Naturligtvis har också jag ryckts med i massmedias uppblåsta jakt i Stockholms skärgård. Tidningsrubriker som ”Skadad rysk ubåt söks” får naturligtvis även den mest trygga personen att tänka tillbaka på det ”kalla kriget” i Östersjön. Naturligtvis blåser man vid sådana pådrag också liv i den världsberömda ubåtskränkningen i Karlskrona skärgård U 137. Den var dessutom inte svår att upptäcka.

I detta läge, när undervattensövningarna pågick som flitigast var det naturligtvis tämligen självklart att undersöka Ronneby kommuns beredskapsläge. Finns den kvar kommunens krishanteringsplats som byggdes för 20 miljoner kronor i början på 60-talet och sprängdes fram i urberget nära centrum?

Nu vet jag. Den finns kvar och de två våningarna i berget med inredning andas sent 60-tal och tidigt 70-tal. Sängarna står kvar i de två sovsalarna och i köket står en då hypermodern Kockumspis med rörplatta/snabbplatta.

Ledningscentralen byggdes för att klara en atomsprängning över marinbasen i Karlskrona och den var klassad som en civilförsvarsanläggning och varifrån anfallet skulle komma rådde det inget tvivel om.

I berget finns två sovsalar, en för herrar och en för damer. Sängarna med madrasser och filtar står fortfarande och väntar på nedre våningen i berget.

I personalmatsalen är det fortfarande vackert dukat med historiskt porslin. Inga pappersmuggar här inte.

Den lilla men viktiga telefonväxeln står kvar, vilket har gjort många unga elever bekymrade när de gjort studiebesök i berget. ”Här nere finns väl ingen täckning” är den ständigt återkommande kommentaren.

Ronnebys beredskap är god, men denna plats i berget andas onekligen starkt 60-tal. Ett intressant museum i sig.