Pampigaste huset i Kallinge

När såväl Blekinge Läns Tidning som Sydöstran nu har berättat att det anrika brukskontoret i Kallinge ska bevaras och moderniseras till kontorshotell blir i varje fall jag extra glad. Glad också över att Jens Svensson på Sydöstran och jag tycks vara överens om hur pampig byggnaden är. Han kallar den för ”Kallinges pampigaste byggnad” medan jag beskriver den som ”Pampigaste huset i Kallinge”.

Jag beskrev byggnaden i min blogg den 6 februari 2020 och jag passar på att bjuda på en befogad repris eftersom byggnaden nu är föremål för en uppgradering. Bättre kontorshotell kan man inte finna. Det blir unikt för Kallinge och det är ägaren, kommunala industribolaget ABRI som ska stå för ombyggnaden.

Tag del av reprisen:

Det händer att jag ibland ställs inför utmaningar. Trevliga utmaningar som innebär att det s k arkivet dammas av ännu en gång.

Jag tror att det var journalisten Christian Hylse på BLT, med stark knytning till Kallinge, som ställde en fråga på Facebook om Kockums kontorsbyggnad i Kallinge. Frågan är intressant och högst berättigad eftersom byggnaden redan utvändigt sticker ut i den mångåriga industriella miljön.

Kontorsbyggnaden, som var Kockumverkens huvudkontor, uppfördes 1918. Det ritades av arkitekten Torben Grut som under sin verksamhet i Stockholm från 1903 och fram till 1920-talet ansågs vara en av sin generations ledande arkitekter i Sverige.

Redan på detta stadium börjar man ana storheten med byggnaden. Än mer förstärks detta intryck när man vet att Torben Grut också står bakom byggnader som Sollidens slott på Öland (1906), Stockholms stadion (1910-1912) men även Villa Wallenberg (1914). Han ritade också ett stort antal kyrkor vilket kan avspeglas när man väl kommer in i Kockums gamla kontorsbyggnad i tre våningsplan.

Tar man trappan ner till bottenplanet av byggnaden är det taket man ska syna extra noga. Där återfinns vackra kryssvalv, även kallat korsvalv, som annars mestadels kan ses i kyrkor och rådhusbyggnader.

Väggar och golv är här beklädda med marmor vilket ger intryck av storhet och makt. Även andra våningen, entrèplanet, bär samma stiliga signum.

På översta våningen fanns förr inköpsavdelning och bokföring och här huserade också företagets kamrer.

På andra våningen fanns direktionen med styrelserum och försäljningsavdelning. Här fanns också korrespondensavdelningen med kvinnliga sekreterare som skrev ut brev åt chefer och försäljningsavdelning.

Den lilla ”kiosken” användes förr som telefonväxel och senare reception.

På bottenplanet fanns bl a kassa, lagerbokföring och orderutskrivare. Personalchefen var placerad här jämte ett arkiv som också skulle fungera som skyddsrum.

På södersidan av kontorsbyggnaden, se bild, var hela fasaden täckt av vackert vildvin. Med andra ord pampigt och vackert även utomhus.

Så var ordningen på 1960-talet när jag klev in där som nyanställd iklädd vit skjorta och slips, vilket var anbefallt. Stiligt hus och därmed anpassad klädsel.

Jag är ingen expert men givetvis måste detta vara ett hus av stort kulturellt värde. Även den pampiga entrédörren har hängt med genom åren.

Torben Andreas Grut, född 2 juni 1871 i Tuns socken, död 24 december 1945 i Frederiksberg i Danmark, var en svensk arkitekt. Grut betraktades under sin verksamhet i Stockholm från 1903 till och med 1920-talet som en av sin generations ledande arkitekter.

Genidrag av regerande kommunalrådet

Det är valår och redan tidigt förkunnade experter att höstens val kommer att föregås av tuffa tag, ojusta metoder och brist på sakpolitik.

Ser man till vad som redan har skett på riksnivå är det inte utan att det handlar om blanka vapen och personliga påhopp. Men hur ser det ut på det lokala planet? Ja, som vanligt orkar den riktiga valdebatten i landsortskommunerna inte komma i gång förrän efter en lång semester.

I Ronneby ska det bli extra intressant att följa kampen, inte minst slaget om kommunalrådsposten. En strid mellan generationer kan konstateras. En 30-åring ställs mot en 50-åring.

Det handlar om Socialdemokraternas nödlösning i form av Ola Robertsson. Nominerad först på femte plats men nu utsedd till att ta striden med rutinerade Roger Fredriksson. En ytterst ojämn kamp som Fredriksson lekande lätt kan ro hem. I detta fall kan man nästan använda en sliten fras från idrottens värld – Fredriksson segrar i kostym! Han kan sitta still i ekan och ändå vinna. Jag ska strax förklara varför.

På minuskontot för Robertsson är följande: Han ska bli ett känt namn på ca 3 månader. Han måste redovisa ett trovärdigt och slagkraftigt alternativ till alliansens redan kända filosofi. Lägg därtill att han redan visat svaghet genom att föra till torgs att han är ödmjuk inför uppgiften. Alla vet nu också att han är en nödlösning.

På hans pluskonto noterar jag en mjukare men ändå rak hållning inför de sociala frågorna som i stort handlar om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst ungdomars framtid i Ronneby. Spelar han de korten väl kan han mycket väl få Fredriksson i gungning. Men som sagt – det är ont om tid.

Roger Fredriksson och hans parti kan tyckas sitta lugnt och tryggt inför valdagen. Jag har redan framhållit hans tydliga ledarskap, kreativa och drivande kraft och naturligtvis har han efter 12 års regerande skapat ett kändisskap. Inte minst efter alla invigningstal och bandklippningar. Men, men. På hans minuskonto finns det ideliga tjatet om besparingar, kronor och ören och inte minst naturligtvis hans partis förkärlek till att sälja ut och privatisera.

Denna hans framtoning har naturligtvis också skapat motståndare. Dessa är han säkert medveten om och därför har han redan nu startat en personlig charmoffensiv. Han vill plötsligt bli känd som omtänksam givare.

Hans valda taktik, måste jag erkänna, är aningen okonventionell, men rasande genial. Han skänker bort rabarber till Ronnebyborna! Jo, det är sant! Du kan själv ta del av hans ohöljda reklam på Facebook. Se nedan. Nu i inflationstider har han kommit på att skattesänkningen med 10 öre redan har ätits upp.

Vad har då Ola Robertsson att sätta emot? Vad kommer han att dela med sig av på torget? Kom inte dragande med sega gubbar, det har vi nog av inom politiken. Jag är nyfiken. Vad kan en 30-åring som redan av journalister fått frågan om han ser sin frispråkiga far som en tillgång eller belastning, svara på ett knippe sura rabarber. Den lokala valstriden ser ut att bli minst lika smutsig som den i riksdagen.

Kom an. Vi är många som törstar efter debatt. Saklig debatt.

Eringsboda brunn byter ägare

Det är inte ofta som dansstället Eringsboda brunn byter ägare. Men nu ska det ske.

Nuvarande ägarna Claes Ohlsson och Eva Karlsson säljer anläggningen efter att i 35 år drivit den populära nöjesanläggningen.

Köpare är Filip Mathisson, Sölvesborg och Hendric Laneus från Sturkö i Karlskrona. Detta kunde Blekinge Posten rapportera i dag.

Jag träffade Claes Ohlsson i september i fjol då han hade öppnat upp anläggningen för en större träff med SPF Seniorerna i Blekinge. Anläggningen hade då varit stängd i nästan två år i samband med pandemin som lamslagit all nöjesverksamhet.

Han hade betänkligheter inför framtiden och en annalkande 80-årsdag. Utan inkomster går det inte att driva en anläggning av detta slag.

”Bara utgifter, vilket inte är hållbart i längden”, förklarade Claes Ohlsson som berättade att han visserligen fått viss statlig ersättning för sina utlägg men inte i den utsträckning som hade varit nödvändigt.

Nu har han och Eva Karlsson bestämt sig för att sälja.

Eringsboda brunn har en spännande historia. Dåvarande landstinget ägde under en tid anläggningen innan nöjes- och orkesterledaren Ulrik Wittman köpte anläggningen 1963.  Han byggde om anläggningen och skapade ett danspalats. Premiären var planerad att äga rum våren 1965, men bara fem dagar före premiären brann den nya anläggningen ner.

Det blev för Ulrik Wittman att starta om från början med nystart 1966. Sedan dess är det många dansanta unga och äldre som har glidit fram på det populära dansgolvet.

