Månadsarkiv: februari 2019

Äldrenämnd kritisk till Ålyckebeslut

Publicerat av

Äldrenämnden i Ronneby har tydligen för avsikt att införa diskussionsprotokoll i samband med sina sammanträden. Bra om avsikten är sådan eller ska protokollet från sammanträdet den 30 januari i år ses som en engångsföreteelse?

Jag ser det som positivt att vi skattebetalare kan få en mer detaljerad insyn av vad som diskuteras i nämnder och hur enskilda ledamöter agerar.

Från mötet den 30 januari får vi bl a veta följande:

”Nämndsledamot Agnetha Wildros (S) lyfter en diskussion om ombyggnation av Ålycke och ifrågasätter kunskapen om äldrefrågor hos kommunstyrelsens arbetsutskott när man stoppar projektet efter att nämnd, förvaltning och arbetsgrupp arbetat med projektet hela föregående mandatperiod.

Nämndsledamot Börje Johansson (S) ifrågasätter de siffror som framkommit i media och påpekar att verksamheten som bedrivs på Ålycke är lagstadgad, till skillnad från många andra projekt som finansieras av kommunen där man inte redovisar kostnader i media.

Ordförande Anders Lund (M) anser att det är beklagligt att kommunstyrelsens arbetsutskott sagt nej till Ålyckeprojektet utan att presentera ett alternativ, samt ifrågasätter varför man inte återremitterat ärendet till äldrenämnden för konsekvensanalys.

Nämndsledamot Malin Norfall (S) anser att beskedet avseende Ålycke är problematiskt eftersom kommunen ansvarar för platsgaranti och att projektet riskerar att bli dyrare i takt med att man väntar.”

Samtliga inlägg är intressanta, inte minst att kommunstyrelsens arbetsutskott t ex har struntat i att återremittera ärendet ”Ålycke”. Därmed har man bildligt talat kört över Äldrenämnden. Vilket nämndens ordförande, Anders Lund mycket riktigt påpekar men med andra ord.

Det var nämligen kommunstyrelsens arbetsutskott som plötsligt stoppade den omdiskuterade ombyggnationen av Ålycke i Johannishus. Nu vill man i stället bygga ett nytt äldreboende strax söder om ICA-affären men utan att ange tidsrymd.

Kinas hockeylandslag i Ronneby 1972

Publicerat av

Internationell idrott har alltid haft en stor roll i Ronneby genom åren. Några exempel:

Swedish Cup i simhopp på Ronneby brunn med världseliten och Ulrika Knape.

Floyd Petterson med sina upprepade träningsläger, också på Ronneby brunn.

Vladimir Zabrodskys mångåriga tennisskola som startade 1966 och pågick i 50 år.

Orienteringsklubben Skogsvandrarnas utbyte med orienterare från dåtida Tjeckoslovakien med start 1965.

Förutom utbytet i orientering var det naturligtvis Arne ”Isen” Israelsson som var idésprutan bakom övriga mycket uppmärksammade arrangemang som gav Ronneby och brunnshotellet obetalbar reklam världen över.

När jag nu hör att japanska bandyspelare vill ha utbyte med Ronneby och Blekinges enda överlevande bandyklubb, Fredriksbergs BK, är det lätt att t ex minnas när vi 1972 kunde beskåda kinesiska ishockeylandslaget på plats i Ronneby. Kina skulle för första gången delta i ishockey-VM i Rumänien samma år och hade valt att ladda upp i Sverige.

Det arrangerades en turnering åt kinalaget som bl a mötte ett blekingelag på Brunnsvallen i Ronneby.

Naturligtvis var intresset på topp och jag fick som journalist på BLT chansen att följa lagets spännande vistelse i Blekinge. Vi hämtade laget med buss på dåvarande Bulltofta i Malmö. Laget inkvarterades på Ronneby brunn där också en trivsam fest arrangerades efter vänskapsmatchen.

Jag har fortfarande det röda (naturligtvis) programbladet kvar. I bladet finns samtliga spelare och ledare på bild där jag givetvis också har kvar deras unika autografer.

