Nostalgi kan man inte leva på

Glöm Karoline. Glöm Kallebåten och glöm Karöbåten.

Det är kört! Den kallas fortfarande för en pärla av vissa politiker, men eftersom ingen i kommunen har kunskap nog att vårda detta omdiskuterade flytetyg ska den i sommar förbli en transportör som ska tas till endast vid akuta tillfällen.

Det blev resultatet av en minidebatt i Ronneby fullmäktige på onsdagskvällen.

Debatten var föranledd av att Nicolás Westrup, sd, i en interpellation ställt en fråga till Anders Bromée,m, om han, som ordförande i teknik, fritid och kultur, var ”villig att hjälpa krögaren med att låta Kallebåten gå i linjetrafik under de tider som restaurangen på Karön håller öppet”.

Svaret från Bromée var utförligt och tog nära nog mer tid i anspråk än vad den efterföljande debatten bjöd på. Ja, debatt är nästan att överdriva. Det var endast Westrup som stred för båtens framtida användning.

Övriga partier var rörande överens om att årets utbyggda satsning på båttrafik i skärgården som också berör och gynnar Karön ska utvärderas efter att den nu påbörjade säsongen är avslutad. Först därefter ska Kallebåtens framtida öde avgöras

.

Kallebåten som har trafikerat den korta sträckan mellan Ekenäs och Karön har 55 år på nacken. Trots att den genom åren har varit föremål för ett antal s k lappa- och laga-ingrepp med bl a byte av motor är den fortfarande i ett högst osäkert hälsotillstånd. Det har berättats att länspumpen ombord var ett måste så sent som under förra säsongen. Antagligen kvarvarande sviter av att den för ett antal år sedan framfördes i is. I folkmun går nu Kallebåten under benämningen ”isbrytaren” så också under debatten i fullmäktige, men då mer som en känga åt Westrup eftersom det var sd-medlemmar som fanns ombord när den bröt is mellan Ekenäs och Karön.

Allt tyder på att Ronneby kommun helst vill göra sig av med Kallebåten. Den slutsatsen måste i alla fall jag göra efter Willy Perssons, kd, inlägg. Han ansåg att båten är en pärla men att kunskapen att vårda och ta hand om båten saknas.

Frågan är således om Kallebåten har ett så betydande kulturhistoriskt värde att den bör bli föremål för en räddningsaktion? I så fall kommer det att handla om stora slantar. Ett alternativ kan vara att Kallebåten får ligga vid Ekenäs som en museal och nostalgisk installation för att påminna om forna dagar. Men glöm då inte att placera en skylt som berättar båtens historia och – framför allt: att den inte längre är i trafik. Annars blir förvirringen total för alla turistande icke Ronnebybor.

Min uppfattning är – glöm Kallebåten som transportmedel men dröm gärna nostalgiska drömmar. Det är gratis.

Är Roger Fredriksson en kuppmakare?

För en tid sedan hade Roger Fredriksson, moderat och kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, huvudrollen i en långt utdragen skandal. Jag tänker på partiets urdåliga och taffliga hantering när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, Emma Stjernlöf. I det fallet borde Fredriksson, som ordförande i moderata distriktsstyrelsen, stått upp och inför väljarna ha förklarat anledningen till den kuppartade hanteringen som fortfarande saknar en förklaring.

Nu är Fredriksson ännu en gång inbegripen i något som mycket väl hade kunnat utvecklas till en kupp. Nu var det han själv som var ifrågasatt som en enande och trygg ordförande i distriktsstyrelsen. Det var Karlskronamoderaterna som ville ha bort honom och man förde fram Karlskronamoderaten Morgan Kullberg som motkandidat.

Fredriksson klarade sig kvar som ordförande men den spricka som uppstod vid förbundsstämman i och med ifrågasättandet av Fredriksson blir nu svår att läka bara fyra månader före valet. Ett parti med så många personliga motsättningar får svårt att visa upp stabilitet i sitt ledarskap.

Skrivelsen från Karlskronamoderaterna har naturligtvis läckt ut och den utgör en stark försvagning av Roger Fredriksson som politisk ledare.

