Det händer att jag häpnar

I dag fredag (27.1.17) mitt i dimman måste jag nypa mig i armen. Jag vill förvissa mig om att jag är vaken. Har jag verkligen läst det jag läst och läst rätt?!

Ja, banne mig. Ännu är inte undrens tid slut. Hittills är det nyheter från USA som har fått mig att tänka sådana tankar. Men nu gäller det Blekinge, Karlskrona och inte minst Landstinget. Jag ser bilden i tidningen och mitt i denna på en liten ledig yta uppe på sjukhusområdet står en livs levande Per Johansson, chef för landstingsservice.

Det är Sydöstran som har följt upp sin artikel om parkeringseländet vid Blekingesjukhuset i Karlskrona. Jag i min tur uppmärksammade artikeln och föreslog att landstinget skulle bygga cykelställ till de sjukhusanställda eftersom de vill ha just cykelavstånd till arbetsplatsen. Men det är bilen som gäller och då blir det extra trångt uppe på berget.

I inlägget här på bloggen citerade jag Ronny Söderberg i Backaryd som ansåg att p-problemet lätt kunde fixas. ”Öppna personalparkeringen för besökare så är problemet löst”, var hans geniala lösning.

Nu berättar förvaltningschefen Per Johansson att det blir kanske en sådan lösning, att man tar i anspråk p-platser från personalen och öppnar en ny p-yta för dessa nedanför berget. Några cykelställ kommer dock inte att byggas, eller så glömdes den frågan bort. Kanske kan det också vara bristande ekonomi som är orsaken till att cykelställen uteblir.

Det jag häpnar inför är den snabba reaktion som har fått landstingsledningen till att beordra räkning av antalet parkerade bilar under en hel vecka. Lysande!

En varning måste dock utfärdas. Även om utredningen visar på ett behov av fler p-platser till allmänheten är det inte säkert att åtgärder vidtas. Det finns exempel på att utredningar inom landstinget som pekat på solklara förbättringar med lätthet har kastats i papperskorgen.

Jag håller tummarna!