Deras ledarstab var imponerande. Det var överledare, bitr. ledare, generalsekreterare och sekreterare och tolk. De hade också egen läkare. Truppen var på totalt 27 man.

Matchen i Ronneby genomfördes fredagen den 25 februari och efter matchen delades det ut priser till bästa lagmedlemmar.  På bilden ovan ser vi målvakten Wang Ching-An (posttjänsteman) få pris av dåvarande ordföranden i Blekinge Ishockeyförbund, Nils Otto Olsson.

På bilden ser vi överledaren, Liu Ning, tolken, Liu Shih-Ching och Nils Otto Olsson.

En liten extra minnesbild från middagen:  Blekinge hade vid den tiden något som kallades ”Blekingeflickan” och som skulle ge reklam åt turistlänet Blekinge i olika sammanhang. I samband med middagen skulle naturligtvis ”Blekingeflickan” fotograferas med ett antal kinesiska hockeyspelare.

Tilltaget misslyckades redan när den förste spelaren skulle fotograferas.

När Blekingeflickan skulle lägga armen om den förste spelaren vred han på sig som en mask och tolken fick gipa in och förklara att det var helt otänkbart att bli fotograferad tillsammans med en kvinna, dessutom helt okänd.

Siffror bekräftar uttrycket gubbhylla

Publicerat av

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Ronneby, av mig kallat gubbhyllan, har föranlett en av ledamöterna att framföra kritik mot detta mitt uttryck. Han ogillar benämningen och anser att jag bör ha en mer positiv inställning till ledamöterna.

Kritiken är felriktad och missuppfattad. Jag gillar er som personer och även som politiker, men faktum kvarstår. Ni är enbart män i utskottet och det är illa. Det handlar inte om ålder.

För att reda ut begreppet har jag fått hjälp av nationalekonomen och politikern, Sune Håkansson att med siffror bevisa riktigheten i mitt påstående. Han har inte enbart studerat könsfördelningen i Ronnebys högsta beslutande organ utan också tittat på övriga kommuner i Blekinge.

Frågan var: Finns gubbväldet i Blekinges kommuner?

”Är det män eller kvinnor, som är mest representerade bland de tyngsta politiska uppdragen i länets kommuner? Ett sätt att mäta är att kolla kommunstyrelserna och kommunstyrelsernas arbetsutskott. Resultatet blev:

Kommun             Kommunstyrelsen            Arbetsutskottet

                              Män Kvinnor                     Män Kvinnor

Karlskrona             9          6                             5          2

Ronneby              13          4                             8          0

Karlshamn             8          7                             3          2

Olofström              9          4                             3          2

Sölvesborg            9           4                             2          3

Männen är i majoritet i kommunstyrelserna. I Ronneby är den manliga dominansen störst. I det mäktiga arbetsutskottet står Ronneby i en klass för sig. Därav har arbetsutskottet fått namnet Gubbhyllan.

Hur kan det bli så? Möjligen är det urvalssättet. Skulle vi be länets fotbollsklubbar nominera sin bäste spelare, skulle sannolikt, med den gamla uppställningen, det bli en majoritet av centrar och centerhalvor. Det var där man placerade de bästa. Det var sällan den bäste placerades som vänsterytter.

Ett lag behöver lite olika egenskaper. När partierna nominerar sin ”bäste” politiker, ibland de två bästa, blir det i Ronneby bara män. Det är ledsamt att man inte kan ha lite laguttagning över partigränserna. Kvinnorna behövs även i KSAU. Det borde i varje ”block” finnas åtminstone en duktig kvinna.

Pensionärsorganisationerna brukar påpeka behovet av äldre även på de tyngre uppdragen. I Ronneby finns två pensionärer med bland de 17 i kommunstyrelsen. En är Tomas Lund, SD. Det synes som om Tomas inte är nöjd ändå. Han petades från sitt skötebarn, äldrenämnden. Följden har blivit total frånvaro under de senaste månaderna, i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

SD har förvisso många nya platser att besätta i nämnderna. Likväl har man en hård konkurrens mellan olika personer.