”Moderaterna i Blekinge behöver en stark och förtroendeingivande styrelse. Den behöver ledas av en trygg och stabil ordförande som skapar en inkluderande stämning i förbundsstyrelsen, som kan ena länet från väst till öst”, heter det i skrivelsen.

Man påtalar att Fredriksson misslyckats med att ena länet och att Karlskrona har blivit förfördelat. När man i Karlskrona ville ha ett byte på ordförandeposten blev i stället Östblekingarna fråntagna två styrelseplatser.

Att det blev så kan man väl knappast klandra Roger Fredriksson för men klandret mot hans oförmåga att ena Moderaterna i Blekinge kvarstår dock och det kan vara väl så allvarligt. Naturligtvis är det partiets ouppklarade hantering av den sparkade Emma Stjernlöf från Karlskrona som i högsta grad lever kvar.

Är då Roger Fredriksson en politiker som splittrar mer än förenar, om vi nu håller oss till just Moderaterna?

Nu ifrågasätts Roger Fredrikssons ledaregenskaper. Inte av oppositionen i första hand utan av hans egna partikamrater i Blekinge och sådan kritik är betydligt svårare att springa ifrån.

Eller – tänker vi fel när vi automatiskt klandrar en etablerad politiker som vill ha förändring? Svaret på frågan måste bli, ja!! I det nu aktuella fallet har media enbart förmedlat vad några kritiska moderater från Karlskrona har uttalat. Kritik som ytterst handlar om att östra Blekinge i sin tur vill ha mer makt. I alla tider har Karlskrona krävt mest makt utifrån mått av folkmängd jämfört med övriga fyra kommuner.

Att det har skett en förändring med större utrymme för Ronneby och kommunerna vidare väster ut är enbart av godo. Dessutom måste det rimligtvis handla om kunskap och kraft och den finns i dag väster om gnällbältet i östra delen av länet.

Till sist – är Roger Fredriksson en notorisk kuppmakare? Han har ett tydligt ledarskap, han är kreativ och drivande och sådana ledaregenskaper anses ofta allt för utmanande. Han är en bra lyssnare och vill ha dialog. Redan när han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 2010 ville han ha större samverkan mellan kommunerna. Han kallade dåtidens brist på samförstånd för ”destruktiv kannibalism”.

Ett bra uttryck som i flera stycken har bäring på regional och kommunal verksamhet även i dag. Men det ska inte Roger Fredriksson klandras för.

Konkurrens på gott och ont

Ronneby har begåvats med en ny livsmedelsaffär. Stora Coop är namnet, ett bra namnval för en affär i en stor låda. Men lådan uppvägs av en snygg och stor skylt.

Därmed bryts en trend som fram till nu har dominerats av aktörer inom snabbmatskedjor. Ja, jag vet att ännu en företrädare för snabbmat är på ingång till Viggenområdet i Sörby, men det jag nu vill uppmärksamma är vad som händer när ännu en livsmedelsaffär, modell stor, bjuder in till storskalig konkurrens.

För det är ju så att på ena sidan av Karlshamnsvägen ligger Lidl och Maxi Ica Stormarknad och så då Stora Coop nu på andra sidan. För stort ska det va och snart öppet dygnet runt. Är det konkurrens så är det.

Jag tänkte inleda med att lista några av de positiva effekterna av nu inledd konkurrens. Men det finns också negativa effekter, vilket jag uppmärksammar på slutet.

För oss konsumenter är det bra med två stora butiker inom ett litet område, ja, kort sagt på gångavstånd. Förhoppningsvis ska det väl gynna oss som handlar. Skulle t ex. kaffet vara fem kronor billigare i ena butiken så är det lätt att kvista över Karlshamnsvägen för att just bara handla kaffet.

Och, om man inte hittar en vara som man absolut måste ha, då stegar man lätt över vägen och finner vad man söker i andra butiken. Tidigare kunde man tvingas köra till Karlskrona för att finna det begärliga.

Ja, nu har ju inflationen drabbat oss också så nu blir det verkligen en strid på kniven om vilken av de två stora som ska lyckas locka flest av oss.

Redan nu har jag konstaterat vad konkurrens kan åstadkomma. Stora Coop har öppet 7 till 22 varje dag. Detta har nu fått den snabba effekten att Maxi då svarar med att utöka öppethållandet med en timme. Maxi öppnar numera klockan sex. En synnerligen bra tid om man vill undvika köbildningar. Jag tänker särskilt på maxis tisdagar med den s k. ”Antikrundan” när vi 65 + lockas med fem procents rabatt. Tänk, hela fem procent (!) i dessa inflationstider.

