Humor kräver ”sinne för humor”

Någon har påstått att det mesta är roligt men det värsta med humor är att man ofta inte vet när man får skratta. Jag vill dock göra tillägget – eller gråta. Man kan nämligen skratta så till den grad att man gråter. I varje fall rinner det floder från mina ögon när jag skrattar hjärtligt. Jag kanske är ensam om detta unika.

I veckan som gick, lika snabbt som veckorna dess förinnan, behagade jag skämta på sociala medier. Jag skrev bl a på Twitter:

”Jag tycker att bredband med fiber är tämligen överskattat. Tv-bilden blev knappast märkbart bättre efter att ha bytt från koppartråd.”

Texten i sig ansåg jag inte innehöll ett uns av humor, snarare tvärt om. Däremot måste jag påstå att jag tyckte att humorprocenten steg något när jag i anslutning till texten publicerade en bild på en urgammal liten tv utrustad med en rad av rattar från dåtidens teknikstatus inom detta område. Se bilden i repris här nedanför.

Med text och bild på denna överåriga tv trodde jag verkligen att jag hade lyckats åstadkomma ett litet skratt eller möjligen en viss rörlighet av käkmusklerna. Men där hade jag tydligen djupt underskattat människors ”sinne för humor”.

Några hakade visserligen på när jag försökte med samma humorförsök på Facebook. Där slöt en tidigare radiokollega upp med förslag på tv-lampa tillverkad av plastremsor som annars användes mest till att väva då väldigt populära plastmattor. Alltså på 1960-talet. Han hade tillverkat en sådan i slöjden. Det tyckte jag var roligt. På den tiden var det annars mest träslöjd som gällde.

Men så i torsdags spanade jag in lokaltidningen Sydöstran. För att genast upptäcka att tidningens nöjesredaktör (om sådan fortfarande finns kvar i besparingstider) helt saknar den viktiga beståndsdelen –”sinne för humor”.

Redaktören publicerade den snustorra och ganska bisarra texten men utan bild på tv-apparaten. Däremot fanns det en svartmusikig bild som skulle föreställa mig i nutid. Att jämföra mig med en gammal tv är inte alls lika roligt. Tyckte jag, men redaktören kanske ville visa min ålder och då skulle alla kanske förstå att jag inte kunde se skillnad på tv-bilden om den kom via koppartråd eller fiber och då blir det genast roligare. Eller?! Se klippet nedan.

Hur som helst, humor är svårt, mycket svårt, helst en tidig morgon och Sydöstran brukar komma tidigt, antingen i lådan eller som i mitt fall digitalt. Men håll med om att redaktören borde ha förstått att jag inte på fullt allvar ansåg att koppartråd är lika bra som fiber när det gäller tv-signaler.

Nu gör jag ett nytt försök att testa humorhumöret. Jag påstår att sommarens pratprogram mellan klockan 13 och 14.30 i P1 har varit ojämnt bra. Ja, många har varit riktigt dåliga jämfört med dåtidens sommarpratare som alla höll hög klass och många av dem med hög humorklass. Därför har jag nu slängt ut min radio. Obs. Titta nu riktigt noga på radioapparaten. Är den åldrig eller hypermodern? Jag kunde inte låta bli.

God fortsättning med minst ett skratt per dag.