”I år har staten lovat att kompensera kommunerna för de kostnader och de minskade skatteintäkter som Corona ger. Någonstans, någon gång, måste likväl allt betalas. Redan för 2021 och 2022 måste politikerna tala om: Hur gör vi nu? För Ronneby torde det röra sig om minst 50 miljoner kronor per år, som behöver sparas, även om det går att låna en del under något år.”

Den beska sanningen levererar Sune Håkansson som gästskribent i dagens blogg. Han blickar framåt mitt i Corononakrisen och pekar på de svåra ekonomiska effekter som kommer 2021 och 2022, kanske ända fram till 2023.

Det kan med andra ord bli en annorlunda valrörelse där det gäller att spara mest och klokast.

Sune Håkansson skriver:

”CORONA ÖKAR OSÄKERHETEN

Mätt i antalet direkt drabbade har Coronapandemin varit skonsam mot Ronneby kommun, åtminstone än så länge. På andra sätt har naturligtvis kommuninvånarna påverkats. Exempelvis har de gamle på himmet inte fått några besök.

På den politiska fronten synes det råda fred. Delvis kan det bero på att en del frågor skjuts på framtiden. Det behövs, exempelvis, nya taxor inom VoA-området. En viss fördröjning gör inte så mycket.

När detta skrivs vet vi inte heller när det blir ”normalt” igen. Kan Brunnsbadet öppnas? Blir det någon Tosia?

Det vi vet är att sjukskrivningarna har varit några procentenheter högre än normalt. Effekterna blir att de friska får fler övertidstimmar. Det blir fler vikarier. En del arbetsuppgifter blir inte utförda.

När vi återgår till det ”normala” torde en del av övertiden tas ut i ledighet. Följden blir då att fler vikarier behövs. Ibland är de svåra att få tag i. Inom exempelvis äldreomsorgen brukar det redan under normalår vara svårt att fylla semestervikariat, etc. Lösningen torde bli att ta in mer folk utan formell utbildning. Städning, bäddning, etc. bör kunna klaras ändå. Fördelen med utbildad personal är att dessa märker ”när något är fel”. Effekten nu blir att de äldre får möta fler personer. Målet är vanligen att minimera antalet.

Ronneby tillhör de kommuner, som har korta köer till Vård- och omsorgsboendena. I mitten av mars var det endast en handfull, som väntade på erbjudande om lägenhet.

Just nu råder fullständig osäkerhet nära nog överallt. Det fanns en prognos från 2016. Ronnebyhus räknade med att nu ha byggt om Lindebo, Ålycke och Ågårdsbo. Nu vet man inte hur man skall göra. Varken Äldrenämnd eller Äldreförvaltning ger besked. Kanske sägs blockhyresavtalen upp.

En förklaring är att Attendo snart öppnar sitt boende på Kilen. Vad gör våra äldre, de som är på väg att flytta in på himmet? Väljer de Attendo eller kommunens boenden? Ingen vet.

Attendo behöver personal. Den måste värvas från kommunen, till stora delar. Kommunen kan behöva minska antalet platser för att man inte har personal. Å den andra sidan: Om 50 äldre väljer Attendo behövs 50 platser färre på kommunens boenden.

På kort sikt, i år, synes staten ha lovat att kompensera kommunerna för de kostnader, och de minskade skatteintäkter, som Corona ger. Någonstans, någon gång, måste likväl allt betalas. Redan för 2021 och 2022 måste politikerna tala om: Hur gör vi nu? För Ronneby torde det röra sig om minst 50 miljoner kronor per år, som behöver sparas, även om det går att låna en del, under något år. Förvisso kommer det att kännas.

Corona visar att oväntade saker kan hända. Det kan hända igen. Reserver behövs inför en osäker framtid. Tänkta satsningar torde senareläggas.

Politikerna skall presentera sparpaket, samtidigt som valet 2022 finns i sikte.”

Sune Håkansson