Månadsarkiv: september 2019

Blir det S eller Sd som formar Ronnebys budget?

Publicerat av

I dag är det dags att släppa fram Sune Håkansson, Ronnebypartiet med sina funderingar kring budgetarbetet som tycks mer snårigt och osäkert än på många år. Han är inte säker på att Roger Fredriksson och en splittrad allians lyckas bestämma årets budget. Det kan, spekulerar Sune Håkansson, antingen bli socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna som formar årets budget.

”Stundom kallas kommunfullmäktiges ledamöter för tyrannerna. Måhända upplevs de så, även i vår kommun. Detta inte minst då den samlade kommunalskatten ligger nära två procentenheter högre än riksgenomsnittet. För en normalinkomsttagare motsvarar detta ca 400 kronor i månaden. Vad får vi för pengarna, brukar frågan bli.

Det är inte mer än ett år sedan förra valet. Likväl finns det anledning att något påminna om resultatet då. I kommunvalet blev S störst och fick 15 mandat. Sd var näst störst med 13 mandat. M har 9 mandat. Det är ett bräckligt minoritetsstyre i kommunen. Roger Fredriksson har att försöka leda det hela.

Opinionssiffrorna svänger. För dagen torde Sd i vår kommun vara nära nog ikapp, om inte förbi. S har nära nog försvunnit från den politiska arenan. Nåväl, inför budgetarbetet tvingas de ut på plan. Likväl torde partierna snart börja tänka på livet efter nästa val. Sd blir alltmer rumsrent, kanske mest därför att de övriga partierna har närmat sig Sd:s uppfattning i invandringsfrågan. Frågan ställs alltmer på sin spets för Fredriksson och hans parti. Är det viktigast att komma överens med S, eller är det lika bra att komma överens med Sd? Risken finns ju annars att S och Sd kommer överens.

Ty budgetarbetet har redan visat den stora osäkerheten. Visst har de olika nämnderna i nära nog enighet visat på förslag till besparingar. När uppgörelserna har blivit kända, har nämndsledamöterna fått bakläxa. Detta synes gälla inom flera partier. Exemplet Kulturskolan, där Sd nu plockar poäng genom att påpeka att deras ledamöter i Utbildningsnämnden röstat fel, är på intet sätt ett undantag. Ty häri ligger också den demokratiska fördelen. När en nämnd föreslår besparingar, får medborgarna möjligheter att reagera.

Lagen säger att kommunen, något förenklat, varje år skall ha en budget där intäkterna är minst lika stora som kostnaderna. Det är alls inte svårt. Problemet är att följa budgeten. I år visar prognoserna på att kostnaderna är ca 30 miljoner högre än budgeten. Dessa måste sparas in inför nästa år. Därtill kan det försvinna trettiotalet miljoner i statsbidrag. Möjligen, men det blir alltmer osannolikt, tillskjuter staten lika mycket genom andra bidrag.

I förra budgeten fanns en plan för 2020. Då antogs att befolkningstalet i år skulle öka. Just nu ligger kommunen 200 personer lägre än vad som då antogs. Detta motsvarar 12 miljoner kronor! Hur spara dessa miljoner?

I många fall kan en nämnds politiker inte göra så mycket, åtminstone inte under innevarande år. Först framåt midsommar får man veta att budgeten inte håller. Då är det redan för sent att göra något. Folk är redan anställda.

Att spara på, exempelvis, socialbidragen är inte lätt. Det socialnämnden kan göra är att ge tjänstemännen order om att vara strängare i sina bedömningar. Bidragstagaren har då möjligheten att överklaga. Det finns inte många överklaganden i vår kommun, ännu färre som går igenom. Det antyder att kommunen ligger en bit från laglighetsgränsen. Likväl torde det vara svårt att nå politisk majoritet för en skärpning.

På motsvarande sätt är det inom äldreomsorgen. Äldrenämnden, och kommunfullmäktige, gör en bedömning om hur många hemtjänsttimmar, som kommer att utföras under det kommande året. Håller inte prognosen, får man tillskjuta mer pengar. Alternativet är, även här: Vi gör en hårdare bedömning. Samma resonemang gäller platserna på Himmet. Antalet avslag kan räknas på ena handens tumme. Under mina år i äldrenämnden var det inte någon, som föreslog hårdare regler. En viktig förklaring är att våra äldre ser Himmet som en sista utväg. Att flera av deras bekanta borde flytta till Himmet, håller man med om. Att det skulle gälla dem själva är otänkbart.

Dilemmat för äldrenämnden är därtill att kommunledningen, med moderaterna i spetsen, har beslutat att införa LOV även för Himmen. Som det ser ut nu, kommer Attendo att öppna 54 platser i slutet av nästa år. Följden blir en kostnadsökning på ca 15 miljoner kronor per år för äldrenämnden, såvida man inte, på något sätt, lyckas avveckla lika många platser på övriga boenden. Därtill talas det om lika många nya platser i Bräkne-Hoby. Jag menar att det rätta är att redan nu besluta om att avveckla LOV på Himmen.

Det bör påpekas att en del kommuner försöker spara genom att bygga trygghetsboenden, varigenom söktrycket till Himmen minskar. Ronneby gör tvärtom. För att spara bygger man inga trygghetsboenden.

Så några tankar om budgetprocessen. Den ena är att både utbildningsnämnd och socialnämnd har fått sparbeting, som framstår som omöjliga. Vad gör man då? Man ger upp! I båda fallen var deras förslag till besparingar dåligt genomarbetade.

Det andra är: En nämnd försöker ibland ”luras”, genom att inte komma med det bästa sparalternativet. I stället presenterar man en del ”omöjliga” alternativ.

När det, som nu, ser bedrövligt ut för Ronneby, liksom för många andra kommuner, är det då rimligt att lägga resurser på långtidsprognoser, innebärande stora investeringar och höga kostnader för driften? Ett stadsmuseum har man talat om i något årtionde. Är det inte lika bra att stryka projektet?

Sammanfattningsvis: Det ser illa ut för Ronneby. Jag menar att det är värre än så. För att undvika högre skatt torde det behövas en sammanslagning till en enda kommun i länet. Därtill, övergångsvis, också ett statligt stödpaket till utbildning och infrastruktur.

Visst, det kommer att bli en budget även denna gång. Men det blir en budget, som inte kommer att hållas

Debatten kommer att gälla: Är det inte nödvändigt att göra som en småländsk kommun, sänk arvodena till politikerna till den tidigare nivån? Är det försvarbart att ha den lägsta taxan i länet för maten till pensionärerna? Är det inte nödvändigt att få ner kostnaderna för maten till skolbarnen, idag ligger kostnaden 40 procent högre än i Karlshamn.

Den intressantaste frågan torde likväl bli: Lyckas Roger Fredriksson få majoritet för en budget, som någorlunda är styrd av alliansen? Alternativet är att det är socialdemokraterna och/eller sverigedemokraterna, som utformar budgeten.”

Sune Håkansson

Ronnebys kommunledning saknar moral

Publicerat av

När kommunledningen deltar i en kostnadskrävande konferens, trots infört anställnings- och köpstopp, handlar det om brist på moral och utebliven respekt gentemot Ronneby kommuns alla anställda.

Kostnaden för konferensen var ca 300 000 kronor vilket utgör en procent av beräknat underskott på 30 miljoner kronor. Kostnaden som sådan är således överkomlig men ger fel signal till alla anställda som måste spara och gneta i den dagliga verksamheten. Ledningen struntar i sitt eget sparbeslut som tydligen bara gäller alla andra.

Än mer omoraliskt ter sig konferensens genomförande när såväl kommundirektör som kommunalråd uppger att konferensen inte gick att avboka. Konferensen genomfördes under två dagar, den 11-12.9 och kunde ha avbokats ända fram till den 14 augusti, fyra veckor före konferensstart! Hade man avbokat inom denna tidsrymd hade konferensavgiften betalats tillbaka fullt ut. (Se bild från konferensinbjudan nedan).

Anställnings- och köpstopp infördes den 4 juni och bara några veckor innan tog kommunledningen beslut att låta 22 chefer deltar i konferensen ”Framtidens attraktiva näringslivskommun”. När kommunalrådet Roger Fredriksson, m, nu säger i en intervju ”att jag självklart inte hade bokat in vårt deltagande efter beslutet om anställningsstopp”, måste uttalandets sanningshalt starkt ifrågasättas.

”Vi försökte avboka konferensen men det gick inte”, har han dessutom sagt i en intervju.

Detta hans påstående kunde lätt motbevisas genom en enkel kontroll av inbjudan. Lägg därtill att han om någon måste ha känt till vad man tänkte ta för beslut den 4 juni om anställningsstopp.

Nåja, kostnaden hade med lätthet och bättre moral gentemot anställda kunnat undvikas. Det måste också påpekas att näringslivsfrågor, hur angelägna de än kan tyckas vara, är ingen lagstadgad verksamhet för en kommun. Detta sagt med tanke på att Ronneby kommunledning hittills riktat in sina besparingsförslag på just icke lagstadgad verksamhet som kulturskola med mera.

Dessutom måste det ifrågasättas om det verkligen var nödvändigt att skicka 22 chefer för att som man säger, ”ta Ronneby kommuns näringslivsarbete till nästa nivå”.

Jag vill betona att jag anser Ronneby kommuns arbete med näringslivsfrågor vara viktigt och riktigt men ännu en gång har man visat prov på likgiltighet inför såväl skattebetalare som anställda. För inte så länge sedan gav politikerna sig själva stora ekonomiska lyft. Inte ens oppositionen orkade då stå emot det lockande lyftet trots vetskap om kommande miljonunderskott som nästa år kan växa till 90 miljoner kronor.

