Kategoriarkiv: fria ordet

”Skarpt läge!! – Det är på riktigt nu”

Publicerat av

Dessa korta meningar kommer till mig där jag står i uraffären och väntar på min tur. Orden har vid flera tillfällen i samband med presskonferenser uttalats av nuvarande statsministern med partibeteckningen M som i mjölkchoklad.

Kristersson har använt orden för att försöka få oss svenskar att förstå allvaret. För det äldre paret före mig i affären är det allvar på riktigt. Damen vill veta vad hon kan få för sin guldklocka. Klockan har hon fått efter fullgjort slit i en livslång anställning.

Damen och hennes man vill ha högsta möjliga ersättning för klockan. Det framgår med all tydlighet. Är det riktigt guld? Hur många karat? Urmakaren ger tips om att paret nog ska uppsöka en guldhandlare längre ner på gatan. Han själv, urmakaren, handlar inte med guld på det sätt som paret är i behov av. Samtalet fortsätter, man vrider och vänder på guldklockan. Den vägs och den värderas.

Jag har på intet sätt behövt anstränga mig för att ta del av samtalet. För paret är det en självklarhet att skaffa ett ekonomiskt tillskott på detta sätt. Vad är väl en klocka på armen mot flera tusen kronor till ett behövande konto. Visserligen guld men klockan påminner ju endast om ett livslångt slit. Inte minst nu i dyrtider.

Detta jag nu har beskrivit är tyvärr inget udda. Inte minst barnfamiljer, för att inte tala om ensamstående MED barn har det svårt i dessa våra dyrtider. Man avyttrar det som går att avyttra. Alternativet är matbrist. Det finns kommuner som förbereder sig för att bjuda behövande elever till skolmåltid även på kommande påsklov.

Det är skarpt läge nu. Det handlar inte enbart om svindyr gurka eller paprika. På grund av vattenrik gurka till svinpris är kvaliteten numera också att se upp med.

Tyska livsmedelskedjan Lidl har i denna vår dyrtid gjort ett intressant utspel, som man naturligtvis kommer att tjäna stålar på. Men okej, nu ska vi vara snälla och tacka för att ett alternativ plötsligt infinner sig på marknaden.

På sociala medier har jag kunnat ta del av vänner som har rapporterat om plötsligt väl välbesökta Lidl-affärer. Bl a lär årslagrad prästost från Boxholm vara en hett åtråvärd vara för 99 kronor kilot!

Nu hakar även de tre stora affärskedjorna på, detta trots att de i det längsta försökte vara kallsinniga. Nu kallas detta för ett priskrig. Krig vill jag inte kalla det. Utbudet på prisnedsatta varor är allt för begränsat, dessutom i ett fall direkt kopplat till ägarna av Coop, nämligen medlemmarna.

Högt bensinpris, ännu högre elpris och inflation på det, har gjort Sverige till ett klassamhälle av sällan skådat slag. Matmomsen vill politikerna inte röra. I stället tillsätter man en utredning. Man vill att Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet ska granska livsmedelsbranschen. Kostnad för detta blir 10 miljoner kronor. Pengarna kunde ha blivit till mycket värdefull mat till behövande.

Under pandemin var det toalettpapper som blev en bristvara. Nu handlar det om att många inte ens har råd att handla. Inte ens viktiga grönsaker. Och Kristdemokraternas falukorv under valrörelsen har också blivit svindyr.

Det är ökad konkurrens som ska rädda hela situationen har finansministern sagt. Minst lika dåligt är uttalandet från ICA-direktören som på fullt allvar menar att det är vi konsumenter som har det avgörande ansvaret. Han menar att vi ska välja butiker med lägsta pris. Då kan man ställa motfrågan – vad gör den stora befolkningen på landsbygden som mestadels är hänvisade till en butik?

I skrivande stund är det producenterna som pekas ut som prishöjare. Men även dessa har väl fått höjda el eller transportkostnader? Inflationen med bl a höjda räntor har drabbat hela samhället. Jag tror till och med att ledande politiker nu börjar inse att inte heller de kan sätta priset på gurka, kaffe och paprika. När de inte ens kan reglera höga elpriser på rätt sätt eller minska bensinpriset hur ska de då klara hela den snedvridna marknaden där inte ens mäktiga banker nu står pall i snålvinden. Hur ska då vi konsumenter stå pall.