Jag var anställd på BLT i Ronneby under åren 1969 – 1974 och hade anledning att många gånger besöka Eringsboda brunn. Ulrik Wittman var en mycket kreativ person och arrangerade mycket annat än bara dans. Populärt var t ex återkommande träffar med maskerad.

Foto: Bengt Mauritzon

Dagen före nationaldagen

Söndagen den 5 juni kom plötsligt sommarvärmen till Blekinge. Byte till shorts och bleka ben spratt liksom till på ett sätt som påminner om vårens tidigare kosläpp. Likheten haltar något, hoppen inte lika höga och mer sporadiska.

Ute luktar det sommar. Klövervallen är nyslagen och ligger nu i prydliga strängar för torkning och snar inhämtning. Tanken på dåtida höhässjor infinner sig snabbt innan trädgårdsarbetet påkallar uppmärksamhet.

Dagen förflyter lugnt och njutbart och framåt eftermiddagen bjuds det på en efterlängtad premiär, matjessill, egen skördad gräslök och andra tillhörande godsaker.

Kvällen blir desto mer dramatisk, ja, nästan som en thriller. På tv kan man beskåda friidrott i form av ännu en Diamond Leaguetävling. Huvudnumret för kvällen är dock fotbollsmötet mellan Sverige och Norge. Kände Lagerbäck som kan Norge utan och innan hade varnat för överraskningar, ja, till och med utnämnt Norge till favoriter.

Redan i första halvlek var det plötsligt 0-1. Norge i ledning efter en horribelt dömd straff. Ja, även expertisen var överens som kommenterade det hela med en svordom, vilket naturligtvis anger graden av allvar. Bollen sägs ju alltid vara rund men varför rullade den bara Norges väg, rakt in i svenska målet till 2-0.

Total förnedring som innebar ett skifte av tv-kanal. På tv 4 var det också allvarligt men ovanligt. Partiledarna debatterade valets huvudfrågor, eller…

Ovanligt nog handlade debatten mest om hur Sveriges justitieminister Morgan Johansson bäst skulle avsättas! Ingen valfråga men ett oavvisligt krav från oppositionen och en högst ovanlig debattfråga.

Ebba Busch, kd, brukar överraska och chocka och levde upp till detta även denna gång. Hon kom med ett erbjudande till statsminister Magdalena Andersson:

”Avsätt Morgan Johansson och vi i oppositionen lovar att inte kräva fler ministras avsättningar före valet”.

Statsministern såg först chockad ut men kom igen tämligen snabbt och lovade att tänka på saken. Detta i sin tur fick experter på området att kalla det för ovanlig och extrem ton i debatten.

Överraskningarna slutade inte där. En snabb mätning visade att Johan Pehrson, liberal, ansågs ha vunnit kvällens debatt. Ja, han fick visserligen dela platsen med statsministern. Men experterna var smått chockade. Liksom i landskampen, ingen hade sett det komma, det bara hände!

Per Bolund var dock ingen överraskning.  Han hamnade som vanligt sist i publikmätningen, vilket innebar att han var sämst. Ändå är miljöfrågorna av högsta vikt. Men det kändes inte så i går kväll när viktigaste valfrågan var att avsätta ministern Morgan Johansson.

Jag måste erkänna att detta var nog den hittills ovanligaste valdebatt jag har fått uppleva.

Efter debatten visade det sig att en inhoppare hade grejat 1-2 till Sverige, men då var det dags att blåsa av hela tillställningen.

Ute på åkern luktade nyslagen klöver fortfarande vidunderligt. Dagen före nationaldagen gick mot sitt slut. Två dagar före en eventuell regeringskris. Statsministern har hotat med att låta hela regeringen avgå om Morgan Johansson tvingas avgå. Men det avgörs först på  tisdag. Ja, det är ju i morgon. I Ukraina pågår  kriget med oförminskad kraft och förnedring med hela tiden stigande dödstal. 

Räcker det att vara ung?

Socialdemokraterna i Ronneby har lite drygt tre månader före valet hamnat i en akut situation. Magnus Pettersson hade inte längre medlemmarnas förtroende att vara partiets ledargestalt. Därmed måste partiet snabbt hitta en ersättare som kan vara beredd att axla uppdraget som oppositionens kandidat till kommunalrådsposten.

