Jag vet inte hur många gånger kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, har muttrat den här meningen de åtskilliga gånger när många beslut har utgått från Karlskronas förutsättningar. Nu senast när man vill sänka restiden mellan Karlskrona och Malmö med 6-7 minuter. Ett förslag som kan kosta två kommuners stationer – Bräkne-Hoby och Mörrum!

Men nu har Fredriksson själv anammat uttrycket och tagit det till sitt hjärta när han rekryterat en ny kommundirektör från just Karlskrona.

Den som byter tjänsteort men inte arbetsuppgift är Carl-Martin Lanér, som inte sökte tjänsten själv utan direktrekryterades. Han tillträder tjänsten i Ronneby den 1 november.

Vad är då bra med denna rekrytering som den politiska ledningen uppges stå bakom?

Det som är bra är att Ronneby kommun inte kan beskyllas för att utöva ålderism. Tommy Ahlquist som lämnar tjänsten som kommundirektör fyllde 67 i april och går i pension i höst. Lanér är 65 och hade planer på att lämna uppdraget i Karlskrona nästa år. Nu stannar han i Ronneby några år. Kanske tre år, har han uppgett för media.

Det är således ingen långsiktig planering och rekrytering. Man byter helt enkelt en pensionär mot en annan. Eller ska vi kalla dem ”seniorer”….

På pluskontot kan man också notera att Lanér nu får närmare till jobbet. Han är bosatt i Johannishus och född i Backaryd. Har alltså rejäla rötter i Ronneby kommun.

Negativt för Ronneby är dock att Carl-Martin Lanér blir betydligt dyrare än Tommy Ahlquist. Lanér är Blekinges bäst betalda kommundirektör med 103 200 kronor i månaden. Tommy Ahlquist har ynka 78 000 kronor. Jag kan inte tänka mig att Lanér har gått med på att pruta. Så därför en undring – skulle inte Ronneby spara och dra in på en rad verksamheter? Visst var det så.

Men visst – är det ändå inte så att det kan vara värt en slant att äntligen ha fått lura Karlskrona lite grann? Svinhugg går som bekant igen.