Vissa hävdar att vi skulle få en bättre och fredligare värld om det vore jul lite oftare. Den som tänker så hänvisar till att alla, ja, nästan alla, blir betydligt snällare när denna högtid vankas. Naturligtvis är det belöningen i form av en eller flera julklappar som hägrar.

Jag sitter på kammaren och funderar över detta fenomen. Utanför fönstret är det vitt av dimma, inte snö, som jultraditionen bjuder. Kan det verkligen stämma att fler blir snällare och kanske lite ångerfulla enbart för att det är jul?

Jag tänker på landstingsrådet Kalle Sandström. Blir han också snällare inför julen? Skulle han rent av kunna tänka sig att ångra ett eller annat beslut om sjukhus och personal? Jag slår honom en signal och han svarar tämligen snabbt.

-Hur är det i dimman?

Kalle: Ganska bra.

Vad gör du?

Kalle: Förbereder julen. Kollar om jag har glömt något?

Ska du vara tomte i år?

Kalle: Nja, någon tomte är jag väl inte direkt även om jag känner mig som en ganska snäll person.

Bara ganska?

Kalle: Vad ville du?!?

Hur går det med sjukhusets stora underskott?

Kalle: Kan jag inte få slippa den frågan nu när det snart är jul?

Okej! Kanske rimligt.

Vem har hand om pengarna hemma, du eller Angela?

Kalle: Svår fråga. Vi försöker vara demokratiska. Fast jag vill ju bestämma…

Hur går det med sjukhusbygget?

Kalle: Jag vet inte. Jag hör att det knackas i väggarna och att det borras.

Hade det inte varit bättre att slippa oljudet från bygget och låtit uppföra ett nytt sjukhus i Ronneby?

Kalle: På ett sätt hade det varit bättre och ska jag vara riktigt ärlig?

Ja, var det!

Kalle: Jag har funderat mycket över detta. Å nu inför julen har jag nästan känt ånger över vårt beslut att bygga i Karlskrona.

Varför?

Kalle: Det jag säger nu behöver du väl inte föra vidare?

Kanske!

Kalle: Jag känner för Ronneby. Jag är ofta där för att uppleva kultur, men samtidigt känner jag att det är jag som bestämmer och inte den borgerliga alliansen i Ronneby. Men jag är splittrad eftersom jag nästan hellre kör till Ronneby än till Karlskrona.

Hallå! Det där var väl nästan snällt.

Kalle: Har du fler frågor?

Hur blir det med de nya ambulanserna? Flera av de nya bilarna har stått stilla ett helt år på grund av brist på personal. Betalar ni för dåligt?

Kalle: Snälla, kan jag inte få slippa den frågan?!

Nej!!!

Kalle: Vi kommer antagligen att sälja ambulanserna. Då har vi löst problemet. Då saknar vi inte längre personal och pengarna för bilarna behöver vi till att lappa och laga på sjukhuset i Karlskrona.

Pang!

Var det en fågel som flög fel och in i fönstret i dimman? Jag har bestämt slumrat till. Drömmen är över.