Sydostlänken mest slitstarka vallöftet

I likhet med flera ledande företagsledare har jag genom åren haft anledning att ställa frågan – varför är det så svårt för att inte säga dyrt att bygga vägar och järnvägar i just Blekinge?

Inte så sällan har företagare men också politiker skämtat med anledning av lång väntan – ”I Sverige bygger vi inte vägar eller järnvägar på tvären!” Sydostlänken har mer västlig än nordlig riktning och därmed är det kört.

Det är åtskilliga politiker på skiftande nivåer som genom åren har ställt stegen till Olofström för att inför jublande partikamrater leverera det ena vallöftet efter det andra. Senast i raden var Tomas Eneroth, s, som i fjol kom med 1,6 miljarder kronor och löfte om byggstart 2024.

Löftet höll fram till nu för i dagarna har Trafikverket stuckit hål på valballongen. Det sa puff och plötsligt skulle kostnaden för Sydostlänken bli nästan dubbelt så dyr – i stället för 1,6 miljarder skulle räkningen möjligen kunna stanna på tre miljarder kronor. Men det kan också bli ännu dyrare. Trafikverket har garderat sig och säger cirka 3 miljarder kronor.

I media har regiondirektören för Trafikverket Syd, Lennart Andersson sagt att byggstart kan ske först när det finns tillräckligt med pengar avsatta och då skissar han på en byggstart först 2033. I den nationella plan som sträcker sig fram till 2029 räcker således inte regeringens pengar på långa vägar.

Man kan onekligen fråga sig vad det är för räknenissar som står regeringen nära eller var det ånyo bara ett tomt vallöfte som nu visat sig bara ha ett halvt innehåll. Hade regeringen menat allvar skulle naturligtvis den ekonomiska beräkningen haft mer med verkligheten att göra. Det mesta var således luft och det kan vi inte leva på i Blekinge.

Blekinges kommunikationsproblem på järnvägssidan är en mångårig och nu ordentligt kantstött fråga. Redan 1989 i länsstyrelsens ”Blekingevision” för transporter och samhällsfunktioner påpekades problemet utan att ”Sydostlänken” då togs upp som förslag. Man skrev:

”Blekinge ligger i dag i en ”järnvägsskugga” som dock är både möjlig och angelägen att åtgärda. För att förstärka Blekinges förutsättningar som framtida knutpunkt samt för att uppnå önskad samverkan både inom regionen och med näraliggande regioner är det viktigt att befintligt järnvägsnät vidareutvecklas.”

Då, 1989, talades det mest om att räta ut spåret på kustbanan mellan Karlskrona/Malmö och få ner restiden till 2 timmar. Känns idéerna igen? Tänkte väl det. Längre har inte de framtidsutsikterna kommit på nära 30 år! I detta fall kan man mer än väl hävda att utvecklingen för Blekinges järnvägstrafik ”går som tåget.” Med andra ord, mest inställt!

Det var först 2000 som man lät en konsultfirma ta fram en idéstudie för ”Sydostlänken”. Underrubriken till utredningen var- ”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana.”

I utredningen hette det: ”Sydostlänken” kan efter projektering och byggnation tas i bruk omkring 2010. Anläggningskostnaden för banan med ett enkelt utförande och elektrifierad beräknas till cirka 400 miljoner kronor”.

I fjol var samma utbyggnad kostnadsberäknad till 1,6 miljarder. Nu är den redan uppräknad till ca. 3 miljarder! Det blir inte billigare att vänta. Volvo och andra företag samt hamnen i Karlshamn är att beklaga. Era mångåriga rop på åtgärder ekar fortfarande entonigt.

Många sörjer i dag NOTRE-DAME

Branden i går kväll i Notre-Dame (Vår frus katedral i Paris) blev snabbt en världsnyhet som spreds runt världen lika snabbt som elden i den drygt 800-åriga katedralen.

Vi är många, oräkneliga, som genom åren vandrat utmed floden Seine och passerat någon av broarna fram till en av världens mest besökta turistmål.

Det är inte enbart byggnaden i sig som är historisk med sina otaliga skatter utan den har också varit platsen för otaliga historiska händelser. I Katedralen lät t ex Napoleon Bonaparte utnämna sig till kejsare den 2 december 1804.

År 2013 firades katedralens 850-årsjubileum och i dag efter branden uppger flera nyhetsmedier att den var i mycket stort behov av en upprustning, en restaurering som också blev dess fall.

Det var mäktigt, ja, nästan andlöst att träda in och låta blicken söka sig högt upp till valvet som är 34 meter högt.

De färgade glasfönstren från 1850-talet pryder sakristian. Varje fönster har en liten inskription på latin, som tillsammans med glasmönstren berättar legenden om Sainte Geneviève, Paris skyddshelgon. De mest storslagna fönstren är dock det tvillingpar av rosettfönster på norra och södra sidan. De är över 13 meter i diameter. 

Det tog nästan 200 år att bygga katedralen. Byggstart 1163 och invigning först 1345.

Redan i dag står det klart att Notre-Dame ska byggas upp igen. Naturligtvis oklart hur lång byggtiden blir nu men pengar finns redan från såväl rika miljardärer som från franska staten. Var säker på att katedralen efter en återuppbyggnad kommer att bli ett lika säkert turistmål som tidigare.

Bilderna tog jag vid ett besök i Paris 2011.

Våren inleder det nya året

Enligt kalendern börjar det nya året med nyårsafton, smällare och nyårslöften som sällan infrias. Sedan börjar en lång väntan i mörker och dis (åtminstone här i söder) innan känslan av något nytt infinner sig.

Det är nu allt i naturen föds ännu en gång. Knoppar spricker och blir till blommor och blad. Det är ingen hejd på det vackra och som vi har längtat efter ljus och färger. Plötsligt finns allt det vi fantiserade om under den långa och mörka vintern.

När en så lång längtan och väntan förlöses av längre och ljusare dagar som på våren först då känns det att ett nytt år har startat. Vi får nytt hopp.

Nu sätter lantbrukaren plogen i jorden. Jord som har fått vila en höst och vinter. Nu ska jorden vändas. För vilken gång i ordningen? Tanken kommer till mig när jag står vid den långa och breda åkern och ser hur vackert jorden vänds och blir till böljande vågor.

Traktorn och plogen följs av hungriga fiskmåsar som för en dag kan överge soptippen vid Angelskog. Måsarna är flera hundra och de är kvar långt in på kvällen när traktorn för länge sedan har lämnat sitt vackra jordvändande bakom sig. Redan morgonen efter är måsarna tillbaka, lika giriga och letande. Jag har alltid undrat vad det är som får måsar att förflytta sig många kilometer från en soptipp till en nyplöjd åker. Vem tipsar dom? Har dom spejare?

De vita måsarna mot den nyvända åkerjorden får vårbilden att fullkomligas.

Däremot är uppvaknandet betydligt mer dramatiskt för invånarna i den myrstack jag har kommit förbi under hela vintern. Frosten gjorde den till en läcker sockertopp innan värmen fick fart på stackens invånare. Innan de gick till vila hade de precis lyckats laga sitt ”boende” efter en mindre attack under förra vintern.

Nu i vår var attacken betydligt grövre och djupare. Plötsligt en morgon var den helt urgröpt. Nu är det åter ett långt lagningsarbete som väntar de boende. En myra ger aldrig upp. Drabbas aldrig av hopplöshet när vildsvin eller grävling uppsöker deras boning. Nu följer jag den intensiva uppbyggnaden som måste vara klar innan höstkylan sätter in. Jag tvivlar inte. Dom kommer att lyckas ännu en gång.

I solen, mitt på grusvägen, möter jag en groda. Den sitter helt stilla och påminner om en kamouflerad soldat. Han verkar ensam och övergiven men någon meter längre fram ser jag det vattenfyllda diket där en kompis snabbt försöker gömma sig under några blad på botten av diket.

Det är liv överallt. Litet som stort och blommor är lika vackra vilda eller som välplanerat till en färgpalett i din trädgård. Det är inte längre någon tvekan. Våren är här även om det vankas ett litet bakslag i veckan som kommer. Men det tar vi med ro.

Kär radiokollega har slutat busa

Ytterligare en kollega från min period på Radio Blekinge har gått ur tiden. Kjell Nodmar, tekniker men också skogsägare, somnade in i förra veckan endast 78 år.

Kjell var som många andra på dåtida radiokanalen en färgstark personlighet som alltid valde snabbaste vägen till ett skratt men också bus.

Han kom till Radio Blekinge från ett tufft liv på hög höjd. Han ingick i ett team som reste landet runt för att i högmaster sätta upp och ta ner s k länkar, alltså antenner för att täcka sändningar som idrott och annat.  Ett tufft arbete med klättringar i skiftande väder och temperaturer året runt. Sådana klättringar är för länge sedan ersatta med modern teknik.

Ett sådant klättringsarbete krävdes t ex när Gustaf VI Adolf dog på Helsingborgs lasarett den 15.9. 1973. TV sände direkt och utgjorde en mediapart bland många andra som fanns utanför sjukhuset i flera dygn.

Kjell fick också på plats i Gåsefjärden uppleva en av länets största händelser, nämligen ryska ubåten U 137 som gick på grund där den 27.10.1981. Vi hade i veckan innan grundstötningen fått möjlighet att direktsända vilket räddade oss från extra mycket trafik fram och tillbaka med bandspelare.


På bilden reportern Anders Held, okänd militär och tekniker Kjell Nodmar.

Kjell var också skogsägare och tog gärna emot hjälp när det skulle röjas ungskog. Ersättningen kunde bli en vacker julgran som barnen älskade att få välja ut.

Jag har ett av mina finaste minnen från Kjells skog. Vi gallrade under en helg och på lördagen dukades det upp till fest mitt i skogen. Hans mamma hade huvudrollen och hon hade lagt en stor och vacker linneduk över en av de större granstubbarna. På duken stod hemkokta, vita kroppkakor av modell större. Till detta serverades vit sås och lingon. Ingen öl och ingen sprit utan hemmagjord saft.

