Kan politiskt självmord undvikas?

När regionfullmäktige i november 2020 genomförde ett sammanträde under två dagar i Ronneby, mot sina egna utfärdade pandemiregler, skapade detta kritik såväl inom organisationen som bland allmänheten.

När jag några dagar senare ställde frågan till en av alliansens politiker om det lämpliga med mötet blev svaret kort men också laddat och överraskande:

”I regionen kommer vi inte överens om något alls!”

I dag, drygt fyra månader senare, börjar jag sakta förstå vidden av vad hen egentligen hade velat säga. Jag vet också att det interna och intensiva moderatbråket, som nu har pågått inför öppen ridå i fyra månader, var djupare och mer dramatiskt än vad någon kunnat drömma om. Men vi vet ännu inte den egentliga orsaken till att två av regionens m-märkta och mäktigaste regionråd har vägrat samarbeta.

Det som nu senast har visats upp av Moderaternas konfliktlösare och distriktsordförande, Roger Fredriksson, kunde först tolkas som att den sista utlovade pusselbiten hade resulterat i en total förlikning. Pressmeddelandet från Moderaterna löd:

”Emma Stjernlöf behåller sin plats som ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden och återgår till att delta i Alliansens interna arbete.”

Av detta kunde man förledas tro att hon därmed också var godkänd för att delta i moderatgruppen.

Men när väl några journalister började ställa mer djupgående frågor, ja, då krackelerade fasaden rejält. I Radio Blekinges nyheter förkunnades att – ”Stjernlöf hålls fortfarande utanför det interna arbetet inom Moderaterna.”

Roger Fredriksson förtydligade:

”Där har vi en process eftersom det har sagts mycket och det har gått för långt. Nu måste vi jobba upp både gruppen och Emma på banan igen.”

I ett pressmeddelande hade Roger Fredriksson meddelat att – ”Vi har pratat igenom läget tillsammans och det känns bra, dessutom har vi en plan för hur vi framöver kan samarbeta bättre som lag.”

Av dessa uttalanden kan man onekligen dra slutsatsen att alla stridande parter har deltagit i de försoningslösande samtalen. Att så inte är fallet avslöjas när SVT Blekingenytt ställer frågor till de två huvudrollsinnehavarna i moderatstriden, Emma Stjernlöf och Lennarth Förberg.

I intervjun säger Stjernlöf:

” Att Roger, med partigruppens stöd, och jag har kunnat sätta oss ner och börjat prata och se framåt, har varit avgörande för lösningen på konflikten.” Hon säger dessutom till SVT Blekingenytt att hon nu känner sig välkommen till moderata gruppen från vilken hon varit utestängd.

Så långt är det frid och fröjd men det låter helt annorlunda när SVT ställer frågor till regionrådet Lennarth Förberg, som just nu vilar upp sig under två veckors semester.

Förberg berättar att han inte har deltagit i några samtal eller diskussioner som har lett fram till att Stjernlöf fortsätter som ordförande för Hälso- och Sjukvårdsnämnden.

”Om gruppen stödjer Emma gör jag det också och arbetar efter det,” säger han.

När SVT frågar hur samarbetet kommer att fungera, blir svaret:

”Jag samarbetar med alla. Jag tro det kommer att lösa sig. Vad jag förstår har man bestämt att hon ska ingå i alliansgruppen, det har jag inga synpunkter på.”

Då blir genast frågan – hur hade han svarat om Stjernlöf också hade fått komma tillbaka till moderatgruppen? Man kan ana svaret när SVT berättar att hon hoppas vara välkommen även i den moderata regionfullmäktigegruppen.

”Är hon det? ” frågar reportern:

”Jag tror inte jag vill kommentera det. Jag har inte varit med i beslutet och vet därför inte exakt vad man har kommit fram till gällande arbetet framåt, svarar Lennarth Förberg.

Av detta framgår med all tydlighet att Moderaterna i Region Blekinge har en lång och tung väg att avverka innan man når målet för en total lösning på den fyra månader långa konflikten.

Klart är dock att övriga partier i regionens Allians har fått sina krav tillgodosedda när Stjernlöf är tillbaka som ordförande och ingår i Alliansgruppen. Moderaterna måste lösa sin djupa interna konflikt på egen hand. Och det hastar verkligen. Lyckas man inte lösa upp knutarna i god tid före nästa års val ja, då måste det konstateras att partiet har begått ett slags politiskt självmord.