Klart läsvärt om ljusskygg politik

Vetenskapsmannen

Anders Jallai har gjort det igen. Han har skruvat till en hemligstämplad story om fallet med professor Sven Olin som försvann spårlöst 1986 i Grisslehamn. Han låter en Säpoutredare gräva i det hemligstämplade fallet. Vetenskapsmannen utförde hemliga mätningar som på ett nytt sätt skulle avslöja kränkande ubåtar i svenska farvatten. Naturligtvis rör det sig om politisk kamp på absolut högsta nivå.

För att ytterligare få den politiska kittlingen i thrillern har en ny socialdemokratisk regering med Sten Lovén i spetsen tagit över landet. Natofrågan är högst närvarande och Sveriges roll mellan USA och Ryssland är även i det verkliga livet en högst uppmärksammad balansgång som utgör kryddan i den här sjätte fristående delen i Anders Jallais serie av politiska thrillers om den före detta SSI-agenten Anton Modin.

Förhastad utredning om sjukhus

Ord som ”uppskatta” och ”beräknas bli” är flitigt förekommande i det material som politikerna i landstingsstyrelsen (och senare fullmäktige) ska ha som underlag för framtida investeringar inom sjukvården i Blekinge när den sammanträder den 29 mars.

Den nu genomförda utredningen är resultatet av den återremiss som klubbades den 15 februari. I remissen krävdes en jämförelserapport för ett nytt sjukhus alternativt nybyggnation vid befintliga sjukhus i Karlskrona och Karlshamn.

Kravet var också att få skillnader beskrivna när det gäller livscykelkostnader, rationaliseringsvinster, driftkostnader och kapacitetsbehov. Samtliga dessa krav viftas bort med svävande svar att skillnaderna är små eller svårbedömda.

I avsnittet ”Ekonomiska konsekvenser” har den s k kalkylen beräknats på ett 30-årigt perspektiv. Den utgör en kostnadsjämförelse mellan två alternativ varav ett nytt sjukhus utgör alternativ två. Man garderar sig redan i inledningen med att materialet inte utgör något underlag för en ny investeringsram.

Trots att det fortfarande inte har presenterats en total utredning kring vad ett nytt sjukhus kan kosta har man i beräkningarna kommit fram till att det skulle bli 1,8 miljarder kronor dyrare att bygga ett nytt sjukhus på någon plats i Blekinge än vad det skulle kosta att producera nya byggnader på befintliga fastigheter i Karlskrona och Karlshamn.

Det mest oseriösa i den snabbt fabricerade utredningen är ändå de platser som pekas ut som tilltänkta för ett nytt sjukhus. Inte mindre än åtta platser har på ett fantasilöst och föga underbyggt sätt pekats ut. Ett bevis för detta är att man t o m anser att ett tilltänkt handelsområde i Sörby kan vara lämpligt. Lägg därtill att ett sjukhus på detta område skulle komma att hamna under bullermattan från in- och utflygningstrafik till flygfältet i Kallinge, vilket både landstingspolitiker och -tjänstemän vet om. (Se kartbild längre ner)

Riktigt pinsamt är detta exempel eftersom vi i lobbyistgruppen från början valde att ge Ronnebyalternativet arbetsnamnet ”Ett Sörbysjukhus för framtidens sjukvård”. Naturligtvis var det aldrig vår mening att ett eventuellt nytt sjukhus skulle byggas under bullermattan. Det av Ronneby kommun utpekade området ligger intill östra infarten till Ronneby från E 22.

Ekonomer som har tittat på landstingets presenterade snabbutredning säger att man kan hinna utreda en hel del på en månad men att man fortfarande anser att Ronny Petterssons utredning ligger några divisioner högre när det gäller saklighet.

Det finns åtskilliga luckor med återstående frågetecken när det gäller investeringar för ett nytt sjukhus. Naturligtvis har man t ex inte alls kunnat kostnadsberäkna vad grundarbeten och geotekniska förutsättningar kan dra för kostnader. Inget markområde är specifikt utpekat i landstingets redovisade utredning. Med andra ord mycket luft och antaganden som ändå tas som sanningar när man gör en jämförelse.

Inte någon stans i utredningen kan jag finna att man satt patienten i centrum när det gäller funktion och säkerhet. Inte heller är de miljömässiga vinsterna är medtagna.

Men vad har allt detta för betydelse? Den s k demokratin har haft sin gång. Oppositionen måste ju visa att man minsann i alla fall försökte, men mer blev det inte.

I morgon tisdag (29.3) klubbas ärendet i landstingsstyrelsen och den 11 april röstar majoriteten ännu en gång på det man tidigare redan sagt ja till, bristande och jämförande utredningar till trots.

Jag måste erkänna att jag stundtals har trott på den riktiga och genuina demokratin. Det vi nu beskådar är maktfullkomlighet med skattemedel och inget annat.

Om demokratin varit på riktigt hade inga byggjobb ännu varit igång vid sjukhuset i Karlskrona. Redan nu är det en storarbetsplats med ett 30-tal entreprenörer på plats och det jobbas för fullt. Framtida klubbslag till trots.

Vi som ville få fart på Blekinge har ännu en gång förlorat och det är inte vi som ska skämmas. Vi ser istället fram mot nästa val.

Ek 4

Ek 1

Ek 2

Ek 3

 

 

Thorell slår rekord med KF-klubban

Klubba

Nils Ingmar Thorell, kommunfullmäktiges ordförande i Ronneby kommer att slå något av ett rekord vid sammanträdet den 31 mars.

Man har i dagarna upptäckt att en kungörelse om justering av protokoll har suttit uppe en dag för lite. Reglerna säger att kungörelsen ska sitta på plats 21 dagar. Tjänstemannen ifråga har tagit ner det ett dygn för tidigt.

Av detta skäl måste nu ett 60-tal ärenden, från fyra olika sammanträden, inklusive budgeten, tas om och det sker vid sammanträdet den 31 mars, berättar Nils Ingmar Thorell.

-Jag kommer att vädja till ledamöterna att inte återuppta några debatter i samband med att ärendena måste tas om. Inte heller kan jag klubba dessa ärenden i klump. Det blir helt enkelt att slå klubban i bordet ett 60-tal gånger, bekräftar han.

– Varken jag eller någon annan ordförande i länets kommuner har varit med om något liknande. Jag tror inte att det ska behöva ta så lång tid, säger Thorell som är känd för att vara effektiv med ordförandeklubban.

Felet upptäcktes för några dagar sedan när man skulle granska ett ärende.

 

Landstingets sjukhusutredning klar

Redan efter en månad är nu Landstinget Blekinges sjukhusutredning klar och du kan ta del av den här i bloggen. Jag har tagit del av materialet och kommer att publicera stora delar av utredningen.

Det var den 15 februari som Lennarth Förberg, moderaterna, krävde att ärendet ”Framtidens Hälso- och sjukvård” skulle återremitteras för kompletterande beslutsunderlag med en utredning om bygget av ett nytt sjukhus som alternativ till renovering av befintliga fastigheter.

Kravet var att utredningen skulle innehålla en fördjupad analys av rationaliseringsvinster, driftkostnader, livscykelkostnader och kapacitetsbehov som programplanen för framtidens sjukvård innebär.

Nu en månad senare anser landstingsdirektörens stab att denna utredning ska anses klar. Nu har en jämförelserapport tillkommit som avser byggnation av ett nytt sjukhus som alternativ till nybyggnation vid befintliga utbudspunkter som är Karlskrona respektive Karlshamn.

Utifrån den rapporten har investerings- och finansiella kostnader beräknats på 30 års sikt. I utredningen heter det:

”Utredningen visar att ett nytt sjukhus innebär högre investeringskostnader och därmed ökade finansiella kostnader. I övrigt är skillnader i livscykelkostnad, rationaliseringsvinster, driftkostnader oich kapacitetsbehov små eller svårbedömda”.

Investeringskostnader för nybyggnation av befintliga sjukhusområden i Karlskrona och Karlshamn respektive nybyggnation av ett samlat sjukhus i länet har beräknats av det externa konsultföretaget Ramboll. Man skriver:

” Kalkylen är beräknad på ett 30 årigt perspektiv och innebär att investeringskostnaderna för ett nytt sjukhus blir 1,7 miljarder kronor högre jämfört med nybyggnation vid befintliga utbudspunkter.”

