kaffestuga och museum. Vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Men det är mycket annat just nu när våren knackar på dörren och får oss att vakna till och få spring i benen.

Nåja, springa är väl att ta i men vi ska kratta mossa i gräsmattan, så sallad och andra små goda grönsaker.

Å så ska vi hänga med i det intensiva nyhetsflödet. I dag fyller t ex kungen 70, men han tänker fortsätta sitt kneg.

En musikalisk prince har avlidit men nästan samtidigt har en svensk prins fötts och genast blivit hertig av Södermanland och Blekinge blev glömt även denna gång.

Ministrar sparkas ut och nya sparkas in.

I Ronneby är det också tämligen stressigt. Trafiken leds nu i alla tänkbara å osannolika riktningar. Torget ska byggas om  – ännu en gång. Det sägs att den s k Berlinmuren ska tas bort å att träd åter ska få en chans – men nu utan bajsande fåglar. Allt för turisternas och matgästernas trevnad.

I Ronneby lever vi högt på våra skatter. Nu menar jag inte att skatten ska höjas – nej, jag tänker på våra redan rikt omtalade kulturskatter där vissa av dem redan har europeisk hög status.

Naturligtvis tänker jag på Danska kungaskeppet Gribshunden från 1400-talet som har börjat bärgas. En skatt som har fått rutinerade forskare att häpna över fyndet.

Jag tänker på alla de s k Guldgubbar som har grävts fram i Vång, strax norr om Johannishus. I detta fall anser forskare att fyndet kan vara större än vad Birka har stått för. Fortsatta utgrävningar får visa om forskarna har rätt.

Chockartat var det också när det nyligen hittades ett gammalt mynt i Kalleberga norr om Kallinge. Fyndet som gjordes på en äng visade sig vara ett Persiskt mynt från 400-talet.

Jag menar – finns det en rikare kommun än just Ronneby? Antagligen inte. För vart vi än vänder oss ligger det rika kulturskatter och väntar på att bli omhändertagna och uppskattade.

Jag tänker också på Heliga Kors kyrka. Antagligen är det endast några av er som vet hur unik denna kyrka egentligen är. Denna mer än åttahundraåriga helgedom har klassats som en av de åtta mest sevärda kyrkorna i Sverige.

Kyrkan utgör dessutom temat för hela årsboken för Blekinge Museum och Blekinge Hembygdsförbund. Boken finns sedan några dagar att köpa.

Men – å nu måste jag till sist vädra problemet med våra rika kulturskatter.

Vi har ännu ingen byggnad i vilken våra skatter skulle behöva inrymmas. Målet måste rimligen vara ett museum. Intresset är stort och naturligtvis skulle dessa samlingar kunna utgöra precis den turistmagnet vi så länge har behövt.

Ett museum har diskuterats i Ronneby sedan 1935, drygt 80 år, så låt innevarande år 2016 bli ett kulturskatternas år. Naturligtvis är detta också att betrakta som ett nationellt intresse.

Ronneby Musei- och Hembygdsförening har kämpat med frågan sedan starten 1965 och kan med sin kunskap och sitt ideella arbete och inte minst med envishet nu väcka politikerna till ett gemensamt ställningstagande. Annars är det fara värt att våra skatter hamnar på annan plats i landet.

Låt oss nu hoppas att ett under kan ske i denna fråga och när vi nu fyrfaldigt hurrar för vårens ankomst inbegriper vi också ett rungande lycka till för kvällens arrangörer och deras framtida arbete.

De leve…

Ronneby-expressen satte nytt rekord

Publicerat av

Det händer i RonnebyNu har det hänt. Långköraren som politiskt käbbel i Ronneby fullmäktige, frågan om turistbyråns placering, har nu fått en efterträdare. Även den under rubriken ”Turismen i Ronneby”.

Det handlar om Turisttåget eller Ronnebyexpressen, som det i folkmun numera är döpt till. Maxhastigheten för tåget är nämligen 20 km/timmen.

