Platsen är en av Blekinges största bilverkstäder. November har hunnit avverka första veckan.

Många vill byta till vinterdäck och det har bildats en mindre kö till receptionen. Jag är sist i kön.

För att beta av kön lite snabbare kommer en glad, vänlig och serviceinriktad person till hjälp.

”Vad kan jag hjälpa dig med”, säger han till mannen som står näst längst fram.

Den äldre mannen andas in och säger med barsk röst:

”I våras när jag var här för att byta till sommardäck hade ni smutsat ner min vita bilklädsel! Det såg för jäkligt ut! Jag skulle kommit hit då men jag var alldeles för arg och då hade vi bara blivit ovänner. Men nu är jag här igen för nu har jag lugnat ner mig. Och förresten, det finns ju ingen domkraft i bilarna nu för tiden! Här lägger man en halv miljon på en bil – och så får man ingen domkraft!”

”I våras?” frågar servicemannen för att övertyga sig om att han rätt uppfattat vad mannen klagar på och när det hela skulle ha skett.

Ja, säger mannen som nu låter än barskare i rösten och tycks komma upp i nästan samma stämning som han upplevt i våras.

I denna stund har det infunnit sig en laddad atmosfär. Vi i kön sneglar mot varandra och vi har säkert samma tanke:

Hur ska detta sluta? Vad tänker mannen kräva i ersättning. Det är då den vänlige servicemannen säger:

Vad kan jag hjälpa till med i dag då?

I det läget kan en knappnål som faller till golvet höras. Vi inväntar på kravet från den äldre mannen.

”Jag vill ha en domkraft!”

En slags anticlimax blir resultatet och vi i kön har blivit blåsta på en riktigt rejäl uppgörelse.

Vad kan vi lära av detta?

Ibland läker tiden nästan alla sår. Men är du riktigt arg, gör något åt det direkt. Tänk på blodtrycket.