I en en rapport med titeln ”Ekonomiska konsekvenser” får vi för första gången veta vad ett nytt sjukhus kan komma att kosta, nämligen 10,7 miljarder. Men då är stora delar enbart uppskattade kostnader. Man skriver:

”Att producera nya byggnader på befintliga fastigheter i Karlshamn och Karlskrona beräknas investeringsutgiften bli 1,8 miljarder mindre än att bygga nytt sjukhus på annan plats i Blekinge.”

Jag publicerar i dag den sammanställning som utgör landstingsledningens programplan för framtidens hälso- och sjukvård. Jag återkommer till delarna ”Jämförelserapport” och ”Ekonomiska konsekvenser”.

Utredningen behandlas av arbetsutskottet nu på måndag (21.3) varefter landstingets styrelse får den bordet den 29.3 och för att behandlas i fullmäktige den 11 april.

Utredning 1

Utredning 2

Utredning 3

Utredning 4

Kalle Sandström har en hemlighet

Vid ett antal tillfällen har Anders Hansell publicerat ett antal intressanta och kritiska insändare riktade till Landstinget Blekinges politiska ledning. Senast i går måndag (14.3.16) ville han veta vad Kalle Sandström vet som vi andra inte vet.

Vi är många blekingar som är lika nyfikna som Anders Hansell och naturligtvis är det inte mer än rimligt att vi omgående får ett svar från Kalle Sandström.

Sandström

Kritiken och frågorna från Anders Hansell är extra intressanta eftersom han så sent som under fjolåret tillhörde landstingsdirektörens ledningsstab. Han var då ansvarig för uppdragsstyrningen, en verksamhet han haft sedan 2010.

I samband med en presentation av sin person var han också öppet kritisk till arbetets upplägg. Han har lämnat Landstinget Blekinge med pension. Hans presentation är daterad 7 april 2015. Se nedan.

Hansell 2

Hansell 1

Ronneby förfogar över rika samlingar

DSC04378

Blekinges äldsta stad Ronneby har en rik historia och tack vare en flitigt arbetande ideell förening har man nu en ansenlig skatt i form av föremål och fotografier.

Det är medlemmarna i Ronneby Musei- och Hembygdsförening som med kunskap och arbete har räddat Ronnebys historia för eftervärlden.

Drygt 25 000 föremål finns registrerade och merparten av dessa är nu också registrerade digitalt. Lägg därtill 7 500 bilder som är digitaliserade och registrerade. Samlingen innehåller bl a Blekinges äldsta bild.

Detta och mycket annat avslöjades när Ronneby Musei- och Hembygdsförening hade årsmöte för några dagar sedan. Det som saknas är ett stadshistoriskt museum. Frågan väcktes första gången 1933 och har nu 83 år på nacken vilket måste vara rekord för att tala om politisk långbänk.

DSC04381

Hembygdsföreningen bildades 1965 i akt och mening att sätta fart på museifrågan. Närmast ett förverkligande var man i början på 1970-talet då föreningen anvisades Kvarnen och Möllebackagården som lämpliga att inrymma Ronnebys museum. Så blev det dock inte och nu är det ett museum för Gribshunden och Guldgubbarna i Vång man diskuterar med förtur.

Björn O Svensson som omvaldes till ordförande berättar om de senast registrerade föremålen:

”Den nyregistrering som genomfördes i Gjuteri- och Emaljmuseet och Modelladan omfattar 17 300 föremål. I Risanäs skolmuseum är 2 200 föremål registrerade. Dessa samlingar är nu i sin helhet registrerade digitalt.

DSC04397

 

”När det gäller äldre samlingar har vi inte lika klara siffror. De har katalogiserats vid olika tillfällen av olika personer och enligt olika system sedan insamlingsarbetet påbörjades under 1950-talet och är ganska svåröverskådliga. Jag uppskattar att 6 000 objekt är en allt för låg siffra. Sammantaget är vi således en god bit över 25 000 föremål.

Björn O Svensson berättar att bildsamlingen uppgår till 7 500 foton som är digitaliserade och registrerade. Ytterligare ett hundratal står på tur. Föremålsfoton ingår naturligtvis inte i denna siffra.

