Ronneby kommuns strategiska mark

Endast en liten politisk grupp i Ronneby har haft full insyn i de markköp som kommunen gjort på senare tid och nu senast den felande markbiten som klubbades vid fullmäktiges sammanträde den 26 mars. I den lilla gruppen har även Socialdemokraterna ingått.

Det förvånar mig dock att Sune Håkansson, Ronnebypartiet, som ingår i alliansen, har saknat den insynen. Nu när han har skaffat sig information vill han först av alla sätta ny fart på debatten om ett nytt sjukhus mitt i Blekinge. Marken som har köpts in ligger vid östra infarten till Ronneby. I den politiska behandlingen har ärendet haft rubriken ”strategisk mark”. Jag håller med Sune Håkansson som är förvånad över att ingen, varken politiker eller journalister har ställt frågor om detta. Ta del av hans inlägg:

”Det är inte alltid så lätt att läsa kommunala protokoll. I slutet av förra året köpte Ronneby kommun en del ”strategisk mark” i Gärestad. På vilket sätt marken var strategisk, nämndes det inget om. Fullmäktigeledamöterna satt tysta. Massmedia kommenterade alls ingenting.

På motsvarande sätt var det vid det senaste sammanträdet. Då kompletterades köpet, delvis genom markbyten. Fortfarande ingen debatt. Inga förklaringar gavs.

En vanligen välunderrättad källa omtalar att det här är den ”sjukhustomt”, som Ronny P hade hittat. Den uppfyller de ställda kraven. Nära till E22, nära till järnvägen, så nära att man lätt kan anlägga en station inom gångavstånd, samt nära till flyget. Därtill uppfylls kravet på en placering ”mitt i Blekinge”. Förvisso kommer man lite grand öster om den befolkningsmässiga tyngdpunkten, men denna ligger nära nog på torget i Ronneby.

En vanlig bedömning är att om Ronneby kommun hade gjort köpet i god tid före valet, hade en placering av ett nytt sjukhus i Ronneby varit ett riktigt relevant alternativ. Problemet var att det alltid tar så lång tid att genomföra den här typen av köp.

Sjukhusfrågan kan ha fått ny aktualitet. Regeringen har talat om att en ny regionindelning skall utredas. Då skall landstingen slås samman. Blir det så, får vi räkna med att den tekniska utvecklingen medför att sjukvården koncentreras till större enheter (läs bland annat Växjö och Kristianstad). Karlskrona blir mer eller mindre en ”sjukstuga”, där endast enklare operationer utförs. För den del av Blekinge, som finns i Karlshamn och västerut, hamnar per automatik i Kristianstad.

Behovet av sjukvård kan förväntas öka, mest beroende av att antalet äldre ökar. Att ”lappa och laga” i Karlskrona blir dyrt. För att kunna rationalisera behövs ett nybygge. Blekinges tyngande pensionsåtaganden ger extra problem Det finns inga ekonomiska resurser för en onödigt dyr vård.

Mot en placering i Ronneby talar förvisso fortfarande den politiska geografin. Sölvesborg och Olofström räknar med att ”valfriheten i vården” medför att de likväl får välja Kristianstad. I Karlshamn har man kvar drömmarna om att Blekinges landsting skall satsa även där.

Mest gäller likväl att det i de olika partierna är Karlskrona som styr. Företrädare från Ronneby vågar inte utmana Karlskrona.

I sin utredning varnade Ronny P för att en satsning i Karlskrona kommer att innebära att Blekinge blir utan kvalificerad sjukvård, såvida inte våra landstingspolitiker inser fakta. Endast ett nybygge ”mitt i Blekinge” kan hindra detta.

I det dolda har kommunfullmäktige i Ronneby skapat möjligheterna för en lösning, som kan vara bra för hela Blekinge.  Nu har landstingspolitikerna chansen.

Jag tror inte att de tar den. Även om det nu inte blir något sjukhus, kan kommunen behöva området som industrimark…”

Sune Håkansson

Kommunrevisorer granskar föreningsavtal i Ronneby

Det är en rad verksamheter som nu ska granskas av Ronneby kommuns revisorer. Det berättade revisionsnämndens nya ordförande, JanAnders Palmqvist vid senaste sammanträdet med fullmäktige.

