Ölands blomprakt allas vår belöning

Vi är många som varje vår upprepar ett besök på Öland. Naturligtvis är det världsarvet och den rika naturen som lockar oss över bron.

Det känns som att komma till en plats dit allt vackert har koncentrerats. Eller ett slags Edens lustgård/trädgård om man är lagd åt det hållet.

Jag blir i varje fall andäktig och tyst inför anblicken av allt det vackra som bara finns här på ön med de rika kalkhedarna. Människor reser långa sträckor för att bl a studera rariteten ”Våradonis/ Adonis Vernalis eller som den vanligtvis kallas – Arontorpsros.

När vårt sällskap, en grupp på 13 personer, är på väg att lämna platsen för Arontorpsrosen knackar det på bilrutan. En kvinna visar att hon har en fråga. Vi öppnar bildörren och hon frågar uppjagat:

-Blommar den?!

-Visst blommar den, svarar vi unisont utan att ens nämna blommans namn. Vi vet vad frågan gäller och kvinnan skiner upp i ett stort leende och vänder stegen mot den slingrande stigen som bär fram till Arontorpsrosen.

Rikedomen är stor men det gäller att ha kunniga och pålästa vänner som kan visa dig vägen eller snarare stigarna fram till allt det vackra och sällsynta. Hur förtsiktigt du än tar dig fram i terrängen riskerar du att trampa på de små, krypande växterna som har en färgprakt som inte är likt något annat där de på den karga marken på allvaret blir till en matta av färger i alla tänkbara nyanser.

Vår välutbildade naturguide, Bertil Friberg, ligger ofta på knä med ett förstoringsglas för att rätt benämna blomman. Så små är de minsta medan andra som Gullviva och andra kända vårblommor reser sig stolt över marken i sällskap med hassel.

För vår del startade dagen med att vi tog oss till ”Gråborg” för att i naturens väldoftande ”rum” avnjuta morgonens fika och för att studera borgen och dess ängar som på ett mästerligt sätt omhuldas av Kungliga Vitterhetsakademien.

Plötsligt vandrar vi på en vidunderlig raksträcka som visar sig vara en gammal järnvägsbank där rälsbussar en gång i tiden vaggade fram genom landskapet. Mina tankar tar mig åtskilliga år tillbaka i tiden när jag satt i en gul rälsbuss som framfördes av min farbror. Nu är det en populär cykel- och vandringsled.

Det är många synintryck man får under en dag fylld av vandring med väldoftande växtlighet och att då ta sig till en ombyggd ladugård som nu utgör en populär B&B-anganläggning knyter samman dagen på ett förträffligt sätt med kamratligt eftersnack om vad vi på olika sätt upplevt.

Nästa dag ösregn, men det är en helt annan historia. Öland behöver regnet, tänkte vi positivt under regnställ.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *