Tack alla läsare av denna blogg för ännu ett år. Ett år som kommer att gå till historien. Det var mycket som inte blev av på det sätt som vi hade tänkt oss. Vi fick lära oss att ställa om. Nu tar vi sats och satsar på ett nytt år. Vi måste vara optimistiska – och det är vi.
Har du tittat på fullmäktiges sammanträde i Ronneby digitalt? Jag förstår om du slutade titta tidigt.
Jag som nörd härdade ut fram till punkt 16 av 29 möjliga. Av naturen nyfiken ville jag naturligtvis ta reda på hur man skulle lösa det numera enda gångbara sättet att genomföra ett pandemisäkert sammanträde.
Jag ska genast säga att jag kommer att vara ovanligt snäll och mild i min betraktelse. Kanske onödigt mycket med tanke på att Ronneby kommun haft lång tid på sig att förbereda en sändning av detta slag. Pandemin tog ju oss i sitt grepp i mars månad så helt plötsligt kan man knappast påstå att kravet på ny teknisk lösning har uppstått.
Men med tidsaspekten i åtanke var det ändå en aning tålamodsprövande att vänta i tjugo minuter på att sammanträdet skulle kunna starta. Efter en stund fick vi med hjälp av en textruta veta att man hade tekniska problem, vilket vi redan hade räknat ut eftersom det inte kom någon bild utan endast sporadiska utrop.
Men inte heller efter att sammanträdet startat var alla ledamöter bekväma med hur det fungerade. I många fall var ljudet dåligt för att i nästa stund blomma ut i ett eko som på fackspråk kallas rundgång. Det betyder att talaren får återgång på sitt eget tal och det kan få den mest rutinerade att nästan bryta ihop.
Denna första gång för ett digitalt sammanträde med fullmäktige var det lite si och så med disciplinen. Mikrofoner var påslagna både här och där och redan i inledningen i samband med uppropet var det svårt för många ledamöter att hitta rätt knapp för att slå på mikrofonen. Uppropet tog därför en olidligt lång tid. Vissa sågs vinka istället för att svara ja, men det viktiga var ju att det löste sig efter ett tag.
Jag hoppar över alla ordningsfrågor som naturligtvis också uppstod och när ledamöterna en stund in i sammanträdet tvingades uppleva en digital votering fungerade det förvånansvärt bra. Förutom att någon ledamot aldrig fick fart på sin mikrofon utan istället uppmanades att visa antingen tumme upp (ja) eller tumme ner (nej).
Men jag menar, vad kan man begära? Vi är mitt uppe i en pandemi, andra vågen, och alla barn i början. Men jag måste nog ändå påpeka att man i Ronneby haft lång tid på sig att tekniskt förbereda sig. Men varför har man väntat så länge?
I vanliga fall brukar ljuset vara ett visst problem när man sänder normala fullmäktige från Ronnebysalen, men nu var det än värre för att inte säga riktigt dåligt. Ni kan själva ta del av de unika bilderna i denna blogg. Men det viktigaste var ju ändå att de kunde höras.
Det hjälpte föga att fullmäktiges ordförande, Nils Ingmar Thorell, l, kvällen till ära hade iklätt sig tomteluva. Tanken var nog god men den fina julstämningen ville ändå aldrig infinna sig.
Inte heller blev det utdelning av kulturpris och stipendium. Pristagarna vägrade komma, berättade ordföranden. Jag förstår dem.
Så, vi ger fullmäktiges ledamöter några chanser till och nu under jul- och nyårsfirandet finns det ju stora möjligheter till att träna lite med sina datorer i hemmamiljö.
Samtliga tillönskas God Jul och Ett Gott Nytt Bättre År.
På tal om bilderna: Så har ni aldrig sett Ronnebys politiker under ett sammanträde. De är hämtade direkt från sändningen.
Restaurangägare och handlare vill att vi ska stödja dem genom att handla lokalt. En självklarhet anser merparten av oss, men då har vi också rätt att kräva en motprestation, nämligen att lokala restriktioner efterlevs.
Men nu har det enligt lokala medier visat sig att det brister rejält hos alltför många krögare i Ronneby. Kommunala inspektörer har rapporterat att det brister i såväl sättet att placera gäster som att helt enkelt strunta i uppsatta regler i stort.
Enligt samma inspektör ska en restaurangägare ha yttrat – ”de som bestämmer inte vet någonting.” Med andra ord, inget att bry sig om.