Bl a ska man granska avtal som kommunen har skrivit med föreningslivet, avtal som på senare tid har ökat i snabb takt. Speciellt är det avtal som reglerar verksamheten vid olika anläggningar.

Bl a är det avtal med ishockeyklubben KRIF i Kallinge som har tilldragit sig ett särskilt intresse. Många av avtalen med denna klubb ligger långt tillbaka i tiden även om flera av dem har skrivits i närtid. Det har under resans gång t o m uppstått tolkningsproblem när det gäller vem som äger Kockumrinken.

Kockumhallen byggdes av Ronneby kommun men med material som hade skänkts till föreningen av sponsorer. Alla vi utomstående kommuninvånare har alltid fått höra att hallen är kommunägd.

Ett avtal gäller en vaktmästare i Kockumhallen. Personen har bl a haft till uppgift att boka tränings- och matchtider. Problemet är emellertid att en anställd vid fritidskontoret har haft samma bokningsuppdag som vaktmästaren i Kockumrinken. Eftersom kommunen betalat även vaktmästarens tjänst har det betalats två löner för samma arbetsuppgifter.

När detta uppdagades för några veckor sedan, sannolikt av revisorerna, sas avtalet upp och vaktmästaren i Kallinge blev uppsagd. Den senare uppgiften hämtad från ledarhåll i KRIF.

Granskningen gäller dessutom ett avtal där kommunen har betalat för möbler och tv-apparater som finns i klubbens VIP-avdelning. Enligt uppgift har kommunen för detta betalat drygt 100 000 kronor. Pengar som enligt uppgift skulle hjälpa upp klubbens dåliga ekonomi.  Denna hjälp, som ett dolt bidrag, har kommit klubben till del trots att man redan har en betydande skuld till Ronneby kommun.

Denna senare handling har visat sig djupt odemokratisk och har bevisat att kommunen därmed har bedömt föreningar olika. Mindre föreningar som häftat i skuld till kommunen har genast stängts av från anläggningar medan man inte handlat på samma sätt med KRIF.

Detta är exempel som gäller avtal som är skrivna med KRIF men det finns fler uppgörelser att titta på för revisorerna som bara är i inledningen av sin granskning.

Ett problem som uppstår när kommunen har skrivit avtal som innebär att föreningar ikläder sig ett visst arbete och ansvar, är att det lätt har upplevts av klubben att man genom avtalet ”äger” och har oinskränkt tillgång till just ”sin” idrottsanläggning.

F 17 i Kallinge bantas med en division

Flygvapnet står inför en omfattande omorganisation. Meningen är att den ska träda i kraft i januari 2016. Ännu så länge handlar det om ett förslag.

I stora drag innebär förslaget att Sverige ska ha tre stridsflygdivisioner, en på vardera F 17 Kallinge, F 21 Luleå och F 7 Såtenäs. Noterbart är att F 7 åter ska bli en stridsdivision från att i dag enbart ansvarat för utbildning av piloter.

För F 17 och F 21 innebär förändringen att dessa bantas med en stridsdivision vardera. I dag har de två divisioner vardera. De framtida divisionerna ska innehålla fler flygplan än dagens.

Antalet JAS Gripen är i dag ca 100 och ska bantas ner till 60 när den nya versionen tas i bruk.

Med denna nya organisation bildar varje flottilj ett krigsförband.

Arbetet med en ny organisation tillkom ursprungligen utifrån förra regeringens besparingsbeslut, men även utifrån försvarsmaktens egna behov av att förändra organisationen.

Utredningen som haft många olika namn har också omgärdats med en rad rykten. Det började med FMorg 18 som blev till FMorg16 men som nu tycks ha landat i FMorg NY.

Från början krävdes att löneökningskostnaderna skulle minska med en halv miljard. ÖB har dock klargjort att det endast går att spara 225 miljoner.

