Månadsarkiv: juni 2022
Nygamla torget redo för folkfest
Onsdag eftermiddag. Klockan har precis slagit tre. Dom sista maskinerna håller på att avsluta restaureringen av torget i Karlskrona. En liten grushög och några plattor är det enda som återstår av finliret.
Torget badar i sol och för en gångs skull är det ingen nämnvärd vind. Det råder en ovanlig stillhet. Detta märkligt i sig i staden som annars i folkmun benämns ”staden med ständig motvind”. Några flanörer tittar sig omkring medan de sakta tar sig från söder till norr.
Upphöjd över alla tronar Karl XI som har stått där i rök och damm medan gammal historisk gatsten på vissa delar har ersatts med betongrutor. Han ser nöjd och inbjudande ut inför morgondagens folkfest – Lövmarknaden – som har tvingats till två års uppehåll på grund av pandemin.
Strax efter att solen har svingat sig upp ur Östersjön kommer de första knallarna att slå upp sina försäljningsstånd. Allt ska vara klart till klockan 08.00 i morgon torsdag. Torget kommer att under hela dagen vara välfyllt av människor.
Flygplanet SAAB 18 har fyllt 80
I går söndag (19/6 2022) var en viktig bemärkelsedag. Inte för mig, även om vi är årsbarn, men väl för ett ihågkommet och viktigt flygplan på sin tid. Det var svensktillverkat och det mitt under andra världskriget.
Flygplanstypen flög första gången den 19 juni 1942 och den kom efterhand att tillverkas i fyra versioner – B 18 A – B 18 B – S 18 A – T 18 B. Saab tillverkade totalt 245 flygplan. Ett av dessa flygplan flög så sent som i maj 1959, men något plan kom ej att bevaras. Alla förstördes genom olika åtgärder. En stor andel av dom som fanns på F 17 under åren 1947 – 1956 ligger begravda i norra delen av start- och landningsbanan. Något man kan kalla en masskyrkogård för uttjänta flygplan.
Av de tillverkade 245 planen förlorades inte mindre än 57 genom haverier vilket resulterade i inte mindre än 66 dödsoffer.
På F 17 i Kallinge fanns B 18 A, B 18 B och T 18 B. Den senare versionen var ett flygplan som hade många beväpningsalternativ. Beväpningen var torped, Akan (automatkanon) och raketer.
Eftersom jag mer eller mindre växte upp med denna flygplanstyp kommer jag mycket väl ihåg det lite dova ljud som frambringades av de två propellermotorerna när de dag som kväll i sakta mak tog höjd över stationshuset i Bredåkra. Med andra ord ett tämligen behagligt flygbuller. Det var först efter A 32 Lansens ankomst till F 17 1956 som antalet starter på kvällarna blev fler. Ljudet från reamotorerna var också högre och efter ett tag tvingades min far ur tv-stolen för att rätta till tavlorna som hamnat snett efter de många starterna.
Jag minns också när vi barn kunde komma riktigt nära Saab 18-planen. Inte minst när flottiljen hade kuppövingar. Då drogs de ut från hangaren och placerades på Bredåkra hed under maskering och i skydd av en tredubblad allé. Träd som fortfarande minner om en gammal militär epok långt före flygplanens ankomst till F 17.
Naturligtvis finns det bra litteratur som beskriver flydda tiders flygplan inom svenskt flygvapen.
Du kan också ta del av en film om detta historiska flygplan.
Pampigaste huset i Kallinge
När såväl Blekinge Läns Tidning som Sydöstran nu har berättat att det anrika brukskontoret i Kallinge ska bevaras och moderniseras till kontorshotell blir i varje fall jag extra glad. Glad också över att Jens Svensson på Sydöstran och jag tycks vara överens om hur pampig byggnaden är. Han kallar den för ”Kallinges pampigaste byggnad” medan jag beskriver den som ”Pampigaste huset i Kallinge”.
Jag beskrev byggnaden i min blogg den 6 februari 2020 och jag passar på att bjuda på en befogad repris eftersom byggnaden nu är föremål för en uppgradering. Bättre kontorshotell kan man inte finna. Det blir unikt för Kallinge och det är ägaren, kommunala industribolaget ABRI som ska stå för ombyggnaden.
Tag del av reprisen:
Det händer att jag ibland ställs inför utmaningar. Trevliga utmaningar som innebär att det s k arkivet dammas av ännu en gång.
Jag tror att det var journalisten Christian Hylse på BLT, med stark knytning till Kallinge, som ställde en fråga på Facebook om Kockums kontorsbyggnad i Kallinge. Frågan är intressant och högst berättigad eftersom byggnaden redan utvändigt sticker ut i den mångåriga industriella miljön.
Kontorsbyggnaden, som var Kockumverkens huvudkontor, uppfördes 1918. Det ritades av arkitekten Torben Grut som under sin verksamhet i Stockholm från 1903 och fram till 1920-talet ansågs vara en av sin generations ledande arkitekter i Sverige.
Redan på detta stadium börjar man ana storheten med byggnaden. Än mer förstärks detta intryck när man vet att Torben Grut också står bakom byggnader som Sollidens slott på Öland (1906), Stockholms stadion (1910-1912) men även Villa Wallenberg (1914). Han ritade också ett stort antal kyrkor vilket kan avspeglas när man väl kommer in i Kockums gamla kontorsbyggnad i tre våningsplan.
Tar man trappan ner till bottenplanet av byggnaden är det taket man ska syna extra noga. Där återfinns vackra kryssvalv, även kallat korsvalv, som annars mestadels kan ses i kyrkor och rådhusbyggnader.
Väggar och golv är här beklädda med marmor vilket ger intryck av storhet och makt. Även andra våningen, entrèplanet, bär samma stiliga signum.
På översta våningen fanns förr inköpsavdelning och bokföring och här huserade också företagets kamrer.
På andra våningen fanns direktionen med styrelserum och försäljningsavdelning. Här fanns också korrespondensavdelningen med kvinnliga sekreterare som skrev ut brev åt chefer och försäljningsavdelning.
Den lilla ”kiosken” användes förr som telefonväxel och senare reception.
På bottenplanet fanns bl a kassa, lagerbokföring och orderutskrivare. Personalchefen var placerad här jämte ett arkiv som också skulle fungera som skyddsrum.
På södersidan av kontorsbyggnaden, se bild, var hela fasaden täckt av vackert vildvin. Med andra ord pampigt och vackert även utomhus.
Så var ordningen på 1960-talet när jag klev in där som nyanställd iklädd vit skjorta och slips, vilket var anbefallt. Stiligt hus och därmed anpassad klädsel.
Jag är ingen expert men givetvis måste detta vara ett hus av stort kulturellt värde. Även den pampiga entrédörren har hängt med genom åren.
Torben Andreas Grut, född 2 juni 1871 i Tuns socken, död 24 december 1945 i Frederiksberg i Danmark, var en svensk arkitekt. Grut betraktades under sin verksamhet i Stockholm från 1903 till och med 1920-talet som en av sin generations ledande arkitekter.
Genidrag av regerande kommunalrådet
Det är valår och redan tidigt förkunnade experter att höstens val kommer att föregås av tuffa tag, ojusta metoder och brist på sakpolitik.
Ser man till vad som redan har skett på riksnivå är det inte utan att det handlar om blanka vapen och personliga påhopp. Men hur ser det ut på det lokala planet? Ja, som vanligt orkar den riktiga valdebatten i landsortskommunerna inte komma i gång förrän efter en lång semester.
I Ronneby ska det bli extra intressant att följa kampen, inte minst slaget om kommunalrådsposten. En strid mellan generationer kan konstateras. En 30-åring ställs mot en 50-åring.
Det handlar om Socialdemokraternas nödlösning i form av Ola Robertsson. Nominerad först på femte plats men nu utsedd till att ta striden med rutinerade Roger Fredriksson. En ytterst ojämn kamp som Fredriksson lekande lätt kan ro hem. I detta fall kan man nästan använda en sliten fras från idrottens värld – Fredriksson segrar i kostym! Han kan sitta still i ekan och ändå vinna. Jag ska strax förklara varför.
På minuskontot för Robertsson är följande: Han ska bli ett känt namn på ca 3 månader. Han måste redovisa ett trovärdigt och slagkraftigt alternativ till alliansens redan kända filosofi. Lägg därtill att han redan visat svaghet genom att föra till torgs att han är ödmjuk inför uppgiften. Alla vet nu också att han är en nödlösning.
På hans pluskonto noterar jag en mjukare men ändå rak hållning inför de sociala frågorna som i stort handlar om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst ungdomars framtid i Ronneby. Spelar han de korten väl kan han mycket väl få Fredriksson i gungning. Men som sagt – det är ont om tid.
Roger Fredriksson och hans parti kan tyckas sitta lugnt och tryggt inför valdagen. Jag har redan framhållit hans tydliga ledarskap, kreativa och drivande kraft och naturligtvis har han efter 12 års regerande skapat ett kändisskap. Inte minst efter alla invigningstal och bandklippningar. Men, men. På hans minuskonto finns det ideliga tjatet om besparingar, kronor och ören och inte minst naturligtvis hans partis förkärlek till att sälja ut och privatisera.
