Fallskärmshopp nära ödelägga Torkö

IMG_0662

I dag klockan 11.25 den 6 maj för 44 år sedan tvingades Christer Kindblad och Leif Possung lämna sin A 32 Lansen efter motorbortfall över Östersjön strax söder om Ronneby. Båda blev rekordsnabbt upplockade av en helikopter och förda till F 17.

Det förarlösa flygplanet plöjde en bred gata i ett litet skogsbestånd på Torkö innan det hamnade i havet. I efterhand fick Kindblad och Possung veta att flygplanet varit nära att ödelägga stora delar av Torkö.

På Torkö fanns på den tiden ett stenbrott och dit hade samma dag förts en ny last med dynamit. Inte mindre än 50 ton dynamit fanns samlad på en plats och hade flygplanet träffat den hade större delen av Torkö varit borta för alltid.

I går kväll (tisdag) var vi ett antal flyghistoriskt intresserade som fick träffa och lyssna till besättningens lyckliga fallskärmshopp.

IMG_0666

Christer Kindblad, pilot och löjtnant var vid olyckstillfället 28 år. Leif Possung var vid tillfället flygplanmästare och tekniker. Hans uppgift var under många år att från baksits i A 32 Lansen föra protokoll under kontrollflygningar efter reparationer.

Kindblad och Possung lyfte med sin A 32 A Lansen (32071) från F 17 klockan 11.17. De flög sydväst ut och i höjd med Bräkne-Hoby fick de varvtalsfall vilket snabbt följdes av motorstopp.

-Jag tänkte först att kanske kunna vända tillbaka till F 17 men övergav snabbt den tanken, berättade Christer Kindblad.

Eftersom återstart av motorn visat sig omöjlig började Kindblad instruera Possung hur han skulle förbereda uthoppet med katapultstolen. I hans huvud fanns samtidigt oron över att det förarlösa planet kanske skulle nå centrala delar av Karlskrona.

Efter att Kindblad rapporterat att huven skjutits bort var det dags för Possung att dra i det röda handtaget över huvudet. Därmed utlöstes laddningen som snabbt förde stolen med Possung ut ur flygplanet.

-Oj, vilken smäll, var Possungs kommentar efter att hans kropp belastats med hela 18 G. Har du själv provat en g-belastning på ca. 5 g vet du vad det handlade om. 5 g är lika med 5 gånger din egen vikt. Han blev medvetslös under själva utskjutningen och vaknade när han hängde i fallskärmen som förde honom ner mot havets yta.

Strax efter hoppade även Kindblad. Hans kommentar i utskjutningsögonblicket var:

-Vågade Possung så måste väl jag också.

Båda hamnade lyckligt i vattnet och deras gummibåtar blåstes upp så när som på Kindblads som bara kom halvvägs. Han hade dessutom fått flera fallskärmslinor runt sina ben men det hela ordnade upp sig eftersom snabb hjälp kom från en räddningshelikopter.

-Vi plockades upp rekordsnabbt, berättade i går Possung som lämnade exakta klockslag för räddningsproceduren.

Start från F 17 klockan 11.17. Uthopp ca 11.25. Tillbaka på F 17 klockan 11.35.

Senare undersökning visade att motorstopppet förorsakats av en felmonterad bränsleslang. I går fick vi veta att en skruv endast satt fast med två gänger. Otur dock att felet inte uppdagades vid motorkörning på marken. Felet kunde också uppstått under start och då förmodligen med ett helt annat resultat.

 

Fåglar möblerar om i Ronneby centrum

IMG_0460Just nu är det jätteläge för att få igenom hett efterlängtade förändringar i Ronneby kommun. Ledande politiker i kommunstyrelsens arbetsutskott är nu så uppskärrade och skakis att de kan tänkas genomföra vilka förändringar som helst.

Det är två sammanträden med gräddan av stadens restaurangägare som fått dem att agera med sådan kraft och hastighet att den omtalade demokratin har fått vika.