Rastade för att inviga vernissage

 

DSC03899

I dag lördag skrev ordföranden i Ronneby Fritid- och Kulturnämnd, Lena Mahrle, högskoleprovet. En rast i detta prov utnyttjade hon till att på Kulturcentrum inviga två spännande konstutställningar. Ett snabbt och rappt men ändå innehållsrikt och respektfullt tal som välkomnade Ulvi Haagensen och Erik Hårdstedt.

Ulvi är en mästare på att lura våra ögon.  När vi på avstånd betraktar vita väggar på Kulturcentrum hänger det handdukar och disktrasor, men en nära betraktelse visar att det är stålkonstruktioner som har fått oss att haja till och upptäcka våra mest vardagliga föremål.

DSC03896

Samma är förhållandet när hon med hjälp av utsågad plywood låter oss betrakta dammsugare och strykjärn men med meterlånga sladdar med lika fejkade eluttag. Hon vill få oss att skratta åt vardagen och givetvis lyckas hon. Ulvis utställning ”Ad infinitum (det tar aldrig slut) visas i lilla konsthallen.

DSC03894

 

Erik Hårdstedt med stora och många akvarellmålningar breder dock ut sig i full skala i den sörre konsthallssalen. På en bänk ligger en lagom sliten gitarr. Den tillhör Erik som gillar soul som betyder själ och det betyder inte enbart musik, framhåller han vid invigningen.

DSC03905

– Allt måste ha en själ så också med min konst, säger han och publiken kräver ingen ytterligare förklaring. Hans bilder på människor/konsumenter och allt annat som finns omkring oss som vi både betraktar och brukar lockar betraktaren till långa njutbara stopp på vandringen i den historiska industrilokalen som i sig också bär en historia.

DSC03904

Människomyllret har han hämtat på sina resor till Indien och de stora akvarellmålningarna skildrar orörd natur i Nepal.

Två lockande utställningar som bör locka till besök på Kulturcentrum i Ronneby fram till den 25 maj.

Släktforskning betydande folkrörelse

DSC03890

”Man måste se bakåt för att förstå framtiden” har många påstått genom åren. Ett talesätt som passar väl in på ämnet släktforskning. I dag lördag när ”Släktforskning sydost” genomfördes i Ronneby var RON-salen en väl utnyttjad samlingsplats för hungriga släktspanare.

Detta är en folkrörelse som växer i snabb takt, inte minst nu när nästan varje hem också har tillgång till dator. Numera sker mycket av forskningen hemma i vardagsrummet och man har god hjälp av föreningar som hjälper till med såväl forskning som utbildning. Likaså växer arkiven och blir allt mer tillgängliga. (Klicka för större bilder)

Släkt

Inget lyckat debattförsök i Ronneby

Fullmäktiges ordförande i Ronneby, NilsIngmar Thorell, fp, har vid flera tillfällen i media berättat hur han har velat förändra och göra debatterna mer spänstiga och intressanta. En ny debattform – temadebatt – skulle, har han berättat, medföra att väljarna skulle lockas att bli mer intresserade av det politiska skeendet i fullmäktige.

I torsdags kväll gjordes första försöket. Debatten var tidsbegränsad till en timme men drogs över med 30 minuter. Rubriken – ”Politiska utmaningar” förblev en rubrik utan några som helst förslag på förändringar eller förbättringar. Visioner brukar inte vara politikers starkaste gren och blev det inte heller denna gång.

Presidiets tre ledamöter inledde med 40 minuters betraktelse av dagens skola där inget av inläggen naturligtvis ens lockade till replik. Efter detta återstod för ytterligare fyra partier att snabbt rabbla upp sina mantran. Bäst lyckades Erik Ohlsson, vänstern, som blev först ut att i varje fall locka Tim Svanberg, c, till lite debatt.

Det var när Erik Ohlsson sa att det finns mycket viktigare saker att diskutera än betyg när det gäller skolan i Ronneby. Han tog skolans organisation som exempel och lyfte fram problematiken med små skolenheter. 40 elever i Backaryd, 60 i Hallabro, 100 i Johannishus och 120 i sammanslagna Listerby/Kuggeboda. Han ställde dessa små skolenheter mot överfyllda skolor i centrala Ronneby.

