Brunnsparken – trivselplats med anor

En måndag kväll alldeles i början av juni. Solen värmer så där lagom svenskt vid denna tid på året. Rododendronträden är i full blom och färgprakten enastående. Gräsmattorna välansade och gröna torkan till trots.

Ett folkhav ger liv åt den historiska platsen Ronneby brunnspark. Alla generationer är representerade men mest lyser ungdomar som om några timmar ska uppleva sitt livs första brunnsbal. Man kan nästan ta på den spända förväntan som gör snart färdiga studenter till ständigt rörliga men samtidigt ovana fotoobjekt uppställda för färgmatchning mot blålila rododendronblommor i väldiga klasar.

Jag vet inte om ungdomarna är medvetna om eller tänker på vilken unik plats de egentligen får utnyttja inför balen. Brunnsparken i Ronneby är unik och vacker, så vacker att den 2005 utnämndes till Sveriges vackraste park. Året efter blev den uppmärksammad som Europas fjärde vackaste park. Lägg därtill dess mer än 300-åriga bakgrund som trivselplats och kurort, så är det en klassisk plats man vistas i.

När jag står under taket till Brunnshallarna och blickar ut över folkhavet som färgrikt böljar fram och tillbaka i parken tänker jag på alla generationer som genom århundranden besökt parken på liknande sätt.

Jag tänker på mina egna förfäder. Farmor Betty Fredrika, enda barn till torparen August Andersson och hans hustru Cecilia Håkansdotter i Runamo, som gavs möjligheten att en sommar vistas på Ronneby brunn. Själv är jag tredje generationen efter Betty som åtskilliga gånger fått njuta av prakten i park och brunnsskog.

Alice som i veckan ska springa ut för Munktrappan i Ronneby centrum som student är femte generationen. En sjätte, Lucy, struntar i folkhavet och har just upptäckt stentrappan med ett fotsteg till Brunnshallarna och gör upprepade övningar. Även gräsmattan är naturligtvis inbjudande.

Brunnsgäster har genom åren kommit och gått medan parken fått hysa allt fler aktiviteter som är typiska för sin tidsålder. Vi kommer fortfarande ihåg 1944 när Ronneby brunn öppnade sina portar för många av nazismens och andra världskrigets offer.

Man kan utan överdrift påstå att Ronneby genom århundraden med sina industrier och Brunnshotell och park har visat på sociala skillnader, brunnsmiljön med välbärgade gäster som kunde söka skugga under lummiga träd och järnindsutrin där arbetare slet ut sig för att få mat till familjen.

Ett landskapsdjur av rang

Plötsligt låg den där hjälplös på rygg och sprattlade intill ytterdörren. Jag vände försiktigt på den och dess steg styrdes mot en rabatt. Den glänste vackert och det var en Ekoxehane av rang och storlek större.

För inte så länge sedan var den rödlistad men är inte det längre. Naturligtvis är den fridlyst och vi vet att den finns i vårt rikt förekommande ekskogsbestånd, inte minst här i trakterna av Johannishus.

Vid en inventering 2013 noterades flest Ekoxar i Blekinge och Kalmar län och här i Blekinge var det Ronneby och Nättraby som uppvisade flest antal.

Det tar fem år för larven att utvecklas och ofta är det i stubbar som den föds och växer till. Som fullvuxen lever den bara några veckor kring midsommartid. Fortplantningen är målet och efter det släcks livslågan snabbt.

Det känns mäktigt att på nära håll få se Blekinges landskapsdjur och att den verkligen finns och tycks trivas bland alla våra lika stolta gamla ekar.

Ölands blomprakt allas vår belöning

Vi är många som varje vår upprepar ett besök på Öland. Naturligtvis är det världsarvet och den rika naturen som lockar oss över bron.

Det känns som att komma till en plats dit allt vackert har koncentrerats. Eller ett slags Edens lustgård/trädgård om man är lagd åt det hållet.

Jag blir i varje fall andäktig och tyst inför anblicken av allt det vackra som bara finns här på ön med de rika kalkhedarna. Människor reser långa sträckor för att bl a studera rariteten ”Våradonis/ Adonis Vernalis eller som den vanligtvis kallas – Arontorpsros.

När vårt sällskap, en grupp på 13 personer, är på väg att lämna platsen för Arontorpsrosen knackar det på bilrutan. En kvinna visar att hon har en fråga. Vi öppnar bildörren och hon frågar uppjagat:

-Blommar den?!

-Visst blommar den, svarar vi unisont utan att ens nämna blommans namn. Vi vet vad frågan gäller och kvinnan skiner upp i ett stort leende och vänder stegen mot den slingrande stigen som bär fram till Arontorpsrosen.

