Många sörjer i dag NOTRE-DAME

Branden i går kväll i Notre-Dame (Vår frus katedral i Paris) blev snabbt en världsnyhet som spreds runt världen lika snabbt som elden i den drygt 800-åriga katedralen.

Vi är många, oräkneliga, som genom åren vandrat utmed floden Seine och passerat någon av broarna fram till en av världens mest besökta turistmål.

Det är inte enbart byggnaden i sig som är historisk med sina otaliga skatter utan den har också varit platsen för otaliga historiska händelser. I Katedralen lät t ex Napoleon Bonaparte utnämna sig till kejsare den 2 december 1804.

År 2013 firades katedralens 850-årsjubileum och i dag efter branden uppger flera nyhetsmedier att den var i mycket stort behov av en upprustning, en restaurering som också blev dess fall.

Det var mäktigt, ja, nästan andlöst att träda in och låta blicken söka sig högt upp till valvet som är 34 meter högt.

De färgade glasfönstren från 1850-talet pryder sakristian. Varje fönster har en liten inskription på latin, som tillsammans med glasmönstren berättar legenden om Sainte Geneviève, Paris skyddshelgon. De mest storslagna fönstren är dock det tvillingpar av rosettfönster på norra och södra sidan. De är över 13 meter i diameter. 

Det tog nästan 200 år att bygga katedralen. Byggstart 1163 och invigning först 1345.

Redan i dag står det klart att Notre-Dame ska byggas upp igen. Naturligtvis oklart hur lång byggtiden blir nu men pengar finns redan från såväl rika miljardärer som från franska staten. Var säker på att katedralen efter en återuppbyggnad kommer att bli ett lika säkert turistmål som tidigare.

Bilderna tog jag vid ett besök i Paris 2011.

Våren inleder det nya året

Enligt kalendern börjar det nya året med nyårsafton, smällare och nyårslöften som sällan infrias. Sedan börjar en lång väntan i mörker och dis (åtminstone här i söder) innan känslan av något nytt infinner sig.

Det är nu allt i naturen föds ännu en gång. Knoppar spricker och blir till blommor och blad. Det är ingen hejd på det vackra och som vi har längtat efter ljus och färger. Plötsligt finns allt det vi fantiserade om under den långa och mörka vintern.

När en så lång längtan och väntan förlöses av längre och ljusare dagar som på våren först då känns det att ett nytt år har startat. Vi får nytt hopp.

Nu sätter lantbrukaren plogen i jorden. Jord som har fått vila en höst och vinter. Nu ska jorden vändas. För vilken gång i ordningen? Tanken kommer till mig när jag står vid den långa och breda åkern och ser hur vackert jorden vänds och blir till böljande vågor.

Traktorn och plogen följs av hungriga fiskmåsar som för en dag kan överge soptippen vid Angelskog. Måsarna är flera hundra och de är kvar långt in på kvällen när traktorn för länge sedan har lämnat sitt vackra jordvändande bakom sig. Redan morgonen efter är måsarna tillbaka, lika giriga och letande. Jag har alltid undrat vad det är som får måsar att förflytta sig många kilometer från en soptipp till en nyplöjd åker. Vem tipsar dom? Har dom spejare?

De vita måsarna mot den nyvända åkerjorden får vårbilden att fullkomligas.

Däremot är uppvaknandet betydligt mer dramatiskt för invånarna i den myrstack jag har kommit förbi under hela vintern. Frosten gjorde den till en läcker sockertopp innan värmen fick fart på stackens invånare. Innan de gick till vila hade de precis lyckats laga sitt ”boende” efter en mindre attack under förra vintern.

Nu i vår var attacken betydligt grövre och djupare. Plötsligt en morgon var den helt urgröpt. Nu är det åter ett långt lagningsarbete som väntar de boende. En myra ger aldrig upp. Drabbas aldrig av hopplöshet när vildsvin eller grävling uppsöker deras boning. Nu följer jag den intensiva uppbyggnaden som måste vara klar innan höstkylan sätter in. Jag tvivlar inte. Dom kommer att lyckas ännu en gång.

