Äntligen har den första biografin om Hasse Alfredson getts ut. Kalle Lind, känd från radio, tv och podden Snedtänkt, har genomfört ett livsverk i konsten att beskriva Sveriges roligaste man, Hasse Alfredson. Redan som 5-åring fångades Lind av Hasses begåvning som underhållare och har sedan gjort det till sin livsuppgift att följa Hasses liv och karriär, så mycket att det är frestande att se författaren som en Hasse Alfredson-nörd.
Och du som tar del av den kan inte vara långt efter i nördens uthållighet. Inte heller är det en bok du ägnar dig åt vid sänggåendet. Somnar du finns det risk att blodvite kan uppstå. Biografin är diger och på hela 650 sidor!
För mig tog det två månader att ta del av innehållet. Du läser inte enbart texten. Naturligtvis har du som jag ett antal skivor, kassetter, dvd- och cd-skivor med Hasse och Tage i dina hyllor. Inte minst med en hel låda innehållande alla Lindeman-figurerna. Komiska figurer som mestadels skapades ur fantasin direkt på scenen och som var ett stående inslag i en rad revyer. Och revyerna kan återupplevas när man i biografin får veta bakgrund och tillkomst. Bl a Gröna Hund 1962, Gula Hund 1964 och inte minst Svea Hund 1976.
Såväl Hasse Alfredson som Tage Danielsson började sin underhållningsbana genom att bli anställda på Sveriges Radio. Inga tjänster som de trivdes med i långa loppet. För mycket administration, var deras förklaring, alla program och levererade skämt till trots.
Hela 1960-talet beskrivs som rena segertåget för Svenska Ord med ”Hasseåtage”. Framgångarna och succéerna kom slag i slag och då var också produktionen som livligast.
Hasse Alfredsson förvånade många när han efter årsskiftet 1991 – 1992 iklädde sig statlig tjänstemannakostym genom att bli chef för Skansen. Han blev snabbt uttråkad och gjorde heller ingen hemlighet av vad han tyckte. Han höll ut i tre år ”bland gamla kåkar, inte ett modernt hus så långt ögat når. Vi har det fattigt och uselt däroppe”, sa han i revyn Lådan redan 1966 och då som Skansenchef Carolus Lindeman. Verkligheten blev ungefär sådan.
Tage Danielssons död 1985 blev mer betydelsefull för Hasse Alfredson än vad såväl han själv som andra kunnat ana. Nu med facit i hand står det klart att han famlade i ett slags tomrum. Idéerna ville inte längre infinna sig lika lätt som tidigare. Han försökte med filmskapande men det ville sig inte riktigt. Däremot lyckades han bättre med att rikta sig till barn och ungdomar i såväl bokform som musik. Vem kan t ex glömma ”Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma”.
Läs den omfångsrika biografin men var beredd på att det kan ta sin tid. Författaren Kalle Lind har med det mesta av Hasse Alfredsons livsgärning som omfattade åren 1931 – 2017. Överlag tycker jag att redaktören för bokprojektet skulle ha varit hårdare i sättet att styra Lind i hans mångordighet. Han upprepar sig. Går vissa händelser i förväg och upprepar sig onödigt när han senare kommer till det han tidigare redan berättat. Det blir lätt så när man är så uppfylld och påläst om ett ämne som detta.