Denna hans framtoning har naturligtvis också skapat motståndare. Dessa är han säkert medveten om och därför har han redan nu startat en personlig charmoffensiv. Han vill plötsligt bli känd som omtänksam givare.
Hans valda taktik, måste jag erkänna, är aningen okonventionell, men rasande genial. Han skänker bort rabarber till Ronnebyborna! Jo, det är sant! Du kan själv ta del av hans ohöljda reklam på Facebook. Se nedan. Nu i inflationstider har han kommit på att skattesänkningen med 10 öre redan har ätits upp.
Vad har då Ola Robertsson att sätta emot? Vad kommer han att dela med sig av på torget? Kom inte dragande med sega gubbar, det har vi nog av inom politiken. Jag är nyfiken. Vad kan en 30-åring som redan av journalister fått frågan om han ser sin frispråkiga far som en tillgång eller belastning, svara på ett knippe sura rabarber. Den lokala valstriden ser ut att bli minst lika smutsig som den i riksdagen.
Kom an. Vi är många som törstar efter debatt. Saklig debatt.
Eringsboda brunn byter ägare
Det är inte ofta som dansstället Eringsboda brunn byter ägare. Men nu ska det ske.
Nuvarande ägarna Claes Ohlsson och Eva Karlsson säljer anläggningen efter att i 35 år drivit den populära nöjesanläggningen.
Köpare är Filip Mathisson, Sölvesborg och Hendric Laneus från Sturkö i Karlskrona. Detta kunde Blekinge Posten rapportera i dag.
Jag träffade Claes Ohlsson i september i fjol då han hade öppnat upp anläggningen för en större träff med SPF Seniorerna i Blekinge. Anläggningen hade då varit stängd i nästan två år i samband med pandemin som lamslagit all nöjesverksamhet.
Han hade betänkligheter inför framtiden och en annalkande 80-årsdag. Utan inkomster går det inte att driva en anläggning av detta slag.
”Bara utgifter, vilket inte är hållbart i längden”, förklarade Claes Ohlsson som berättade att han visserligen fått viss statlig ersättning för sina utlägg men inte i den utsträckning som hade varit nödvändigt.
Nu har han och Eva Karlsson bestämt sig för att sälja.
Eringsboda brunn har en spännande historia. Dåvarande landstinget ägde under en tid anläggningen innan nöjes- och orkesterledaren Ulrik Wittman köpte anläggningen 1963. Han byggde om anläggningen och skapade ett danspalats. Premiären var planerad att äga rum våren 1965, men bara fem dagar före premiären brann den nya anläggningen ner.
Det blev för Ulrik Wittman att starta om från början med nystart 1966. Sedan dess är det många dansanta unga och äldre som har glidit fram på det populära dansgolvet.
Jag var anställd på BLT i Ronneby under åren 1969 – 1974 och hade anledning att många gånger besöka Eringsboda brunn. Ulrik Wittman var en mycket kreativ person och arrangerade mycket annat än bara dans. Populärt var t ex återkommande träffar med maskerad.
Foto: Bengt Mauritzon
Dagen före nationaldagen
Söndagen den 5 juni kom plötsligt sommarvärmen till Blekinge. Byte till shorts och bleka ben spratt liksom till på ett sätt som påminner om vårens tidigare kosläpp. Likheten haltar något, hoppen inte lika höga och mer sporadiska.
Ute luktar det sommar. Klövervallen är nyslagen och ligger nu i prydliga strängar för torkning och snar inhämtning. Tanken på dåtida höhässjor infinner sig snabbt innan trädgårdsarbetet påkallar uppmärksamhet.
Dagen förflyter lugnt och njutbart och framåt eftermiddagen bjuds det på en efterlängtad premiär, matjessill, egen skördad gräslök och andra tillhörande godsaker.
Kvällen blir desto mer dramatisk, ja, nästan som en thriller. På tv kan man beskåda friidrott i form av ännu en Diamond Leaguetävling. Huvudnumret för kvällen är dock fotbollsmötet mellan Sverige och Norge. Kände Lagerbäck som kan Norge utan och innan hade varnat för överraskningar, ja, till och med utnämnt Norge till favoriter.
Redan i första halvlek var det plötsligt 0-1. Norge i ledning efter en horribelt dömd straff. Ja, även expertisen var överens som kommenterade det hela med en svordom, vilket naturligtvis anger graden av allvar. Bollen sägs ju alltid vara rund men varför rullade den bara Norges väg, rakt in i svenska målet till 2-0.
Total förnedring som innebar ett skifte av tv-kanal. På tv 4 var det också allvarligt men ovanligt. Partiledarna debatterade valets huvudfrågor, eller…
Ovanligt nog handlade debatten mest om hur Sveriges justitieminister Morgan Johansson bäst skulle avsättas! Ingen valfråga men ett oavvisligt krav från oppositionen och en högst ovanlig debattfråga.