Styrelsen omvaldes i sin helhet vilket betyder att Magnus Fast, Ingalill Nilsson, Jan Jönsson, Berit Karlsson, Agneta Enarsson, Liselotte Lundgren och Göran Tellhed fick förnyat fötroende fram till 2017. Kvarstår gör Inga-Britt Olsson, Eva Clarberg och Lars Martinsson som är valda fram till årsmötet 2016.

SPF Seniorerna uppvaktade äldreministern

SPF Åsa

I fredags (11.3.16) var äldreminister Åsa Regnér för första gången på besök på SPF Seniorernas förbundskontor i Stockholm. Vid mötet överlämnade ordförande Christina Rogestam en protestlista med 10 330 namnunderskrifter som säger nej till höjda avgifter i äldreomsorgen. Det är förbundets förhoppning att regeringen ska dra tillbaka förslaget före vårdbudgeten.

Under mötet diskuterades flera frågor av stor vikt för förbundets medlemmar som platsbristen i särskilt boende. Statsrådet fick också beröm för den särskilda satsningen på ökad bemanning inom äldreomsorgen, där Åsa Regnér berättade att utfallet av satsningen kommer att följas upp av bland annat Inspektionen inom vård och omsorg.

Också fallolyckor var uppe till diskussion, där Åsa Regnér informerade om de nya uppdrag som Socialstyrelsen har fått för att arbeta med frågan och välkomnade SPF Seniorernas förfrågan om möjligheten att göra saker tillsammans inom området.

Statsrådet berättade även om sina omfattande resor runt om i landet, med erfarenheten att det finns en rad positiva exempel inom äldreomsorgen som är viktiga att lyfta fram, samtidigt som det också finns exempel där verksamheten inte fungerar bra. Rätten till trygghet är det absolut viktigaste, konstaterade äldreministern.

Christina Rogestam betonade hur viktigt det är med pensionärsråd över hela landet och äldreministern höll med om att pensionärsråden är en tillgång för påverkansarbetet i äldrefrågor runt om i Sverige.

Eftersom Åsa Regnér även är jämställdhetsminister passade förbundet också på att lyfta frågor om fördomar, dåliga attityder och diskriminering mot äldre. Inte minst finns det mycket att önska inom både riks- och kommunpolitiken när det gäller åldersfördelningen för ledamöter inom riksdag och kommunfullmäktige.

(Officiell text och bild från SPF Seniorerna)

Begravningsseder har ändrats

Ser i bladet att 300 begravningsentreprenörer ska kongressa i Ronneby nästa månad.

Jag hinner knappt läsa nyheten förrän Sune Håkansson presenterar intressanta uppgifter kring våra begravningsseder. Tag del:

Så snabbt har begravningssederna ändrats

Det är inte många årtionden sedan jordbegravningarna var nära nog allenarådande. Numera är det annorlunda. För år 2015 gällde, för Ronneby pastorat, att endast 20 procent var jordbegravningar, 80 procent var kremeringar. Lika iögonfallande är att 43 procent valde att hamna i en minneslund. På sikt kan andelen i minneslund öka än mer. Har en av makarna fått en ”egen” gravplats, torde maken inte välja minneslunden.

Sune Håkansson

 

Premiär för Blekinges bokmässa

DSC04584

Blekinge har äntligen fått en egen bokmässa. Berättarkraften är betydande i länet. Det har vi förstått sedan länge, men i dag på söndagen blev det än mer påtagligt.

Premiären skedde i en lada på Eriksberg, nästan i mitten av länet och 70 utställare med en meters lucka visade upp sina många tankemödor. Ett rikhaltigt och imponerande utbud.

Naturligtvis är det Johnny Karlsson i Olofström som föreslagit arrangemanget. En vällovlig idé! På bilden ovan blomsterhyllas han i samband med invigningen som tack för initiativet.

Utrymmet i ladan begränsade deltagarantalet och det har inte varit svårt att få författarna intresserade.

”Vi har inte ens behövt ringa och buda, vilket jag tolkar som att denna mässa nu har kommit för att stanna,” tolkade Johnny Karlsson.

Invigningstalare var Joanna Holden, kultur- och fritidschef i Olofström, och Marcus Sandekjer, chef för Blekinge museum.

