Tio år räckte för ung Ronnebypolitiker

Christoffer Stenström slutar som politiker och gör därmed kommunfullmäktiges presidium i Ronneby betydligt blekare. Jag syftar på färgglada slipsar och inget annat.

Han inledde sin politiska bana redan som 19 åring och sågs som ett politiskt underbarn. Nu efter tio aktiva år lämnar han politiken. Lämnar han av egen vilja? Eller har moderaterna slagit näven i bordet och sagt att – nu räcker det!

När man ska analysera ett oväntat avhopp av en ung politiker är det bäst att ha minst två versioner. Jag väljer två med snudd på en tredje och kanske den mest självklara.

Jag inleder med den mest drastiska versionen.

Christoffer Stenström har ställts inför ett val – valet 2018 – hoppa av frivilligt eller sluta med fjantigheterna, har moderaterna hotat. Med fjantigheter menar man hans ständiga uppdykande på Ronnebys lokala sommarscener. Det har gällt bygdespel med stort inslag av humor, ja, rent av snudd på fars. Många av kommunens skattebetalare har otroligt nog gillat hans sceninsatser med tillägget – spelar han sig själv?


Naturligtvis har hans framgångar på scenen fått partiet att se honom som en allvarlig konkurrent för betydligt större uppgifter, inte minst inför valet 2018. En populär politiker måste stoppas!

Version nummer två gäller en hittills intern tävlan om färgglada kläder i deras utövande av uppdrag som ordförande respektive förste vice ordförande i Ronneby fullmäktige – Nils Ingmar Thorell och nämnda Christoffer Stenström. Båda är klädsnobbar och egentligen började tävlingen först enbart med val av slipsar. I ett kritiskt läge tog Thorell till ett knep som fick tävlingen att urarta. Thorell valde plötsligt att ikläda sig flugor i all sköns färger.

Stora nederlaget för Christoffer kom dock när Thorell snodde åt sig uppdraget att lotsa kungaparet i Brunnsparken iklädd svenska flaggans färger. I det läget sägs Christoffer ha gett upp alla framtidsplaner för en fortsatt politisk karriär. I varje fall i Ronneby. Dessutom har Thorell i likhet med Christoffer valt att engagera sig i den lokala teatern. Men även där lade Thorell naturligtvis beslag på ordförandeposten.

Min tredje version är den mest sannolika när det gäller att finna orsaken till att Christoffer Stenström nu väljer att inte ställa upp i nästa års val. Han började som 19 åring och nu tio år senare anser han att det räcker. Naturligtvis har han insett att Ronneby är kört för hans del när det gäller politisk vidare karriär.

Uppdraget som ordförande i fullmäktige är utsiktslöst att ens tänka sig, Thorell kommer att trona på den posten i all framtid även om han måste ta sig till stadshuset med hjälp av rullator. Även om alliansen skulle tappa mandat i nästa års val är Thorell en van förhandlare över partigränserna och skulle säkert med lite list kunna sitta kvar som ordförande i fullmäktige.

Med denna bild för ögonen är det lätt att förstå att Christoffer Stenström nu tar sin mats ur den politiska skolan/karusellen i Ronneby och hoppar av. Gubbarna sitter kvar medan ungdomen kliver av med hedern i behåll. Det är lätt att förstå Christoffers val. I Skåne finns möjligheterna. Grattis till valet!

OBS! Klicka för större bilder om så önskas

Se naturen med helt nya ögon

Det finns böcker som får dig att lyfta och plötsligt se verkligheten på ett helt nytt sätt. ”Trädens hemliga liv” är en bok som får dig att uppleva och se naturen på ett helt annat sätt än tidigare.

Det är tyske skogvaktaren Peter Wohlleben som i boken beskriver hur det i skogen finns ett liv som är helt okänt för oss – träden kommunicerar med varandra och de skyddar varandra mot yttre hot och de tar också svampar till hjälp för ett långt och resligt liv.