Det hjälpte inte ens att släpa fram våra kändisar i samhället för att låta även dessa klaga högljutt över för höga matpriser. Trovärdigt? Tror inte det. Men glöm inte prästosten på Lidl. Bara ett lokalnära tips.

Johannishus befriat och kan växa

Publicerat av

Vi lever i ett Europa där ett invasionskrig numera är vardag. Ingen vet hur långvarigt det kan bli. Inte heller vet vi om det blir en befrielse eller ett övertagande.

När jag nu tillåter mig att använda ordet ”befriat” när det gäller samhället Johannishus i Ronneby kommun är min mening inte att tänka i termer av krig. I olika omfattning har människor överklagat en årsgammal ny detaljplan för Johannishus. Man har motsatt sig att samhället ska få växa och utvecklas. Nu har dock domstolen i två fall underkänt de klagandens synpunkter. Därmed är samhället befriat och kan växa som planerat.

Vi är många som gläds över dessa besked. Nu är det fritt fram att bygga ett drygt hundratal nya bostäder. Det ska också byggas en förskola och ett äldreboende. Byggnationen ska ske omedelbart söder om en just nu starkt växande ICA-butik.

ICA-butiken före tillbyggnad

Efter tillbyggnad dubbelt så stor.

Butiken och dess unga innehavare, Mikael Olsson och Marina Mathiasson, är i dagarna i full färd med att iordningsställa den nybyggda affärsytan som tillsammans med den äldre gör butiken dubbelt så stor. Ytan är välkommen för såväl oss kunder som för ägare och personal. ICA-butiken har också en betydande posthantering med paketutlämning vilket uppskattas i dessa bensindyra tider.

Betydligt ljusare och rymligare lokaler i ”nya” ICA-butiken.

Det har också varit en utdragen och livlig politisk debatt när det gäller byggandet i Johannishus. Den politiska ledningen har valt att ge byggnadsuppdraget till en privat byggherre när det gäller förskolan och äldreboendet. Oppositionen har ansett att det skulle bli allt för kostsamt för Ronneby kommun att hyra dessa lokaler. Den politiska ledningen har tryckt på vikten av att få ändamålsenliga lokaler i båda fallen vilket inte det kommunala bostadsbolaget hade kunnat prestera på samma sätt, har man betonat.

Johannishus har även andra växande verksamheter. Jag tänker på Johannishus Godsförvaltning AB som förutom skog, fastigheter, jakt och djurhållning bedriver ett ekologiskt och framtidsblickande jordbruk som redan har fått nationell uppmärksamhet. Företagets hela tiden växande verksamhet i samband med gårdsbutikens öppnande har medfört att man bör kunna se framtiden an med tillförsikt. Det numera lokala ölbryggeriet har också fått ett välkomnande som bör innebära att Johannishus nu nämns inte bara för sina guldgubbar och vackra natur. Även om det turistiska och historiska värdet är minst lika viktigt för en bygd som på olika grunder blir ett allt mäktigare besöksmål. Att Johannishus tagit sig in även i Systemets lokaler och hyllor ser jag som helt naturligt och framtidsinriktat.

Snabbt har också PlantRiket mitt emot ICA-butiken fått en stabil kundkrets som innebär långväga besökare. Även i detta fall handlar det om en ny generation som siktar högt och långt in i framtiden.

Johannishus är ett välkomnande samhälle som nu har framtiden för sig på många olika plan. När nu orten får allt fler boende måste detta rimligen också innebära att kollektivtrafiken kommer att byggas ut i en omfattning som motsvarar behovet.

Gribshundsprojekt kräver kunnighet

Publicerat av

Kommer det internationellt uppmärksammade projektet Gribshunden och drömmen om ett museum att bli enbart en dröm?

Jag måste ställa frågan efter att kommunalrådet Roger Fredriksson, m, i dagens Sydöstran underkänt den ambition som tycks råda i projektgruppen. Han sågar det uttalade besöksmålet som är satt till 150 000 besökare per år.

”En löjligt låg ambitionsnivå”, säger Fredriksson till lokaltidningen. Han anser att siffran måste minst dubbleras.

Mycket talar för att kommunalrådet har rätt i sin kritik och ambition. Samtidigt måste jag ställa frågan – varför har Ronneby kommun ännu inte efter tio års diskuterande anställt en sakkunnig person? Den kostnadsberäkning som genomförts har hamnat runt 500 miljoner kronor och det som pågår nu är att skaffa finansieringspartners.