Valberedningen fick snabbt ett nej från Malin Norfall, som är tvåa på den tidigare tilltänkta valsedeln för fullmäktige. Tydligen har man även fått nej från Tommy Andersson (3) och Malin Månsson (4). I det akuta läget har i stället valberedningen nominerat nummer fem på listan, Ola Robertsson.

Han är 30 år och måste som ledamot av bl a fullmäktige anses som ung, mycket ung. Vad har han då för kunskap och förtjänster som innebär att Tommy Andersson med mångårig rutin och kunskap blir akterseglad? Därav måste rimligtvis Andersson ha tackat nej till att leda Socialdemokraterna inför den nya mandatperioden.

Jag tillåter mig i detta fall att skämta när jag påstår att Ola Robertsson har god erfarenhet av akuta situationer. Han arbetar som akutsjuksköterska och blev så sent som för ca tre månader sedan pappa. Går det bra i valet blir det således en ung familjefar som får axla jobbet som heltidspolitiker. Och skulle det gå överraskande bra för partiet kan det rent av bli aktuellt att ikläda sig kommunalrådskostymen. Men som sagt, där är vi inte ännu och den posten är det flera som vill lägga beslag på, vilket jag tycker är inspirerande i en kommun som under pandemiåren varit tämligen befriad från debatter.

Jag har vid flera tillfällen under de senaste åren tänkt – var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Vid senaste budgetdebatten i november var det beklämmande att höra hur lika budgetförslagen var. Endast lite olika summor.

Om nu Ola Robertsson blir vald på medlemsmötet i kommande vecka (anses av många som en ren formalitet) vill jag vara optimist och tro att Ola Robertsson just är den person som kan skapa en bättre dialog och få till en skarpare debatt.

Jag följde budgetdebatten i november och blev både glad och varm inombords när jag fick lyssna till just Ola Robertsson. När han äntrade talarstolen efter gruppledarnas lama och monotona meningsutbyte handlade det plötsligt inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörde.

Det handlade om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomar har det i dag och hur framtiden ska te sig.  Och med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.

Nej, Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster (sd), som utgör vågmästarrollen, ska hamna.

Jag vill tro att Ola Robertsson kan axla uppgiften att få den politiska temperaturen i Ronneby att höjas ett antal grader. Visst är han en nödlösning så här nära valet, men man kan också se det som ett akut ingripande för att avhjälpa bristen på konstruktiv debatt.

Nostalgi kan man inte leva på

Glöm Karoline. Glöm Kallebåten och glöm Karöbåten.

Det är kört! Den kallas fortfarande för en pärla av vissa politiker, men eftersom ingen i kommunen har kunskap nog att vårda detta omdiskuterade flytetyg ska den i sommar förbli en transportör som ska tas till endast vid akuta tillfällen.

Det blev resultatet av en minidebatt i Ronneby fullmäktige på onsdagskvällen.

Debatten var föranledd av att Nicolás Westrup, sd, i en interpellation ställt en fråga till Anders Bromée,m, om han, som ordförande i teknik, fritid och kultur, var ”villig att hjälpa krögaren med att låta Kallebåten gå i linjetrafik under de tider som restaurangen på Karön håller öppet”.

Svaret från Bromée var utförligt och tog nära nog mer tid i anspråk än vad den efterföljande debatten bjöd på. Ja, debatt är nästan att överdriva. Det var endast Westrup som stred för båtens framtida användning.

Övriga partier var rörande överens om att årets utbyggda satsning på båttrafik i skärgården som också berör och gynnar Karön ska utvärderas efter att den nu påbörjade säsongen är avslutad. Först därefter ska Kallebåtens framtida öde avgöras

.

Kallebåten som har trafikerat den korta sträckan mellan Ekenäs och Karön har 55 år på nacken. Trots att den genom åren har varit föremål för ett antal s k lappa- och laga-ingrepp med bl a byte av motor är den fortfarande i ett högst osäkert hälsotillstånd. Det har berättats att länspumpen ombord var ett måste så sent som under förra säsongen. Antagligen kvarvarande sviter av att den för ett antal år sedan framfördes i is. I folkmun går nu Kallebåten under benämningen ”isbrytaren” så också under debatten i fullmäktige, men då mer som en känga åt Westrup eftersom det var sd-medlemmar som fanns ombord när den bröt is mellan Ekenäs och Karön.

Allt tyder på att Ronneby kommun helst vill göra sig av med Kallebåten. Den slutsatsen måste i alla fall jag göra efter Willy Perssons, kd, inlägg. Han ansåg att båten är en pärla men att kunskapen att vårda och ta hand om båten saknas.