Jag var först skeptisk till vad Peter Wohlleben påstod att träd har känslor och minnen och inte minst att de hjälper sina drabbade grannar. Träd är t o m intelligenta och författaren beskriver det bl a på följande sätt:

”Skogsträd skulle helst vilja blomma alla på samma gång, för då kan många individers gener blandas om ordentligt. Det gäller åtminstone barrträd, men lövträd tar också hänsyn till en annan faktor: vildsvin och rådjur. Detta är djur med glupande aptit på bok- och ekollon, som hjälper dem att lägga på sig ett tjockt späcklager inför vintern. Ofta söks hela skogsområden igenom ner till sista smulan under hösten, så att nästan inga nya plantor kan gro på våren.

Därför kommer träden överens sinsemellan. Om de inte blommar varje år kan svin och rådjur inte ställa in sig på det. Deras avkomma håller sig inom vissa gränser eftersom de dräktiga djuren måste uthärda en lång, näringsfattig period under vintern, något som vissa individer inte överlever.

När alla bokträd och ekar till sist blommar och bildar frukter kan de fåtaliga växtätarna inte sätta i sig allt, och därmed blir det tillräckligt många oupptäckta frön som kan börja gro”.

Vi som ofta vistas i naturen vet att vi mår bättre efter sådana promenader något som också är vetenskapligt bevisat. I fackpressen har det redovisats ett försök utfört av forskare i Korea. Man lät studera äldre kvinnor som antingen fick promenera i skogen eller staden. Resultatet blev att kvinnor som promenerade i skogen fick förbättrat blodtryck och förstärkning av lungkapacitet och artärernas elasticitet medan utflykterna i staden inte ledde till några förändringar.

Läs boken sakta, gör gärna anteckningar eller varför inte ta några kapitel i taget och därefter på egen hand göra utflykter och studera naturen och trädens sätt att kommunicera med varandra. Speciellt ek- och bokträd är värda att studeras på nära håll, in på barken.

Omslag: Wickholm formavd.

Författarfoto: Miriam Wohlleben.

Obs! Klicka för större bilder

Mot vem är våldet i Ronneby riktat?

Natten till i dag (3 jan) brann det åter igen i Ronneby. Även denna brand anses anlagd och brottsmisstanken är mordbrand.

Det är idrotten och främst Ronneby BK som denna gång har drabbats. Omklädningsrummen är förstörda medan räddningskåren lyckades rädda läktaren. Nu står RBK utan kläder inför sitt efterlängtade div.III-spel. Naturligtvis drabbas även andra föreningar av branden.

Är våldet denna gång riktat mot idrotten? Är det riktat mot Ronneby kommun som äger idrottsplatsen? Är det riktat mot ledande politiker? Eller är det frustration och uppgivenhet som tar sig dessa uttryck?

Ronneby är en liten kommun och därför borde polis eller kommunala organ vid det här laget ha kartlagt det som sker. Den politiska tilltron till ett antal ordningsvakter har visat sig meningslös och utan märkbar förbättring.

Det som nu sker i Ronneby och som har skett den senaste tiden är inget vanligt busstreck. Det här är något helt annat och betydligt allvarligare och måste vara riktat mot ett speciellt håll. Men vilket?

Jag ser med bävan och oro på vad som kan bli följden av flera inbrott i Möllebackagården, mitt i Bergslagen. Vid två tillfällen på kort tid har någon eller några sparkat upp dörren (!) till Möllebackagården och där huserat en tid. Bl a har polisen hittat rökfimpar och vid ett tillfälle hade man rökt hasch i lokalerna. Jag vill inte ens tänka tanken vad som skulle kunna bli följden om rökningen i ett av dessa många trähus skulle resultera i brand.

När man lätt lyckas sparka upp en dörr till en av kommunens lokaler av historiskt värde som dessutom rymmer värdefulla, lokalhistoriska samlingar, ja, då måste det ha klickat ordentligt i angelägenheten att skydda såväl anrik huskropp som intilliggande träbebyggelse.