I solen, mitt på grusvägen, möter jag en groda. Den sitter helt stilla och påminner om en kamouflerad soldat. Han verkar ensam och övergiven men någon meter längre fram ser jag det vattenfyllda diket där en kompis snabbt försöker gömma sig under några blad på botten av diket.

Det är liv överallt. Litet som stort och blommor är lika vackra vilda eller som välplanerat till en färgpalett i din trädgård. Det är inte längre någon tvekan. Våren är här även om det vankas ett litet bakslag i veckan som kommer. Men det tar vi med ro.

Kär radiokollega har slutat busa

Ytterligare en kollega från min period på Radio Blekinge har gått ur tiden. Kjell Nodmar, tekniker men också skogsägare, somnade in i förra veckan endast 78 år.

Kjell var som många andra på dåtida radiokanalen en färgstark personlighet som alltid valde snabbaste vägen till ett skratt men också bus.

Han kom till Radio Blekinge från ett tufft liv på hög höjd. Han ingick i ett team som reste landet runt för att i högmaster sätta upp och ta ner s k länkar, alltså antenner för att täcka sändningar som idrott och annat.  Ett tufft arbete med klättringar i skiftande väder och temperaturer året runt. Sådana klättringar är för länge sedan ersatta med modern teknik.

Ett sådant klättringsarbete krävdes t ex när Gustaf VI Adolf dog på Helsingborgs lasarett den 15.9. 1973. TV sände direkt och utgjorde en mediapart bland många andra som fanns utanför sjukhuset i flera dygn.

Kjell fick också på plats i Gåsefjärden uppleva en av länets största händelser, nämligen ryska ubåten U 137 som gick på grund där den 27.10.1981. Vi hade i veckan innan grundstötningen fått möjlighet att direktsända vilket räddade oss från extra mycket trafik fram och tillbaka med bandspelare.


På bilden reportern Anders Held, okänd militär och tekniker Kjell Nodmar.

Kjell var också skogsägare och tog gärna emot hjälp när det skulle röjas ungskog. Ersättningen kunde bli en vacker julgran som barnen älskade att få välja ut.

Jag har ett av mina finaste minnen från Kjells skog. Vi gallrade under en helg och på lördagen dukades det upp till fest mitt i skogen. Hans mamma hade huvudrollen och hon hade lagt en stor och vacker linneduk över en av de större granstubbarna. På duken stod hemkokta, vita kroppkakor av modell större. Till detta serverades vit sås och lingon. Ingen öl och ingen sprit utan hemmagjord saft.

En himmelskt god måltid som jag aldrig glömmer med lagom vårvärme och blå himmel.

Ett antal gånger fick Kjell också agera programledare. Det gick till så på den tiden när vi hade försökssändningar inför att nya P 4 med heldagssändningar skulle införas. Kjell fick bl a testa att intervjua gamla musiker och ett annat bejublat program var naturligtvis, ”Kjell N på hemmet”. Han talade med äldre människor och spelade gamla stenkakor, alltså 78-varvsskivor.

Kjell var också en lite busig person. Jag råkade ut för hans tilltag i en sändning när han plötsligt hade valt egen musik och alltså bytt ut musik från planerad skivlista. Musikstycket var helt obegripligt och på gränsen till anstötligt. Hela hans ansikte strålade av lycka genom glasrutan som skilde teknikrummet från studion. Han gjorde så bara en gång för att jag naturligtvis ”avade” med att också berätta vem som valt just den musiken.

Kjell skulle ha fyllt 79 i juli men somnade in i förra veckan. Han var under senare år bosatt i Falkenberg. En vän och kollega som jag saknar på många olika plan.

På grund av hans sjukdom orkade han på slutet endast använda tjänsten ”vinka” på Facebook. Så där satt vi och klickade på knappen ”vinka” till varandra. Som livet kan bli innan det släcks.

Vila i frid Kjell.

Dålig stämning i Ronneby stadshus

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, dagens gästskribent, konstaterar att han under sina 25 års vandringar i stadshusets korridorer aldrig upplevt så dålig stämning som i dag. Politiker framför kritik mot ledande tjänstemän som i sin tur klagar på politiker.