Frågan är således om Kallebåten har ett så betydande kulturhistoriskt värde att den bör bli föremål för en räddningsaktion? I så fall kommer det att handla om stora slantar. Ett alternativ kan vara att Kallebåten får ligga vid Ekenäs som en museal och nostalgisk installation för att påminna om forna dagar. Men glöm då inte att placera en skylt som berättar båtens historia och – framför allt: att den inte längre är i trafik. Annars blir förvirringen total för alla turistande icke Ronnebybor.

Min uppfattning är – glöm Kallebåten som transportmedel men dröm gärna nostalgiska drömmar. Det är gratis.

Är Roger Fredriksson en kuppmakare?

För en tid sedan hade Roger Fredriksson, moderat och kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, huvudrollen i en långt utdragen skandal. Jag tänker på partiets urdåliga och taffliga hantering när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, Emma Stjernlöf. I det fallet borde Fredriksson, som ordförande i moderata distriktsstyrelsen, stått upp och inför väljarna ha förklarat anledningen till den kuppartade hanteringen som fortfarande saknar en förklaring.

Nu är Fredriksson ännu en gång inbegripen i något som mycket väl hade kunnat utvecklas till en kupp. Nu var det han själv som var ifrågasatt som en enande och trygg ordförande i distriktsstyrelsen. Det var Karlskronamoderaterna som ville ha bort honom och man förde fram Karlskronamoderaten Morgan Kullberg som motkandidat.

Fredriksson klarade sig kvar som ordförande men den spricka som uppstod vid förbundsstämman i och med ifrågasättandet av Fredriksson blir nu svår att läka bara fyra månader före valet. Ett parti med så många personliga motsättningar får svårt att visa upp stabilitet i sitt ledarskap.

Skrivelsen från Karlskronamoderaterna har naturligtvis läckt ut och den utgör en stark försvagning av Roger Fredriksson som politisk ledare.

”Moderaterna i Blekinge behöver en stark och förtroendeingivande styrelse. Den behöver ledas av en trygg och stabil ordförande som skapar en inkluderande stämning i förbundsstyrelsen, som kan ena länet från väst till öst”, heter det i skrivelsen.

Man påtalar att Fredriksson misslyckats med att ena länet och att Karlskrona har blivit förfördelat. När man i Karlskrona ville ha ett byte på ordförandeposten blev i stället Östblekingarna fråntagna två styrelseplatser.

Att det blev så kan man väl knappast klandra Roger Fredriksson för men klandret mot hans oförmåga att ena Moderaterna i Blekinge kvarstår dock och det kan vara väl så allvarligt. Naturligtvis är det partiets ouppklarade hantering av den sparkade Emma Stjernlöf från Karlskrona som i högsta grad lever kvar.

Är då Roger Fredriksson en politiker som splittrar mer än förenar, om vi nu håller oss till just Moderaterna?

Nu ifrågasätts Roger Fredrikssons ledaregenskaper. Inte av oppositionen i första hand utan av hans egna partikamrater i Blekinge och sådan kritik är betydligt svårare att springa ifrån.

Eller – tänker vi fel när vi automatiskt klandrar en etablerad politiker som vill ha förändring? Svaret på frågan måste bli, ja!! I det nu aktuella fallet har media enbart förmedlat vad några kritiska moderater från Karlskrona har uttalat. Kritik som ytterst handlar om att östra Blekinge i sin tur vill ha mer makt. I alla tider har Karlskrona krävt mest makt utifrån mått av folkmängd jämfört med övriga fyra kommuner.

Att det har skett en förändring med större utrymme för Ronneby och kommunerna vidare väster ut är enbart av godo. Dessutom måste det rimligtvis handla om kunskap och kraft och den finns i dag väster om gnällbältet i östra delen av länet.

Till sist – är Roger Fredriksson en notorisk kuppmakare? Han har ett tydligt ledarskap, han är kreativ och drivande och sådana ledaregenskaper anses ofta allt för utmanande. Han är en bra lyssnare och vill ha dialog. Redan när han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 2010 ville han ha större samverkan mellan kommunerna. Han kallade dåtidens brist på samförstånd för ”destruktiv kannibalism”.

Ett bra uttryck som i flera stycken har bäring på regional och kommunal verksamhet även i dag. Men det ska inte Roger Fredriksson klandras för.