Kultur ifrågasätts men inte idrott

Publicerat av

”Jag vill inte spela fotboll, vad finns det då för mig att välja på”, säger en ung elev.

Ja, vilka valmöjligheter kommer det att finnas för barn och unga om Kulturskolan i Ronneby avvecklas? KANSKE skulle musikdelen finnas kvar men om man inte är det minsta musikalisk eller intresserad utan i stället vill hitta sin identitet och sitt sammanhang genom bild, drama eller dans då är det stopp.

Denna lördag, den 7 september, är vi ca 500 som har tågat i ett demonstrationståg med dubbla orkestrar i täten ner till torget i Ronneby för att där med elever, lärare, musiker och kulturarbetare trumma in hur viktig kulturen med sina många grenar är för oss människor.

Medan jag lyssnar till berättelser om det självklara med kulturutövandets betydelse och individers utveckling söker min blick sig mot publikhavet. Eleverna på kulturskolan visade exempel ur verksamheten. Stafflier hade satts upp där elever visade sin idérikedom med hjälp av färger och penslar. En grupp danselever tog över torgscenen med ett bejublat framträdande.

Micke Gunnarsson, mångårig konsult inom skolans värd höll ihop programmet på torget och ville med sitt inlägg komma åt politikernas innersta tankar inför höstens fortsatta budgetarbete.

”Jag vill inte tro att någon politiker egentligen vill lägga ner Kulturskolan”, sa han och inriktade sig huvudsakligen på att betona vikten av den kraft som kan utveckla unga människors självförtroende genom kulturen.

Johan Svedberg, musiklärare och välkänd trubadur och underhållare, hade skrivit en kampsång till kulturskolans bevarande.

Hur många politiker fanns det då på plats som eventuellt skulle kunna omvändas i tanken på att eventuellt lägga ner Kulturskolan eller delar av den. Vad jag kunde se var det endast politiker som redan har bestämt sig för att säga nej till en nedläggning. Det handlar då om hela oppositionen med s, v och mp förstärkta med liberaler. I publikhavet fanns nämligen Jesper Rehn, l, ordförande i Kulturutskottet.

Min inställning och övertygelse när det gäller kulturens betydelse har efter lördagens manifestation inte förändrats, istället har den stärkts av elevers vittnesmål om betydelsen av vad kulturskolans verksamhet har betytt för dem i sin personliga utveckling. Idrottens betydelse ifrågasätts aldrig och det numera med en självklarhet efter generationers erfarenhet.

Om politikerna väljer besparingsförslaget att behålla endast musikinriktningen i Kulturskolan och därmed fördubbla avgiften från 300 till 600 kronor har man tagit första steget mot ett klassamhälle där enbart familjer med god ekonomi kan erbjuda sina barn en stimulerande uppväxt.

Ronneby kulturskola har genom åren stärkt sin ställning inom sitt kulturområde i landet och då inte minst genom Scenkonst Sydost och den årliga skolteaterfestivalen som lockar utövare från stora delar av landet. Här har alltså Ronneby ett övergripande och nationellt ansvar som måste förvaltas väl.

Jag kan för egen del vittna om hur viktig scenkonsten kan vara för elevers möjlighet att lära sig agera inför publik och vad detta i sin tur innebär i ökat självförtroende. Jag har sett barnbarnen växa genom att delta i denna utbildning.

En kommun som väljer bort vissa delar i en samlad konstutövning inom Kulturskolan har inte längre någon framtidsvision. Man har helt enkelt gett upp! Det måste alltid finnas andra vägar än att strypa en hel verksamhet även om det kan ta lite längre tid. Det är just den vägen som oppositionen vill gå, att göra verksamheten mer effektiv. Välj inte enklaste vägen. Det är den vägen som förvaltningens tjänstemän har föreslagit men politiker måste ta fulla ansvaret för helheten och testa alla vägar innan man lägger sig ner och ger upp.

Tänk om fler av kommunens beslutande politiker fått möjlighet att vara elev på kulturskolan och därigenom fått upp ögonen för olika kulturyttringar; teater, dans, bildkonst och musik… Då hade politikerna också redan insett att kultur fått dem att växa och stärkas som människor. Jag kan tänka mig att flera av dem säkert har varit aktiva inom någon idrottsgren. Men själslig styrka är lika viktig som kroppslig styrka.

Blekinge snart bortom räddning

Publicerat av

Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.

Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.

Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.

Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.

Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.

Okontrollerat maktbegär

Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen Olofström kan vi bara ana.

Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.

I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.

Kulturskola hotad

Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner 45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en demonstration på torget kommande lördag.

Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.

Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.

Oförklarligt avsked

Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.

Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?

Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den riktningen.  Men just därför är det kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma  ovälkomna politiska färg som nu har drabbat Sölvesborg.

Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.