Det är dock inte enbart låg ambitionsnivå och jakt på pengar som är problemet för dagen. Tidsaspekten är minst lika allvarlig och den uppgiften bygger jag på ett samtal med en sakkunnig inom museivärlden.

När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:

”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”

Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden,” var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.

På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. Markområdet som har pekats ut är där nuvarande brandstationen är inrymd. Bakom den ligger gamla elverket som också ska tas i anspråk för att eventuellt förverkliga denna dröm som av kommunalrådet nu bedöms vara mest en dagdröm.

Roger Fredriksson har också börjat fundera på hur parkeringsplatserna ska fungera och hittas om nu ribban för det årliga besöksantalet kommer att ligga på önskade 300 000 årligen, alltså 25 000 besökare i snitt varje månad. Ett sent uppvaknande kan tyckas, men jag varnade tidigt för att en satsning mitt i centrum skulle innebära just sådana problem som Fredriksson nu pekar på.

Naturligtvis är det bra att Roger Fredriksson nu tar till orda och sätter en rejäl blåslampa i häcken på projektgruppen.  Det brådskar väldeliga, så sätt fart. Hur många nya hotell behöver byggas och det räcker inte med en korvkiosk runt hörnet. Nej, det måste till något alldeles spektakulärt för att ca 300 000 ska välja bort E4 eller E6 och i stället välja E22 med destination Ronneby.

Lycka till!!

Rekordtidigt ”Hittaut” med spårning

Publicerat av

Nu är vi på gång, vi som har väntat sedan i höstas. Nu är kartan fylld med nya ringar/kontroller med stakethörn, stenar, punkthöjder och allt vad naturen kan bjuda på.

Årets premiär är förlagd till terrängen runt Björketorp strax söder om Johannishus. Arrangören Ronneby OK bjuder på 23 lagom lockande kontrollpunkter på en synnerligen detaljerad karta i skala 1: 10 000. Varje höjdkurva/ekvidistans är på 2,5 meter.

Skogsvägarna i området är ännu snöbelagda men i terrängen är det betydligt tunnare med snö. Visst kan det inbjuda till viss spårning men inte alls så det stör. Nu kommer temperaturen att successivt stiga framöver, dessutom utlovas regn som hjälper till ytterligare.

Jag och säkert många andra välkomnar denna tidiga premiär. Nu kan inget stoppa oss.

 

Den osannolika verkligheten

Publicerat av

Torsdagen den 23 februari hade för min del just startat. Det var dagen före årsdagen av ett storkrig i Europa. Hur länge ska människorna i Ukraina orka kämpa mot det besinningslösa våldet? Dom ska inte bara försvara sig, dom bär dessutom hela Europas framtid på sina axlar, inte utan stöd, men ska stödet räcka till?

Varje morgon under det gångna året hade startat på samma sätt – att kolla senaste nytt om läget i Ukraina. Allt annat vore otänkbart. Kriget är så nära och berör. Självklart är det så för många av oss svenskar.

Denna morgon överskuggades kriget i Ukraina av en inhemsk nyhet. Ja, den kablades egentligen ut redan kvällen innan, men en god bok gav angenäm avkoppling från allt elände. Polischefen Mats Löfving hade på kvällen den 22 februari hittats död i hemmet. Detta efter att under dagen varit huvudnyheten i alla medier. Även utrikes. Utredningen om den så kallade polisskandalen hade redovisats av utredaren.

Ett mediadrev av sällan skådat slag slutade med en personlig tragedi. En tragedi som hade kunnat undvikas om arbetsgivaren/polisen skött detta personalärende på ett mänskligare sätt. Nu slutade ärendet med ett dödsfall. En person uppslukad av sin gärning hade under utredningens gång förlorat vänner på olika plan. Svårt att inte känna medkänsla.

På sociala medier visste många precis hur dödsfallet skulle ha kunnat undvikas. Mats Löfving skulle ha bett om förlåtelse och gott vidare! Lätt att tycka, lätt att veta hur andra ska reagera, lätt att veta när man saknar bakgrunden. Lätt att tycka när man inte tar hänsyn till alla våras olikheter.

Dagen rullade vidare och jag bläddrade lite planlöst på ”paddan” och hittade en lokal nyhet i BLT från tisdagen den 21 februari. Den handlade om kommunfullmäktige i Karlshamn som hade haft sammanträde på måndagskvällen. Ännu en gång hade ett ärende upprört heta känslor.

Man hade röstat om att möjligen ge fullmäktiges nyvalda ordförande Björn T Nurhadi, Sd, en ny titel, nämligen Borgmästare. Per-Ola Mattsson avsatt kommunalråd och Socialdemokrat fnös åt förslaget och hade kraftfullt utstött ett enda ord – ”LÖJLIGT”. Efterträdaren till Mattsson, moderaten Magnus Gärdebring, hade kontrat med – ”Fin symbol”. Det påstås dessutom att Mattsson i den heta debatten kontrat med – ”Titelsjuka”. Sedan i måndags kväll har därmed Karlshamn en borgmästare. En osannolik verklighet!

På eftermiddagen kunde vi svenskar glömma all förtret och dåliga nyheter. Våra svenska skiddamer körde ifrån den norska motsvarigheten i sprintfinalen på ett sätt som gjorde norskorna till statister. Sverige tog storslam med guld, silver och brons men knep också fjärdeplatsen. Storstilat och osannolikt med tanke på tidigare år. Glädje, glädje och stor myskänsla.

Glädjen fanns kvar när jag senare på kvällen via nätet tog mig till Ronnebys upplaga av kommunfullmäktige. Den första som dök upp var en polis, något senare två poliser. Hade det varit nytt politiskt bråk? Nej, nej, polisen redovisade trygghetsmätningen 2022. Tryggheten har blivit mycket bättre och det tyckte några politiker säkert var resultatet av att just de själva genom åren i talarstolen talat om stor otrygghet. Självförtroendet är det inget fel på. Men jag vill tro att polisens ökade närvaro har haft en viss betydelse.

Något senare vid samma sammanträde utbröt något som bäst kan beskrivas som kaos. Det handlade om att det blivit ett fel i Sverigedemokraternas redovisning av sitt ekonomiska partistöd som årligen fördelas till partierna. Felet hade rättats till men nu var frågan hur ärendet skulle handläggas. Frågan ställdes av oppositionsrådet Ola Robertsson, s. Det var efter den frågan som kaoset blev ett faktum. Hur ska ärendet beredas och behandlas framöver, var också en fråga. Ingen visste. Kanske kunde det bli en fråga för kommunstyrelsens arbetsutskott, försökte någon.

Inte heller kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson hade något vettigt svar. Han utbrast uppgivet:

”Ärendet har havererat”! Sedan gick han ner och satte sig.

Det var då vi fick veta att det inte fanns något ärende att klubba. Ärendet hade klubbats vid ett sammanträde med fullmäktige redan i fjol. Den felaktiga redovisningen hade godkänts redan då. Rättelsen som nu skett behövde alltså inte bli något nytt ärende. Mötet kunde fortsätta, om än något stukat. En osannolik nyhet utan värde.

Kvällen avslutades med Aktuellts utmärkta direktsändning från Kiev. Krigets alla sidor och bedrövelser fick bli en sammanfattning av det europeiska storkrigets årslånga helvete. Nu är det Leopard 2 som ska förändra kriget. Men vem vill och kan stoppa kriget? Den frågan vill jag ha svar på.

”Ta inte ifrån oss det enda vi har”

Publicerat av

När det gäller den i veckan presenterade flygplatsutredningen måste jag till alla delar hålla med de två mest tongivande Moderaterna i Blekinge, Roger Fredriksson, Ronneby och Camilla Brunsberg, Karlskrona. Fredriksson kommunstyrelsens ordförande i Ronneby och Brunsberg riksdagsledamot.

Det är deras totala sågning av utredaren Peter Normans förslag att ta ifrån Ronneby Airport dess statliga tillhörighet. Detta för att i stället uppgradera Kalmar nu civila flygplats.

Roger Fredriksson har rätt till hundra procent när han i blekingemedia säger:

”Det enda vi har är ju flyget” och då menar han att övrig kommunikation är minst sagt bristfällig. Långsamtgående tåg på tvären till Malmö/ Hässleholm och än mer bristfälligt vägnät. Jag ger honom till och med rätt när han avfärdar utredningen som rent ”TRAMS”.

Jag skulle vilja tillägga att utredningen har betydande brister, den är osaklig och vittnar om utredarens bristande kunskap om Blekinge och dess militärstrategiska uppgift.