Rikedomen är stor men det gäller att ha kunniga och pålästa vänner som kan visa dig vägen eller snarare stigarna fram till allt det vackra och sällsynta. Hur förtsiktigt du än tar dig fram i terrängen riskerar du att trampa på de små, krypande växterna som har en färgprakt som inte är likt något annat där de på den karga marken på allvaret blir till en matta av färger i alla tänkbara nyanser.

Vår välutbildade naturguide, Bertil Friberg, ligger ofta på knä med ett förstoringsglas för att rätt benämna blomman. Så små är de minsta medan andra som Gullviva och andra kända vårblommor reser sig stolt över marken i sällskap med hassel.

För vår del startade dagen med att vi tog oss till ”Gråborg” för att i naturens väldoftande ”rum” avnjuta morgonens fika och för att studera borgen och dess ängar som på ett mästerligt sätt omhuldas av Kungliga Vitterhetsakademien.

Plötsligt vandrar vi på en vidunderlig raksträcka som visar sig vara en gammal järnvägsbank där rälsbussar en gång i tiden vaggade fram genom landskapet. Mina tankar tar mig åtskilliga år tillbaka i tiden när jag satt i en gul rälsbuss som framfördes av min farbror. Nu är det en populär cykel- och vandringsled.

Det är många synintryck man får under en dag fylld av vandring med väldoftande växtlighet och att då ta sig till en ombyggd ladugård som nu utgör en populär B&B-anganläggning knyter samman dagen på ett förträffligt sätt med kamratligt eftersnack om vad vi på olika sätt upplevt.

Nästa dag ösregn, men det är en helt annan historia. Öland behöver regnet, tänkte vi positivt under regnställ.

 

Så slapp vi Karlskronas p-elände

Vi tog en slappardag i luften i onsdags vi som under vintern och dålig vår tampats med att färdigställa en utställning som skildrar Blekinge Flygklubbs segelflygsektions verksamhet under 70 år. Utställningen finns på Kallinge Museum som har öppet lördagar klockan 10-13.

Naturligtvis blev det en härlig flygtur, men denna gång med hjälp av motor och propeller och med Ingmar Olofsson som pilot.

I luften hade jag dessutom sällskap av Bengt Christer Nilsson och Kristina (Månsson) Berggren. På marken stannade Bengt Körling och Helge Stenberg bl a för att färdigställa fika och förbereda en som vanligt givande pratstund om svunnen tid och vad vi kan göra med den väntande tiden.

En flygtur är lika berikande som att gå en promenad i vår vackra natur. Skärgården i Blekinge är precis så vacker som den alltid har beskrivits och på lagom höjd, ca 1000 meter, fick vi denna dag hela landskapets härlighet inramad av vita, bulliga cumulus/stackmoln.

Naturligtvis ville vi kolla det trånga Trossö och redan när vi närmade oss Karlskrona väster ifrån blev vi vittnen till långa bilköer på utfarten. Trafikolycka var orsaken kunde vi lite senare konstatera.

Att få göra några varv över militärstaden Karlskrona är numera tillåtet och det var onekligen en positiv upplevelse att denna gång kunna tänka bort parkeringseländet som länge har präglat Blekinges utpost i öst.

Våra kameror var flitigt använda och här kommer några smakprov från min vinkel. Bilden på det aktuella flygplanet före start togs av Bengt Körling.

Till sist: upprymda av flygturen tog vi beslut att i höst fortsätta dokumentationen och då kommer det att handla om nuvarande verksamhet inom Blekinge Flygklubb. Nu är det enbart motorflyg som gäller och med ett rekordstort intresse för att just lära sig flyga. Varje tisdag kväll är det öppet hus på Blekinge Flygklubb mellan 18.00 – 21.00.Grillen är tänd och kaffet är på och är du flygsugen finns det möjlighet till kort eller längre flygtur.

Musikbegåvningar i Ronneby belönas

Unga musikbegåvningar måste stödjas och det har Rotary Ronneby Club under flera år gjort till ett angeläget arrangemang.

Inom kort – 18 maj klockan 18.30 – är det dags igen för den årliga stipendiekonserten på Kulturcentrum, Ronneby.

Det är ett mångårigt och unikt samarbete mellan Ronneby Rotary Club och Ronneby Kulturskola som nu fortsätter med oförminskad kraft. Rotarys musikstipendium kan sökas av elever i gymnasiets avgångsklasser. Kandidater till stipendiet utses av Ronneby Kulturskola.

Avslutningskonserten är ett samarrangemang mellan Ronneby Rotary Club och Ronneby Kulturskola och konserten äger rum på Kulturcentrum i Ronneby torsdagen den 18 maj klockan 18.30. Biljetter kan köpas direkt på plats.

Årets stipendium delas ut under konserten.

Alla intäkter från biljettförsäljning och sponsring tillfaller stipendiaterna. Besök konserten och hjälp på det sättet Ronnebys musikbegåvningar. En verklig god gärning för att vi även i framtiden ska kunna njuta av musik av högsta klass.

Segelflyg över Blekinge 1946 – 2011

Nu, alla vänner av segelflyg – och ni är många – är vår uställning på Kallinge Museum klar för visning. Ett rikt bildmaterial och text tar er med på en tidsresa och teknisk utveckling för Blekinge Flygklubb och dess Segelflygsektion under 65 år.

 

Vårt arbete med utställningen började hösten 2016 på initiativ av Bengt Christer Nilsson sekr. i Kallinge Museums styrelse och själv segelflygare under ett antal år. I arbetsgruppen har också en av klubbens första kvinnliga piloter Kristina (Månsson) Berggren och veteranerna Helge Stenberg, Ingmar Olofsson, Bengt Körling och Kjell Amilon ingått. Jag, Bengt Mauritzson med betydligt kortare flygtid, har också haft förmånen att få hjälpa till.

Nu hälsar vi er därför välkomna att besöka Kallinge Museum på Flisevägen i Kallinge. Museet är öppet varje lördag klockan 10 – 13.

Berätta gärna för dina vänner så att alla med flygintresse och speciellt då segelflyg kan ta del av en unik föreningsverksamhet som startade 1946 och avslutades 2011.

 

F 17:s traditionsrum återuppbyggt

Rubriken ovan kräver en förklaring. Militären har regler och de ska efterlevas och i detta fall innebär det att F 17:s förbandsmuseum endast får kallas traditionsrum. Det ska bara finnas ett flygvapenmuseum och det är placerat i Malmslätt utanför Linköping.

En viktig del av blekingeflottiljens historia försvann i en storbrand tidigt på morgonen den 22 mars 2002. Den historiska samlingen förvarades i bottenplanet till den matsal som byggdes i samband med flottiljens tillkomst 1944. Men nu är ett nytt traditionsrum iordningställt av F 17:s kamratförening, som på ett storstilat sätt minner om F 17:s rika historia.

Som alltid när det gäller att slå vakt om verksamheters flydda tider är det mestadels frivilliga och oavlönade krafter som arbetar med denna viktiga del. F 17:s kamratförening, i dag med ca 600 medledmmar, utgör inget undantag.

Varje vecka träffas en väl sammansvetsad grupp där var och en sitter inne med skiftande specialkunskaper. Vid mitt besök bestod gruppen av följande medlemmar (se bild ovan): Från vänster Bengt Gustavsson, Rune Pettersson, Tomas Palmqvist, Jonny Andersson, Tage Zackrisson och Leif Possung.

Föreningen förfogar över en betydande bildskatt som har digitaliserats. Även filmer finns i arkivet som bl a visar landets och flottiljens olika flygplanstyper genom åren. Teknikutvecklingen visas på ett pedagogiskt sätt när det gäller såväl radar, radiokommunikation som utrustning i största allmänhet.

Det är en mer än 70-årig verksamhet som besökaren kan ta del av i detta traditionsrum som även redovisar den verksamhet som föregick flygflottiljen, nämligen Blekinge bataljon.

Eftersom jag är uppväxt i Bredåkra ömmar jag speciellt mycket för kamratföreningens medlemstidning som bär namnet Bredåkrabladet.

Föreningen tar gärna emot besök men helst enbart grupper. Du kontaktar på epost:

styrelsen@f17kamratforening.se

På telefon når du Bo Hagertz, 0457 – 216 89 eller Leif Possung, 070-3444146

Efter branden byggdes en ny matsal 2003 och det är i bottenvåningen på denna byggnad som traditionsrummet finns. Jag återkommer till mannen som fick den stora äran att bygga den nya och moderna matsalen.

Vårtalet på Snäckebacken i Ronneby

Bästa VÅRDIGGARE!

Ännu en gång ska ni känna er välkomna hit upp på Snäckebackens högsta punkt för att med gemensamma krafter försöka locka fram våren.

Även om vi gläds över ljusare tider i samband med vårens ankomst måste vi konstatera att vi lever i en ond å mörk värld. Människoliv släcks med bomber och folk drivs på flykt mot okända mål. Sverige är ett av dessa mål och här måste det vara vår gemensamma önskan att ge dessa utsatta en så trygg vistelse som det bara går.

I samband med terrorbrottet i Stockholm visade vi svenskar att med gemensamma krafter -vänskap – kärlek och medkänsla kan vi klara stora och betydande motgångar. Jag var säkert inte ensam att bli extra varm i hjärtat när den svenska solidariteten sattes på prov. Vi klarade det och vi bevisade att ensam är du inte stark men med gemensamma krafter kan vi klara det mesta.

Samtidigt tvingas vi åse, läsa och höra om världens ledande makthavare som på olika sätt trappar upp sina hot. Vem har den största och mest förstörande bomben? Ja, det är frågan för dagen när man i öst och väst spänner muskler för att visa vem som har störst makt.

Det är nära till hands att göra jämförelsen med grabbarna på skolgården som förr slogs för att imponera på en viss tjej. Visst blir kapplöpningen och världsledarnas uppvisning till en tämligen bisarr historia när vi andra, alla jordens miljarder människor inget annat vill än att leva ett fredligt liv. Vi är ju så många fler men det tycks inte hjälpa.

Av allt detta drar jag därför den starkt förenklade men fullt mänskliga slutsatsen att inte ens våren har vågat sig fram. Det har inte hjälpt ett dugg att vi många vårdiggare har försökt hjälpa till. I år har april varit precis så kall och oberäknelig som den är känd för att kunna vara om man tittar långt tillbaka för att jämföra.

På tal om flydda tider – hur blir det med våra ”Guldgubbar”, ja, ni förtstår säkert vad jag åsyftar.

Jo, jag vill påstå att gubbarna rör på sig. Enligt kommunalrådet, Roger Fredriksson handlar det numera enbart om NÄR ett museum kan stå klart – dessutom här i RONNEBY.

Naturligtvis ska detta för Ronneby så viktiga landmärke också hysa vrakdelar från det danska kungaskeppet ”GRIBSHUNDEN”. Två ädla pärlor som också kan få samsas med Ronnebys rika historia. Ett beslutsunderlag ska vara klart i höst har chefen på Blekinge Museum, Marcus Sandekjer intygat och honom brukar man kunna lita på.

Visst är detta efterlängtade besked värt en värmande applåd!

Jag vill avsluta med några kloka ord från en begåvad man som i alla lägen försökte göra världen lite bättre. Jag tänker naturligtvis på professor Hans Rosling som gick bort på tok för tidigt. Han har sagt:

Ingenting stödjer tanken att du blir lyckligare av att vara klok, bildad och öppen.

Däremot ökar klokhet chansen att du tillbringar din stund på jorden som en positiv kraft. Ett ljus som gör mörkret lättare att bära – för andra.

Å mer än så kan du inte begära av livet.

Med dessa kärleksfulla och optimistiska ord gör vi nu ett rejält försök att locka fram våren med värme och ljusa dagar. Å det genom att för just våren utbringa ett fyrfaldigt leve. LEVE VÅREN!!!

 

 

Igelkottsfritt firande på Snäckebacken

Valborgsmässoafton med de sista kalla och blåsiga timmarna av april 2017 kommer traditionsenligt att avnjutas på Snäckebacken i Ronneby.

Traditionen kräver också värmande toner av Ronneby blåsorkester och Decibellernas sång. Den efterlängtade vårvärmen ska frammanas av bålet som naturligtvis är garanterat igelkottsfritt. Den garantin har utfärdats av eldledaren Lars Martinsson.

Jag själv har fått det stora förtroendet att hålla vårtalet.

Arrangörer är Ronneby Musei- och Hembygdsförening och start sker klockan 20.

Konstrunda på Torkö med Dahlbom

På april månads näst sista dag med kortvariga regnskurar i söder blev det en motionsrunda med konst på Torkö. På Torkö finns Majas konstbutik med utbyggt café och där huserade i dag konstnären Ingvar Dahlbom.

Ingvar har länge varit en driven och uppskattad akvarellmålare och därför var det naturligtvis ont om utrymme, tillbyggnaden till trots. Det gällde att inte komma allt för nära laxtallriken eller kaffet med hembakat. Vernissage på detta sätt måste vara varje konstnärs dröm. Det gällde att lirka sig smidigt likt en snok mellan belamrade bord för att få en mer närgången studie av den förföriska konsten.

Ingvar var glad och väl unnad att få klistra röda lappar bredvid sina alster, bästa beviset för en framgångsrik och uppskattad konstnär. Han älskar kustlandskap och på den punkten är vi många som gör honom sällskap.

I år vänder Ingvar ryggen åt ”Blekinge konstrunda”. Han gör det efter många års medverkan men jag tror inte att han behöver ångra sitt beslut att istället husera på Majas Café fram till den 26 maj.

Att nästan ta steget direkt ut från ett av hans konstverk till den verkliga naturen på Torkö var naturligtvis en extra dimension. Att sakta vandra utmed vattnet inramat av vitsippor i överflöd på marksidan och samtidigt spana efter naturliga uppdykande installationer är en lisa för själen. Den skänker precis den avkoppling och omväxling som en utflykt i typiskt aprilväder kan bjuda. Torkö är onekligen en av många pärlor i Blekinges generösa naturutbud.