Anmärkningsvärt är att inte mindre än sju restauranger i Ronneby har rapporterats inte leva upp till uppsatta regler för att förhindra smittspridning av covid-19.
Detta samhällstrots sker samtidigt som smittspridningen fortsätter att drabba allt fler människor i länets fem kommuner. Människor dör trots intensivvård.
Trots detta vägrar ett antal restaurangägare att efterleva de restriktioner som finns.
Redan i går när det blev känt på nätet att vissa krögare struntar i regler blev reaktionen på sociala medier häftig. Någon ville att dessa krögare skulle namnges och fråntas rätten att sälja luncher till elever. Många ansåg kravet som självklart.
Därför är det glädjande att ledande politiker i Ronneby kommun redan i dag har reagerat och uttryckt just den synpunkten att trilskande krögare kommer att fråntas rätten att sälja luncher till elever. Roger Fredriksson, m, kommunstyrelsens ordförande berättar också att elever som kommer för att hämta sin lunch tillåts sitta i lokalen för att äta sin mat. Detta är också ett brott mot regelverket eftersom maten endast får hämtas.
Bra! Mycket bra och snabb reaktion av Roger Fredriksson. Men se nu till att det INTE stannar vid förnyade hotelser i stil med böter som det har handlat om tidigare. Ronneby är en liten stad och vill krögarna ha fortsatt stöd vill vi andra, som har efterlevt uppsatta regler ända sedan i mars, att en snabb attitydförändring sker.
Med andra ord – alla krögare ska hålla sig till regelverket eller ska restaurangen stängas.
En julgran ska ha odlats med samma omtanke och kärlek som vi vill ha våra frukostägg.
Ungefär så resonerar Peter Fransson som äger och driver Äggaboden i Gärestad by strax utanför Ronneby centrum.
Jag får ungefär det svaret när vi hälsat och jag frågar:
”Du hade ju slutat att sälja julgranar, men nu står du här med en massa granar igen. Vadan detta?
”Jag höll upp ett år för att det var svårt att hitta granar med kvalitet”, blir det lite överraskande svaret.
Visst vill vi ha snygga och välväxta granar. Det är klart, men när han fortsätter att berätta om skogsägares olika sätt att se på en julgran förstår jag plötsligt vad han menar. Han berättar om årets leveranser och mannen bakom dessa. En äldre man som verkligen lever med sina granar. Han putsar dom året om med sax och ser till att granen verkligen ska bli så jämn och fin så att den platsar i ett hem under några veckor.
Jag hör på Peter att han i år är stolt över de granar han saluför. Han kapar några centimeter på foten och några små grenar längst ner putsas till. Därmed klart att dra nätstrumpan från topp till tå, eller är det möjligen tvärt om.
När jag omfamnar granen för att bära den till bilen måste jag tillstå att årets gran var betydligt lättare att välja än tidigare års upplagor. Granarna som står på led lätt lutade mot en stenmur får nu en helt annan lyster och resning än när jag kom. Jag vill tro att Peter menar allvar med sin berättelse.
Därför ska naturligtvis även julgranen inhandlas lokalt. Mest lokalt i detta fall är Äggaboden i Gärestad by. Ägaren Peter Fransson, alltid lika glad och positiv oavsett hur mycket han behöver putsa på utvalda granen.
Tack för god service och ett glatt samtal. God Jul.
Njut av dagens alla ljus och tänk bort det mörka som präglat oss snart ett år. Vi går trots allt mot ljusare tider.
I dag tänder vi tredje ljuset men vi kan samtidigt njuta av fotboll. Jo, det är sant. Det är i Kalmar det händer. Kalmar FF möter Jönköpings södra i en kvalfylld match. Läget är det här – Kalmar vann första mötet med 3-1 och har ett bra utgångsläge. Laget som vinner blir antingen kvar i allsvenskan (KFF) eller flyttas upp (Jönköping)
Kalmar vann söndagens returmöte med 1-0 (4-1) vilket betyder att Kalmar klarade sig kvar i allsvenskan ännu en gång. Kvalade även i fjol. Grattis!
Om du inte redan tittat på Ronnebys Lucia, ett samarbete mellan Svenska Kyrkan i Ronneby, Studieförbundet Vuxenskolan och Ronneby kommun, får du länken nedan. Jesper Rehn, ordf. i Vuxenskolan krönte Lucia.
Helt plötsligt i dag råkade jag öppna en lucka. Det kan också ha varit en dörr eller låda.
