Går sjuka sjukhusfrågan att bota?

I dag har tidningen Sydöstran publicerat en artikel där landstingstjänstemannen, Ronny Pettersson nu ger offentlighet åt sin omtalade utredning som snabbt hamnade i papperskorgen.

För oss som tidigare har lyssnat på Petterssons föredragningar ger artikeln inget nytt men den är viktig ur perspektivet att ge även allmänheten insyn. Hittills är det endast politiker i ett antal partier som har velat ta del av hans beräkningar. Inte minst bör befolkningen i västra länsdelen lyssna till hans åsikter och vad han har kommit fram till i sin utredning om den framtida sjukvården i Blekinge.

Ronny Pettersson har fått lära sig, att som tjänsteman inom Landstinget Blekinge ska man vara lojal och inte agera offentligt. Pettersson har levt upp till dessa krav men tar nu till orda vilket hedrar honom. Politiker har valt att bortse från hans utredning trots att han pekar på åtskilliga miljarder i vinst med att bygga ett nytt sjukhus jämfört med vad politikerna nu slösar bort på rivning av fastigheter och nybyggnationer i Karlskrona.

Ronny Pettersson är trött på att i åratal få endast en svepande kommentar som svar till varför hans förslag till besparingar har kastats i papperskorgen. Kommentaren har varit – ”Det blir för dyrt med ett nytt sjukhus”.

Istället har han blivit beskylld för att bedriva bypolitik. Han är bosatt i Ronneby där han också varit politiskt aktiv och detta anser han har legat honom till last. Men han har aldrig pekat ut Ronneby som ort för ett nytt sjukhus. Han har sagt mitt i Blekinge och då finns flera aktuella platser utefter E 22 och kiustbana.

Sjukhus

Nej, problemet ligger på ett helt annat plan och jag drar mig till minnes en kommentar som återberättades för ett år sedan.

När en hög befattningshavare (chefläkare) tagit del av Ronny Petterssons utredning blev kommentaren:

– Blir denna utredning offentlig sjunker marknadsvärdet på min villa. Läkaren är naturligtvis bosatt i Karlskrona.

Personalens privata ekonomi och bekvämlighet har nu med ledande politikers hjälp gått före invånarnas väl och ve och med berättigade krav på bättre vård i ett nytt sjukhus centralt placerat mitt i länet.

Jag är förvånad över att debatten inte varit mer intensiv men kan bero på att allmänheten saknat relevant information om de olika alternativen.

På tal om bypolitik kan väl även journalisten Jens Svensson, bosatt i Kallinge, Ronneby kommun nu bli beskylld för att tala i egen sak när han låtit Ronny Pettersson lägga fram sina synpunkter. Precis så sjuk är sjukhusfrågan i Blekinge.

Varför socialdemokrater inte hälsar

Socialdemokraterna i Ronneby har överklagat beslutet som innebär att Anna Carlbrant, Ronnebypartiet har fått en insynsplats i kommunstyrelsens arbetsutskott. Hon har ingen rösträtt men har yttranderätt.

Socialdemokraterna har också gjort en affär av att hon är fullt arvoderad med ca 20 000 kronor i månaden. Enligt en intervju i tidningen Sydöstran har det av detta skäl gått så långt att vissa socialdemokrater slutat att hälsa på Anna Carlbrant, en vuxenmobbning ej värdig aktiva politiker.

Man kan lockas tro att Carlbrant inte har någon uppgift att fylla i utskottet, men det är fel, hon utgör en kommunikationslänk mellan kommunstyrelsens arbetsutskott och den nybildade personalberedningen. Enligt beslut i fullmäktige ska hon också utforma tjänsten efter hand som den nya organisationen sätter sig.

Sossar

Anna Carlbrant berättar att hon upplever dagens situation med agerande socialdemokrater som olustig. Hon nämner också att hon efter valet blev uppvaktad av s-ledningen som ville ha ett samarbete med Ronnebypartiet, Miljöpartiet och Vänstern. Ni som läser denna blogg vet att medlemmarna i Ronnebypartiet sa nej till ett sådant samarbete. Men Carlbrant berättar inte hela sanningen.

Så här ser dock sanningen ut:

Malin Norfall, socialdemokrat uppvaktade flitigt just Anna Carlbrant efter valet och då var arvodet inget problem.  Malin Norfall erbjöd henne att utan vidare bli 1:e vice ordförande i Kommunstyrelsen om Ronnebypartiet gick i allians med dem.

Problemet var bara att Norfall inte hade sitt erbjudande förankrat hos varken vänstern eller miljöpartiet. Det är nämligen högst osannolikt att t ex. Peter Bowin, v, skulle ha sagt ja till en så eftertraktad position ur såväl prestige som ekonomisk synvinkel och själv bli utan.

Men socialdemokraterna kör naturligtvis ett helt annat spår när de nu överklagar insynsuppdraget och inte minst dess arvode.

Det är politisk maktkamp av detta slag som utgör största hindret mot en kommuns behövliga utveckling och då med bred politisk förankring.