Debattrekordet för turistbyrån rök all världens väg vid torsdagens sammanträde med fullmäktige. Nu har rekordet med bred marginal tagits över av Ronnebyexpressen.

När ledamöterna skulle ta ställning till taxan för att få åka med expressen utbröt en debatt som vida överglänste t o m årsredovisningen/bokslutet för 2015.

Meningen är att expressen ska trafikera sträckan från centrum till Ronneby brunnshotell. Vissa ledamöter hade velat ha en annan och längre sträckning, nämligen ut till Ekenäs och bryggan för Karöbåten. Det förslaget skrotades på grund av expressens låga hastighet, 20 km/timmen. Skulle vändpunkten ha varit Ekenäs hade en hastighetsbegränsning av Reddvägen till 50 km/timmen varit nödvändig men det hade kommunstyrelsen redan avslagit.

Nu höjdes plötsligt röster för alternativa sträckningar för expressen. Silverforsen och Vidablick var några mål som nämndes. Dessutom blev det debatt om hur många alternativ det finns att ta sig från centrum till Ekenäs. Vissa sa tre andra fyra.

Kommunstyrelsen hade föreslagit nolltaxa för att åka med expressen medan Sverigedemokraterna yrkade på 10 kr för äldre än 10 år, men gratis för pensionärer. Kravet fick någon att varna för rånrisk medan en annan ledamot hetsade upp sig över att SD varnade för okynnesåkning om det blev nolltaxa.

Fartdåre

En ledamot ansåg att Ronnebyexpressen var ett överskattat nöje medan Lova Necksten, mp, varnade för expressens låga hastighet ocvh vad det skulle innebära för resande med tåget ut till Ekenäs. Hon gav själv några eexempel på hur det skulle kunna låta i expressens högtalare:

-Nu åker vi långsamt, nu åker vi långsamt, nu åker vi långsamt, nu ser vi ån, nu ser vi ån och nu ser vi ån.

När expressendebatten pågått allt för länge stegade kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, upp i talarstolen och läxade med några korta meningar upp ledamöterna som han ansåg inte hade uppmärksammat vad kvällens ärende gällde, nämligen taxa och inget annat. Han såg trött ut och avrundade med att ge Fritid- och Kulturnämnden en känga:

-Innan man köper in ett tåg av detta slag bör man utreda och förankra samt se till att ha täckning innan man handlar på Blocket.

Fullmäktiges ordförande, NilsIngmar Thorell betygsatte tågdebatten med följande ord:

-Mycket skrik för lite ull!

Skärgårdstrafik i Ronnebyån???

Publicerat av

Lokaltidningen Sydöstran påstår i dag att det skulle kunna bli skärgårdstrafik i Ronnebyån från 2017. Stämmer verkligen uppgiften är det ett glädjande besked för oss som sedan mars 2013 har velat ha båtliv i Ronnebyån. Men tillåt mig att starkt tvivla på uppgiften.

I artikeln nämns inget om den betongbro som vi krävt måste bort för att möjliggöra den efterlängtade båttrafiken. Jag har varit på plats vid hamnen i dag för att kontrtollera. Nej, bron står stadigt kvar och utgör precis den broms den länge utgjort.

Inte heller har jag sett att intresserade politiker, som sägs finnas, har kommit till skott för att byta ut betongklumpen mot en klaffbro. Se exempel på klaffbro.

BroRedan i dag händer det ofta att även mindre båtar stoppas från genomfart på grund av högt vattenstånd. Ska det vara någon som helst mening med båttrafik måste det rimligen vara en båt som rymmer mer än 10 personer. Även övriga broar uppströms kan i vissa fall vara svårforcerade.

DSC02339Den båttyp som visas på bild i Sydöstran i dag skulle inte komma långt upp i ån. Många gånger är vattennivån endast lämpad för jaktkanot. Då måste det först bli tåg (Ronnebypilen) ut till hamnen för att där kliva på en båt. Stopp!! Det går ju inte heller. ”Pilen” ska i sommar stanna redan vid Ronneby brunnshotell.

Givetvis vill vi i den kämpande gruppen, med många båtägare bakom oss i kravet – ”Lyft broarna – ett lyft för Ronneby”, tro att det en dag kan bli skärgårdstrafik i Ronnebyån. Vi tackar på förhand.

Frågan som nästan ingen talar om

Publicerat av

Ledare

Mellan 2024 och 2030 kommer antalet personer över 80 att öka med ytterligare 200 000 och minst en fjärdedel av de som är över 80 år behöver sjukvård med tillgång till sjukhusbäddar.

Det behöver alltså byggas ett antal sjukhus för att kunna hålla dagens standard och täcka ett behov som vi vet kommer.

Fler unga måste utbildas och redan anställd personal måste lockas att stanna kvar i yrket. Eftersom sjukhusbyggande och utbyggnad av tillgången på kvalificerad vårdpersonal tar mycket lång tid, borde förberedelserna för att möta den nya situationen vara i full gång.

Det är professor Inger Enkvist som i en krönika publicerad i Svenska Dagbladet slår larm och försöker väcka politiker i denna viktiga framtidsfråga.

Inger Enkvist har i sin tur lyssnat till professorn i geriatrik, Sölve Elmståhl vid Lunds universitet, som i ett föredrag belyste det friska och det sjuka åldrandet och den samhällsplanering som hänger samman med denna fråga.

Inger Elmkvist anser att det är hög tid att debatten och planeringen för framtiden startar snarast. Hon avslutar krönikan:

”Sker inget kommer det att saknas sjukhus, vårdpersonal och pengar och vi hamnar då i svåra diskussioner om prioritering.”

Du kan läsa hela hennes krönika på:

http://www.svd.se/fragan-som-nastan-ingen-talar-om/om/ledare-kolumnister

Konstiga timmar i Värnamo vägskäl

Publicerat av

Har du hört talas om ”Sydsvenska Krysset”? Politiker är säkert uppdaterade men allmänheten är kanske mer frågande.

”Sydsvenska Krysset” består av 110 hektar mark och är beläget där E 4:an strålar samman med väg 27. En bit av marken har Värnamo pekat ut som lämpligt för en ny järnvägsstation om höghastighetsjärnvägen blir verklighet.

I detta hårt trafikerade vägkryss finns också Vandalorum – Centrum för konst och design. Tala om bästaläge! Stiftelsen Vandalorum bildades 1998 och 2001 genomfördes den första utställningen.

Vandalorum är vattenhålet och konsthungrigas naturliga näringsställe som alltid välkomnar med såväl god konst som vällagad mat. Kort sagt – en naturlig samlingsplats vid två hårt trafikerade vägar.

DSC04630

Jag visste att en vän till familjen, Maria E Harrysson, skulle finnas med på en utställning som bär titeln – ”Den nya kartan.” Uppgiften stämde. Hon är en av 24 utställare från Skåne och representeras med två lampor som har framställts i emalj i samarbete med Skillinge emalj. Småland representeras av 16 utställare.

”Den nya kartan är en utställning om samtida produktion ur ett designperspektiv. Helt enkelt ett inlägg i debatten kring hur lokal, småskalig produktion kan vara en del av en långsiktigt hållbar samhällsutveckling”.

”Den nya kartan” finns på Vandalorum fram till 29 maj.

Men det finns mer som bjuder på upplevelse och eftertanke, t ex den danske konstnären Henrik Lund Jørgensen som i sin nya film, The Recruitment (And Escape) Of A Plastic Soldier (2015) tar avstamp i romantikens landskapsmåleri och i filmregissören Carl Theodor Dreyers bildvärld. Filmen bär samtidigt kopplingar till aktuella mediabilder av människor på flykt.

Vandalorum vid Sydsvenska Krysset är väl värt ett besök och jag funderar när jag lämnar krysset om inte Ronneby kommun borde döpa om Sörby eller Viggenområdet till ”Ronnebykrysset”. Platsen utgör ett strategiskt kryss mellan E 22 och väg 27.

DSC04635