SVT Nyheter Blekinge har i en rad inslag granskat turerna kring litteraturfestivalen ”Bok och Hav” som genomfördes i Karlskrona 2017 – 2019. Bland annat har avslöjats att Karlskrona kommun med skattemedel har täckt upp kostnader som den arrangerande föreningen har haft till ett värde av nära 800 000 kronor som, enligt SVT, ansvariga politiker inte haft full kännedom om.
Marcus Sandekjer, mest känd som chef för Blekinge Museum, är tämligen ny på posten som ordförande i föreningen bakom ”Bok och Hav. Han tillträdde 2020 men på grund av Covid-19 pandemin har inget arrangemang kunnat genomföras det senaste året.
Ett arrangemang är dock planerat till 2022 men nu är Sandekjer osäker på hur det blir efter den granskning som SVT genomfört. Han anser att varumärket ”Bok och Hav” är skadat efter alla turer som har redovisats.
Men där tycker jag att Marcus Sandekjer har fel. Det är inte varumärket i sig, föreningen eller dess arrangemang, som har skadats. Däremot är skadan stor och svår för Karlskrona kommun, dess tjänstemän och ytterst ansvariga politiker.
Ännu en gång har det visat sig att kommunens regelverk och kontroll pekar på utomordentligt allvarliga brister. Detta har lett till att politiker ännu en gång har krävt att ansvariga tjänstemän ska fråntas delegationsrätten.
Karlskrona kommun borde vara stolta över sina kulturföreningar och stötta dem men så länge självklara regelverk för politiker och tjänstemän saknas är risken stor att budgetar överskrids och skammen drabbar föreningarna i stället för kommunen.
Naturligtvis ska idén med att lyfta litteraturen på det sätt som har avsetts leva vidare. Varför inte göra denna litteraturfestival till ett länsövergripande arrangemang, inte minst med tanke på namnet ”Bok och Hav”.
Nu återstår att se vad den interna utredningen kommer fram till. Att utredningen skulle komma fram till något annat än vad som publicerats är knappast möjligt. Att läsa fakturor kan även journalister göra och det har man också gjort.
Min kommentar till granskningen är solklar: jag blir glad och näst intill upprymd över att det fortfarande finns redaktioner som lägger krut på att granska på gammalt hederligt sätt. Må så vara att granskningen bygger på tips, men grovjobbet ska ändå göras. Dessutom har ju public service ett grundmurat uppdrag att granska verksamhet som är knuten till allmänna medel. Jag förstår inte varför ideliga avslöjanden om pengarullningar med skattemedel ska behöva förekomma. Vad gör revisorerna?