Nu måste alla krafter samlas för att ringa in ett problem som nu drabbar och gäckar Ronneby. Priset kan annars bli högt, mycket högt.

Gott Nytt År stannar nog vid önskan

Nu några veckor har vi önskat varandra God Jul och Gott Nytt År, men vad har sådana vänlighetsfraser egentligen för betydelse? Naturligtvis menar vi varenda stavelse men det är ju endast våra nära och kära vi når och kanske kan påverka.

Ser man globalt på den godhjärtade inställningen och önskan har det inte alls samma påverkan. Det är den storpolitiska agendan som styr och vad jag hittills har upplevt efter ett och ett halvt dygn på det nya året ser det ut att bli minst lika stormigt och krigiskt som det föregående.

I dagens Aftonblad kunde jag naturligtvis inte blunda för rubriken- ”Trump hotar med ”krig” mot FN när Sverige tar över.”

Visserligen vill man tona ner ordet krig genom att omgärda det med citattecken men hur många ser och tänker på betydelsen? Inte många. Krig är krig även inom citattecken och ordet krig har vi verkligen tvingats vänja oss vid.

Kommer 2017 att få färre krig, färre självmordsbombare? Naturligtvis kan vi önska och det gör vi men dessa våra önskningar har ingen chans mot de stora världsaktörerna som har börjat skramla med vapen som på kalla krigets tid.

Jag har länge reagerat för ordet självmordsbombare. Ordet har helt fel innebörd. Det är inte bara en människa som dör vid dessa tillfällen, det handlar om massmord och inget annat.

Naturligtvis ser även jag med bävan fram mot den 20 januari då installationen av Donald Trump ska bli verklighet. Ja, vilken verklighet kommer han att bjuda in till? Ingen vet svaret. Vi kan bara ana och det gör vi. Även personer i USA som öppet talar om att man röstade på Trump ser i dag med oro på vad som ska ske.

I går på årets första dag hade Svenska Dagbladet en tankeväckande artikel som klart visade hur splittrat folket i USA är inför presidentskiftet. En av de intervjuade motiverade på följande sätt varför hon lagt sin röst på Trump:

”Jag lade min röst på Donald Trump och sen gick jag och kräktes. Han är hemsk på många sätt, men jag var tvungen att tänka på vilken kandidat som var bäst för landet. Vi kan inte ha en president som Hillary Clinton – hon vägrar följa de regler som andra i samhället måste rätta sig efter.”

När vi utser världens ledare på ett sådant sätt som nu har skett vart är då världen på väg? Naturligtvis måste vi se positivt på framtiden men vågar vi ens drömma om en bättre värld?

I denna stund på ett nytt år måste jag också tänka positiva tankar om det som sker lokalt här i Ronneby kommun. Ingen jämförelse i övrigt vill jag betona, men givetvis måste vi också sätta en blåslampa i ändan på våra lokala ledare.

När vi i Ronneby gav efter för våldet och stoppade såväl musik som tal på Ronneby torg på nyårsafton gav det dålig smak för lång tid framöver. Enligt lokaltidningarna och några lokala makthavare räckte inte antalet ordningsvakter till för att genomföra ett säkert nyårsfirande på Ronneby torg.

Vems säkerhet menade man? Var det musikernas säkerhet eller var det talarens säkerhet som var allvarligt hotad? Jag ställer frågan därför att kommunens företrädare hade inga betänkligheter att låta publiken åse ett kommunalt fyrverkeri!? Vad hade hänt om bråk hade uppstått ändå? Nej, förklaringen med bristande antal ordningsvakter håller inte. Budgeten på 300 000 kronor gick antagligen upp i rök. Nyårsafton hade varit ett synnerligen bra tillfälle att visa eventuella busar att vi, allmänheten, fortfarande äger vår stad.

God fortsättning på det nya året!

Varför säljer man sina mammor?

På kort tid har jag oroats över en ny företeelse. Det är Blekinges två lokaltidningar som har fått mig att fundera. Rubriken är väl motiverad och jag ska naturligtvis förklara varför jag ställer frågan i rubriken ovan.