Det är lätt att finna brister i utredningen men jag väljer ämnet beredskapsflygplatser. På den punkten är Ronneby flygplats tillsammans med F 17 redan i dag en viktig kugge i denna verksamhet. Mig veterligen har Peter Normans utredningsuppdrag inget med beredskapsflygplatserna att göra, ändå är han inne och har synpunkter även inom detta område.

Detta är ett ämne som även riksdagsledamoten Camilla Brunsberg kritiserar när utredaren vill ta bort Ronneby som beredskapsflygplats. Är det någon plats som genom åren har fungerat som beredskapsflygplats så är det i Ronneby. Inte minst har detta kunnat bli verklighet genom att just F 17 med sin verksamhet ligger där den ligger.

”Det är inte minst nuvarande säkerhetspolitiska läge i Sveriges närhet som understryker behovet av bredskapsflygplatser. Det handlar också om samhällsviktig luftfart som till exempel ambulansflyg, brandflyg och räddningstjänst”, betonar infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson.

Att vara klassad som bredskapsflygplats betyder att ett statligt ekonomiskt bidrag på 200 000 per månad utbetalas vilket ska täcka kostnaden för att hålla personal i jour men inte kringkostnader till exempel snöröjning. Sveriges Regionala flygplatser har framfört att man vill ha bidraget höjt till 300 000 kronor.

Ja, det är mycket som är trams i denna utredning och som vanligt, vill jag tillägga, handlar det återigen om att man på olika sätt alltid vill klämma åt det som är viktigast för oss i Blekinge, nämligen civilflyget. Antingen vill man lägga ner Bromma eller så är det som nu att man tycker att Ronneby flygplats ska betalas av försvaret, regionen och kommunerna. Är det någon plats i Sverige som staten måste stödja så är det Ronneby flygplats. Allt annat är TRAMS!

Men utredningar ska inte underskattas. Inte heller denna. Nu måste politiker jämte näringsliv och statliga myndigheter kraftsamla. Agera inte i tysthet. Samarbeta med länets media så att det även når media på riksplanet. Camilla Brunsberg har redan laddat med frågor från sin position i riksdagen och i detta fall vill jag tro att till och med Socialdemokraterna, som gav utredningsuppdraget, är villiga att förpassa utredningens innehåll i papperskorgen.

Redan nu har Magnus Johansson, s, ordförande i Region Blekinges hälso- och sjukvårdsnämnd gjort tummen ner.

 Kör hårt! Remisstiden är kort och löper ut redan den 23 maj. Det är 198 remissinstanser som har rätt att yttra sig.

Bristande vandel av Ronnebypolitiker

Publicerat av

Ännu en gång tvingas jag ompröva min uppfattning när det gäller våra folkvaldas sätt att leva upp till, ja, inte högt ställda krav, men väl hygglig efterlevnad av ordningsregler.

På annat sätt kan jag inte uppfatta det mejl som kommunfullmäktiges nytillsatta ordförande, Lennarth Förberg, skickade ut i fredags. Mejlet är adresserat till de politiska gruppledarna som ombeds att lite lagom sträcka upp sina undersåtar. Dessutom vid lämpligt tillfälle!

Mig veterligen är det första gången en ordförande i denna politiska församling måste skicka ett meddelande av följande lydelse:

” Från städsamordnaren blir jag uppmärksammad på att Ronnebysalen krävde ovanligt mycket städning efter förra fullmäktigesammanträdet. Bland annat hade det lämnats kvar kaffekoppar, handlingar och snus. Det brukar inte vara så och om vi hjälps åt så blir det en engångsföreteelse.

Förtäring i Ronnebysalen är enligt anslag inte tillåtet. Om man väljer att ändå göra det så måste man städa undan efter sig. Kvarblivna handlingar tar man med sig från sin plats och lämnar i därför avsedd behållare innan man lämnar salen.”

Häpp, häpp och hallå. Vad skriver ordföranden? Förtäring i Ronnebysalen är inte tillåtet!! Men väljer man att ändå göra det så måste man städa undan efter sig. Antingen är det förbjudet eller så är det tillåtet. Jag tycker ordföranden är släpphänt och motstridig i sin syn på ordningsregler.

Förr fanns det frukt att mumsa på. Om fruktstunden fortfarande är gällande vet jag inte, men det kan väl knappast anses vara att betrakta som förtäring. Frågan är visserligen vart apelsinskal och äppelskrutt skall förpassas. Det finns kanske papperskorgar? Vad vet jag? Godis har jag sett att många mumsar på. Är det tillåtet? Sådan förtäring lämnar å andra sidan endast viktökning hos den ätande.