En himmelskt god måltid som jag aldrig glömmer med lagom vårvärme och blå himmel.

Ett antal gånger fick Kjell också agera programledare. Det gick till så på den tiden när vi hade försökssändningar inför att nya P 4 med heldagssändningar skulle införas. Kjell fick bl a testa att intervjua gamla musiker och ett annat bejublat program var naturligtvis, ”Kjell N på hemmet”. Han talade med äldre människor och spelade gamla stenkakor, alltså 78-varvsskivor.

Kjell var också en lite busig person. Jag råkade ut för hans tilltag i en sändning när han plötsligt hade valt egen musik och alltså bytt ut musik från planerad skivlista. Musikstycket var helt obegripligt och på gränsen till anstötligt. Hela hans ansikte strålade av lycka genom glasrutan som skilde teknikrummet från studion. Han gjorde så bara en gång för att jag naturligtvis ”avade” med att också berätta vem som valt just den musiken.

Kjell skulle ha fyllt 79 i juli men somnade in i förra veckan. Han var under senare år bosatt i Falkenberg. En vän och kollega som jag saknar på många olika plan.

På grund av hans sjukdom orkade han på slutet endast använda tjänsten ”vinka” på Facebook. Så där satt vi och klickade på knappen ”vinka” till varandra. Som livet kan bli innan det släcks.

Vila i frid Kjell.

Dålig stämning i Ronneby stadshus

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, dagens gästskribent, konstaterar att han under sina 25 års vandringar i stadshusets korridorer aldrig upplevt så dålig stämning som i dag. Politiker framför kritik mot ledande tjänstemän som i sin tur klagar på politiker.

Nyligen sparkades kommundirektören och han kan följas av fler högt upp i hierarkin, anser Håkansson som har börjat sakna förra oppositionsrådet, Malin Norfall, s.

Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje ledamot kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga hade varit att i stället minska med två ledamöter, ses som stötande, skriver Håkansson.

”NYTT FRÅN LÄKTAREN

Så har det hänt. KD avser att förhandla med SD. SD skall behandlas på samma sätt som övriga partier. Resultatet lät inte vänta på sig. Opinionssiffrorna för KD steg i höjden. Inte så konstigt, ty folk i allmänhet har länge uttalat den åsikten. Jag gissar att M snart följer efter.

Även om det är länge till nästa val, kan jag inte låta bli att spekulera. Hur ser det då ut i Ronneby kommun, om de nuvarande trenderna står sig, och om de översätts till kommunal nivå? KD plus tre mandat, minus ett för M och minus ett för S samt minus ett för L. måhända.

Vid ett sådant utfall skulle KD få 4, SD 13 samt M 8 mandat. Tillsammans 25 mandat och majoritet i kommunfullmäktige.

Vid ett sådant utfall torde det också vara svårt att hindra SD från att ta hand om kommunalrådsposten!

Förvisso finns problem, kanske mest inom KD. Man har nära nog bara Willy Persson, som börjar bli gammal. Nu sägs det ju vara så, att personer som funderar på en politisk karriär ställer frågan: Var kommer jag fortast fram? De egna åsikterna har inte så stor betydelse. KD torde få många nya medlemmar i närtid,

SD har en orutinerad uppställning, men är det parti som hårdast satsar på utbildning.

Likväl kan det bli problem med att finna kompetenta ordföranden i de olika nämnderna. Det är inte utan att det redan nu antyds problem. Att det just nu också synes vara problem på oppositionssidan förstärker. Det är inte utan att Malin Norfall saknas.

På tjänstemannasidan fick, som jag antydde i en tidigare inlaga, kommundirektören gå. Det kan bli fler, högt upp i hierarkin, som får följa efter.

Det är ett dilemma att det på politikerhåll framförs kritik mot de högre tjänstemännen. Samtidigt upplevs att tjänstemännen inte har alltför mycket till övers för politikerna. Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje person kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga steget hade varit att minska med två ledamöter, att därtill ge höga arvodesökningar, ses som stötande.

Jag har vandrat i Stadshusets korridorer i 25 år. Aldrig har jag upplevt en så dålig stämning som nu. Det måste finnas skratt på en arbetsplats. Dörrar skall sällan vara stängda.

Åter till inledningen. Frågan blir ju hur C och S kommer att behandla SD. Den officiella invändningen hos de båda partierna är att SD har alltför nazistiska rötter. Samtidigt brukar S beskylla C för att ha ett till vissa delar brunt förflutet, då under 1920- och 1930-talen. Vissa uttalanden från dessa årtionden pekar ju också i denna riktning.

Dilemmat för S är att man själva knappast är rena. Initiativ om den rasbiologiska forskningen i Sverige togs i stor omfattning av S. Fortfarande lever svenskar, som finns med i de register över ”mindervärdiga” grupper, som då upprättades.”

Sune Håkansson