Ja, ja, vi får se hur det gynnar oss konsumenter att de två stora nu successivt visar sina muskler.

Nu till konkurrensens negativa sidor till följd av tillkomsten av Stora Coop. För sådana finns och har redan visat sig.

Hur otroligt det än kan låta har det direkt fått negativa effekter för oss som läser lokaltidningen BLT som alltid har varit stolt över att vara just störst. Och den som är stor och störst ska väl rimligtvis också ha resurser, men icke i detta fall.

Det är nämligen så att när Stora Coop öppnade så annonserades det naturligtvis. Lika naturligt då att man vill ha sina annonser på lokal sida, alltså den s k. Ronnebysidan. Så långt är allt väl, men på grund av just konkurrens började plötsligt också Maxi att annonsera. På samma lokalsida. Maxi dock med helsidesannonser. Så har aldrig Maxi tidigare behövt annonsera i lokalpressen.

Detta ohämmade annonserande har nu i BLT:s fall fått till följd att det blir allt mindre utrymme för nyhetstexter. I dag i fredagstidningen (2002-05-13) blev det bara plats över till tre ynka artiklar. Ja, det fanns andra annonser också. Och störst utrymme, om man kan uttrycka sig så, la centerledaren Annie Lööf beslag på. Vad gjorde hon i Blekinge, ja, t o m. i Ronneby?

Svaret är att hon hade rest hela vägen från Stockholm till Ronneby för att provsitta en Jas Gripen på F 17. Varför? Jo, statsminister Magdalena Andersson provsatt en Jas för kort tid sedan, också på F 17, och då måste också centerledaren få prova.

Jag vill mena, att BLT snarast måste spotta upp sig ordentligt med bättre bevakning i just Ronneby. Det är för lite nyheter. Jag vet att det måste vara balans mellan text och annonsmängd i varje tidning men nu drabbar det oss läsare och det drabbar lokalkorrarna i Ronneby som inte får plats med alla sina texter. För det finns väl sådana?

Tänk vad konkurrens mellan två stora affärer kan åstadkomma. Det är annat än när det kommer nya snabbmatskedjor till den anrika Brunnsstaden.

Jag håller (nog) på ”lillebror”

I dag den 7 maj 2022 när grönskan är som spädast och vackrast är det gult och blått som gäller. Lilla gula mot stora blå.

Alla som följer allsvenska fotbollen förstår vad jag menar. Mjällby AIF mot Malmö FF i en tidig vårfinal. Ja, jag vet att Hammarby toppar med 16 poäng men det är nu vi blekingar som har betydande intressen i såväl gult som blått ska få uppleva en spännande tillställning.

Vem hade vågat drömma om att Mjällby i dag skulle inta andraplatsen i tabellen och med Malmö steget efter med ett poäng mindre. MAIF har haft en strålande inledning med ett försvarsspel som har imponerat på såväl experter som noviser. I kväll blir det därför en högtidsstund när bollen sätts i rullning vid halv sex.

Vi är många blekingar som får det extra svårt i kväll. Vilket lag ska vi hålla på, vi älskar ju båda. För min del håller jag på lillebror.  Jag vet att MFF är svårt sargat av skador men borde med betydligt större resurser, såväl ekonomiskt som antal spelare, ändå klara tre poäng i det här mötet. I annat fall måste det nog till betydande förstärkningar i såväl ledarstab som spelartrupp. Jag tycker tränaren, Milos Milojevic, gör det lätt för sig när han baktalar yngre spelare som fått rycka in när storheterna ådragit sig skador.

Jag skulle inte bli förvånad om kvällens stordrabbning slutar oavgjort. Men MAIF kan skrälla vilket jag hoppas att de gör.

Visst är en vårkväll med allsvensk fotboll en vacker kväll. Oavsett.

Resultat: 2-0.

Viktiga poäng för MFF för att inte tappa placeringar. MFF nu tvåa med 15 poäng. Hammarby i topp med 16 och MAIF på fjärde plats med 13 poäng.