Månadsarkiv: oktober 2018

Palmqvist fick rätt efter sex år

Publicerat av

I slutet av april i år uppmärksammade jag här i bloggen att en helomvändning var att vänta i landstinget/regionens syn på att flytta ut verksamhet från Karlskrona till Ronneby. I dag kom bekräftelsen på att mitt tips hade med verkligheten att göra. Alltså inget fake news.

Det är ett 50-tal tjänster som ska flyttas till Ronneby och det gäller Blekinge Kunskapscentrum och tandvårdsstaben som flyttar in i lokaler på Soft center.

Jag måste medge att det är ett historiskt flyttbeslut som nu förverkligas. Tidigare har varje sådan tanke varit bannlyst. Det var detta jag uppmärksammade i denna blogg den 27 april i år när jag redovisade en hetsig debatt mellan Jan-Anders Palmqvist och Kalle Sandström, båda socialdemokrater. Den förstnämnde ville ha flytt medan Sandström ansåg det omöjligt.

Ta del av min text från april:

Postat 2018/04/27

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när Jan-Anders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

Jan-Anders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

Nu har trätan i Ronneby gått för långt

Publicerat av

Det är inte ens fel när två träter men nu har det politiska krigandet mellan Roger Fredriksson, m, och Sune Håkansson, rp, nått tålamodets gräns.

Samarbetet dem emellan spårade ur redan tidigt i våras och har nu efter valet trappats upp till den grad att den politiska styrningen av kommunen nu allvarligt äventyras.

När länets medier i dag har förmedlat att alliansen kastar ut Ronnebypartiet ur gemenskapen får det till följd att det röd/gröna alternativet får övervikt med två mandat gentemot alliansen. Snabbt har det därmed blivit fritt fram för Magnus Pettersson, s, att ikläda sig ordförandeposten i kommunstyrelsen. Om han så önskar!?

När han i dag inte vill svara på den naturliga frågan om intresset finns föder detta naturligtvis nya frågor. Svaret på dessa kan vara följande:

”Jag säger nej till kommunstyrelsens ordförandepost men ser fram emot att bli oppositionsledare på heltid”.

Detta har Magnus Pettersson i förtroende framfört till politiker på allianssidan. Den kommentaren kan ge hela förklaringen till att han i dag inte har velat kommentera frågan.

Sune Håkansson har i dag till media berättat varför han vägrat att gå med på alliansens (läs Roger Fredrikssons) fördelning av platser. Liberalerna har lika många mandat som Ronnebypartiet men har fått betydligt fler platser, vilket har förnekats av Roger Fredriksson som anser att rp har fått i princip samma tilldelning som före valet.

Samma var förhållandet efter valet 2014 men då ville inte Ronnebypartiet och Sune Håkansson bråka. Men nu är det annorlunda och det finns en anledning till detta och den heter ”synen på åldringsvården.”

Men det finns ytterligare frågor som Fredriksson och Håkansson träter om. En är att Roger Fredriksson vill ge sig själv och andra politiker höjda löner. Sune Håkansson anser att det bör Fredriksson inte pyssla med utan istället ge det uppdraget till icke berörda politiker.

När vi nu också vet vad Magnus Pettersson har för planer kommer kostnaden ytterligare att späs på för kommunstyrelsens del. Det är dyrt att ingå valtekniskt samarbete.

Sune Håkansson har till Radio Blekinge sagt att han är öppen för att lämna Ronnebypartiet som han själv var med om att bilda. Men det hjälper föga i den politiska situation som uppstår. Håkansson ikläder sig då politiska vildens kofta och den rollen har han visat tidigare att han trivs med.

Det sägs att Sune Håkansson gjort sonderingar med en politisk samverkan med vänstern, miljöpartiet och sverigedemokraterna och att detta skulle vara skälet till uteslutning. Det skälet anser inte jag håller. Alliansen har i så fall sonderat lika mycket med socialdemokraterna.

Det handlar istället om att Roger Fredriksson inte vill släppa in Sune Håkansson i kommunstyrelsen. Det är just den platsen som hägrar och som nu ställer Ronnebys politiska framtid på kant.

Till er båda – Väx upp. Ta en öl och tala ut.

Oväntat möte med hjortflugor

Publicerat av

Det var under en vandring på Storemosse, en av Blekinges största myrar, som jag fick mitt livs första möte med en hjortfluga. En tämligen envis rackare som var svår att få bort från kind och hals. Den är hård och flat och vill gärna krypa in i ditt hår. Keps på är därför ett måste. En aggressiv typ som med vårt numera varma klimat håller på att breda ut sig även i sydsverige.

Det var vännen och dagens guide, Bertil Friberg, som berättade om hjortflugan eller älgflugan, som den också kallas, och som hjälpte till att plocka bort inkräktarna som var väldigt många.

Bertil berättade att flugan, som tillhör arten lusflugor, fäller sina vingar när den har hittat en lämplig värd. Den trivs företrädesvis i våtmarker som myrar och tjärnar.

Enligt Naturhistoriska Riksmuseet ska den här flugan vara tämligen sällsynt i södra Sverige men kan lokalt förekomma i större antal under varma somrar som 2002 och nu 2018.

Storemosse finns norr om Kallinge och är numera ett utmärkt utflyktsmål, men du måste vara tämligen van vid att vandra men också ha hygglig kondition. Underlaget är ojämnt och kan bitvis vara ganska blött. Efter årets extrema värme och torka är det nu tämligen torrlagt med stora sprickor mellan tuvorna. Ute på mossen växer nu allt mer träd. Små tallar har slagit rot men växer naturligtvis mycket sakta i denna miljö. Tallen på bilden är ca 30 år.

Den här mossen var under 1940 och en bit in på 1950-talet ett ofta utnyttjat bombmål för F 17:s dåtida flygplansflotta med bl a Saab T 18. Flygplanstypen fanns på F 17 under åren 1947 – 1956. Kockums Jernverk hade till uppgift att gjuta ”bomberna” som försågs med en mindre krutladdning. På den tiden var mossen betydligt mindre bevuxen varför dåtidens ”bomber” ligger på ett ansenligt djup.

Förutom bekantskapen med hjortflugorna kunde vi njuta av en riklig skörd med ståtliga Karl Johan. Dessutom bjuder alltid våra gemensamma vandringar på rika upplevelser och naturligtvis en och annan berättelse om flydda tider.

Vi i gruppen är gamla orienterare som tillhört anrika klubben Skogsvandrarna och som helt enkelt inte kan sluta med att vandra. På bilden Stig Lindström, Evert Oskarsson och Bertil Friberg.

Hjortfluga Lipoptena cervi. 4-5 mm lång; mörkbrun; har vingar, som avbryts då flugorna funnit lämplig värd.

Värddjur Älg, dovhjort, kronhjort, rådjur; ”anfaller” människor. Tämligen sällsynt i södra Sverige. Dock kan den dyka upp lokalt i större antal – som nu den varma sommaren 2002. Hanen kan ses flyga omkring i skogsmark, medan honan ofta sitter i toppen av grässtrå eller liknande för att invänta passerande värddjur. Larven förpuppas i marken, företrädesvis i mjuk och fuktig jord.

Namnförklaring Släktnamnet kommer från de grekiska orden lipo som betyder överge, lämna eller vara förutan, och ptero som betyder vinge, och avser vingautotomin. Artnamnet kommer från latinets cervus för hjort – vilket syftar på flugans värddjur.

Källa: Naturhistoriska Riksmuseet.