Hur många utmaningar klarar vi?

Nej, stopp! Nu räcker det!

Så reagerar många i Sverige efter de senaste restriktionerna som börjar att gälla i dag den 22 december och i morgon.  Det är ingen nedstängning som i många andra europeiska länder. Vi har inte den lagstiftningen som skulle möjliggöra ett sådant handlande.

I Sverige är det rekommendationer som gäller. Det är upp till oss själva att leva upp till det som krävs och det är det många som inte klarar. Ca 1 miljon i det här landet har fortfarande vägrat att vaccinera sig. Andra, som villigt tar samhällsansvar, har naturligtvis tagit sin tredje vaccinspruta och nu väntar vi på en fjärde. Eller…

När samhället bygger på personligt ansvar ja, då blir det genast svårigheter när det som nu åter krävs försiktighet med avstånd och minskat antal vid samlingar. Jag förstår när krögare ser åtgärderna som ”rena döden”, ja, för sin verksamhet. Åtgärderna är ju annars till för att just undvika smittspridning och utökat dödstal.

Naturligtvis är det allas vår önskan att det hade varit så lätt att säga stopp, nu räcker det, för att få stopp på smittspridningen av pandemin och nu senast omikronvarianten. Så här års brukar stora och feta rubriker tala om hotande extrem Sibirienkyla eller snöoväder som kan dränka oss i snö och skapa trafikkaos inför jultrafiken.

Nu talar rubrikerna ett annat språk – ”smittostorm på väg”!

Hur snö och kyla kan bemästras vet vi men vi vet inget om den omikronsmitta som sprids land och rike runt i allt snabbare tempo. Inte heller experter på området vet. Därför säger dom – håll avstånd!

En rejäl utmaning har också det extremt höga elpriset blivit för många människor. Kylan gör sitt till men när politiker i det globala systemet tar till ekonomiska styrmedel ja, då står vi alla inför fullbordat faktum om vi inte tidigare i höst, när elavtal skulle förnyas, struntade i vad leverantörerna tipsade oss om. ”Bind inte”, var deras råd, men i dag är vi några stycken som gjorde tvärtom och därmed kan låta ljusen i stakarna och julgranen skänka en välkommen stämning.

För att inte tala om stora chocken som kom i november. När lilla Lysekilsposten skrev att det skulle bli brist på ansjovis. Ja, då gick stora rikslarmet på de stora riksdrakarna. Jansons frestelse är hotad var budskapet och se, efter några timmar var ansjovis en bristvara i alla butiker.

Men det stämde inte helt; det var ansjovis tillverkad av anrika Abba som tog slut. Vi svenskar är matade med ansjovis från Abba. Vi vet inget annat. Men det finns ansjovis från andra tillverkare. Dessutom svensk!

I höst har vi också haft en Bromma-storm. Regeringen vill lägga ner Bromma flygplats och därmed struntar man fullkomligt i vad Bromma betyder för övriga landet. Men just nu har den stormen bedarrat något. Men det finns anledning att återkomma till frågan. Det finns lösningar.

Ett lokalt hot har dykt upp i Ronneby. När man stod i begrepp att byta fönster i det starkt överbefolkade stadshuset upptäcktes asbest i väggarna. Jo, det sitter säkert mycket skit i dom väggarna. Tänk om dessa väggar kunde tala.

Dessutom tvingades vi i dag vakna till den senaste utmaningen som måste ha fått många svenskar att närmast känna yrsel efter att ha tagit del av nyheten. ”SVT flyttar Kalle Anka”. Tv-tablån har alltid, ja, sedan 61 år, varit densamma. Kalle Anka sänds klockan 15. Tv-ledningen har kommit på att många missar julvärdens ljuständning om man slår på tv:n kl. 15. Så nu startar Kalle Anka först fem över tre.

Puh. Tur att det inte var värre. Men att vänta fem minuter kan ju för många vara en evighet.

God och lugn Jul och ett Gott Nytt bättre År.