Ebba Busch, kd, brukar överraska och chocka och levde upp till detta även denna gång. Hon kom med ett erbjudande till statsminister Magdalena Andersson:
”Avsätt Morgan Johansson och vi i oppositionen lovar att inte kräva fler ministras avsättningar före valet”.
Statsministern såg först chockad ut men kom igen tämligen snabbt och lovade att tänka på saken. Detta i sin tur fick experter på området att kalla det för ovanlig och extrem ton i debatten.
Överraskningarna slutade inte där. En snabb mätning visade att Johan Pehrson, liberal, ansågs ha vunnit kvällens debatt. Ja, han fick visserligen dela platsen med statsministern. Men experterna var smått chockade. Liksom i landskampen, ingen hade sett det komma, det bara hände!
Per Bolund var dock ingen överraskning. Han hamnade som vanligt sist i publikmätningen, vilket innebar att han var sämst. Ändå är miljöfrågorna av högsta vikt. Men det kändes inte så i går kväll när viktigaste valfrågan var att avsätta ministern Morgan Johansson.
Jag måste erkänna att detta var nog den hittills ovanligaste valdebatt jag har fått uppleva.
Efter debatten visade det sig att en inhoppare hade grejat 1-2 till Sverige, men då var det dags att blåsa av hela tillställningen.
Ute på åkern luktade nyslagen klöver fortfarande vidunderligt. Dagen före nationaldagen gick mot sitt slut. Två dagar före en eventuell regeringskris. Statsministern har hotat med att låta hela regeringen avgå om Morgan Johansson tvingas avgå. Men det avgörs först på tisdag. Ja, det är ju i morgon. I Ukraina pågår kriget med oförminskad kraft och förnedring med hela tiden stigande dödstal.
Glad och njutbar Pingst
Räcker det att vara ung?
Socialdemokraterna i Ronneby har lite drygt tre månader före valet hamnat i en akut situation. Magnus Pettersson hade inte längre medlemmarnas förtroende att vara partiets ledargestalt. Därmed måste partiet snabbt hitta en ersättare som kan vara beredd att axla uppdraget som oppositionens kandidat till kommunalrådsposten.
Valberedningen fick snabbt ett nej från Malin Norfall, som är tvåa på den tidigare tilltänkta valsedeln för fullmäktige. Tydligen har man även fått nej från Tommy Andersson (3) och Malin Månsson (4). I det akuta läget har i stället valberedningen nominerat nummer fem på listan, Ola Robertsson.
Han är 30 år och måste som ledamot av bl a fullmäktige anses som ung, mycket ung. Vad har han då för kunskap och förtjänster som innebär att Tommy Andersson med mångårig rutin och kunskap blir akterseglad? Därav måste rimligtvis Andersson ha tackat nej till att leda Socialdemokraterna inför den nya mandatperioden.
Jag tillåter mig i detta fall att skämta när jag påstår att Ola Robertsson har god erfarenhet av akuta situationer. Han arbetar som akutsjuksköterska och blev så sent som för ca tre månader sedan pappa. Går det bra i valet blir det således en ung familjefar som får axla jobbet som heltidspolitiker. Och skulle det gå överraskande bra för partiet kan det rent av bli aktuellt att ikläda sig kommunalrådskostymen. Men som sagt, där är vi inte ännu och den posten är det flera som vill lägga beslag på, vilket jag tycker är inspirerande i en kommun som under pandemiåren varit tämligen befriad från debatter.
Jag har vid flera tillfällen under de senaste åren tänkt – var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Vid senaste budgetdebatten i november var det beklämmande att höra hur lika budgetförslagen var. Endast lite olika summor.
Om nu Ola Robertsson blir vald på medlemsmötet i kommande vecka (anses av många som en ren formalitet) vill jag vara optimist och tro att Ola Robertsson just är den person som kan skapa en bättre dialog och få till en skarpare debatt.
Jag följde budgetdebatten i november och blev både glad och varm inombords när jag fick lyssna till just Ola Robertsson. När han äntrade talarstolen efter gruppledarnas lama och monotona meningsutbyte handlade det plötsligt inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörde.
Det handlade om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomar har det i dag och hur framtiden ska te sig. Och med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.
Nej, Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster (sd), som utgör vågmästarrollen, ska hamna.
Jag vill tro att Ola Robertsson kan axla uppgiften att få den politiska temperaturen i Ronneby att höjas ett antal grader. Visst är han en nödlösning så här nära valet, men man kan också se det som ett akut ingripande för att avhjälpa bristen på konstruktiv debatt.