I dag konkurrerade man med Vasaloppet men det märktes inte. Ladan var välbefolkad under hela dagen men en önskan inför nästkommande år är att bokmässan då arrangeras vid en lite varmare tidpunkt på våren eller i en uppvärmd lokal.

Bokmässan var starten på arrangemanget ”Berättarkraft” som pågår fram till den 13 mars med ett antal arrangemang i länets fem kommuner plus Bromölla.

Rädda Ronnebys värdefulla bebyggelse

Åkröken

Vad vore det kvar av en värdefull bebyggelse i en kommun som Ronneby om inte de ideella krafterna fanns? När kunskap, vilja och insikt saknas hos politiker har vi till slut enbart en förenings ihärdiga arbete att förlita oss till, och i några fall har denna kraft varit helt avgörande.

Jag tänker i detta fall på Ronneby Musei- och Hembygdsförening med sin samlade kraft och kunskap och med ordförande Björn O Svensson i spetsen. I senaste numret av medlemsbladet ”Åkröken” slår han ett kraftfullt slag för ökad insikt och ansvarsfullare hantering av bebyggelsemiljö och enskilda byggnader i hela Ronneby kommun. Han skriver:

”Hur det än smärtar att säga det för den som vill vara en ambassadör för sin hemstad, kan man inte hoppas på några värdefullare insatser av Ronneby kommun. Det visar facit entydigt. Man säljer stadsbebyggelsens utropstecken, det eleganta vattentornet från 1902 och avhänder sig utan att darra ansvaret för dess fortbestånd.

Man diskuterar på fullt allvar att bygga en dubbelt så stor högstadieskola som man behöver och i stället riva Fredriksbergsskolan som om detta vore vilken gammal kåk som helst. Man sätter upp Rådhuset på försäljningslistan (och tar för all del bort det igen efter protest) men att bara komma på tanken!

En av kommunens förvaltningschefer föreslår i sitt remissvar till detaljplanen för området Kilen att rivningsförbudet för stationshuset vid Järnvägsgatan tas bort. Detta är några exempel från närtid.

Man skulle tro att den stora holmgången på 60-talet då Ronnebys skövling gav eko över hela landet skulle ha avsatt något slags medvetenhet om lägets allvar hos politik och tjänstemän. Så icke. Jo, förresten, hos kommunens unga planarkitekter som jag har kontakt med ibland finns en insikt och ett intresse som bör framhållas. Med en skicklig med hänsyn till läget handplockad stadsarkitekt som deras chef skulle nog mycket kunna rätas upp.

Det skulle behövas en kampanj för ökad insikt och ansvarsfullare hantering av bebyggelsemiljö och enskilda byggnader i hela kommunen. Den kunde initieras som ett samverkansprojekt mellan byggnadsförvaltningen och vår museiorganisation för att inventera värdefull bebyggelse, på olika sätt sprida kunskap om den och också verka för att den får det skydd den behöver.

Och så hoppas vi på att det inte går nu som när vi för ett tiotal år sedan försökte åstadkomma något liknande och dårvarande kommunalrådet blev så förnärmad att han gick ut i pressen och kallade oss självutnämnda experter (som bara skulle hålla tyst, sa han inte direkt, men något liknande.”

Det är när Björn O Svensson har studerat den nyss utkomna katalogen Blekinges byggnadsminnen som han har reagerat. Han jämför hur få byggnadsminnesförklarade anläggningar Ronneby har jämfört med grannkommunerna. Han skriver:

” En sak kan man peka på direkt. Ronneby brunn betraktas här som ett objekt fast det innehåller fjorton byggnader. Vore det redovisat som våra övriga och alla Karlshamns, Sölvesborgs och nästan alla Karlskronas objekt skulle vi i stället för 7 haft 21 byggnadsminnen i Ronneby. Visst, brunnsparken och dess byggnader är en samlad miljö förenad s a s av parken och ändamålet, men man kan fråga sig om inte Stumholmen i Karlskrona är en ungefär lika sammanhållen miljö, fast den tillåts avsätta 16 rader under Karlskronarubriken.

Detta betyder egentligen inte så mycket i sak men är i ett länsperspektiv en tydlig illustration av hur väl karlskronaglasögonen sitter förankrade på länsstyrelsens näsa.”, avslutar Björn O Svensson i senaste numret av ”Åkröken”.