Konkurrens på gott och ont

Ronneby har begåvats med en ny livsmedelsaffär. Stora Coop är namnet, ett bra namnval för en affär i en stor låda. Men lådan uppvägs av en snygg och stor skylt.

Därmed bryts en trend som fram till nu har dominerats av aktörer inom snabbmatskedjor. Ja, jag vet att ännu en företrädare för snabbmat är på ingång till Viggenområdet i Sörby, men det jag nu vill uppmärksamma är vad som händer när ännu en livsmedelsaffär, modell stor, bjuder in till storskalig konkurrens.

För det är ju så att på ena sidan av Karlshamnsvägen ligger Lidl och Maxi Ica Stormarknad och så då Stora Coop nu på andra sidan. För stort ska det va och snart öppet dygnet runt. Är det konkurrens så är det.

Jag tänkte inleda med att lista några av de positiva effekterna av nu inledd konkurrens. Men det finns också negativa effekter, vilket jag uppmärksammar på slutet.

För oss konsumenter är det bra med två stora butiker inom ett litet område, ja, kort sagt på gångavstånd. Förhoppningsvis ska det väl gynna oss som handlar. Skulle t ex. kaffet vara fem kronor billigare i ena butiken så är det lätt att kvista över Karlshamnsvägen för att just bara handla kaffet.

Och, om man inte hittar en vara som man absolut måste ha, då stegar man lätt över vägen och finner vad man söker i andra butiken. Tidigare kunde man tvingas köra till Karlskrona för att finna det begärliga.

Ja, nu har ju inflationen drabbat oss också så nu blir det verkligen en strid på kniven om vilken av de två stora som ska lyckas locka flest av oss.

Redan nu har jag konstaterat vad konkurrens kan åstadkomma. Stora Coop har öppet 7 till 22 varje dag. Detta har nu fått den snabba effekten att Maxi då svarar med att utöka öppethållandet med en timme. Maxi öppnar numera klockan sex. En synnerligen bra tid om man vill undvika köbildningar. Jag tänker särskilt på maxis tisdagar med den s k. ”Antikrundan” när vi 65 + lockas med fem procents rabatt. Tänk, hela fem procent (!) i dessa inflationstider.

Ja, ja, vi får se hur det gynnar oss konsumenter att de två stora nu successivt visar sina muskler.

Nu till konkurrensens negativa sidor till följd av tillkomsten av Stora Coop. För sådana finns och har redan visat sig.

Hur otroligt det än kan låta har det direkt fått negativa effekter för oss som läser lokaltidningen BLT som alltid har varit stolt över att vara just störst. Och den som är stor och störst ska väl rimligtvis också ha resurser, men icke i detta fall.

Det är nämligen så att när Stora Coop öppnade så annonserades det naturligtvis. Lika naturligt då att man vill ha sina annonser på lokal sida, alltså den s k. Ronnebysidan. Så långt är allt väl, men på grund av just konkurrens började plötsligt också Maxi att annonsera. På samma lokalsida. Maxi dock med helsidesannonser. Så har aldrig Maxi tidigare behövt annonsera i lokalpressen.

Detta ohämmade annonserande har nu i BLT:s fall fått till följd att det blir allt mindre utrymme för nyhetstexter. I dag i fredagstidningen (2002-05-13) blev det bara plats över till tre ynka artiklar. Ja, det fanns andra annonser också. Och störst utrymme, om man kan uttrycka sig så, la centerledaren Annie Lööf beslag på. Vad gjorde hon i Blekinge, ja, t o m. i Ronneby?

Svaret är att hon hade rest hela vägen från Stockholm till Ronneby för att provsitta en Jas Gripen på F 17. Varför? Jo, statsminister Magdalena Andersson provsatt en Jas för kort tid sedan, också på F 17, och då måste också centerledaren få prova.

Jag vill mena, att BLT snarast måste spotta upp sig ordentligt med bättre bevakning i just Ronneby. Det är för lite nyheter. Jag vet att det måste vara balans mellan text och annonsmängd i varje tidning men nu drabbar det oss läsare och det drabbar lokalkorrarna i Ronneby som inte får plats med alla sina texter. För det finns väl sådana?

Tänk vad konkurrens mellan två stora affärer kan åstadkomma. Det är annat än när det kommer nya snabbmatskedjor till den anrika Brunnsstaden.