Lennarth Förberg rundar av meddelandet med följande:

”Jag ber att ni gruppledare passar på att nämna detta för era respektive ledamöter och ersättare vid lämpligt tillfälle”.

Apropå släpphänt; varför inte uppmana gruppledarna att ta upp den bristande vandeln med ledamöterna snarast? Nä, det kanske kan tas upp framåt hösten om tillfället är lämpligt..

Fotnot: Med bristande vandel avses bl a. förhållanden som bristande regelefterlevnad.

Detta enligt statsminister Ulf Kristerssons tolkning av Tidöavtalet.

Sätt ner foten och rädda personalen

Publicerat av

Rubriken nedan är hämtad från Sydöstrans nätupplaga som resulterade i en artikel i papperstidningen men då med en helt annan rubrik och därmed lite mer klargörande.

Rubriken är lite halvrolig men ger inte hela bilden. Den inbjuder nästan till att skämta. Verkligheten är dock inget att skämta om.

Det handlar om 800 kommunalt anställda inom vården i Ronneby som använder sina fötter väldigt flitigt. Så flitigt att det blir belastningsskador när man inte har tillgång till fotriktiga skor, ja, s k arbetsskor. I dag tvingas personalen köpa egna skor men då med högst varierad kvalitét

Det är detta som ovanstående rubrik syftar på när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i nämnda kommun i form av en motion kräver arbetsskor till personalen i äldreomsorgen och hemtjänsten. Man hänvisar till ett beslut i regionen som ger vårdpersonalen gratis arbetsskor.

Men i Ronneby ska ett ärende av detta slag dras i långbänk. Det är vad som menas när SD vägrar att sätta ner foten. Partiet vill avvakta med ett beslut tills att en utredning blir klar. Med andra ord SD kan inte bestämma sig. De är så att säga foten på vågen om de ska köra över såväl sig själva som gamla alliansen. Röstar SD med s och v har dom majoritet i frågan. Det framgår dock inte när utredningen kan vara klar. I bästa fall, kanske till hösten?!

Men stopp nu, vad är det som måste utredas? En vidlyftig och utdragen utredning kan innebära betydande kostnader. Pengar som skulle kunna användas på ett bättre sätt, nämligen till att inhandla fotriktiga skor.

Och hur ska man utreda? Genom att från en viss dag stämma av hur många som fått belastningsskador, ont i höfter och rygg? Och sen lämna sin statistik till beslutande politiker? Det kan ju ta sin tid det där och under tiden hinner kanske flera bli sjukskrivna, vilket verkligen blir dyrbart för arbetsgivaren – och oss skattebetalare.

Idag köper vi skor för promenader, löpning och andra former av motion för att just undvika belastningsskador så att vi kan röra oss så mycket som möjligt. Då rör vi oss av fritt val.  Men i kommunens verksamheter där personalen måste gå och stå hela dagarna visas ingen hänsyn till personalens hälsa. Vill dom ha riktigt utformade skor får dom köpa dem själv, och dom är dyra!

Det är redan känt att dåliga skor ger belastningsskador som i sin tur generar sjukskrivningar. Detta kostar också en del slantar och innebär att redan underbemannad personal blir än färre.

Politiker i kommunstyrelse och fullmäktige föredrar att tillsätta en utredning i stället för att ta sitt lagliga ansvar för att en bra arbetsmiljö kan efterlevas. Arbetsmiljön måste rimligen vara överordnad allt annat.

Så, sätt ner foten och ger personalen riktiga arbetsskor. Den politiska taktiken hör inte hemma på detta område.

Verkstadsepok väcks till liv i ny bok

Publicerat av

Ronneby har en rik och omfattande industrihistoria. Störst och mest omtalat är Kockums med emaljerverk och järnbruk. Ett företag med en betydande internationell status.

Ronneby kan också se tillbaka på en högt utvecklad verkstadsindustri men då i en mindre skala.

Tillkomsten av Holms Maskinfabrik 1960 blev starten på en högt utvecklad verksamhet som krävde ett 20-tal olika specialkompetenser. Man konstruerade och tillverkade maskiner som skulle motsvara högt ställda krav på ökad produktion inom olika områden. Maskiner som kom att skickas till länder runt om i Europa.