Nyligen sparkades kommundirektören och han kan följas av fler högt upp i hierarkin, anser Håkansson som har börjat sakna förra oppositionsrådet, Malin Norfall, s.

Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje ledamot kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga hade varit att i stället minska med två ledamöter, ses som stötande, skriver Håkansson.

”NYTT FRÅN LÄKTAREN

Så har det hänt. KD avser att förhandla med SD. SD skall behandlas på samma sätt som övriga partier. Resultatet lät inte vänta på sig. Opinionssiffrorna för KD steg i höjden. Inte så konstigt, ty folk i allmänhet har länge uttalat den åsikten. Jag gissar att M snart följer efter.

Även om det är länge till nästa val, kan jag inte låta bli att spekulera. Hur ser det då ut i Ronneby kommun, om de nuvarande trenderna står sig, och om de översätts till kommunal nivå? KD plus tre mandat, minus ett för M och minus ett för S samt minus ett för L. måhända.

Vid ett sådant utfall skulle KD få 4, SD 13 samt M 8 mandat. Tillsammans 25 mandat och majoritet i kommunfullmäktige.

Vid ett sådant utfall torde det också vara svårt att hindra SD från att ta hand om kommunalrådsposten!

Förvisso finns problem, kanske mest inom KD. Man har nära nog bara Willy Persson, som börjar bli gammal. Nu sägs det ju vara så, att personer som funderar på en politisk karriär ställer frågan: Var kommer jag fortast fram? De egna åsikterna har inte så stor betydelse. KD torde få många nya medlemmar i närtid,

SD har en orutinerad uppställning, men är det parti som hårdast satsar på utbildning.

Likväl kan det bli problem med att finna kompetenta ordföranden i de olika nämnderna. Det är inte utan att det redan nu antyds problem. Att det just nu också synes vara problem på oppositionssidan förstärker. Det är inte utan att Malin Norfall saknas.

På tjänstemannasidan fick, som jag antydde i en tidigare inlaga, kommundirektören gå. Det kan bli fler, högt upp i hierarkin, som får följa efter.

Det är ett dilemma att det på politikerhåll framförs kritik mot de högre tjänstemännen. Samtidigt upplevs att tjänstemännen inte har alltför mycket till övers för politikerna. Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje person kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga steget hade varit att minska med två ledamöter, att därtill ge höga arvodesökningar, ses som stötande.

Jag har vandrat i Stadshusets korridorer i 25 år. Aldrig har jag upplevt en så dålig stämning som nu. Det måste finnas skratt på en arbetsplats. Dörrar skall sällan vara stängda.

Åter till inledningen. Frågan blir ju hur C och S kommer att behandla SD. Den officiella invändningen hos de båda partierna är att SD har alltför nazistiska rötter. Samtidigt brukar S beskylla C för att ha ett till vissa delar brunt förflutet, då under 1920- och 1930-talen. Vissa uttalanden från dessa årtionden pekar ju också i denna riktning.

Dilemmat för S är att man själva knappast är rena. Initiativ om den rasbiologiska forskningen i Sverige togs i stor omfattning av S. Fortfarande lever svenskar, som finns med i de register över ”mindervärdiga” grupper, som då upprättades.”

Sune Håkansson

SPF agerar mot digitalt utanförskap

Det behövs betydande insatser för att råda bot på mänskliga orättvisor i samhället. Därför har jag inte alls svårt att stödja den insats som SPF Seniorerna nu gör på riksplanet för att bryta ett utanförskap som drabbar seniorer som inte har möjlighet att möta den snabba digitala utvecklingen. Något som samhället tycks blunda inför.

Ta del av den viktiga utmaningen som främst riktas till kommunerna.

”Länets kommuner måste göra mer för ökad digital inkludering

Den digitala utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar. Den omfattar nu i det närmaste hela samhället. Digitaliseringen för mycket gott med sig för människor, företag och samhället i stort, och digital kompetens krävs i regel inom alla delar av samhället idag.