Det började för en dryg vecka sedan när jag läste Blekinge Läns Tidning. På en helsida i tidningen berättade deras tillträdande politiska chefredaktör vem hon var och vad hon stod för. Hon heter Mimmi Karlsson-Bernfalk och det var när hon skulle berätta sin inställning till lokal journalistik och nyhetsbevakning som det slapp ur henne:

”Jag skulle sälja min mamma för en bra nyhet!”.

En ganska elak kommentar. Om min mor hade levt hade jag aldrig sålt henne för en bra nyhet. Jag skulle aldrig komma på tanken att blanda in mina närmaste i ett nyhetsarbete. Vilka tankar väcker ett sådant uttalande från Mimmi hos andra mödrar vars söner eller döttrar råkar vara journalister?

Så i dag på Sydöstrans försatasida chockas jag och antagligen flera andra av följande rubrik:

”Mor Olivia bjuds ut till försäljning.” Dålig ekonomi ligger bakom beslutet”.

Varför ska just en kär mor bjudas ut på marknaden och vem skulle vara beredd att betala för att få en ny mor om man nu råkar sakna en sådan. Varför ska mor säljas för att ekonomin har brakat samman och vem kan bestämma sådant över hennes huvud? Dålig stil och inte alls människovärdigt.

Enligt sägen tog man före kristendomens ankomst de äldre till ättestupan i Valhall utanför Olofström när man ville bli av med sina orkeslösa och olönsamma äldre. Man puttade helt enkelt ut dom över det 40 meter höga stupet vid sjön Orlunden. Är den utförsäljning av mammor som nu florerar ett nytt sätt att göra sig av med äldre olönsamma?

Naturligtvis är det inte så. Det förstår jag också, men håll med om att rubrikerna är chockerande. Jag menar, den som inte känner till att mor Olivia egentligen är ”Mor Oliviagården” i Ronneby kanske blev lika chockad som jag när man utelämnade det viktiga ordet ”gården” efter mor Olivia.

Som det kan bli när ”säljande” rubriker ska fabriceras.

Ronneby-Posten anmälde mig till SÄPO

Jag har i bloggen några gånger uppmärksammat Ronnebys dåtida lokaltidning, Ronneby-Posten. Flera av mina kolleger genom åren startade sina karriärer på den tidningen.

En av dessa var Inga-Lena Runeson som senare hamnade på Blekinge Läns Tidning då hon också gifte sig och fick efternamnet Fischer. På BLT nådde hon positionen politisk chefredaktör.

Den politiska färgen på Ronneby-Posten var dåvarande högern och redan då ställde Inga-Lena höga krav på andra tidningars journalister, att vi skulle passa in i samhällsbilden. Själv blev jag anmäld av Inga-Lena som berättade att jag ansågs vara en ”suspekt individ” och att jag hade ”smygande avsikter gentemot länets då vördade landshövding Thure Andersson”. Jag var vid den tidpunkten anställd på Blekinge Läns Tidning.

Till brevet bifogades en bild som skulle bevisa att jag t o m vid invigningen av Tarketts fabrik i Fornanäs 1970 hade smygande avsikter. Naturligtvis kunde jag inte neka till att ha varit på platsen. Dessutom observerades jag av såväl landshövdingen själv som hans hustru och några andra i sällskapet.

Till mitt försvar ska sägas att jag endast hade för avsikt att ta en bild av det högtidliga tillfället. Vid den tidpunkten på sjuttiotalet var en fabriksinvigning av den storleken inget som skedde varje dag. 14 000 kvadrat var naturligtvis stort.

Jag förstod varken 1970 eller senare vad jag var misstänkt för men här kan du ta del av brevet från dåvarande reportern på Ronneby-Posten Inga-Lena Runeson. Jag publicerar också bilden eftersom jag inget hade att dölja.

Du förstår säkert att det hela var ett skämt mellan två då oprövade journalistämnen. Det kan tilläggas att jag efter den nu redovisade händelsen hade många givande samtal med landshövding Thure Andersson genom åren.