Den mest dåtida uppmärksammade kunden var dock Tetra Pak i Lund. Detta ledde till att Holms tillverkade den första maskinen som skulle möjliggöra fyrkantiga flaskor i plastat papper. Tetra Pak stod för konstruktion och ritningar medan Holms Maskinfabrik skulle tillverka alla detaljer, montera och provköra. Det blev en serie på tio maskiner men Tetra Pak var en trogen kund varför det till slut byggdes ett 50-tal maskiner av samma typ.

För att viktig utveckling inom industriell verksamhet inte ska falla i glömska krävs mestadels att ideella krafter tar sig an att dokumentera historien. Så är det även nu när ett antal män med ett förflutet på Holms Maskinfabrik räddat en drygt 30-årig verksamhet från att falla i glömska. Av deras många träffar på Kallinge Museum har resultatet blivit en liten men intressant bok.

De lokaler som Ronneby kommun byggde för att inrymma Holms Maskinfabrik 1959 – 1960 är i dag om- och tillbyggda för skolverksamhet, nämligen Parkdalaskolan. Extra intressant tycker jag det är att Holms ägare, Sven Holm, redan 1961 startade skolverksamhet i lokalerna. Då startades nämligen en treårig verkstadsskola. Anledningen var svårigheten att rekrytera kvalificerade medarbetare med rätt kompetens. Yrkesskolan var kommunal medan all praktik utfördes i fabriken.

Låt er inte luras av det ringa formatet. Innehållet är omfattande med en rad historiska bilder. Samordnare av arbetet med boken har varit Bertil Friberg, bilden. Gruppen har bestått av, Hans-Erik Lyckner, Ronny Johannesson, Jan-Erik Björnsson, Bengt Karlsson, Jan-Erik Olsson, Hans Häll, Nils Stål, Anders Gustavsson och Leif Mattisson.

Varning – nu ställer Sune frågor igen

Publicerat av

När Sune Håkansson, Ronnebypartiet ställde frågor om regler för byte av ledamot, tillika ordförande, i kommunala bolag, gick Liberalernas gruppledare, Roger Gardell i spinn och ansåg att frågorna var såväl onödiga som barnsliga. Det hela utspelade sig i kommunfullmäktiges sammanträde i december. Liberalerna ville byta ut Lena Mahrle mot Nils Ingmar Thorell på ordförandeposten i Ronnebyhus styrelse.

Nu återkommer Håkansson med ännu fler frågor i samma ämne. Han gör det i form av en motion. Han föreslår att kommunfullmäktige får en redogörelse för gällande regler och därtill eventuella förslag på förändringar.

Ämnet är intressant även för oss som står utanför politiken men som försöker hänga med.

Här får du tillgång till hela motionen.

                                                 MOTION

Angående utformning av protokoll m.m.

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i december 2022 framkom att det finns vissa oklarheter om hur beslut skall tolkas. Ärendet gällde val av ny ledamot, tillika ordförande, i ett kommunalt bolag. Till vissa delar gäller frågeställningarna även kommunala nämnder och styrelser.

För de kommunala nämnderna är frågeställningarna:

Antag att en ledamot, måhända ordförande, avsäger sig uppdraget, måhända ”med omedelbar verkan”.

  1. Behöver kommunfullmäktige godkänna avsägelsen?
  2. Från vilken dag gäller avsägelsen? I extremfallet kan ju hela nämnden vilja avgå.
  3. Från vilken dag gäller nyvalet? Beslutstidpunkt, när protokollet justeras, när beslutet vunnit laga kraft?

För våra aktiebolag gäller motsvarande frågor. En skillnad är att fullmäktige när som helst, utan angivande av skäl, kan avsätta en ledamot. En annan skillnad är att beslutet måste konfirmeras av en bolagsstämma, måhända en extra sådan.

En extra fråga blir: Bör kommunfullmäktige kräva att en ledamot kan avsättas, alternativt avgå, enbart i samband med ordinarie bolagsstämma.

Både för nämnder och bolag gäller att de skall justeras ”i tid”. Därefter skall de anslås ”i tid”. Vad händer annars? Måste besluten tas om?

För våra bolag gäller troligen ingen lag om att protokoll skall anslås. I varje fall synes det slarvas mer där. Har detta någon juridisk betydelse?

Jag föreslår:

Att kommunfullmäktige får en redogörelse för gällande regler och därtill, måhända, förslag på förändringar.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet