Tisdagen den 10 mars 2020 kommer för alltid att vara en dag som jag kommer att minnas. Som bleking kan jag inte vara ensam om den hågkomsten. Den dagen fick Blekinge sitt första Covid 19-fall och den kvällen var det ett ofrånkomligt samtalsämne i det föreningsmöte jag då bevistade.
Ingen, ja, jag upprepar, ingen av oss ville eller snarare kunde då förstå vidden av vad som väntade oss. Om en månad har pandemin haft oss i ett järngrepp under två år och i dag när restriktionerna har slopats är det svårt för hjärnan att så snabbt förändra våra vardagsliv. Två år är en lång tid av våra liv. Tänk om du under samma tidsrymd skulle ha suttit inlåst i ett fängelse, hur hade då din dag känts och formats när dörren plötsligt öppnades och du var fri?
En alldeles förträfflig ettan-sida i dagens Jönköpings-Posten. Den hade jag gärna velat komma på själv. Ett tidsdokument.
Naturligtvis blir det nu en återgång till det normala livet, som före den 10 mars 2020, men med bibehållen försiktighet. Vi har under dessa två år blivit så besvikna när nya mutationer uppträtt med skiftande besvär så därför, ska vi denna gång våga tro? Vi kan bara hoppas och tro att det nu stannar vid en mer ofarlig variant.
Alla har vi på olika sätt format vår vardag. Vi har tvingats tänka om och vi har fått lära oss att ta ansvar för oss själva men också visa hänsyn till våra medmänniskor genom att ta våra vaccinsprutor och ha munskyddet i beredskap när vi hamnat i mer befolkade situationer. Vi har helt enkelt lärt oss att bli överlevare.
Jag kan villigt erkänna att jag under dessa två år har mått riktigt dåligt av att dagligen bli påmind om antalet nya dödstal, som om det vore en rapport från börsen. Samtidigt förstår jag hela vitsen med att förmedla verkligheten för att få oss alla att inse vidden av vad vi fått uppleva.
Sverige har valt linjen med personligt ansvar och det blir då svårt för många att hänga med när regering och myndigheter inte pekar med hela handen och stänger ner hela samhället som skett i många länder.
Hur har vi då format våra dagar för att härda ut? Naturligtvis har det spretat åt alla håll, vi är ju alla olika individer och reagerar på olika sätt.
För min del har idrotten och bokläsandet varit viktiga inslag. Jag kommer ihåg våren 2020 hur jag längtade efter att Allsvenskan skulle komma i gång. Naturligtvis var det ekande tyst och kusligt med tomma läktare men i stället var man med vid planen och kunde ta del av såväl spelares som lagledares kommandon.
Här i vårt hushåll missades det inte en enda match och naturligtvis var det extra guldkant på tillvaron när laget nummer ett, Malmö FF också tog hem guldet på några fler mål än motståndarna. I den stunden var pandemin långt borta. Jag måste bara tillägga att naturligtvis var även ”Sillastrybarna” Mjällby AIF ett måste vid varje speltillfälle.
Det fanns dessbättre även andra godbitar. Jag säger bara, Armand Duplantis så håller du säkert med mig om att även han har förgyllt många av våra isolerade timmar. Inte heller att i närtid glömma EM i handboll som blev till en thriller av bästa märke eller VM i orientering och så nu kalla och underliga vinter-os.
Tack idrotten som jag inte nog kan tacka för vad ni gjort för mig och många andra. Jag har alltid värderat idrotten högt men efter dessa två år borde idrotten ha fått extra mycket ekonomisk hjälp.