I det läget vaknade centerpartisten och förste vice ordförande i utbildningsnämnden, Tim Svanberg som utan att reflektera över Erik Ohlssons framtidsperspektiv om kostnader och ojämlika utbildningsförutsättningar eller över hur lärarnas kapacitet bäst utnyttjas, i stället läste högt ur sitt partiprogram och sa kortfattat:

– Landsbygden får inte avfolkas och därför måste även små skolenheter finnas kvar. Därmed stängdes dörren även i det fallet för vidare framtidsperspektiv.

Malin Norfall, oppositionsråd och socialdemokrat, sa vad jag själv mumlat ett antal gånger, nämligen:

– Vi talar om utmaningar men jag hör mindre om framtida lösningar. Hon nämnde liksom i förbigående att det i Ronneby i dag saknas 24 lärare!!!

Jan-Erik Wildros, socialdemokrat och andre vice ordförande i utbildningsnämnden, hade nämnt något liknande i sitt anförande, nämligen att få eller inga söker lärar- eller rektorstjänster i Ronneby.

Enbart denna allvarliga fråga om svalt lärarintresse för Ronneby borde ha räckt för hela timmens debatt.

Likaså stannade Lennarth Förbergs försök till debatt om ett nytt skolbygge i centrala Ronneby vid just bara ett försök. Lennarth Förberg är ändå ordförande i utbilningsnämnden och därför tycker jag att någon mer än Erik Ohlsson, v, borde ha tagit chansen att debattera den frågan. Nu stannade det vid att landsbygdens överlevnad ställdes mot en nybyggd skola för 40 – 50 miljoner kronor, vilket Nicolas Westrup, sd, ansåg vara en orealistisk lösning för Ronneby.

Detta första försök avslöjade att den s k debatten inte var genomtänkt av fullmäktiges presidium, som tydligen inte gett direktiv för upplägget. Med ett fåtal undantag var det fullmäktiges vanliga figurer som letade sig fram till talarstolen för att säga samma saker som dom brukar göra.

Facit: Inga överraskningar. Ingen glöd. Ingen debatt. Smågnaffs. Inga visioner. Vi tar en dag i sänder. Detta lockar inte fler väljare att lyssna till fullmäktige i Ronneby. Utvärdering ska ske den 20 april. Den ser jag fram emot. Kom igen!

Djupafors pappersbruk i bokform

 

Djupafors

Nu är historien om anrika Djupafors pappersbruk räddat för eftervärlden. När bruket nu efter 146 års verksamhet rivs är det bilder och text som kommer att minna om denna blekingska industriepok.

Det är John-Erik ”Jonte” Andersson som står bakom en minnesskrift som spänner över tre sekler. Många bilder på maskiner, byggnader och inte minst anställda berättar om brukets start 1868 fram till nedläggningen 2014.

Initiativet till boken togs av Pappers avdelning 151 tillsammans med Cascades Djupafors som också står som utgivare av denna viktiga bok.

Det är en uppskattad och minnesvärd industriepok som har gått i graven när det gäller pappersbruket i Djupafors, Kallinge, i Ronneby kommun. Maskinen stannade för sista gången 11 juni 2014. För många kändes stoppet som en sista suck från en nära anhörig. Många har haft svårt att ta till sig nedläggningsbeskedet.

För min egen del var pappersbruket den första industri jag fick uppleva som liten, antingen på tåget mellan Bredåkra och Ronneby eller på den gamla och slingrande landsvägen. Ofta gick vi från stationshuset i Bredåkra till Nicklastugan strax söder om pappersbruket där min moster var bosatt. Vägen genom Moabacken var en upplevelse i sig innan man kom fram till fabriken med den vita röken.

När jag nyligen i denna blogg beskrev bekymret med förgiftade vattenbrunnar i Brantafors och det nu snabbt ökade grundvattnet vid Sänksjön var jag inte klar över när Djupafors började hämta sitt vatten från just detta område. I boken om Djupafors anges att pumpstationen vid Sänsksjön byggs 1938. Vattnet hämtades ur tre djupborrade brunnar. När Djupafors nu inte längre hämtar vatten från detta område har effekten blivit att grundvattnet redan stigit med över en meter.

Djupafors pappersbruk var föremål för nedläggningsdiskussioner i 20 år innan det blev till verklighet. Vid slutet fanns det 130 anställda varav 100 var kollektivanställda.

Intressanta och viktiga årtal inleder skriften och naturligtvis är det 1868 som tilldrar sig största intresset för hur starten skedde. Det var världsutställningen i Paris 1867 som fick baron Caspar Wrede att uttrycka följande:

”Under min vistelse vid werldsutställningen i Paris förliden sommar fäste jag särdelses intresse vid de exponerade papperssorterna af olika procent trälump”.

20 april 1868 skickades inbjudan ut till släktingar för att teckna aktier i bolaget och redan den 8 juli hade man sålt 126 aktier till ett värde av 126 000 riksdaler och detta datum är också det verkliga datumet för grundandet av Djupafors Fabriksaktiebolag.

År 1870 påbörjas förädling av trämassa till papp och 1873 börjar fabriken tillverka takpapp i skifferfason. Vattenfallet i Verperyd inköps 1882 och 1886 köper man in Brantafors.

Tillverkning av konstläder för väskor, stolsitsar och golvbeläggningar inleds 1918 och 1936 påbörjas bygget av en ny modern fabrik och kartongmaskin.

Munkedalsgruppen tar över Djupafors 1963 och slås samman med Lilla Edet till Inland- Djupafors och 1989 är det Cascadekoncernenen med huvudkontor i Kanada som tar över efter Munkedal.

I ett pressmeddelande från Cascades VD och koncernchef, Mario Plourde hette det bl a:

”Brukets årskapacitet är 60 000 ton falskartong. Djupafors är i en svår ekonomisk situation och arbetar i en mycket konkurrensutsatt marknad. Beslutet om stängning är en del i vår översyn och omstrukturering av vår tillverkningsplattform i Europa”.

Detta besked fick de anställda vid en träff i Kallinge folkets hus den 8 april 2014. Två månader senare stannade maskinen i Djupafors.

Djupafors 5

Ronneby minskar i skogsbygden

Jag återkommer i dag med ny intressant befolkningsstatistik signerad Sune Håkansson. Denna gång har han studerat siffrorna under en längre period.

Slående är, skriver Håkansson, den avfolkning som har skett i skogsbygden liksom den trendmässiga minskningen i Bräkne-Hoby. Listerby ökade under 2000-talets första årtioende.

Befolkningsutvecklingen i Ronnebys tidigare församlingar

Ibland är det intressant att följa befolkningsutvecklingen under en lite längre period. I den här sammanställningen synas befolkningsutvecklingen sedan seklets början, med mätpunkterna den 31.12 år 1999, 2009 och 2014. Riktigt exakta är inte siffrorna.

Procentuell förändring

                          1999        2009         2014            1999-2014     2009-2014

Backaryd                 1 273      1 180       1 131                -11                     -4

Bräkne-Hoby         3 339      3 186        3 054                –  9                     -4

Edestad                      642         649           648                   1                       0

Eringsboda                766         707           617                -20                   -13

Förkärla                     290         276           278                 – 4                       1

Hjortsberga            1 140     1 103        1 080                 – 5                     -2

Listerby                   1 738     1 951        1 943                 12                      0

Ronneby               19 113   18 973     19 060                   0                       0

Öljehult                      477        377           363               -24                     -4

KOMMUNEN       28 778   28 402     28 179                – 2                      -1

Slående är avfolkningen i skogsbygden, liksom den trendmässiga minskningen i Bräkne-Hoby. Listerby ökade under 2000-talets första årtionde.

Sune Håkansson

Vem äger åbottnen i Ronnebyån?

Striden och debatten om arrendeavgiften för bryggor i Ronnebyån fortsätter.  Efter drygt ett år har ett medborgarförslag från Lars Andreasson avslagits och det utan att kommunen svarat på de frågor som ställdes i förslaget, anser han.

Det är två väsentliga frågor som har undvikits – ”Vem äger åbottnen i Ronnebyån? Och vem äger vattnet som flyter i Ronnebyån?”.

Enligt kommunala tjänstemän och Lantmäteriet är detta mycket oklart, skriver Lars Andreasson som anser att dessa frågor är av principiell karaktär som måste utredas innan kommunen kan kräva arrendeavgift för bryggor som inte har byggts av kommunen. Han anser det synnerligen märkligt att kommunen vägrar att utreda detta. Han säger:

– Enligt kutym och tradition som ett politiskt svar så svarar man på frågor som inte ställts och de väsentliga och helt avgörande frågorna besvaras ej.

Att ärendet blivit liggande i kommunala byrålådor drygt ett år och blivit felaktigt behandlat vill tekniska nämnden, som varit remissinstans, inte ta ansvar för utan pekar på att någon annan nämnd har haft detta ansvar.

När Lars Andreasson i sitt medborgarförslag ansåg att arrendeavgiften helt borde tas bort eller starkt reduceras vill han nu betona att Ronneby kommun inte gjort några som helst investeringar i de bryggor som privatpersoner byggt.

– Varje bryggägare har bekostat sin egen brygga och därför är en jämförelse med bryggorna i Ekenäs, som Tekniska nämnden gjort i sitt remissvar, helt inkonsekvent. Det är som att jämföra meloner med lingon! Jämförelsen är till för att vilseleda politikerna, säger Lars Andreasson.

I dagarna har Andreasson haft en kortfattad dialog via mail med Magnus Graad som är förvaltningschef för tekniska förvaltningen och den som har svarat på medborgarförslaget och föreslagit att begäran skulle avslås. Så skedde också när ärendet nyligen klubbades i fullmäktige på 30 sekunder och utan att någon enda politiker krävde svar på de frågor som hade ställts i medborgarförslaget.

Magnus Graad skriver till Andreasson:

– Som jag ser det helt krasst tvingar vi inte dig att ha kvar din bryggplats. Avtalet är uppsagt helt i sin ordning och önskar du inte acceptera det nya avtalet innebär det ju att du skall ta bort din brygga och återställa området. Tacksam för besked snarast!

Lars Andreasson å sin sida skriver:

– Du har i din så kallade ”Bedömning” helt lyckats på ett typiskt byråkratiskt språk förvilla politikerna. Dvs de som överhuvudtaget har läst ditt förslag till bortförklaring varför ärendet inte har behandlats enligt kommunallagen. Ledamöterna i kommunfullmäktige har inte riktigt förstått vilket beslut man har tagit.

– Jag inser att den enskilde medlemmen i Ronneby kommun inte har en chans att vinna mot den väldiga Goliat-byråkratin, men jag kommer att lägga ett nytt medborgarförslag som tvingar fram svar på de frågor som nu inte har besvarats i mitt förra medborgarförslag, säger Lars Andreasson.

Moderat i Ronneby lämnar partiet

IMG_2978

Moderaten Christoffer Laz lämnar sina politiska uppdrag och partiet där han bl a haft en plats i den lokala partistyrelsen.  Han hoppar av till följd av en, som han anser, negativ utveckling inom moderaterna i Ronneby.

Det skriver Sydöstran på nätet och av intervjun framgår att han bl a är kritisk till hur moderaterna missköter integrationspolitiken i Ronneby. Dessutom är han kritisk till den investering på 5 miljoner som har klubbats till Villa Vassen i Ekenäs.

Han berättar för Sydöstran att han trots stor framgång i senaste personvalet, från 13:e till 4:e plats, ändå blev förbigången när platserna i olika nämnder skulle fördelas.

Han berättar att det finns fler inom moderaterna i Ronneby som är lika kritiska som han själv när det gäller det lokala arbetet. Däremot vill han inte närmare utveckla denna kritik.

Inte heller vill han svara på reporterns fråga om han tänker välja något annat parti.

Min kommentar: Kristdemokraterna i Ronneby tycks ha gott om plats efter att flera medlemmar lämnat partiet efter internt bråk. Även i den konflikten gäller det placering i olika nämnder.