Men samtidigt hamnar en del människor utanför. Traditionella lösningar försvinner, samtidigt förutsätts att alla är digitala. Det kan bli svårare att resa och röra sig i samhället, sköta betalningar, vara en del av sociala gemenskaper eller hantera samhällsinformation och myndighetsärenden.

Enligt siffror från Internetstiftelsen i Sverige handlar det uppskattningsvis här i Blekinge om cirka 20000 äldre som känner sig bara lite eller inte alls delaktiga i det digitala samhället. För dessa finns risk för sämre förutsättningar att delta i samhällslivet.

Det digitala utanförskapet är inget övergående problem, utvecklingen går snabbt och vi måste hela tiden uppdatera vår digitala kompetens. Alla människor måste därför ha möjligheten att inkluderas, och kunna både skaffa och utveckla sin digitala kompetens liksom digitala verktyg. Det finns många digitala lösningar som kan förenkla vardagen och höja livskvaliteten för seniorer.

Vilka kommuner här i Blekinge vill agera föredöme genom inkluderande insatser som seniorvänligt stöd, utbildning för livslångt lärande, mer användarvänliga digitala tjänster och att behålla en del traditionella lösningar?”

Eva Eriksson
förbundsordförande SPF Seniorerna

Nils Ingmar Thorell
distriktsordförande SPF Seniorerna Blekinge

Historiska stolar räddar Ronneby?

Nyheten att politikerna vill byta ut hårt nedsuttna stolar i fullmäktige (Ronnebysalen) har väckt skattebetalarnas intresse. Ingen oväntad reaktion, tycker jag.

Två tunga nämnder har redan, efter nästan tre månader, flaggat för kraftiga underskott. Dessutom leder redan Ronneby skatteligan i Blekinge. Man tar ut högst kommunalskatt och större blir tyngden av att Region Blekinge också diskuterar ytterligare skattepåslag. Risk för skattehöjning lär dessutom vara nära förestående i Ronneby om inte något i dag otänkbart kommer att inträffa.

Att i detta läge börja diskutera krav på byte av stolar ter sig för många obegripligt och helt verklighetsfrånvänt.

Men nu har det börjat komma förslag på besparingar. Det mest lockande förslaget kommer från Urban Jönsson, styrelsemedlem i Folkteatern som har följande idé:

”Teatern ska snart byta sina stolar. Kommunfullmäktige kan få överta de gamla. Teatersalongen dög som stadshussal på 1950- och 60-talen. Cirkeln sluts.”

Teaterstolarna är väl insuttna efter mer än 60 år av trogen tjänstgöring för såväl politiker som publik. Med andra ord, aningen bleka i tyget men har inga gropar i likhet med långsittningar och ”tunga” politiker i fullmäktige.


Här ett annat förslag från intresserad skattebetalare.

Rädda Ronneby undan en skattehöjning och kom med fler förslag på besparingar. Kan med fördel skickas under adress:

bengtbloggen@hotmail.com

Stoppa stolbyte i Ronneby fullmäktige

Det tycks inte vara någon hejd på vad politikerna i Ronneby kräver för att styra kommunen. Strax före årsskiftet drev de igenom en ekonomisk satsning i miljonklassen som gav eko bland allmänheten. De gav sig själva ett lönelyft som är likvärdigt med vad riksdagsledamöter har i ersättning.

Nu kommer nästa krav från gruppen ledamöter i fullmäktige. Stolarna är inte bekväma nog. Känns nedsuttna vilket på vardagsspråk innebär att det till följd av långa och tunga sittningar har bildats en djup grop i stolsitsen.

Man kan ana att flera ”tunga” ledamöter känner oro för att det ska bli svårt att lätta från stolen när talarstolen väntar. Men med tanke på att det endast är ett fåtal av ledamöterna, företrädesvis gruppledarna, som kan omfattas av detta problem kan jag inte se någon anledning till byte av stolar i Ronnebysalen.

Jo, kanske ändå, men då ska det vara stolar som är sittriktiga men ändå inte inbjuder till några längre sittningar. Jag kan personligen tänka mig att detta var tanken när man långt tillbaka i historien valde att sätta ledamöterna på bastanta och vackra trästolar. Se bild. Vid den tiden, har det sagts, var inte sammanträdena så långa som i dag. Med andra ord, satsa på trästolar utan sittdyna och ni ska se att kommunen kan spara in de slantar som istället behövs inom skola och omsorg.

Siktar man på att korta ner sammanträdena i fullmäktige kan en slant också sparas in på inköp av frukt och sodavatten.

En respektingivande summa pengar kan också sparas om man snarast inför en ordningsregel som får ledamöter att inte slita sönder mikrofonerna i de två talarstolarna. Politikerna upptäckte tidigt att mikrofonerna är böjbara och det tycker de uppenbarligen är så roligt att de under hela tiden de talar sliter och drar i mikrofonen. Om det är nerverna som får dom att utföra handpåläggning kan de väl välja att som nerviga fotbollstränare tugga tuggummi. Fast då tugga försiktigt så att mikrofonen inte tar upp det ljudet istället.

Nu har jag hört att ledamöterna också vill ha möjlighet till att ladda sina läsplattor. Även här är det allt för långa sammanträden som gör att plattorna hinner laddas ur. Men ska sanningen fram, och det ska den alltid, så är det också deras smarttelefoner som behöver mest laddning. Sociala medier ska ju också informeras och helst med direktsändningar.

Ja, det är inte lätt för dagens ledamöter att utföra alla sina uppdrag. Jag begriper inte hur det kunde funka för dåtidens politiker som inte alls tycktes lika splittrade utan kom pålästa och förberedda på vad det var för beslut som skulle avhandlas.

F 17 byter flottiljchef i juli

Det blir vaktombyte på chefsposten vid Blekinge Flygflottilj.

Lars Bergström som tillträdde 2014 ersätts nu av Tommy Petersson i dag stabschef vid Flygvapnets taktiska stab. Chefsbytet sker i juli, en månad innan flygflottiljen genomför årets flygdag för att bl a fira 75-årig verksamhet i Kallinge.

Tommy Petersson är väl förtrogen med F 17 där han var divisionschef åren 2008 – 2011. Han var operativ chef på Sicilien under Libyeninsatsen 2011 – 2012. Från 2014 var han sektionschef vid Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret. Petersson befordrades den 20 juli 2017 till överste och är sedan samma dag chef för Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret.

Makt viktigare än egna strategier

Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.

USA-filmare dokumenterar Gribshunden

Filmare från USA ska dokumentera det världsunika skeppsvrak som ligger utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård. Filmteamet kommer till Blekinge denna vecka för att inleda sitt arbete.

Siiri Irskog, arkeolog vid Blekinge Museum men utlånad till Ronneby kommun under sex månader, berättade nyheten i samband med en föreläsning om Gribshunden i lördags eftermiddag.

Irskog  planerar just nu inför sommarens begivenhet i Brunnsparken. Fastigheten Kallvattenkuren ska nämligen bli platsen för en utställning om Danske Kungens flaggskepp ”Gribshunden” som förliste i Ronneby skärgård 1495. Utställningen ska ge besökaren en bakgrund men ska också berätta om hur framtiden för vraket ska kunna te sig och då bygger det på hur mycket av fartyget man egentligen kan bärga.

1495 utbröt en brand på skeppet vilket ledde till att krut ombord antändes och exploderade. Fartyget ligger sedan dess på nio meters djup och i sommar ska man försöka bärga det som återstår av fartyget.

Hittills har man bl a kunnat ta upp en galjonsfigur kallad ”Monstret” och också ett antal kanonrännor.

Vraket vid Stora Ekön upptäcktes på 1970-talet av lokala dykare som då inte visste något om fartygets bakgrund. Nu vet man hur unikt det är och nu hoppas alla att det ska gå att bärga det som återstår av fartyget som har legat Östersjöns botten i 520 år.

Vraket är redan världskänt och lär vara i bra skick tack vare Östersjöns bräckta vatten som har skonat det från nedbrytning.