 

Lång hållbarhet på papperstidning

I dagens Sydöstran försvarar chefredaktör Gunnar Svensson papperstidningen och dess framtid. Han gör det efter att en insändarskribent framfört rädsla för att pappersupplagan ska tvingas stryka på foten för den digitala versionen.

Nyheter på papper har länge ifrågasatts men ingen vågar eller kan i dag sia om dess framtid. För egen del kan jag bara fastslå att hållbarheten för en papperstidning nästan är oändlig. Vårdar du den på ett ömt sätt och skyddar den för fukt och ljus kan den bli hur gammal som helst.

Från mitt arkiv har jag i dag med varlig hand bläddrat i ett exemplar av Ronneby-Posten från 1912. Visst har bladen gulnat men de fyra sidor som gavs ut lördagen den 30 mars 1912 är fortfarande fullt läsbara.

På den tiden var hela första sidan vikt åt annonser och naturligtvis valde tidningen den bästa tänkbara platsen för en egen annons. På den tiden var det brukligt att man läste tidningen från sida ett till slutet. I dag är ordningen en helt annan och betydligt mer osammanhängande beroende på intresse.

Längst upp till vänster var alltså bästa platsen för en annons i Ronneby-Posten årgång 1912. Där skrev man följande:

”Ronneby-Posten, tidning för Ronneby stad och mellersta Blekinge, rekommenderas åt hvar och en, som vill läsa en rask, påpasslig, innehållsrik och billig tidning. Prenumerationspris till årets slut 3 kronor”.

Vid den tidpunkten utkommer Ronneby-Posten varje helgfri tisdag, torsdag och lördag och prenumerationspris för ett helår är 3 kronor och 50 öre. Annonspriset före textdelen i tidningen var 5 öre och efter nyhetstext 4 öre. Ville man ha sin annons på tredje sidan och på begärd plats, ja, då var kostnaden 6 öre per millimeter. Utländska annonser kostade 8 öre och ingen annons infördes för mindre än 50 öre.

Tidningen jag försiktigt bläddrar i har 104 år på nacken och det känns nästan andäktigt att kunna studera annonser för stort och litet blandat med nyheter och faktiskt också en novell med titeln ”Osanningens trädgård.”

Av nyheterna framgår att det pågår en kolgruvestrejk i England och ett banditdåd i Paris. Man får veta att två mördare, kända anarkister, har avslöjats genom fingeravtryck. En svår gruvolycka i Amerika innebär att 82 gruvarbetare omkommer. Dessutom tycker jag att samlingsspalten med rubriken ” Senaste nytt per telegraf eller telefon” är en gullig tidsskildring av den dåvarande tekniken.

Du får här också några glimtar från tidningen som du själv kan ta del av. Jag kan bara inte låta bli att kommentera en större annons där man tar till läkare och lärare (ansågs sannolikt vara mest inflytelserika vid den tidpunkten. Intressant med tanke på dagens debatt om lärares status i landet.) Man lät läkare och lärare varna för bönkaffet!

Ronneby-Posten var en högertidning där flera av mina tidigare kolleger hade sina journalistuppdrag. Inte heller Oscar Bengtsson kan glömmas som var chefredaktör och ansvarig utgivare mellan åren 1931 – 1969. Ronneby-Posten lades ner 1971. Tidningen verkade således i 71 år.

Två böcker finns fram till i dag utgivna som skildrar en del av Ronneby-Postens liv. Böckerna är utgivna av Ronneby Musei och Hembygdsförening och har Gertrud Pettersson som författare.

Håll med om att papperstidningen håller i längden.

Underhållning fanns också:

Obs! Klicka för större bilder och text.

Orutin stoppade s-motion i Ronneby

Socialdemokraterna i Ronneby har visat stor politisk okunskap när man i en motion krävt såväl utredning som omedelbart beslut. Kravet i motionen var att alla tjänster i Ronneby kommun ska utannonseras på arbetsmåttet heltid.