Hur som helst. Jag hittade en slags ”portfölj”. Den var tillverkad i kartongpapp och med en ritad idyllisk bild på vardera sidan.
Den lär ha kommit till användning när 5-dagars i orientering arrangerades i Bräkne-Hoby den 23 – 27 juli 1984. Varför gissar jag det? Jo, konstnären, Gillis Hiller, Trensum, som stod bakom bilderna har signerat med samma årtal 1984. Det bör ha varit så, men jag är inte helt säker.
”Portföljen” lär ha innehållit en hel hög med broschyrer om det bästa och vackraste som Blekinge då hade att visa upp. Vems idén var kommer jag inte ihåg. Det kan och bör rimligtvis ha varit turistoraklet Ove Persson.
Jag tycker idén var lysande. ”Portföljen” var dock mindre hållbar men väckte utan tvekan ett önskat intresse hos många journalister som under veckan var samlade i Blekinge för att bevaka 5-dagars i orientering med 17 000 startande.
Nu är den förpassad till lämpligt sopkärl men jag räddade den till eftervärlden med att ta några bilder av skönheten. Handtaget var redan borta när jag fann den.
Brantafors kraftstation utmed Ronnebyån med intilliggande berg och damm var ett lockande mål för mig redan i unga år. Inte minst efter att jag blivit medlem i orienteringsklubben Skogsvandrarna. Med bastu och klubbstuga intill Sänksjön hade vi ofta anledning att komma förbi anläggningen i Brantafors.
Vi hade terrängbanor som strök strax intill och även träningsrundor i orientering medförde att platsen ofta besöktes. I dag är det Karlsnäsleden mellan Ronneby, Kallinge och Karlsnäsgården som får människor att stanna till för en fika intill kraftstationen.
Men det är inte bara kraftstationen, som nästa år fyller 100 år, som har fått många av oss att titta i backspegeln och fundera över platsens industriella betydelse i svunnen tid. Bl.a vittnar en större husgrund norr om kraftstationen om detta.
När jag nu i dagarna tog del av BLT:s reportage om en ansiktslyftning av kraftstationens yttre blev jag inspirerad att leta upp ett par bilder som visar Brantafors bebyggelse innan nuvarande kraftstation kom på plats.
Den första kraftstationen vid Brantafors var betydligt anspråkslösare än nuvarande hundraåring.
Fabriksbyggnaden till höger köptes av Djupafors kartongbruk 1886. Här tillverkades torkad massa som fraktades till Djupafors i Kallinge för att där förädlas till kartong och papp. Byggnaden i Brantafors revs 1915 och Djupafors kartongbruk i Kallinge i sin tur gick i graven 2014 efter att ha verkat på platsen sedan 1868.
Grattis alla Ronnebypolitiker!
Dagens glada nyhet är att Ronneby kommun kommit igång med digitala sammanträden. Kommunstyrelsen genomförde sitt sammanträde på tisdagen (2020-12-01) digitalt och allt gick bra, kommenterar Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande, m.
Enligt Fredriksson har även ett antal nämnder nu genomfört digitala sammanträden och fler kommer det att bli. Varje nämnd förfogar över erforderlig programvara och enligt uppgift kommer kommunen att framöver uppgradera mer brett.
Farhågorna för att ledamöter skulle sakna datakunskap och kräva utbildning, som bl a har framförts till lokalmedia, tycks därmed ha handlat om en viss underskattning. Nu står det också klart att fullmäktiges sammanträde i december kommer att genomföras digitalt.
Det stora demokratiska problemet som är förknippat med starkt försenad bredbandsutbyggnad med fiber på landsbygden kvarstår emellertid. Det kommunala bolaget Miljöteknik har inte klarat sitt åtagande att hålla uppsatta leveranstider.
Enligt ett uttalande av Kenneth Michaelsson, vice ordförande i kommunstyrelsen, c, i gårdagens BLT har ett slutdatum nu satts till hösten 2021. Inriktningen var annars att de sista hushållen skulle ha fått fiber senast i sommar.
Även uppfattningen att det skulle saknas erforderlig programvara, som framförts av politiker i kommunen, har därmed kommit på skam.
Ronneby kommun är därmed, kan man konstatera, Coronasäkrad även ur denna synvinkel. Och politikerna har fått en bättre möjlighet att undvika smitta och smittspridning som lätt kan uppstå i alla slags fysiska möten.