GUBBHYLLA

I många fall används begreppet gubbhylla om det gäng ”föredettingar”, som finns i många församlingar. De anser sig själva veta bäst, och hänvisar till hur man gjorde under ”den gamla goda tiden”.

En annan kategori på gubbhyllan är när man gör omorganisationer i kommunen. Då låter man ”di gamle” vara kvar med full lön, men på ett något oklart utredningsuppdrag.

Normalt välunderrättade källor säger att en sådan omorganisation är på väg i Ronneby. Nåväl, ”di gamle” kan behövas på utredningssidan. Det finns en mångfald utredningsuppdrag, som väntar på att verkställas.”

Sune Håkansson

Norge kan men Sverige fegar ur

Publicerat av

”Ett äldrevänligt samhälle är ett måste”.

Det säger världens första äldreminister, Åse Michaelsen som för ett år sedan fick detta unika men välbehövliga uppdrag. Hon säger vidare:

”Många äldre vill verka mera i samhället men det kräver en attitydförändring. Vi måste samla våra krafter och arbeta tillsammans för att skapa ett äldrevänligt samhälle.

Nättidningen ”Nyfiken grå” har träffat Åse Michaelsen och ställt nyfikna frågor. Tag del av artikeln på följande adress: http://www.nyfikengra.se/norge-forst-i-varlden-med-en-aldreminister/

När girigheten segrar över förnuftet

Publicerat av

Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?

Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?

Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.

Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.

När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.

Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.

Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:

”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.

Ett intressant svar, inte minst därför att när hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år.  Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst blåögd.

För mig har det varit en självklarhet att hon verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna har velat stå upp för.

Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin har gjort sig känd för.

När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.

Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota. Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.

Gör politikerna upp i mörkret?

Publicerat av

Politiker har då och då berättat att de har känt sig hotade. Ett lokalt exempel på detta var när kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, kände sig så hotad att han dagligen tittade under bilen innan han påbörjade färden. Hans rädsla blev 2016 en riksnyhet i en av landets största dagstidningar, Svenska Dagbladet.

Nu senast är hotelser polisanmälda i Sölvesborgs kommun. Men nu gäller det att hot har utdelats mellan två politiker! Centerpolitikern Ali Kader anklagas för att ha mordhotat en politisk motståndare. Vem hen är har inte avslöjats. Vi kan bara gissa. Hotet har polisanmälts och detta har nu i sin tur resulterat i att Sölvesborgs kommun ska anlita vakter som är närvarande när sammanträden äger rum med fullmäktige!

Om vakterna ska vara på plats inomhus eller utanför sammanträdeslokalen är lite oklart. Det anmärkningsvärda är när fullmäktiges ordförande, Arne Bogren, m, säger att det framförallt är området utanför fullmäktigelokalen som ska bevakas.

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att det är i mörkret på parkeringsplatsen utanför lokalen som politiker känner sig otrygga. Vad brukar inträffa där? Detta påminner onekligen om dåtida uppgörelser på mörka parkeringsplatser ute på landsbygden när en tjej blev uppvaktad av fel dansör. Jag vill knappast tro att nu aktiva politiker har hemfallit åt så primitiva handlingar.

Hur som helst, hotet i Sölvesborg är polisanmält och kommer kanske att utredas om nu polisen har nog med resurser.

Vi vet dock att en inhyrd ordningsvakt fanns på plats när fullmäktige sammanträdde i Sölvesborg i måndags kväll. Naturligtvis hade han inget att uträtta där. Det såg bara olustigt ut. Vad blir nästa steg? Jag utgår ifrån att det handlar om en överreaktion. Men som det heter – ingen rök utan eld. Svårt att utreda dessutom om endast två personer har varit inblandade.

Så långt som till polisanmälan gick inte det hot som i fjol våras riktades mot Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Håkansson anmälde hotet till Ronneby kommuns säkerhetssamordnare men det hela resulterade inte i någon åtgärd och det kan man ha funderingar kring.