Det senaste är att en restaurangägare på Västra Torggatan begärt att två vackra träd måste flyttas. Anledningen är att det sitter fåglar i träden och de har bajsat i besökares mat. Kravet fick ett rekordsnabbt gensvar av politikerna som beordrade – gräv upp och flytta träden. Beslutet bedhöver ingen ytterligare behandling i kommunstyrelsen, har kommunalrådet Roger redriksson hävdat.

En tanke slår mig och jag ser nu att många vackra träd i Brunnsparken därmed också bör vara i fara. I Brunnsparken finns en restaurang som också har uteservering. Ska dessa träd också grävas upp och tas bort?

Men där har man tydligen löst fåglarnas bajsproblem med att sätta upp en rejäl segelduk över borden. Samma lösning borde väl kunna användas även vid torget?! Dessutom hade en sådan lösning blivit betydligt snyggare än att som nu rycka upp träd. Så många träd har inte torget numera så att ett borttagande av två träd inte skulle få bestående men.

-Torget stympas, har stadsarkitekten sagt till ledande politiker som blivit så uppskrämda av hyresavtal att inget längre är heligt.

Etablerade restaurangägare i Ronneby centrum har satt hårt mot hårt och gjort tummen ner för de subventionerade hyror som erbjuds hugade krögare på nu närmast Karön och Villa Vassen, Ekenäs.

Krogägarnas ombud var med på senaste sammanträdet med kommunen och har talat om hur man ser på den osunda konkurrens som Ronneby kommun gör sig skyldig till och att man tänker återkomma i frågan.

Det är inte bara träd som politiker nu kan tänkas flytta utan nu har dessutom krogägarna i centrum fått ett lika snabbt besked från ledande politiker att man inte inför hyra för uteservering och järnpinnar som behövs för att begränsa serveringsområdena. Vad den digra utredningen kostat skattebetalarna vet vi inte ännu. Men den slängdes snabbt i papperskorgen när det blev debatt om hyressättningar.

Snabba beslut är inte alltid bra beslut. Det kommer framtiden att visa.

 

Allt mer i Ronneby blir riksintresse

Grattis Ronneby och framför allt vill jag rikta detta grattis till Björn O Svensson som leder arbetet i Ronneby Musei- och Hembygdsförening.

Samhällets kvarnar mal långsamt men om resultatet blir bra kan vi stå ut med att vänta ett antal år. Äntligen, vill jag utropa, har Länsstyrelsen nu föreslagit att Ronnebyån, Blekanområdet och Karön bör utgöra ett utvidgat riksintresse för kulturminnesvård.

Länsstyrelsen vill att dessa tre objekt bör inlemmas i redan befintligt kulturreservat, nämligen Ronneby Brunnspark.

DSC03303

Redan i Blekingeboken 2011 uttryckte Björn O Svensson önskemål att t ex Karön borde inlemmas i kulturreservatet Ronneby Brunnspark. Han skrev bl a:

”Den omfattande och komplexa kurorts- och sommarnöjesmiljö som växte fram i skårgården utanför Ronneby brunn under slutet av 1800-talet till följd av brunnsdirektionens beslut att etablera ett kallbadhus på Karön, är alltså till stor del ännu intakt. Den har, inte minst sedd i ett sammanhang tillsammans med den besläktade bebyggelsen vid Brunnen och i dess omgivning, ett stort kulturhistoriskt värde som lämpligen borde manifesteras genom att Karön inlemmas i kulturreservatet. Områdena är starkt besläktade och autenticiteten hos Karön snarare större än mindre än Brunnsparkens.”

Vi i den lilla påtryckargrupp som vill öppna upp och återfå svunna tiders båttrafik i Ronnebyån gläds naturligtvis över att detta histolriska vattendrag också kommer att ingå i kulturreservatet. Därmed är vi garanterade att inga fler broar kommer att byggas och att vi till slut byter ut den otidsenliga betongbron vid åns utlopp.

Björn O Svensson skrev också i Blekingeboken 2011 om Ronnebyåns betydelse för hela badortsmiljön. Han skissade och beskrev på följande sätt:

”Ronneby var en verklig kurort i den meningen att verksamheten inte bara omfattade hälsobrunnen. Från Djupadals park i norr längs Ronnebyån ut till den inre skärgården grupperade sig etablissemang och besöksmål.”

”Ångslupstrafiken på Ronnebyån var en förutsättning för att den långsträckta kurorten skulle fungera och blev under sin 90-åriga tillvaro en institution med en omfattande trafik.”

Karön

En i boken avbildad turlista från 1924 visar tolv resor T o R mellan första morgonbåten från staden klockan 7.15 till sista turen från Karön klockan 9 på kvällen.

Länsstyrelsens förslag är skickat till Riksantikvarieämbetet som har att besluta i dessa frågor. Naturligtvis är det inget som borde tala för ett avslag.

Du som är intresserad av frågan bör läsa det särtryck ur Blekingeboken 2011 som finns att köpa hos Ronneby Musei- och Hembygdsförening. Titeln är: ”Kallbadhus, schweizeri och grosshandlarvillor”.

 

Vatten och kanoner i Ronnebys vårtal

Våren 2015Så är vi då åter på klassisk mark – högst upp på Snäckebacken har vi tagit oss för att välkomna våren.

Vad tycker ni om våren? Har den varit bra?

April var väl en ganska härlig vårmånad.

Våren kommer ju allt tidigare numera å vi riskerar ibland t o m eldningsförbud i Valborg.

Men traditioner måste få leva vidare – allt behöver vi inte ändra på.

För oss nordbor är våra liv indelade i ett antal årstider som vi på olika sätt har ett förhållande till.

Är vi barn längtar vi till sommaren å sommarlovet med bad och njutning.

Är vi mångåriga är det våren vi längtar intensivast efter. Vi har klarat en vinter till och vi föds på nytt. Vi människor blommar i kapp med bladen på björk och bok som bäddar in vårt landskap i ett mjukt och vackert täcke.

Det är ingen tillfällighet att det är just våren som har beskrivits i ett otal dikter. Ewa Rawling, t ex har tecknat den här bilden:

 Spännande äventyr i solens sken, het på vissa ställen – kjol och bara ben. Ljum blir kvällen – kort blir natten, varma dagar och krokus i rabatten.

En sorglös tid – mycket som händer, njut varje minut, ta en dag i sänder – innan ljuset vänder. Gå på upptäcktsfärd i vår värld – våren är kort, sedan bleknar minnen – men dör aldrig bort.

Vårt viktiga dricksvatten måste jag nämna utan att bli för dramatisk.

Utan vatten kan vi inte leva. Nu införs vattenförbud i våra trädgårdar, men det kan vi väl leva med, men när landets bästa vatten – ja, vattnet i Brantafors var under många år det bästa i landet – när detta vatten då plötsligt har visat sig vara giftigt, ja, då måste vi alla reagera å ställa krav.

Men till vem ska vi rikta våra krav? Kommunen kan inte av egen kraft bära den ekonomiska bördan när nu nya brunnar måste borras och kilometerlånga ledningar krävs för transport av vattnet till Brantafors pumpstation.

Å vem tar hand om alla oroliga människor som druckit av det förgiftade vattnet? Här krävs insatser av hela samhället långt utöver det vanliga.

Till sist måste jag också ta upp den kapprustning och försvarsdebatt som har blossat upp. Och då tänker jag på den lokala försvarsförstärkningen här i Ronneby. Jag tror nämligen att ni har missat att kvällens arrangörer – Ronneby Musei- och Hembygdsförening – vill få tillbaka åtta försvunna kanoner.

Vem tog dom? Naturligtvis var det Lede Fi.

Jo, så är det och det gäller försvaret av just den plats vi nu står på – Snäckebacken. Eller som man också skulle kunna säga – SNACKEBACKEN. En historisk plats av rang.

Men låt oss vara optimistiska. När nu Snäckebacken ska intas av lekfulla barn istället tror jag att allt kommer att ordna sig till det bästa. Vi måste tro på framtiden. Vi behöver inte bebygga varje grön yta. Vi behöver små oaser.

Därmed har det blivit dags att utbringa ett fyrfaldrigt leve för våren å i denna hyllning ska naturligtvis även kvällens värmande underhållare, Ronneby Blåsorkester, Sångkören Decibellerna och inte minst kvällens arrangör ingå.

De leve