Hade man enbart valt krav på utredning är jag övertygad om att ingen hade kunnat säga nej. För sådan måste ordningen vara att man först utreder och får en bild av konsekvenserna innan man i samma mening kräver ett införande. En sådan begäran skulle i praktiken innebära att en utredning vore onödig och så oansvarigt kan ingen politiker agera.

Om Malin Norfall, socialdemokratisk oppositionsledare, ensam undertecknat motionen hade jag inte varit förvånad, men nu var den även undertecknad av rutinerade politikerräven, Bo Johansson, s.

Det är förvånande att ingen annan i socialdemokratiska partiet har reagerat på motionens innehåll. Inte minst Tommy Andersson brukar vara påläst, likaså Jan-Erik Wildros borde ha insett misstaget, men så var alltså inte fallet.

Man kan nästan ana en inre strid hos socialdemokraterna i Ronneby när man låter två av partiets mer framträdande medlemmar inför offentligheten göra bort sig så grundligt som i detta fall.

Partierna i Ronnebyalliansen och Sverigedemokraterna behövde inte ens argumentera för att stoppa motionen i papperskorgen. Motionens innehåll punkterade den av egen kraft och det tycktes ingen av motionärerna förstå.

Därför gick det som det gick. Motionen avslogs rakt igenom den demokratiska processen, vilket innebär såväl arbetsutskott som kommunstyrelse och med ett ytterligare och förväntat nej till motionen även i fullmäktige.

Motionen i sig har ett viktigt budskap, nämligen – ”Heltid som norm i välfärden är en framtidsfråga och en jämställdhetsfråga. Förekomsten av deltid kombinerat med delade turer är relaterat till kvinnodominerade yrken. Att erbjuda deltidstjänster är inte modernt och kommunen framstår inte som en attraktiv arbetsgivare. För att vara en attraktiv arbetsgivare ska alla tjänster utannonseras på heltid, hundra procent.”

Personalchef, Kristina Wramsby sammanfattar kravet i motionen på följande sätt:

”Sammanfattningsvis saknas i dag tilldelade budgetmedel för att kunna genomföra detta i vissa verksamheter, och i de stora verksamheterna finns redan möjlighet att önska sysselsättningsgrad”.

Kristina Wramsby hade därför föreslagit att motionen skulle avslås mot bakgrund av beskrivna ekonomiska och verksamhetsmässiga skäl samt att det redan finns en tydlig strävan att huvudprincipen vid utannonsering ska vara heltidstjänster.

Noterbart är att inte ens socialdemokraterna själva trodde på framgång med motionen eftersom man inte hade budgeterat för en övergång till enbart heltidstjänster inom Ronneby kommun.

Mörkret och julen förändrar oss

Mörkret, och som i dag dimma, håller oss i ett järngrepp. Vi tänder ljus och försöker på olika sätt betvinga det mörka och kalla i vår tillvaro.

Plötsligt dyker det upp människor som vi tidigare mött, men nu lätt förklädda. De syns i samband med julfester av skiftande slag.

Allvarsamma män skrider plötsligt in i salar med höga strutar på huvudet och en liten stjärna i hand. De utgör svansen på stiliga luciatåg. Många av dessa som man tidigare trott helt saknat sångröst står plötsligt där mot en vägg och i halvdunklet ser det ut som om dom sjunger. Läpparna rör sig och det låter.

Kvinnor blir till tomtenissar och är alltid glada och spralliga. Korgen som medföljer är fylld med godsaker och blir till en bra avrundning med kaffet.

Vi har kommit att älska dessa udda besök av luciatåg som lockar fram en stunds julstämning med leende läppar hos såväl uppvaktande som uppvaktade.

Naturligtvis utgjorde jullogen med Odd Fellow i Ronneby inget undantag. Lucia med tärnor kom från Rebeckalog 111, Sankta Clara, Ronneby, medan medföljande stjärngossar var lätt igenkända.

Bild: Sune Håkansson får denna gång representera stjärngossarna. Han sjöng också!

Foto: Per Ericsson.