Den gången var det en insändare författad av Sune Håkansson som hade retat upp politiska motståndaren Jan-Erik Wildros. I insändaren föreslogs att kommunen skulle bygga ett nytt äldreboende i Johannishus istället för att restaurera Ålycke. Rådet Håkansson då fick av Wildros var – ”Visa dig inte ute efter mörkrets inbrott.” Allt enligt Håkanssons anmälan till säkerhetssamordnaren.

Naturligtvis är det beklagligt när hotelser uttalas i sammanhang som inte har med sammanträden och debatter att skaffa. Samtidigt får vi inte negligera vad detta ger för signaler till allmänheten/väljarna när politiker sig vara hotade. Om det sedan är hot riktade mellan politiker eller mot politiker från allmänheten har ingen betydelse. Det är uttalade hot som sänder signaler om otrygghet.

Förtroendevalda politiker borde veta bättre än att i skydd av mörker och åhöra vittnen uttala hotelser när en fråga inte avgörs på ett sätt som man själv har önskat.

Är seniorers medverkan viktig?

Publicerat av

Då och då är det svårt att förstå vad det är för logik som har varit vägledande när politiker väljer att göra undantag mot gängse regelverk och särbehandlar en grupp människor.

Jag tänker på ett antal seniorer som ihärdigt agerat under sex år för att få samma rättigheter som politiker i kommunala pensionärsrådet i Ronneby kommun men utan framgång. Seniorerna har lämnats utan ersättning med synnerligen vaga förklaringar.

Jag vet att pensionärsrådet (KPR) är ett rådgivande organ men då uppstår ett antal frågor som måste besvaras:

Vad är syftet med pensionärsrådet?

Är seniorers medverkan viktig?

När särbehandling sker i Ronneby kommun som anges i följande medborgarförslag måste intrycket bli att ledande politiker inte ser seniorer som en resurs. Man ser dem över axeln. Tillvägagångssättet kan betecknas som diskriminering och ålderism.

I Karlskrona kommun behandlar man politiker och representanter för pensionärsorganisationerna på ett likvärdigt sätt. Samma ersättning till alla!

Nu har jag därför lämnat följande medborgarförslag till Ronneby kommun:

Medborgarförslag

I vårt moderna samhälle av i dag är det otänkbart att peka ut en grupp människor som behandlas avvikande mot gängse regelverk. Det handlar om demokrati och allas lika värde. Detta borde vara en självklarhet, men är det ändå inte.

KPR, Kommunala pensionärsrådet, i Ronneby kommun är ett rådgivande organ som har sex sammanträden per år och som består av politiker och representanter från kommunens pensionärsorganisationer.

Rådets ledamöter behandlas på olika sätt. Politikerna uppbär arvode och milersättning medan representanterna för pensionärsorganisationerna blir utan ersättning. Detta förfaringssätt kan benämnas på olika sätt – diskriminering eller ålderism. Båda synsätten lika allvarliga.

KPR är ett rådgivande organ och bör jämställas med vilken annan nämnd som helst. Motivet måste väl ändå vara att kommunen skall vara tongivande och i framkant även vad gäller äldrefrågorna. Därför bör seniorers omdömen och livserfarenhet vara av stort värde.

Under lång tid, ca 6 år har det sagts, har pensionärsorganisationerna gemensamt agerat för ett nytt reglemente där alla behandlas lika men utan att någon förändring har skett.  Undertecknad hoppas att tiden nu är mogen för en förändring och att alla i nämnden ska behandlas med respekt och med samma ersättning.

Förslag:

Undertecknad hemställer att Ronneby kommun snarast agerar för ett införande av lika behandling vad avser sammanträdesarvoden och bilersättning för alla ledamöter i Kommunala pensionärsrådet.

Johannishus 2019-01-29

Bengt Mauritzson Slottsallén 7, 372 95 Johannishus. Tel. 0708 664 653

Kommentarer kan lämnas på nedanstående epost: