Med en dåres envishet upprepar nu Sune Håkansson, Ronnebypartiet, ett gammalt mantra att låta Blekinge bli en enda kommun. Han om någon, som politisk veteran i Blekinge, borde veta bättre än att ännu en gång försöka väcka denna döda och väl begravda fråga till liv.

När inte ens ett enigt näringsliv har lyckats övertyga om förträffligheten och inte minst då av ekonomiska skäl, lär han nu ännu en gång tala för döva öron. Som politiker borde han veta att denna fråga inte kan avgöras så länge det är just politiker som ska bestämma.

Även om Sune Håkansson i sin motion lockar med åtskilliga miljoner, om de fem kommunerna i Blekinge frivilligt skulle välja sammanslagning, så är det trots allt ännu bara spekulationer. Han skriver:

”En förklaring till att förslaget återkommer är att det spekuleras i att staten kommer att ge bidrag, i form av skuldavskrivningar, till de kommuner som frivilligt slår sig samman. För Blekinges del skulle det kunna röra sig om flera hundra miljoner kronor”.

Även tidigare har, som jag påpekat, näringslivet i sina krav på sammanslagning av kommunerna i Blekinge pekat på betydande vinster med ett samgående inte enbart ekonomiskt utan också styrkemässigt gentemot stat och regering.

Vi behöver bara titta ut i länets fem kommuner för att konstatera vilka murar som har byggts upp mellan kommunerna genom alla år.

Se bara på hur svårt en liten kommun som Olofström har att styra och komma överens. Inte ens i kommunens största parti, Socialdemokraterna, kan man vara överens om hur samhällsbygget ska fungera optimalt. Där handlar det om mångårig härskarteknik som nu med en ny generation äntligen blir till offentlig beskådning.

I Karlskrona är problemet ett helt annat. Politiker där är mer hemmablinda än i någon annan kommun i Blekinge. Där rider man på att Karlskrona minsann är länsstyrelsen och regionens hemvist och det innebär därför att ett läns kommunledning ska sitta just där. Redan nu talar t ex kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, moderat, i termer som – ”Alltid detta Karlskronaperspektiv.”

Sölvesborg behöver jag inte ens nämna när det gäller motstånd till att kunna förverkliga en sedan länge behövlig sammanslagning av länets fem kommuner till en.

Så därför Sune Håkansson, räkna inte heller denna gång med något jubel. Kanske från allmänheten som anser att skattetrycket redan är på tok för högt. Naturligtvis skulle en bantad administration i kommunerna också bidra till ett minskat skattetryck.

Särskilt på en punkt kan jag hålla med Sune Håkansson och det är att Blekinge med en enda kommun skulle få en helt annan styrka i sina förhandlingar med staten. Inte sällan har staten just utnyttjat detta splittrade förhållande i stora frågor, framför allt när det gällt infrastrukturen.

Jag har nämligen själv tidigare föreslagit just det som Sune Håkansson nu förespråkar. Därav min något negativa inställning. Glöm inte heller näringslivets försök i samma fråga. Den är död för lång tid framöver. Det är den lärdom jag har gjort.